Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 25
vilrättsliga allmänna rättsprincipen om iakttagande av god sed. 51 Enligt detta kan man
tillämpa den allmänna rättsprincipen i samband med respekträtten, fastän principen
inte explicit är nämnd i 3 § 2 mom. upphovsrättslagen. Vad som kan anses som god
sed varierar i enlighet med olika verkskategorier. 52 Respekträtten innebär att ett verk
inte får ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egen-
art kränks och inte heller tillgängliggöra för allmänheten i sådan form eller i sådant
sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen. 53 Detta skall
primärt avgöras på objektiva grunder, men hänsyn skall även tas till subjektiva fakto-
rer. 54 Enligt Saarnilehto och Pohjonen är principen om god sed nära relaterad till loja-
litetsprincipen emedan det primära innehållet i båda dessa principer kan påstås vara
beaktandet av den andra partens intressen i en kontraktuell eller motsvarande situa-
tion. 55 Enligt finsk rättslitteratur hör lojalitetsprincipen till civilrättens allmänna prin-
ciper och till grundbegreppen i de allmänna lärorna. 56 Lojalitetsprincipen kan tilläm-
pas i upphovsrätten, emedan det torde kunna anföras särskilda skäl för motsatsen. Lo-
jalitetsprincipen är allmänt godkänd i finsk avtalsrätt 57 och kan även initialt tillämpas
vid upphovsrättsliga avtal, där man tillämpar avtalsrättsliga stadganden och principer
om annat inte uttryckligen stadgats. 58 Exempel på upphovsrättsliga avtal kan vara
skapande av datorprogram, informationssystem, databaser eller andra digitala förnö-
denheter eller producerande av produkthelheter bland annat i Internet eller mobila
nätverk. Tillämpningen av lojalitetsprincipen kan försvaras med upphovsrättsavtalets
möjliga personliga natur, som framhävs i samband med upphovsmannens ideella rät-
tigheter. 59 För de ideella rättigheterna är fråga om att det i användningssituationer av
verket skapats ett förtroendeförhållande mellan upphovsmannen eller upphovsrättsin-
nehavaren och användaren. Denna bestämning har upphovsmannen inte ofta kunnat
påverka. Förtroendet grundar sig på en uppfattning, att användaren verkar på ett sätt
och inom de gränser, som förutsätts av lagstiftningen, samt tar hänsyn till upphovs-
51
Se Ämmälä 1993: 43.
52
Se KB 1953: 5: 48 och SOU 1956: 25: 117. Se även Koktvedgaard & Levin 2003: 140–141, Bruun
2001: 40–41 och Harenko, Niiranen & Tarkela 2006: 52.
53
Bernkonventionen Artikel 6 bis, SOU 1956: 25: 122, KB 1953: 5: 48, Ot.prp.nr.26: 21–22 och Udkast
til lov om ophavsretten 1951.
54
Se KB 1953: 5: 49 och SOU 1956: 25: 123. Se även Haarmann 1999: 107, Koktvedgaard & Levin
2002: 141, Bruun 2001: 40–41, Bernitz et al 2005: 77 och Harenko, Niiranen & Tarkela 2006: 52.
55
Se Saarnilehto 1992: 10–11 och Pohjonen 1993: 170.
56
Se Mähönen 2001: 114 och Taxell 1977: 148–149.
57
Se Tieva 2006: 251.
58
Se Bernitz et al 2005: 333 och Pohjonen 1994: 156.
59
Se Pohjonen 1994: 148.