Riv stängslen - Mediestudier
Riv stängslen - Mediestudier Riv stängslen - Mediestudier
jamin Barber, är politiken något som ska tjäna den ensamme sökaren efter materiell lycka och fysisk säkerhet. Människor betraktas inte som sociala varelser, tvärtom gäller det att hålla dem åtskilda. Medborgaren omvandlas till den moderne konsumenten – en girig, hagalen överlevare som bara deltar i egoistiska förhandlingar. Det är en värld utan ömsesidighet, där ingen tar hänsyn till andras intressen. I en sådan värld blir vi instängda i vår aggressiva ensamhet, enligt Barber, och saknar i själva verket frihet: ”Utan att delta i det gemensamma livet kan människor inte bli individer”. 5 De senaste decenniernas ”valfrihetsreformer” inom skola, pensionssystem och annan offentlig service blir med detta synsätt en förlängning av konsumtionskapitalismens logik. Marknaden vill inte ha medborgare som agerar och resonerar kollektivt. Den vill ha kunder, isolerade individer som jagar egoistiska mål. Statsvetaren Lennart Lundquist sammanfattar kritiken: För samhällsmedlemmarna medför fokuseringen på konsumentrollen att de förlorar kontrollen över politiken. I stället luras de in i en verklighet där de är fullt upptagna med att fatta bagatellbeslut i valfrihetens namn och där de aldrig kan ställa de centrala frågorna om makten i samhället och den rättvisa fördelningen av resurser. 6 Antimedborgaren i Hökarängen Expressens politiske redaktör PM Nilsson höll hösten 2002 ett intressant föredrag på Bonniers mediedagar. Det handlade om möjligheten att vinna läsare bland förortsbor med invandrarbakgrund. I själva verket, menade PM Nilsson, borde ”Mustafa i Hökarängen” vara en lika självklar målgrupp som ”Nisse i Hökarängen” – alltsedan 1940-talet alla journalisternas sinnebild för en trogen kvällstidningsköpare i förorten. ”Mustafa”, förklarade PM Nilsson, befinner sig nämligen i nästan precis samma livssituation som ”Nisse” gjorde på den tiden: Nisse var den uppåtsträvande arbetaren, hungrig på materiell bekräftelse och status. Han ville placera sina sparpengar väl, investera i rätt utbildning åt sina barn, tillägna sig PRIVATSAKER 73
medelklassens konsumtionsstil och köpa ny Volvo så ofta som möjligt. På denna individuella klassresa skulle kvällstidningen vara en guide och påhejare. Nisses konsumtionslust och strävan att komma upp sig av egen kraft skulle bejakas – det blev en del av kvällstidningens egen identitet. Och nu var det alltså dags för Mustafa som delar samma strävan att kliva in i Nisses ställe. 7 Idén är fascinerande, inte minst som bild av journalistikens förhållande till sina läsare. Medborgerlighet – vad då? Här står det klart varför kvällstidningar ger en sådan märklig bild av politiken: Vem vinner? Vem förlorar? What’s in it for you? Här står individen och framför allt hans plånbok i centrum. Skit i grannen, i alla fall så länge din gräsklippare är större än hans. Tanken slog mig när jag lyssnade på PM Nilsson att tidningarna kanske har hjälpt till att förvandla sina läsare från medborgare till självupptagna konsumenter. Nisse och Mustafa som antimedborgare – är det verkligen det journalisterna ska understöda? 8 An offer you can’t refuse Det var först mot slutet som jag upptäckte hur mobila redaktionen ständigt återkom till samma slags teman. Motsättningen mellan konsumentrollen och medborgarrollen löpte som en röd tråd genom våra artikelserier, oavsett om det handlade om tidsbrist, barnuppfostran, tonårsmode eller bostadspolitik. Det är naturligtvis ingen slump, även om tanken inte var klart formulerad när vi drog igång. En journalistik ägnad att stärka det medborgerliga kommer rimligen att kretsa rätt mycket kring det som hindrar folk från att kliva ut på torget. När vi skrev om utförsäljningen av allmännyttan i Stockholm lyfte vi fram det moraliska dilemma som hyresgästerna ställdes inför: de kunde köpa sin lägenhet, vinna oberoende plus en liten förmögenhet för egen del. Samtidigt gjorde varje bostadsrättsomvandlad kåk det svårare för andra att skaffa sig en bostad utan pengar. Den ekonomiska uppdelningen av staden skulle förstärkas, en kollektiv effekt av de individuella 74 PRIVATSAKER
- Page 18 and 19: Måste det vara så? Många mediekr
- Page 20 and 21: 2 Mötesplatser En fallgrop Mötet
- Page 22 and 23: i Husby och startat lokala diskussi
- Page 24 and 25: Den lokala paradoxen Alla vet att l
- Page 26 and 27: kerna. Förr eller senare kanske de
- Page 28 and 29: allvar nu, efter alla år? Äntlige
