Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 159
Om namnangivelse anses i rättslitteraturen, att man på konstindustriella produkter,
särskilt glasvaror, kan stöta på praktiska svårigheter att namnge upphovsmannen. 679
På dessa smycken kunde eventuellt ”som en nödlösning” en användning av signum
lämpa sig, om hela namnets utsättande kunde innebära att verket förlorar i konstnär-
ligt avseende. I det svenska förarbetet till ändringen av upphovsrättslagen 680 poängte-
rades att sed är att namnangivelse tillämpas vid avtal.
Uppmärksamheten för en nykomling, icke ännu väletablerad upphovsman i bran-
schen, kan öka efterfrågan på konstverken då god sed vid namnangivelsen följs inom
branschen. Fråga kan då också vara om denna parts fördel och iakttagande av hans
intressen och behov och även hans subjektiva uppfattning om saken. 681
3.4.3. Litterära verk
Till de litterära verken hör det egentliga skönlitterära området, vare sig det är fråga
om en roman eller en novell, lyrik eller någon annan litteraturform med litterär syft-
ning. Även skolböcker omfattas av det litterära verksområdet.
I ett finskt rättsfall HD 2005: 43 ”Lärobok i språk”, som gällde en lärobok omfattande en
skild textdel och ordlista. Ett företag hade utan upphovsrättsinnehavarnas medgivande kopierat ordlis-
tan på maskinläsbara disketter och börjat marknadsföra disketterna. Högsta Domstolen ansåg att före-
taget hade kränkt upphovsrättsinnehavarnas paternitetsrätt. 682
I rättsfallet ”Lärobok i språk” hade ett företag marknadsfört litterära verk (skolböck-
er) utan att namnge upphovsmännen på maskinläsbara disketter eller i marknadsfö-
ringen av dem, vilket är att anse som stridande mot god sed. God sed hade förutsatt att
man även nämnt upphovsmännen till de litterära verken, emedan disketterna innehöll
ordlistor, som var en del av de litterära verken. Upphovsrättsligt skydd omfattas av
såväl hela som delar av verk, såvida de uppfyller verkshöjdskraven, vilket HD tog
ställning till i sina motiv.
679
Se Kivimäki 1966: 40, Haarmann 2005: 142 och Schönning 1998: 167.
680
Se sv.prop. 2004/05:110.
681
Se Pohjonen 1993: 140–141.
682
Se t.ex. Mansala 2005: 336–338 och Sorvari 2005: 209.