Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 161
detta p.g.a. att renommé-uppbyggelsen försvagades här. 687 Företaget hade i sin verk-
samhet inte handlat förenligt med god sed och visat upphovsmännen brister enligt lo-
jalitetsprincipen, dvs. man hade förbisett upphovsmännens fördel och behov 688 genom
att underlåta att nämna deras namn på disketterna och i marknadsföringen enligt 3 § 1
mom upphovsrättslagen.
Till exempel utgivningen av en bok har uppfattats som ett utnyttjande som kräver att
namnen på alla upphovsmän anges, då det är viktigt att någon sammanblandning av
upphovsmännen inte sker. 689 Det har ansetts att namnet på upphovsmannen däremot
inte behöver anges vid reklam, om det saknar betydelse för upphovsmannen eller om
det är störande, såsom till exempel på restauranger och vid kyrkliga förrättningar. 690
Ett visst mått av flexibilitet har alltså krävts vid angivandet av upphovsmannens
namn. 691 I ovannämnda fall var namnangivelse vid reklam något som upphovsmännen
synbarligen inte motsatt sig, snarare förväntat sig.
Det är av ingen relevans för paternitetsrätten i vilken omfattning ett upphovsrätts-
skyddat verk används så länge det kan identifieras som skapat av en viss upphovsman
(1 § URL). Det är inte heller av betydelse huruvida verket görs tillgängligt för all-
mänheten i en bearbetad version (4 § 1 mom. URL), med en ny teknik eller i ett nytt
medium så länge som upphovsmannen till verket ifråga kan anknytas till verket. Att
ett verk mångfaldigas i en form som har en likhet med originalverket, betyder inte att
upphovsmannens namn inte skulle behöva anges. Skyldigheten att ange upphovsman-
nens namn i enlighet med god sed är inte heller beroende av huruvida utnyttjandet av
verket är lagenligt eller ej eller i enlighet med någon lagregel om undantag eller be-
gränsning. 692
Utöver det skönlitterära omfattar det litterära verksbegreppet också beskrivande fram-
ställningar och rapporter som uppfyller verkshöjdskraven.
687
Se t.ex. Nordell 1991: 381 och Koivumaa 2003: 31.
688
Se Muukkonen 1993: 1044 och 1046 samt Mähönen 2001: 102 och 114.
689
Se Rosén 1989: 111.
690
Se Sorvari 2005: 214 och 221.
691
Se t.ex. sv. prop. 2004/05: 110. Se Verronen 2001: 31.
692
Se RP 28/2004: 82, Verronen 2001: 31, Haarmann 2005: 140–141 och Sorvari 2005: 210.