Riv stängslen - Mediestudier

Medborgarens blick
En mannen-på-gatan-enkät med Flavio Goncalves hade fångat hans utgångsbud
”sänk skatten”. Den ståndpunkten – Flavios röst som isolerad
individ – hade också fastnat i opinionsinstitutens maskor. Men åsikter
existerar inte i ett vakuum, de formas och omformas i ett social sammanhang.
Efter tjugo minuters samtal med sin fru har han bytt fot och väger
plötsligt in fler faktorer: de generella konsekvenserna i samhället, följderna
för hans egen familj och därmed indirekt för honom själv. Nu börjar
Flavios medborgerliga ståndpunkt kunna anas. Om Temo hade ringt
just nu hade han svarat annorlunda. 10
Vilken beskrivning av Flavio är mest riktig? Kanske båda. Han är individ
och samhällsmedlem. Just däri ligger ambivalensen och så är det i
många frågor. Det som är bra för en själv, personligen, är inte nödvändigtvis
bra för andra (även om det självklart går att hävda att skattesänkningar
gynnar helheten – också som en medborgerlig slutsats). Att vara
medborgare är just att brottas med sådana intressekonflikter, att höja sig
ur sitt eget snäva perspektiv och försöka se frågan med andras ögon också.
Den reflexionen förutsätter kommunikation, en kommunikation som
erkänner det motsägelsefulla och inte behandlar människors ståndpunkter
som slutgiltiga och entydiga.
En artikel om Flavio hade kunnat stänga igen det samtalet redan i ingressen.
Det hade räckt med journalistikens vanliga schablon: den orättvist
drabbade och rättmätigt förbannade ”lilla människan.” Entydigt och
konfrontativt. Det hade gått att spela ut honom mot den förtryckande
sossestaten, eller med bara någon liten justering, mot den onda högerpolitiken.
Med ett fokus på den reella svårigheten för verkliga människor
att ta ställning blir journalistiken sannare. Och i bästa fall mer användbar
för läsarna. Om folk som inte är tvärsäkra inkluderas i tolkningsramen är
det fler som känner att deras åsikter också gills i diskussionen, och fler
som därmed känner sig inbjudna att delta. 11
FOLKETS RÖST 101