- Page 30 and 31: gefär samma sociala ställning som
- Page 32 and 33: Åbyborna och övriga DN-läsare, o
- Page 34 and 35: Läsardiskussion i mars 2000. Allt
- Page 36 and 37: I stället gällde det återigen at
- Page 38 and 39: • • • • • Gå bortom den
- Page 40 and 41: som förs av politiker och experter
- Page 42 and 43: esluten och resultaten, inte på de
- Page 44 and 45: deltagardemokrati med deliberativa
- Page 46 and 47: inriktning - och därmed dess inver
- Page 48 and 49: Traditionella elitdemokrater (eller
- Page 50 and 51: Det som skiljer är mest vem som sk
- Page 52 and 53: 4 Samtal Maktskillnader Redovisning
- Page 54 and 55: - Det enda man kan göra är att ly
- Page 56 and 57: Hur ser då ett fungerande offentli
- Page 58 and 59: möjligheten till kompromiss. För
- Page 60 and 61: gen fungerar. ”Jag är övertygad
- Page 62 and 63: från sammanhang), samtidigt som po
- Page 64 and 65: 5 Privatsaker ”Det föreligger en
- Page 66 and 67: Vi pejlade inställningen till valf
- Page 70 and 71: esluten som få egentligen önskade
- Page 72 and 73: Nittonåriga tjejer, fyrtiotreårig
- Page 74 and 75: 6 Lundquist (2001), 249 7 Samtidigt
- Page 76 and 77: skulle behövas att alla som flytta
- Page 78 and 79: mot ”invandrare”. ”Dom” är
- Page 80 and 81: samtalet. Hela poängen är att all
- Page 82 and 83: Det gemensamma - igen ”Ja, vad sk
- Page 84 and 85: för många av våra temasidor i ti
- Page 86 and 87: att hitta sätt att diskutera probl
- Page 88 and 89: 7 Folkets röst Idioter Telefonen r
- Page 90 and 91: människor på sidorna så att tidn
- Page 92 and 93: till läsarnas tio-i-topp-lista öv
- Page 94 and 95: fram det komplexa och svårtolkade
- Page 96 and 97: Medborgarens blick En mannen-på-ga
- Page 98 and 99: Ska programledare få bära slöja
- Page 100 and 101: tion to it”, skriver till exempel
- Page 102 and 103: per in fler, annars kan motsättnin
- Page 104 and 105: hamnar i Viksjö. Fast det är samm
- Page 106 and 107: Hej! Oerhört intressant tema. Viss
- Page 108 and 109: Noter 1 Janne Josefssons dolda kame
- Page 110 and 111: ten, Göteborgs-Tidningen, Vestmanl
- Page 112 and 113: Vi tillbringade tre veckor på Skä
- Page 114 and 115: Ett enkelt flygblad med frågor är
- Page 116 and 117: Tips 9: Sätt ihop en panel En läs
jamin Barber, är politiken något som ska tjäna den ensamme sökaren<br />
efter materiell lycka och fysisk säkerhet. Människor betraktas inte som<br />
sociala varelser, tvärtom gäller det att hålla dem åtskilda. Medborgaren<br />
omvandlas till den moderne konsumenten – en girig, hagalen överlevare<br />
som bara deltar i egoistiska förhandlingar. Det är en värld utan ömsesidighet,<br />
där ingen tar hänsyn till andras intressen. I en sådan värld blir vi<br />
instängda i vår aggressiva ensamhet, enligt Barber, och saknar i själva verket<br />
frihet: ”Utan att delta i det gemensamma livet kan människor inte bli<br />
individer”. 5<br />
De senaste decenniernas ”valfrihetsreformer” inom skola, pensionssystem<br />
och annan offentlig service blir med detta synsätt en förlängning<br />
av konsumtionskapitalismens logik. Marknaden vill inte ha medborgare<br />
som agerar och resonerar kollektivt. Den vill ha kunder, isolerade individer<br />
som jagar egoistiska mål. Statsvetaren Lennart Lundquist sammanfattar<br />
kritiken:<br />
För samhällsmedlemmarna medför fokuseringen på konsumentrollen att de<br />
förlorar kontrollen över politiken. I stället luras de in i en verklighet där de är<br />
fullt upptagna med att fatta bagatellbeslut i valfrihetens namn och där de<br />
aldrig kan ställa de centrala frågorna om makten i samhället och den rättvisa<br />
fördelningen av resurser. 6<br />
Antimedborgaren i Hökarängen<br />
Expressens politiske redaktör PM Nilsson höll hösten 2002 ett intressant<br />
föredrag på Bonniers mediedagar. Det handlade om möjligheten att vinna<br />
läsare bland förortsbor med invandrarbakgrund. I själva verket, menade<br />
PM Nilsson, borde ”Mustafa i Hökarängen” vara en lika självklar målgrupp<br />
som ”Nisse i Hökarängen” – alltsedan 1940-talet alla journalisternas<br />
sinnebild för en trogen kvällstidningsköpare i förorten. ”Mustafa”,<br />
förklarade PM Nilsson, befinner sig nämligen i nästan precis samma livssituation<br />
som ”Nisse” gjorde på den tiden: Nisse var den uppåtsträvande<br />
arbetaren, hungrig på materiell bekräftelse och status. Han ville placera<br />
sina sparpengar väl, investera i rätt utbildning åt sina barn, tillägna sig<br />
PRIVATSAKER 73
Change language