Riv stängslen - Mediestudier
Riv stängslen - Mediestudier Riv stängslen - Mediestudier
5 Privatsaker ”Det föreligger en uppenbar risk för att vi snart inte längre har något som är gemensamt och gentemot vilket vi alla har speciella skyldigheter och rättigheter. /…/ Vi håller på att förvandla gemenskapssamhället till ’samhället som butik’…” (Lennart Lundquist 1 ) Att återuppfinna det gemensamma Eriksbergsskolan i Sollentuna ligger som en platt kartong mitt på gränsen. Åt ena hållet grå betonglimpor kring fyrkantiga gårdar, åt andra hållet villaträdgårdar med dignande, röda äppelträd. Hösten 1999 kämpade skolan för sin överlevnad. Under ett par decennier hade den varit den naturliga samlingspunkten för barnen på ömse sidor av gränsen. Sedan blev det fritt fram att välja skola och då började villaägarna ta sina barn därifrån, bort från den påtvingade sociala blandningen. Snart började också ambitiösa invandrarföräldrar flytta ungarna till friskolor för att trygga framtidsbiljetten. Kvar blev – ja, vilka då? Slut på idén om den gemensamma skolan. Slut också på Eriksbergsskolans pengar eftersom femtiotusen rann iväg med varje elev som slutade. En ny styrmekanism hade segrat: marknaden. Från och med nu bestämde Den Osynliga Handen. Besluten hade förts bort från offentligheten och lagts i knät på de enskilda föräldrarna. Hur diskuterar man en maktutövning som inte längre syns? Visst debatterades friskolereformen i Sollentuna kommun- PRIVATSAKER 69
fullmäktige. Visst syntes argumenten för och emot valfriheten i tidningarna. Men bara på abstrakt nivå, en debatt om principer. Vid tusentals köksbord satt föräldrar och våndades med ett mycket konkret beslut, ett beslut som inte bara fick avgörande konsekvenser för deras egna barn utan även påverkade framtiden för grannens barn och för barnen i bostadsområdet tvärs över vägen. Var det ett enskilt beslut de hade att fatta? Eller ett medborgerligt? Var det här alls någonting som borde diskuteras gemensamt? 2 På det lilla torget i Helenelunds centrum parkerade en dag denna höst en vit husbil med DN-logotype på sidorna. Annonser i tidningen hade förvarnat om att vi skulle komma. Affischer tejpades upp. Kaffedunk, plastmuggar, bord och stolar ställdes fram. Nu jäklar skulle det pratas skola. Under ett par eftermiddagar turades jag och två kollegor om att bemanna kaffestationen, dela ut flygblad och intervjua förbipasserande föräldrar. Gemensam framtid? Friskolereformen har gett föräldrar någonting att tala om. 70 PRIVATSAKER
- Page 14 and 15: ydde sig om hans förslag. I den to
- Page 16 and 17: programslägenhet och önskar att s
- Page 18 and 19: Måste det vara så? Många mediekr
- Page 20 and 21: 2 Mötesplatser En fallgrop Mötet
- Page 22 and 23: i Husby och startat lokala diskussi
- Page 24 and 25: Den lokala paradoxen Alla vet att l
- Page 26 and 27: kerna. Förr eller senare kanske de
- Page 28 and 29: allvar nu, efter alla år? Äntlige
- Page 30 and 31: gefär samma sociala ställning som
- Page 32 and 33: Åbyborna och övriga DN-läsare, o
- Page 34 and 35: Läsardiskussion i mars 2000. Allt
- Page 36 and 37: I stället gällde det återigen at
- Page 38 and 39: • • • • • Gå bortom den
- Page 40 and 41: som förs av politiker och experter
- Page 42 and 43: esluten och resultaten, inte på de
