Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 157
Som en grundprincip kan man här anta att upphovsmannens namn skall anges i alla
fall där inte störande och tekniska orsaker 671 eller praktiska svårigheter 672 kräver mot-
satsen i enlighet med 3 § 1 mom. URL. Ett filmbolag, som köpt sju affischer, utgö-
rande reproduktioner av konstverk som utförts av upphovsmannen Gunilla Rudling,
skulle använda affischerna som reklam för pornografiska filmer efter att man ändrat
dem. Reproduktionerna av G. Rudlings affischer, där namnlogon hade skurits bort,
kränkte hennes paternitetsrätt och stred mot god sed. Till upphovsmannens ideella rätt
hör att han respektive hon själv bestämmer om var på verket och hur det namnges
samt även huruvida namnet överhuvudtaget skall nämnas. Namnangivelsen har inte
ansetts ovillkorlig, men den bör ske enligt god sed. Man har också ansett att namnet
lämnas bort endast om det är enligt god sed. 673 Borttagande kan otvivelaktigt anses
som stridande mot god sed. Reproduktionerna i färgtryck, eller s.k. affischer, hade
tryckts i stor upplaga för försäljning till allmänheten i olika länder. I detta fall var an-
talet beskurna affischer inte större än sju, men tillämpningen av 3 § 1 mom. upphovs-
rättslagen är inte beroende av verkets mängd. De beskurna affischerna hade tillgäng-
liggjorts för allmänheten, både i entrén till biografen och i montaget utanför en bio-
graf. Man kan anse att denna handling var stridande mot god sed och minskade upp-
hovsmannens försäljning av sina verk genom att den reklam som offentliggörandet av
affischerna kunnat medföra, nu negligerades. Därtill kan verkningarna yppa sig i form
av att upphovsmannen får sämre ekonomiska villkor i förhållande till förlag eller mot-
svarande instanser. Detta kan ske på grund av att allmänheten inte får korrekta uppgif-
ter om vem som är upphovsman, en försummelse av informationsplikten.
Textiltryck, konstvävnad, mosaik och vissa typer av glas- och keramikarbeten samt
smyckeskonst hänförs till alster av bildkonst. Fråga i följande fall är huruvida man på
smycken ingraverar upphovsmannens namn.
I fallet HD 1992: 63 ”Kaleva Koru”, anförde Högsta Domstolen att praxis var att ange upphovsman-
nens namn på smycken varierar. Namnet på välkända konstnärer associeras vanligtvis till en viss typ
av smycken eller anges åtminstone på smyckets förpackning. I vissa fall gäller att namnet på upphovs-
männen till smycken enbart anges på förpackningarna. Avtalet mellan parterna i fallet förutsatte inte
671 Se SOU 1956: 25: 116.
672 Se Kivimäki 1966: 40 och Koivumaa 1995: 160.
673 Se Haarmann 2005: 143. Undantag utgörs av 23 § 2 mom. URL, där det stadgas om artiklar om
dagsfrågor. Då förekommer en ovillkorlig skyldighet att alltid ange upphovsmannen och källan. Se RP
28/2004: 33–34 och 98. Se Harenko, Niiranen & Tarkela 2006: 182.