Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 149
ständigheter, speciellt varje tids värde- och moraluppfattningar. 629 Å ena sidan kan
man anta att ett handlingssätt som majoriteten av befolkningen anser som gott också
uppfyller kraven på god sed, men å andra sidan är den rådande uppfattningen hos ma-
joriteten av befolkningen inte nödvändigtvis ett tillräckligt berättigande för validiteten
av en moralnorm. Dock kan man ju enligt Niemi hävda att lagen uttryckligen skall
tolkas utgående från ett beteende som medborgarna uppfattar vara i enlighet med ett
sunt förnuft i konkreta situationer, eller enligt vad man kan förvänta sig av en ärlig
och ärbar medborgare. 630
3.3.2. God sed inom olika rättsområden
I finsk rättslitteratur har man ansett, att i rättsliga förhållanden skall god sed följas och
att stadgandet om god sed är i kraft som en allmän rättsprincip, fastän det inte före-
kommer något allmänt stadgande i lagen. 631 Man har inte särskilt ofta hänvisat till den
allmänna principen om god sed eller till stridande mot god sed i rättspraxis, utan ofta
stött sig på något annat stadgande. 632
Numera förekommer specialstadganden om god sed på ett flertal rättsområden. Prin-
cipen om god sed hänför sig i första hand till avtalsförhållanden, men god sed sträcker
sig till andra områden i civilrätten, såsom exempelvis immaterialrätten 633 . Det är
omöjligt att definiera god sed allmängiltigt, emedan fråga är om en generalklausul
(flexibla rättsnorm), vars innebörd varierar branschvis. 634
Nedan redogörs i korthet för några områden som kan vara till hjälp hur man skall tol-
ka god sed inom upphovsrätten. 635
629
Se Ämmälä 2001: 123–124, Teleranta 1990: 274– 275, 282, Huhtamäki, A. 1992: 17–19 och Saarnilehto
1992: 8.
630
Se Niemi 1998: 529.
631
Se Apala–Arlander 1972: 186, Hakulinen 1965: 135–136, Kivimäki & Ylöstalo 1981: 392, Saarnilehto
1993: 2, Saarnilehto 2005: 40, 59, 135–137, 177, Ämmälä 1993: 5 och Ämmälä 2001: 123.
632
Se Ämmälä 1993: 5–6. I ett betänkande av lagkommittén för rättshandlingar behandlades behovet av
ett allmänt stadgande om rättshandlingar som strider mot god sed, men på grund av tillämpningsproblem
med ett allmänt stadgande avstod kommittén från förslaget. Se KM 20/1990: 235–236.
633
Se Pohjonen 1993: 137.
634
Se Tolonen 2003: 200 och Pohjonen 1993: 138.
635
Se 9 § Firmalagen, där det stadgas att firma får icke strida mot goda seder eller allmän ordning, samt
18 § Firmalagen, enligt vilken domstol vid vite kan förbjuda känneteckenshavare att använda ifrågavarande
kännetecken om detta eller dess användning strider mot goda seder, äventyrar allmän ordning
eller är vilseledande. Se närmare Aaltonen 1985:59–60 och Pohjonen 1993: 137. Enligt 14 § 1 mom.