Ladda ner - Vaasan yliopisto

172
ACTA WASAENSIA
hovsmännen till datorprogram och databaser antas ha mer ekonomiska intressen än
ideella. Datorprogram eller databaser ses mera som produkter än som verk. 750
Dock kan man, som det påpekats, inte frångå kravet på att ange upphovsmannens
namn i samband med datorprogram, annat än då det är praktiskt svårt eller omöjligt. 751
Det kan vara fråga om dimensionsbrister eller att namnangivelsen påverkar utseendet,
uppfattningen eller upplevelsen av verket. Haarmann 752 påpekar att man inte kan avstå
från namnangivelse enbart genom att hänvisa till god sed, man kan låta bli att nämna
endast om detta förfarande är enligt god sed eller om man avtalat därom. Att underlåta
att ange upphovsmannens namn är endast lovligt, om det är i överensstämmelse med
en sedvana, som må betraktas som god, dvs. rimlig och hederlig, inte om denna sed-
vana inte är god. 753 Även Välimäki 754 förfäktar, att man inte alltid kan framskrida utan
att namnge upphovsmannen, för mången gång hör namnangivelse av enskilda pro-
grammerare till sedvana och man är då skyldig att namnge upphovsmannen enligt lag.
I rättslitteraturen har ett allmänt uttryck blivit, att man i samband med datorprogram i
allmänhet inte nämner originalupphovsmännen. 755 Detta är möjligen en allmän sed,
men det är en helt annan sak huruvida det är en god sed. Det förekommer inte något
tekniskt hinder för att namnet på upphovsmännen till datorprogrammen nämns både i
skilda skriftliga föreskrifter, ifall dylika förekommer, samt i själva programmen. Ett
sådant förfarande vore enligt god sed, ifall saken granskas jämlikt även med beaktan-
de av upphovsmannens intressen. 756 Det är enligt god sed att nämna upphovsmännens
namn och inte lämna dem onämnda enligt den allmänt rådande kutymen.
Ifall upphovsmannens namn anges, kan detta ske i samband med programkoden vilket
innebär att användaren till datorprogrammet blir medveten om upphovsmannens namn
enbart i vissa särskilda situationer, till exempel då han förändrar koden för att göra en
rättelse. 757 Om användarna skall bli bättre medvetna om vem som är upphovsman till
750 Se Koktvedgaard & Levin 2003: 140.
751 Se Koivumaa 1995: 159–160.
752 Se Haarmann 2005: 143.
753 Se Lund 1961: 95.
754 Se Välimäki 2006: 34.
755 Se t.ex. Harenko, Niiranen & Tarkela 2006: 49 och Sorvari 2005: 215.
756 Se Rosén 1995: 21 och Välimäki 2006: 34. Se även KB 1987:8: 116–117 och 179–180 samt RP
161/1990: 17.
757 Se Koivumaa 1995: 160.