Ladda ner - Vaasan yliopisto

168
ACTA WASAENSIA
bakgrundsmusik vid restauranger går det att praktiskt ordna med angivande av upp-
hovsmännen, eftersom man ofta har färdigt inspelade band på vilka man också kunde
nämna upphovsmännen utan att gästerna blir störda. Namnangivelse är också praktiskt
möjlig på vissa typer av konstverk och design. I anslutning till utställningar är det an-
geläget att namnge upphovsmannen till den musik som framförs i samband med ut-
ställningen för att komplettera denna. Här är skyltning praktiskt och tekniskt möj-
lig. 727
I ett fall tog Svea Hovrätt, FT 3622–99, ”Museum” ställning till att upphovsmannen
anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver. Hovrätten ansåg att det
inte förelåg något praktiskt eller tekniskt hinder mot att ange upphovsmannen till mu-
sik, som framfördes i samband med en utställning, redan när utställningen öppnades.
Hovrätten fann att museets underlåtenhet att namnge upphovsmannen under hela ut-
ställningstiden inte var förenlig med god sed. 728
Avsikten med kravet på god sed skall förstås såsom att 1) stöda en rådande praxis,
ifall denna är en god sådan, 2) befrämja att en god praxis uppkommer ifall ingen så-
dan förekommer inom området ifråga. 729 Såsom Auktorrättskommittén 730 insåg är si-
tuationen där att praxis inte ses som en norm, under alla omständigheter också sådana
där lagregeln kan bli svår att tillämpa. Ifall lagstiftaren inte ställer upp klara regler för
varje specifik situation, är det dock domstolarnas sak att tillsammans med experter
inom området styra praxis så att en god sed utvecklas. I osäkra och oklara situationer
kan det sålunda tolkas som bättre att upphovsmannens namn anges än motsatsen. Det-
ta är inte endast i enlighet med upphovsmannens ideella intressen, utan har även en
klar ekonomisk betydelse, emedan upphovsmannen kanske blir mer känd och kan
skapa sig ett marknadsvärde. Lojalitetsprincipen framträder även i detta sammanhang,
för upphovsmannen kan anse sig berättigad till att inte behöva erfara att utnyttjaren
sätter sina egna intressen framom upphovsmannens, emedan den andra partens, såsom
upphovsmannens, berättigade intressen (förmåner) bör beaktas i skälig mån. 731
727 Se Svea Hovrätt, FT 3622–99, ”Museum”.
728 Se om fallet även Olsson 2006a: 143.
729 Se Pohjonen 1993: 141.
730 Se SOU 1956: 25: 116–117.
731 Se Pohjonen 1994: 173.