Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 187
ett objektivt perspektiv. Frågan kan tyckas svår, men är dock inte omöjlig. När en
domstol skall avgöra vad som objektivt sett gör intrång i upphovsmannens anseende
och egenart, kan den ty sig till avgöranden från experter inom området ifråga, till ex-
empel konstkritiker och akademiker och deras klassificeringar av verket ifråga. Därtill
är det naturligt att rådande praxis inom området tas hänsyn till, med andra ord att man
följer det som uppfattas som god sed inom ifrågavarande område. Carlén-Wendels
menar att det är självklart att toleransnivån för vad som kan anses som kränkande för
upphovsmannen förskjuts från fall till fall beroende på situationen 837 .
Auktorrättskommittén var av den åsikten att när man skall avgöra, huruvida föränd-
ringar eller bearbetningar av upphovsmannens verk är kränkande för honom, skall
detta göras utgående från objektiva grunder, ifall dessa även är skadliga för hans litte-
rära eller konstnärliga anseende. 838 Exempelvis i rättsfallet NJA 1979: 352 ”Max Wal-
ters”, där en konstnär hade på serigrafisk väg framställt en bild i nära anslutning till
en färglitografi, vars upphovsman var en annan konstnär. Den senare har befunnits
vara omfattad av det skydd mot kränkning av upphovsmans konstnärliga anseende
och egenart som föreskrivs i 3 § 2 mom upphovsrättslagen. Sådan kränkning hade
emellertid inte ansetts föreligga. 839
Högsta domstolen och hovrätten ansåg att det enligt objektiv måttstock inte skett en
kränkning. Den andra konstnären hade skapat inom ramen för sådana strömningar
inom konsten som ansågs ha kommit att bli utmärkande särskilt för vissa moderna
konstriktningar. Man ansåg därför att förefintligheten av dessa metaströmningar måste
få ett inte oväsentligt inflytande på bedömningen av objektiviteten. Enligt hovrätten
ansågs det inte ha skett någon ändring i eller påverkan på de konstnärligt bärande
elementen i originalupphovsmannens verk och att det gick att skilja på den andra
konstnärens tillägg och originalupphovsmannens ursprungliga litografi. Verkets
konstnärliga integritet har därför inte angripits. Högsta domstolens domskäl löd, att
den serigrafiskt framställda bilden ansluter sig så nära till ifrågavarande färglitografi,
att originalupphovsmannen omfattas av det skydd mot kränkning av upphovsmans
837 Se Carlén–Wendels 2005: 43.
838 Se SOU 1956: 25: 123. Se även Strömholm 1966:II:1: 50, 61 och 71.
839 Se NJA 1979: 352. Se även NIR 1979: 385, Rosén 1989: 113, 211, 241, 462, Koktvedgaard & Levin
2003: 141, 143, 175 och Bernitz et al 2005: 73, 77.