- Page 44 and 45: deltagardemokrati med deliberativa
- Page 46 and 47: inriktning - och därmed dess inver
- Page 48 and 49: Traditionella elitdemokrater (eller
- Page 50 and 51: Det som skiljer är mest vem som sk
- Page 52 and 53: 4 Samtal Maktskillnader Redovisning
- Page 54 and 55: - Det enda man kan göra är att ly
- Page 56 and 57: Hur ser då ett fungerande offentli
- Page 58 and 59: möjligheten till kompromiss. För
- Page 60 and 61: gen fungerar. ”Jag är övertygad
- Page 62 and 63: från sammanhang), samtidigt som po
- Page 66 and 67: Vi pejlade inställningen till valf
- Page 68 and 69: jamin Barber, är politiken något
- Page 70 and 71: esluten som få egentligen önskade
- Page 72 and 73: Nittonåriga tjejer, fyrtiotreårig
- Page 74 and 75: 6 Lundquist (2001), 249 7 Samtidigt
- Page 76 and 77: skulle behövas att alla som flytta
- Page 78 and 79: mot ”invandrare”. ”Dom” är
- Page 80 and 81: samtalet. Hela poängen är att all
- Page 82 and 83: Det gemensamma - igen ”Ja, vad sk
- Page 84 and 85: för många av våra temasidor i ti
- Page 86 and 87: att hitta sätt att diskutera probl
- Page 88 and 89: 7 Folkets röst Idioter Telefonen r
- Page 90 and 91: människor på sidorna så att tidn
- Page 92 and 93: till läsarnas tio-i-topp-lista öv
- Page 94 and 95: fram det komplexa och svårtolkade
- Page 96 and 97: Medborgarens blick En mannen-på-ga
- Page 98 and 99: Ska programledare få bära slöja
- Page 100 and 101: tion to it”, skriver till exempel
- Page 102 and 103: per in fler, annars kan motsättnin
- Page 104 and 105: hamnar i Viksjö. Fast det är samm
- Page 106 and 107: Hej! Oerhört intressant tema. Viss
- Page 108 and 109: Noter 1 Janne Josefssons dolda kame
- Page 110 and 111: ten, Göteborgs-Tidningen, Vestmanl
- Page 112 and 113: Vi tillbringade tre veckor på Skä
5<br />
Privatsaker<br />
”Det föreligger en uppenbar risk för att vi snart inte längre har något som är<br />
gemensamt och gentemot vilket vi alla har speciella skyldigheter och<br />
rättigheter. /…/ Vi håller på att förvandla gemenskapssamhället till<br />
’samhället som butik’…” (Lennart Lundquist 1 )<br />
Att återuppfinna det gemensamma<br />
Eriksbergsskolan i Sollentuna ligger som en platt kartong mitt på gränsen.<br />
Åt ena hållet grå betonglimpor kring fyrkantiga gårdar, åt andra hållet<br />
villaträdgårdar med dignande, röda äppelträd. Hösten 1999 kämpade<br />
skolan för sin överlevnad. Under ett par decennier hade den varit den<br />
naturliga samlingspunkten för barnen på ömse sidor av gränsen. Sedan<br />
blev det fritt fram att välja skola och då började villaägarna ta sina barn<br />
därifrån, bort från den påtvingade sociala blandningen. Snart började<br />
också ambitiösa invandrarföräldrar flytta ungarna till friskolor för att<br />
trygga framtidsbiljetten. Kvar blev – ja, vilka då? Slut på idén om den<br />
gemensamma skolan. Slut också på Eriksbergsskolans pengar eftersom<br />
femtiotusen rann iväg med varje elev som slutade. En ny styrmekanism<br />
hade segrat: marknaden. Från och med nu bestämde Den Osynliga Handen.<br />
Besluten hade förts bort från offentligheten och lagts i knät på de<br />
enskilda föräldrarna. Hur diskuterar man en maktutövning som inte<br />
längre syns? Visst debatterades friskolereformen i Sollentuna kommun-<br />
PRIVATSAKER 69
Change language