Riv stängslen - Mediestudier
Riv stängslen - Mediestudier Riv stängslen - Mediestudier
Inledning DET HÄR ÄR EN BOK OM FÖRÄNDRING. Det är berättelsen om en idé och om ett försök att tillämpa den på en av landets största morgontidningar. Idén handlar om journalisternas makt och om möjligheten att reformera journalistiken i en mer demokratisk riktning. Eftersom massmedierna bär upp det offentliga samtalet, grunden för demokratin, blir det helt avgörande hur journalisterna själva ser på sitt uppdrag. Hinkar med nattsvart pessimism har östs över medierna de senaste årtiondena. Det börjar bli tjatigt. Det behövs en vision om vad journalistiken faktiskt skulle kunna åstadkomma här och nu. Vårt uppgivna och splittrade samhälle behöver en ny journalistroll som tar till uppgift att hålla ihop, att bygga mötesplatser och underlätta samtal. Det behövs en journalistroll som intresserar sig för hur de gemensamma problemen ska lösas och som släpper in fler vanliga människor i diskussionen. Dagens Nyheters mobila redaktion, där jag var projektledare och redaktör, var ett av de mest långtgående försöken i Sverige att förverkliga en sådan journalistroll. Projektet avslutades på nyåret 2003 efter fyra års experimenterande. Lärdomarna utgör grunden för denna bok. Den är tänkt som handbok för intresserade journalister och som inspirationskälla för alla som misströstar om det offentliga samtalets möjligheter. Mitt förhållande till den bakomliggande idén – det som på engelska kallas public journalism eller civic journalism – är inte helt distanserat. När tankarna nådde mig första gången 1997 var det som att öppna en INLEDNING 11
dörr. Det var svaret på allt det som känts frustrerande i mitt jobb som traditionell kommunreporter – en väg som gjorde det möjligt att komma vidare. Men idéerna är kontroversiella inom journalistkåren. Några tycker det är pretentiös smörja. Den debatten vill jag gärna ha, också utanför redaktionernas gränser; en allvarlig diskussion om vad journalister egentligen ska syssla med. Mobila redaktionen uppfann inte någon ny journalistik. Det finns och har alltid funnits reportrar som gjort liknande jobb och som brunnit för samma slags ideal. Det nya var att det på 1990-talet formulerades en sammanhängande teori – på en gång kritisk och konstruktiv – som gjorde det möjligt att klä ambitionerna i ord. Det blev möjligt att argumentera på ett nytt sätt och att bygga upp redaktionella projekt med andra mål än de vanliga. DN:s mobila reaktion blev ett försök att tillämpa visionen i det segregerade Stockholm. I USA, England, Nederländerna, Finland och Danmark, liksom i flera länder i Asien och Latinamerika har tankarna utvecklats på andra sätt. Svenska tidningar såsom Vestmanlands Läns Tidning, Nerikes Allehanda och Norrköpings Tidningar har gjort sina försök, ofta med utmärkta resultat. Nu koncentrerar jag mig ändå på mina egna erfarenheter. Några begrepp När jag i början argumenterade för idén, bland kollegor, på journalistutbildningar och demokratiseminarier, var public journalism ett bra ord att använda. Den svenska översättningen ”medborgarjournalistik” satte sig aldrig riktigt. Public journalism hade under 1990-talets sista år vuxit till en ansenlig – om än omstridd – rörelse i USA, med ett par hundra tidnings- och TV-företag inbegripna i olika experiment. Ett stort, tvärvetenskapligt forskningsprojekt hade sjösatts vid New York University, privata stiftelser stödde utvecklingen finansiellt och säkert femtio böcker fanns redan utgivna i ämnet. Det gav tyngd och stadga åt resonemanget. Men Stockholm är inte den amerikanska Södern och idéerna får andra 12 INLEDNING
- Page 8 and 9: tyngdpunkter när de överförs til
- Page 10 and 11: där mobila redaktionen började oc
- Page 12 and 13: 1 Stängslen Våfflor i Skärholmen
- Page 14 and 15: ydde sig om hans förslag. I den to
- Page 16 and 17: programslägenhet och önskar att s
- Page 18 and 19: Måste det vara så? Många mediekr
- Page 20 and 21: 2 Mötesplatser En fallgrop Mötet
- Page 22 and 23: i Husby och startat lokala diskussi
- Page 24 and 25: Den lokala paradoxen Alla vet att l
- Page 26 and 27: kerna. Förr eller senare kanske de
- Page 28 and 29: allvar nu, efter alla år? Äntlige
- Page 30 and 31: gefär samma sociala ställning som
- Page 32 and 33: Åbyborna och övriga DN-läsare, o
- Page 34 and 35: Läsardiskussion i mars 2000. Allt
- Page 36 and 37: I stället gällde det återigen at
- Page 38 and 39: • • • • • Gå bortom den
- Page 40 and 41: som förs av politiker och experter
- Page 42 and 43: esluten och resultaten, inte på de
- Page 44 and 45: deltagardemokrati med deliberativa
- Page 46 and 47: inriktning - och därmed dess inver
- Page 48 and 49: Traditionella elitdemokrater (eller
- Page 50 and 51: Det som skiljer är mest vem som sk
dörr. Det var svaret på allt det som känts frustrerande i mitt jobb som<br />
traditionell kommunreporter – en väg som gjorde det möjligt att komma<br />
vidare. Men idéerna är kontroversiella inom journalistkåren. Några tycker<br />
det är pretentiös smörja. Den debatten vill jag gärna ha, också utanför<br />
redaktionernas gränser; en allvarlig diskussion om vad journalister egentligen<br />
ska syssla med.<br />
Mobila redaktionen uppfann inte någon ny journalistik. Det finns och<br />
har alltid funnits reportrar som gjort liknande jobb och som brunnit för<br />
samma slags ideal. Det nya var att det på 1990-talet formulerades en sammanhängande<br />
teori – på en gång kritisk och konstruktiv – som gjorde det<br />
möjligt att klä ambitionerna i ord. Det blev möjligt att argumentera på<br />
ett nytt sätt och att bygga upp redaktionella projekt med andra mål än de<br />
vanliga. DN:s mobila reaktion blev ett försök att tillämpa visionen i det<br />
segregerade Stockholm. I USA, England, Nederländerna, Finland och<br />
Danmark, liksom i flera länder i Asien och Latinamerika har tankarna<br />
utvecklats på andra sätt. Svenska tidningar såsom Vestmanlands Läns Tidning,<br />
Nerikes Allehanda och Norrköpings Tidningar har gjort sina försök,<br />
ofta med utmärkta resultat. Nu koncentrerar jag mig ändå på mina<br />
egna erfarenheter.<br />
Några begrepp<br />
När jag i början argumenterade för idén, bland kollegor, på journalistutbildningar<br />
och demokratiseminarier, var public journalism ett bra ord<br />
att använda. Den svenska översättningen ”medborgarjournalistik” satte<br />
sig aldrig riktigt. Public journalism hade under 1990-talets sista år vuxit<br />
till en ansenlig – om än omstridd – rörelse i USA, med ett par hundra<br />
tidnings- och TV-företag inbegripna i olika experiment. Ett stort, tvärvetenskapligt<br />
forskningsprojekt hade sjösatts vid New York University,<br />
privata stiftelser stödde utvecklingen finansiellt och säkert femtio böcker<br />
fanns redan utgivna i ämnet. Det gav tyngd och stadga åt resonemanget.<br />
Men Stockholm är inte den amerikanska Södern och idéerna får andra<br />
12 INLEDNING
Change language