Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 245
janderätt). Likaledes gäller för tvångslicenssituationer, där användningen sker utan
upphovsmannens tillåtelse. Med detta kan också jämföras avtalslicenssystemet, inom
vilka ramar den enskilda upphovsmannens påverkningsmöjligheter i allmänhet är
ringa och den ekonomiska nyttan symbolisk.
Systematiken i informationsskyldigheten kan på ett naturligt sätt förklaras med hjälp
av lojalitetsprincipen. Användaren av verket, vars rättigheter grundar sig på inskränk-
ningsbestämmelserna, rättigheter som avtals- och tvångslicenser medför eller upp-
hovsrättsliga överlåtelseavtal, är skyldig att i skälig mån iaktta även upphovsmannens
berättigade förmåner, särskilt namnangivelserätten. 1115 Uppfyllandet av namnangivel-
serätten är i allmänhet inte särskilt arbetsdrygt eller dyrt för användaren av verket, om
det hör till användarens normala rutiner. De förmåner som namnangivelserätten ska-
par kan vara ekonomiskt betydelsefulla för upphovsmannen, såväl i analog som digi-
tal miljö. Det att upphovsmannens namn är berömt bland allmänheten har en stor be-
tydelse för hans renommé och därmed även för efterfrågan på hans verk. 1116 Paterni-
tetsrätten har sålunda även ekonomisk betydelse, fastän de särskiljs från de ekonomis-
ka rättigheterna och fastän skyddet riktar sig främst mot upphovsmannens personlig-
het. 1117 Paternitetsrätten ger dessutom upphovsmannen en omedelbar ekonomisk nytta
d.v.s. en ersättningsfordran, ifall upphovsmannens namn inte nämns, i strid med stad-
gandet om god sed i 3 § 1 mom. URL. Detta ställningstagande har befästs i högsta
domstolens prejudikat HD 2005: 43, där upphovsmännen tilldömdes skadeersättning i
enlighet med 57 § 2 mom. URL. I fallet var fråga om, att ett företag hade utan upp-
hovsrättsinnehavarnas tillstånd kopierat ordlistan på en CD, som marknadsfördes på
Internet. Skaparna av ordlistan nämndes inte som upphovsmän i samband med mark-
nadsföringen av CD:na, vilket ansågs som en kränkning av namnangivelserätten. 1118
Högsta domstolens avgörande motsvarar den rådande uppfattningen i rättslitteraturen,
där man ansett att upphovsmannens namn bör nämnas också då verket används olov-
ligt. 1119
1115
Se Pohjonen 1994: 149–159 och 173.
1116
Se Haarmann 2005: 138–139, Nordell 1993: 381 och Pohjonen 1994: 173.
1117
Se Kontkanen 2006: 74.
1118
Fallet HD 2005: 43 har behandlats mer ingående i kapitel 3.4. Paternitetsrätten. Se dess–
utom Mansala 2005: 336–338 och Sorvari 2005: 90–91.
1119
Se t.ex. Haarmann 2005: 140.