Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 181
pelvis användning av citaträtten enligt 22 § upphovsrättslagen. Då görs i allmänhet
förkortningar av originalverket eller ur delar av det. 805
3.5.1. Allmänt om respekträtten
Upphovsrättslagens 3 § 2 mom. innehåller inget uttryckligt stadgande om god sed.
Principen som förutsätter iakttagande av god sed bör ändå tillämpas i samband med
respekträtten, emedan principen om god sed är en allmän civilrättslig rättsprincip, 806
såsom ovan redogjorts. 807 Ett förfarande som strider mot god sed kan man ofta samti-
digt anse vara kränkande av respekträtten. 808 Rättspraxis belyser och stärker påståen-
det.
HD 1975 II 37 ”Sijaisnäyttelijä”. Till ett filmverk hade regissören utan den utövande konstnä-
ren A:s medgivande använt en birollsinnehavande utövande konstnär i en delscen, som visade en intim
scen. Då detta tillägg hade förändrat A:s skådespelarprestation, i att hennes konstnärliga värde och
egenart kränkts, varför sagda scen skulle avlägsnas från filmverket. Regissören och producenten döm-
des att betala ersättning för den skada som vållats A.
Helsingfors hovrätt fäste uppmärksamhet vid principen om god sed. Hovrätten, till
åtskillnad från högsta domstolen, dömde inte ersättning, för man ansåg att förfarandet
inte visat sig ha medfört den utövande konstnären skada, men uttalade dock att hand-
lingen i sig varit i strid mot god sed. Namnangivelserätten kränktes inte i detta fall,
emedan birollsinnehavarens handlanden hade kommit till allmänhetens kännedom.
Däremot ansåg högsta domstolen i sin motivering, att intrång i A:s respekträtt inte
hade avlägsnats genom information om händelsen. Regissören och producenten hade
kränkt den utövande konstnärens konstnärliga anseende och egenart genom att använ-
da en annan utövande konstnär i en intim delscen, vilket den originalutövande konst-
nären motsatt sig. 809
805 Se Pohjonen 1995: 189.
806 Se Apala–Arlander 1972: 186, Hakulinen 1965: 135–136, Kivimäki & Ylöstalo 1981: 392, Pöyhönen
1999: 197–198, Saarnilehto 1992: 5, Saarnilehto 1993: 2, Saarnilehto 2005: 135, Ämmälä 1993: 5
och Ämmälä 2001: 123.
807 Se inledningen av kapitel 3.3.3.
808 Se Pohjonen 1993: 143. Se även Sorvari 2005: 212.
809 Se om fallet t.ex. Castrén 1979: 187, Kemppinen 1981: 264, Saxén 1983: 399, 435, Oesch 1993: 78,
85, 337, Pohjonen 1993: 143–144, Rajala 1996a: 683, Hemmo 1998: 142, Haarmann 1999: 196, 258,
Bruun 2001: 57 och Harenko, Niiranen & Tarkela 2006: 53.