Ladda ner - Vaasan yliopisto

130
ACTA WASAENSIA
synes då förhållandet mellan organisationerna och utomstående upphovsmän är av-
talslöst. 545
Enligt Pohjonen 546 kan lojalitetsprincipen i upphovsrätten uppfattas relativt brett. En-
ligt denna syn har Pohjonen menat att man med lojalitetsprincipen i upphovsrätten
avser att parter i sin verksamhet bör även beakta den andra partens berättigade intres-
sen. 547 Detta motsvarar den allmänna synen på lojalitetsprincipen i avtalsrätten och
civilrätten i Finland, 548 som redogjorts för ovan. Pohjonen anser att det kan före-
komma bl.a. en informations- eller samarbetsskyldighet i samband med lojalitetsprin-
cipen i upphovsrätten. Pohjonen och Saarnilehto är inte heller villiga att helt separera
lojalitetsplikten från principen om god sed och skälighetsprincipen och strävan att
skydda den svagare parten. 549
Pohjonen 550 konstaterar att lojalitetsprincipen är vanligtvis förknippad med avtalsför-
hållanden och att ett upphovsrättslig skyddat verk kan användas förutom med stöd av
avtal även med stöd av inskränkningsreglerna. Lojalitetsprincipen eller skyldighet att
beakta den andra partens berättigade intressen, lämpar sig enligt Pohjonen både på
användningssituationer som grundar sig på avtal och inskränkningsbestämmelserna.
Att skydda verk gentemot alla illojala förfaringssätt bör beaktas i enlighet med båda
parternas och allmänna kulturella intressen. Pohjonen 551 betonar att förutom de eko-
nomiska rättigheterna bör de ideella rättigheterna skyddas. Användaren bör ta hänsyn
till att upphovsrätten är en helhet med en förmögenhetsrättslig och en personrättslig
dimension.
I svensk rättslitteratur förekommer det åsikter, bland annat framförda av Domeij 552 ,
enligt vilka lojalitetsprincipen används i svensk rätt främst som ett hänsynstagande
vid tolkning av avtalsklausuler, men däremot inte som ett självständigt avtalsvillkor
som avtalsparterna kunde bryta mot. Rosén 553 kopplar lojaliteten till varje anställds
545
Se Pohjonen 1994: 155–156.
546
Se Pohjonen 1994: 148.
547
Se Pohjonen 1994: 147–148. Se även Saarnilehto 1992: 11.
548
Se Annola 2003: 73.
549
Se Pohjonen 1994: 148–149 och Saarnilehto 1992: 11.
550
Se Pohjonen 1994: 148.
551
Se Pohjonen 1994: 148.
552
Se Domeij 2003: 16–17.
553
Se Rosén 1998: 221 och 2006a: 288.