Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 185
synpunkt och ur en så vitt möjligt objektiv synvinkel. 825 Man skall ta hänsyn till upp-
hovsmannens känsla för sitt verk och hans konstnärliga ambitioner, men såsom Bergs-
töm påpekar bör man värja sig mot överdriven känslighet och överdriven uppskattning
av den egna konstnärliga förmågan. 826
Såsom ovan framförts är en indelning i separata skiljelinjer mellan begreppen anseen-
de eller egenart ur praktisk synvinkel inte av nöden varför begreppen må i denna
forskning som helhet täcka intrångsförfaranden såsom kränkning för upphovsmannens
litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. Exempel härpå är rättsfallet ”Gunil-
la Rudling”, 827 där högsta domstolen avgjorde målet genom att beskärningen av bil-
derna ansågs kränkande för både upphovsmannens anseende och egenart. Men, visser-
ligen, såsom Ekström, Gustafsson & Sundberg 828 påpekar, kan viss teoretisk skillnad
förekomma mellan begreppen anseende och egenart. Exempelvis i fallet Nyfiken
Gul 829 delades upphovsmannens anseende och egenart upp. Att i sammanhanget spela
upp den andliga sången ansågs kränkande för upphovsmannens egenart, men inte för
hans anseende. T.ex. om en ändring, vilken enligt någon höjer ett verks kvalitet och
därigenom upphovsmannens anseende, kan trots det vara kränkande för upphovsman-
nens egenart. 830
Den upphovsman som upplever att hans anseende och egenart har kränkts, kan natur-
ligtvis ha en helt olik uppfattning om saken. Det är då upp till domstolen att avgöra
huruvida intrånget är tillräckligt betydande eller endast av liten relevans. Man kan
hävda att det gäller för respektive rättsinstans, att såvitt möjligt, avgöra, huruvida det
inom gränserna för god sed förutsätts att till exempel bearbetningen av ett verk skulle
ha gjorts på ett annat sätt, till exempel i ett rättsfall i Eidsvating lagmannsrett i Norge,
22.1.1990, gällde saken utnyttjandet av en artikel i populärvetenskap. 831 En populärvetenskaplig artikel
om historien om preventivmedel hade använts som bas för en artikel om samma tema, med titeln
”Muntre glimt fra prevensionens historie” som utgavs i tidskriften Aktuell Rapport. Artikeln ifråga var
skriven i en vulgär form och utan medgivande av upphovsmannen till originalartikeln. Domstolen var
825 Se vidare SOU 1956:25: 123, Bergström 1994: 49. Se även Strömholm 2002: 243–244 och Koktvedgaard
& Levin 2003: 141. Se även Svea Hovrätt T 451–05, 12.4.2006 ”TV4”, där upphovsmännens
subjektiva åsikt mättes betydelse.
826 Se Bergström 1994: 49–50.
827 Se NJA 1974: 94 och närmare om fallet nedan i detta kapitel.
828 Se Ekström, Gustafsson & Sundberg 1999: 51.
829 Stockholms Rådhusrätts dom 16.11.1970, se nedan detta kapitel.
830 Se Kivimäki 1966: 41, Sorvari 2005: 222 och Streng 2000: 101.
831 Se Eidsivating lagmannsrett 22.1.1990 ”Erstatning och oppreisning”.