Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 191
bör anses uppnå verkshöjd och därför utgör ett verk i upphovsrättslig mening. Enligt
Rosén och Karnell torde bedömningen av skyddsvärdigheten i den av Silja Line ut-
nyttjade frasen vara självfallen. 847
Trots att Silja Line hade ändrat eller bearbetat enligt 4 § URL textraden ansåg tings-
rätten den vara närmast identisk och förväxlingsbar med melodititeln ”Ta mig till ha-
vet” och textraden ”ta mig till havet och gör mig till kung”. Både rättsinnehavaren och
upphovsmannen hade avstått från att tillåta användning av ”Ta mig till havet” i re-
klamsammahang. Enligt rättsinnehavarna sliter all typ av associering och exploatering
av ett verk på verkets värde.
Ändringar kan anses kränkande för upphovsmannen när exemplar framställs eller det
återges offentligt. 848 Exempelvis skall saken ses från upphovsmannens synpunkt, men
där bör kunna läggas en objektiv måttstock och att bedömningen skall ske med ut-
gångspunkt från förhållandena inom den konstart det är fråga om. 849 Enligt upphovs-
mannens subjektiva synvinkel har han känt sig djupt kränkt av Silja Lines reklam-
kampanj. Enligt honom har människor berättat för honom att de får låten i huvudet
direkt när de ser Silja Lines reklamtext. Han anser att konsumenter och andra betrak-
tare kan ha bringats en felaktig uppfattning att han själv stått bakom och gett sitt sam-
tycke till Silja Lines kampanj.
Ser man detta ur en objektiv synvinkel har man svårt att föreställa sig att det kunde
medföra obehag i form av kränkningskänslor om allmänheten känner igen verket,
memorerar texten och nynnar på melodin, dessa tecken torde tvärtemot upplevas så-
som positiva. Verket lever fortfarande i folks medvetande. För musikaliska verks vid-
kommande benämns detta för ett lyckokast, att man skapat en ”evergreen”. Det nyss
sagda föranleder att ponera huruvida marknadsvärdet på ett verk, som skapats år
1985, kan vara ett åberopbart argument år 2006.
Man kan finna det kränkande om verket identifieras med en sådan produkt, med vil-
ken upphovsmannen inte vill identifiera sig med. I Finland kan t.ex. upphovsrättsor-
847 Se Rosén 2004a: 7 och Karnell 2005: 1–2.
848 SOU 1956: 25: 123.
849 Se SOU 1956: 25: 123, KB 1953: 5: 49, Haarmann 2005: 144 och Sorvari 2005: 221 och 225.