Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 135
när det finns luckor i lag och i avtal. Man strävar här att finna en sorts utfyllande upp-
gift i lojalitetsprincipens innebörd som ett uttryck för tolkningen av ideellrättsliga
problem och för domstolarnas avgöranden. Lojalitetsprincipen 2) sammanlänkar frå-
geställningar och öppnar potentialer för användning inom ideella rätten med centrala
principer inom övriga rättsområden. Det kan anses, att det knappast är möjligt att ge-
nom lag formulera en allmän lojalitetsregel, men det vore viktigt att lojalitetstanken
kommer till uttryck i detaljregler och får plats i domstolarnas avgöranden 573 . I högsta
domstolens motiveringar till rättsfallet HD 1971 II 44 ”Lapuanliike” (Lapporörelsen)
ansågs att lånet hade skett på ett lojalt sätt och enligt god sed. Man hänvisade också
till syftet och användningssättet i berörda fall, eftersom det är just dessa faktorer som
är betydelsefulla då fråga är om huruvida citeringen skett på ett lojalt sätt. 574
Lojalitetsprincipen, såväl som andra rättsprinciper, skapar samband med rättsliga
aspekter i världen och får sina förpliktanden ur många sammanhang. Lojalitetsbe-
greppet förekommer inte i upphovsrättslagen. Man har inte i de finska förarbetena till
upphovsrättslagen nämnt lojalitetsprincipen. I förarbetena till vissa andra lagar har
hänvisats till lojalitetsprincipen såsom en allmän princip. 575 Auktorrättskommittén
ansåg 576 att ”återgivningen för att vara berättigad bör uppbäras av ett lojalt syfte”, vil-
ket uppmärksammats i rättsvetenskaplig litteratur. 577 Rättsprinciperna och även lojali-
tetsprincipen har vanligen ingen entydig auktoritet eller identifieringskriterium. Ty-
573 Se Taxell 1976: 456.
574 Se Pohjonen 1994: 151. Se även om fallet Godenhielm 1973: 12, Kemppinen 1981: 211, Oesch
1984: 386, Pohjonen 1993: 147, 153, Haarmann 1999: 57, 136, Rissanen, Airaksinen, Castrén, Jauhiainen,
Kaisanlahti, Kivivuori, Kuoppamäki & Wilhemsson 1999: 629, Herler 2001: 312, Norrgård 2002:
265 och Sorvari 2005: 211,225.
En jämförelse kan även göras med hur utnyttjaren i det svenska rättsfallet ”Alfons Åberg” hade som
avsikt att göra en satir av delar av originalverket, men däremot inte att varken kränka upphovsmannens
respekträtt eller vilseleda allmänheten: ”Alfons Åberg”, HD 23.12.2005, där det var frågan om det är
tillåtet att som satir göra om den glada och snälla barnboksfiguren Alfons Åberg till en dansk knarkhandlare,
se mer om rättsfallet ”Alfons Åberg, HD 23.12.2005, T 4739–04 i kapitel 3.5.5. Satir, parodi
eller travesti. Se även Rosén 2006: 507.
575 Se närmare KM 1969: A 25: 35, 45 och 47, som gäller arbetsavtalslagen, KM 1971: A 31: 83 som
gäller agentavtal, RP 71/1974: 11, där man stödde sig på den civilrättsliga principen, enligt vilken bägge
parter bör i sin verksamhet iaktta den andra partens intressen, RP 201/1991: 17, som gällde lagen
om handelsrepresentanter och där informationsskyldigheten har motiverats uttryckligen som en allmän
lojalitetsskyldighet mellan avtalspartena, och promemoria i Finansministeriets arbetsgrupp 36/1997,
som gällde beskattningsförfarande.
576 Se SOU 1956: 25: 199.
577 Se Vyrje 1993: 109, Pohjonen 1994: 150, Koktvedgaard & Levin 2003: 175 och Herler, B. 2001:
298.