Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 221
rial, intervjuer, kommentarer, fotografier och övriga supplement medan de ser på en
viss musikvideo, utan även erbjuder konsumenterna möjlighet att mixa ihop egna mu-
sikprogram och videosekvenser ur MTV’s arkiv. 980 Om det sker för eget bruk i enlig-
het med 12 § uppstår inga upphovsrättsliga intrång. Men om utnyttjaren, framställer
exemplar och tillgängliggör de mixade verken för allmänheten, utan tillstånd, är fråga
om kränkning av upphovsrättsinnehavarens ekonomiska rättigheter, emedan fram-
ställning av exemplar för eget bruk får inte användas för andra ändamål. Om man
samtidigt försummar att följa stadgandena i namnangivelserätten enligt 11 § URL och
respekträtten enligt 3 § URL, sker intrång i de ideella rättigheterna.
Man utgår ibland ifrån att man inte behöver namnge upphovsmannen på de exemplar
som framställs för eget bruk, 981 men å andra sidan bör man beakta formuleringen av
lagregeln 3 § 1 mom. och 11 § 2 mom. URL att då ett exemplar framställs skall upp-
hovsmannens namn respektive källan anges. Detta betyder, att också i en situation, då
någon annan obehörigen offentliggör dessa icke namngivna exemplar för allmänhe-
ten, eller gör kränkande ändringar i upphovsrättligt skyddade verk sker intrång i upp-
hovsmannens namnangivelsesrätt och respekträtt. 982 Enligt Auktorrättskommittén
kvarstår upphovsmannens intresse att nämnas som upphovsman, oberoende av den
rättstitel under vilken verket utnyttjas och även för det fall att verket begagnas utan
lov. 983
Utnyttjarens möjligheter att ange upphovsmannens namn och källan är inte tekniskt
omöjligt i digital miljö, liksom att låta bli om det inte är förenligt med god sed, och är
inte lojalt gentemot originalupphovsmannen, om utnyttjaren drar otillbörlig nytta av
dennes arbete. 984 När man hänvisar till att handlingen skall ske i överensstämmelse
med vad god sed kräver i digitala sammanhang, kan man enligt mitt förmenande även
beakta vad Auktorrättskommittén 985 i tiden anförde om namnangivandet, dvs. att dels
sanktionera en rådande sedvänja, om den kan tas för god, och dels att främja en sed-
vanebildning på ett område, där en god sed i detta hänseende inte stadgat sig. Det an-
sågs också, att en sedvänja inte under alla förhållanden godtas som norm, vilket kan
980 Se Hansell 2005.
981 Se Pohjonen 1993: 149.
982 Se Pohjonen 1993: 139.
983 Se SOU 1956: 25: 116 och även Strömholm 1975: 331–332.
984 Se Pohjonen 1994: 149 och 179 samt Koivumaa 2003: 32.
985 Se SOU 1956: 25: 116–117.