Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 165
Noterbara synpunkter är dock, såsom även Schönning 704 påpekar, att namnangivelse-
rätten är beroende av god sed och inte absolut. Numera förekommer en ovillkorlig
skyldighet att ange upphovsmannens namn och källan, då fråga är om artiklar om
dagsfrågor. Detta förutsätts av Infosocdirektivets artikel 5(3) punkt c). Detta stadgan-
de om informationsskyldighet innefattas numera i 23 § 2 mom. upphovsrättslagen. 705 I
andra fall gäller skyldigheten att informera om upphovsmannens namn och källan om
det är i överensstämmelse med god sed, m.a.o. om man inte kan namnge p.g.a. omöj-
lighet eller svårighet att uppfylla kraven. 706 I dylika fall kan i rättslitteraturen framför-
da tankar om att bortlämnande sker enbart om det är enligt god sed eller överens-
kommelse vara på sin plats. 707 Sedvanan på det enskilda området är av betydelse, men
god sed är inte detsamma som varje sedvana eller skick och bruk. Men om sedvanan
inte representerar en rimlig och ärbar handling, stämmer den inte överens med kravet
på god sed. 708 I och med att utnyttjande av upphovsmannens musikverk förekommit
hade utnyttjaren inte beaktat den fördel och det intresse som upphovsmannen skulle
ha av att bli namngiven och få den erkänsla som kunde komma honom till del, m.a.o.
brister enligt lojalitetsprincipen gentemot upphovsmannen. 709
I ett liknande fall i Högsta domstolen i Sverige, Stadens löjtnant,
var det en rad kända svenska kompositörer som hävdade att deras paternitetsrätt inte beaktades i den
omfattning som principen om god sed kräver när deras musik spelades i Sveriges Television (SVT). 710
Högsta domstolen biföll kompositörernas krav och ansåg att SVT hade brutit mot god
sed på området genom att underlåta att namnge upphovsmannen. Upphovsmännens
namn skall alltid nämnas så länge det inte är omöjligt på grund av tekniska eller
störande orsaker 711 . Högsta domstolen betonade att utvecklingen går emot starkare
skydd för upphovsmän och att SVT inte kan hålla fast vid sin gamla praxis. Domsto-
len påpekade därtill att SVT var väldigt mån om att nämna sina egna medarbetare,
fastän dessas roll kan vara av mindre betydelse. Möjligheterna att nämna namnen på
704
Se Schönning 1998: 167.
705
Se RP 28/2004: 33–34 och 98. Se Harenko, Niiranen & Tarkela 2006: 182.
706
Se Koivumaa 1995: 160.
707
Se Haarmann 2005: 143
708
Se Ämmälä 1993: 19 och 43.
709
Se Pohjonen 1993: 173.
710
Rättsfall NJA 1996: 354 ”Stadens löjtnant”. Se även om fallet i NIR 1997: 294, Koktvedgaard &
Levin: 2003: 139, 140, 461, Bernitz et al 2005:76, 275 och Sorvari 2005: 215.
711
Se SOU 1956: 25: 116.