Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 179
död övertar de ideella rättigheterna. 792 Denna åsikt kan motiveras ifall man utgår ifrån
att arvtagarna vill främja minnet av upphovsmannen och vaka över att upphovman-
nens ideella rättigheter beaktas i enlighet med god sed. I det norska förarbetet diskute-
rades frågan om hur vanskligt det kan vara att utge förkortade utgåvor av en död upp-
hovsmans verk med hänvisning till bestämmelserna i 3 § och 28 § URL. Man konsta-
terar att det bland arvingarna kan finnas delade meningar huruvida en förkortning kan
vara kränkande för upphovsmannens litterära och konstnärliga anseende. 793 Oberoen-
de av om man kan anse att de ideella rättigheterna är personliga rättigheter för upp-
hovsmannen, så bör de dock värnas om efter hans död enligt upphovsrättslagens
stadganden om skyddstiden. Man kan inte enbart hänvisa till klassikerskyddet, efter-
som det då är fråga om klassiska mästerverk och nationella kulturarv som inte omfat-
tas av vanliga upphovsrättsligt skyddade verk.
De ideella rättigheterna är anknutna till upphovsmannens personlighet och kan inte
avstås ifrån, eller kan endast avstås ifrån i en kvalitativt och kvantitativt begränsad
omfattning i enlighet med 3 § 3 mom. och 27 § URL. 794 Man kan ju hävda att ingen
har rätt att bestämma över en annan fysisk persons namn och därmed har ingen rätt till
att frånta någon erkänslan för de verk han skapat, emedan verken är intimt förknippa-
de med hans personlighet. 795 Namnangivelserätten påverkas inte av att upphovsman-
nen har överlåtit sina ekonomiska rättigheter. Upphovsmannen kan dock protestera
mot att hans namn a) anknyts till, b) nämns eller c) anförs på verk som han inte har
skapat eller medverkat till. Detta är av särskilt intresse för upphovsmannen då hans
verk mångfaldigas i en förvanskad form. 796
792 Se Haarmann 2001: 207 och 2005: 327 och Sorvari 2005: 209.
Noteras kan här att bl.a. i Kanada har man i en reform av upphovsrättslagen, Bill C–60, section 17.2(2),
stadgat att de ideella rättigheterna till en utövande konstnärs framförande kan övergå till andra personer
efter konstnärens död. I lagen som tidigare var i kraft var de ideella rättigheterna bundna till konstnärens
personlighet, men nu har man således gått in för att de ideella rättigheterna kan skiljas från själva
upphovsmannen efter hans död, se vidare Durell 2005: 3.
793 Ot.prp. nr. 26. Se även SOU 1956: 25, Udkast 1951 och KB 1953: 5 samt Rosén 1998: 138–141.
794 Se t.ex. KB 1953: 5, SOU 1956: 25, 1951– udkastet (Udkastet til lov om ophavsretten) och Odelstingsproposisjonen
26 (1959–60) samt sv. prop. 2004/05:110: 84–88. Se även om datorprogram och
databaser nedan i detta kapitel.
795 Se Ricketson 1999: 3 och Huuskonen 2006: 192.
796 Se bl.a. Pohjonen 1995: 187, Haarmann 2005: 139 och 296 samt Sorvari 2005: 217–218.