Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 137
Namnangivelserättsliga aspekter på lojalitetsprincipen utanför inskränkningsbestäm-
melserna kan komma till synes exempelvis då utnyttjaren minskar på egen arbetsbör-
da genom att inte namnge originalupphovsmannen till ett verk utan enbart anger sitt
eget namn, eller då han gör otillåtna kränkande ändringar i ett verk utan upphovsman-
nens samtycke, vilket är att betrakta som en illojal handling. I rättsvetenskaplig littera-
tur har bl.a. Wagle & Ödegaard 584 ponerat huruvida det är möjligt för upphovsmannen
att försäkra sig gentemot illojala handlingar. Exempelvis kan upphovsmannen vid en-
skilda tillfällen utsättas för att förvärvaren disponerar över ett verk i större omfattning
än vad rättigheten medger. Om en upphovsman sänder sitt manuskript till ett förlag
för att få verket utgivet utan att han försäkrat sig om att ta en styrkt kopia av det, finns
farhågor att missbruk uppstår, t.ex. sker det om förlaget utger verket som sitt eget.
Kravet på lojalitet varierar i hög grad i enlighet med karaktären av den rättsliga situa-
tionen och i vilken fas av den man befinner sig. Sett från ett brett perspektiv, kan loja-
litetsprincipen gälla alla typer av rättshandlingar där det är fråga om att ta i beaktande
den andra partens intressen. Till exempel kan lojalitetsprincipen förutsätta ett beteen-
de som inte förorsakar den andra parten skada eller om skada skett bör skadan begrän-
sas till ett minimum. 585
Utgår man från det breda perspektivet på lojalitetsprincipen, kan man även tillämpa
principen inom upphovsrätten och särskilt då på skyddet för verk mot alla former av
illojala handlingar. Eftersom upphovsrätten i finsk och övrig nordisk upphovsrätt ofta
uppfattas ha en monistisk karaktär, trots att de olika teorierna inte har något fruktbart
fäste i vår nordiska upphovrätt, utan består av element av både ekonomisk och ideell
karaktär, kan lojalitetsprincipen inom upphovsrätten förstås som en aktsamhetsplikt.
Enligt detta synsätt är det logiskt att betrakta upphovsrättens bägge element som en
syntes, där de ideella och ekonomiska befogenheterna delvis regleras skilt från var-
andra, dock så att de är beroende av varandra och kan möta olika rättsliga öden. 586
584 Se Wagle & Ödegaard 1997: 232.
585 Se bl.a. Muukkonen 1993: 1032, Halila & Hemmo 1996: 12, Mähönen 1995: 135 och Pohjonen
1994: 147–149.
586 Se avsnitt 2.4. om monism och dualism.