Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 111
3. IDEELLA RÄTTIGHETER OCH RÄTTSPRINCIPER
3.1. Rättsprincipernas aktualitet
Det sägs att rättsprincipernas betydelse inom rättssystemen i Europa har ökat sedan
början av 1990-talet. 438 Man har även ansett att rättsprinciperna är en av gemenskaps-
rättens viktigaste rättskällor. Enligt Tolonen 439 har även uppfattningen om rättsprinci-
perna som en särskild rättskälla fått understöd. Mähönen 440 är av den åsikten att den
normativa rättskälleläran inte i tillräckligt hög grad förmår beakta rättsprincipernas
roll i den rådande rätten. Rättsprinciperna kan förklaras såsom rättskällor i och med
att rättsprinciperna är starkt karaktäriserade av systematisering. En av rättsvetenska-
pens målsättningar är att forma en systematisk helhet av rättsprinciperna. 441 Rättsve-
tenskapen bör också behandla moraliska värden, målsättningar och problem som upp-
står då moraliska värden visar samstämmighet och kohererar problem som uppstår då
moraliska värden förändras på grund av samhälleliga eller andra omgivande omstän-
digheter. Den primära avsikten med rättsprinciper kan anses vara att förverkliga vikti-
ga rättsliga värden i den rådande rättsordningen och därmed berättiga och upprätthålla
denna. 442 Enligt Siltala har rättsprinciperna gradvis filtrerats in i det finländska rätts-
systemet och samhället tack vare det institutionella stöd och samhälleliga godkännan-
de som de har. 443
Den ökade betydelsen har ansetts bero framför allt på att i gemenskapen, som reglerar
närmast ekonomiska och samhälleliga fenomen, har man endast delvis kunnat beakta
saker som hör till rätt och rättvisa. Enligt bl.a. Kaisto var det egentligen Dworkin som
i slutet av 1960-talet inledde diskussionen om rättsprincipernas betydelse när han kri-
tiserade vissa tendenser inom den rättspositivistiska riktningen. Dworkin argumente-
rade för att rättigheter bör tas på allvar. När jurister i svåra rättsfall behandlar rättighe-
ter och skyldigheter, använder de sig av rättsprinciper och andra standarder, som inte
fungerar som rättsregler. Eftersom rättspositivismen i hög grad baserar sig på de före-
438
I Finland diskuterades även på 1990–talet aktivt om lojalitetsskyldigheten, varför man kan utgå ifrån
att dess betydelse ökat, se Halila & Hemmo 1996: 11 och Tolonen 2000: 156–157.
439
Se Tolonen 2000: 156–157.
440
Se Mähönen 2004: 51.
441
I denna forskning behandlas av forskningsekonomiska skäl enbart vissa närstående principer.
442
Se t.ex. Tolonen 2000: 159, 2003: 178 och Nuotio 2004: 1270.
443 Se Siltala 2003: 225.