Riv stängslen - Mediestudier
Riv stängslen - Mediestudier Riv stängslen - Mediestudier
gen fungerar. ”Jag är övertygad”, skriver han ”att televisionen är det enda rimliga mediet för en samhällelig massdialog och att en viss typ av tvsänd dialog kan återskapa många av fördelarna med dialog i mindre grupper.” Han kallar modellen ”dialog genom ombud” (proxy dialogue) och den bygger på ett antal förutsättningar. För det första krävs att deltagarna är utvalda så att alla tittare kan identifiera sig med en eller flera av dem. Det är identifikationen, känslan av att vara representerad, som är grunden för den ställföreträdande dialogen. För det andra måste deltagarna som pratar med varandra i TV-sändning följa dialogens spelregler – lyssna empatiskt på varandra, vara beredda att ändra sig och så vidare. För det tredje krävs att samtalets utgångspunkter (ämne och infallsvinkel) är formulerade utifrån ett medborgarperspektiv snarare än ett makthavar- eller expertperspektiv. Det kräver att redaktionen grundligt tar reda på hur normala tittare ser på verkligheten. Utan sådan lyhördhet uteblir identifikationen, den viktigaste förutsättningen. En ställföreträdande dialog blir inte interaktiv i bokstavlig mening, men den relation som upprättas mellan deltagarna och tittarna gör att effekten blir densamma som om tittarna själva hade deltagit. Det samtal som sänds ut till tittarna ska inte försöka efterlikna den verkliga dialogsituationens spretighet eller återge alla longörer och upprepningar. Tvärtom har journalisterna alla möjligheter att klippa och redigera för att få fram dialogens konstruktiva kärna. Det här är det fjärde villkoret. Redigeringen tar då fasta på helt andra saker än i en vanlig riksdags- eller studiodebatt, där det snarare är konfrontationen och alla klatschiga ”one-liners” som når tittarna. Det är i själva verket här den potentialen i ombudsdialogen ligger. En verklig dialog tar mer tid än de flesta människor vill avsätta, det är stökigt, tålamodsprövande och ofta frustrerande. Journalistikens teknik att renodla och komprimera använd på rätt sätt ökar möjligheten att dra in fler i processen på villkor som är bättre anpassade till medieåldern. SAMTAL 65
Upp ur skyttegraven Det bästa exempel jag sett på sådan ställföreträdande dialog organiserades av TV:s Mosaikredaktion våren 2002 under en särskilt akut fas av Palestina–Israel-konflikten. Fem, sex svensk-palestiner sammanfördes i en studio med lika många svenska judar, alla med anhöriga i Israel, Gaza eller på Västbanken. De var inga politiker eller proffsdebattörer utan vanliga människor med starka, närliggande intressen av att konflikten blev löst. Det anmärkningsvärda, och befriande, var frånvaron av konfrontation. Det var ingen debatt som någon sida försökte eller kunde vinna. I stället var det ett utbyte av personliga erfarenheter och ett prestigelöst resonerande om hur den svåra situationen för båda sidors anhöriga skulle kunna förbättras. För mig som tittare räckte det med ett sådant inslag för att ingjuta hopp och framtidstro för flera månader framåt. Hur skulle samhällsklimatet påverkas om detta blev en dominerande form av TVsänd kommunikation? Efteråt fick jag veta att dialogen hade urartat i gräl någonstans i mitten. Detta klipptes helt sonika bort av redaktionen, kamerorna stoppades och samtalet styrdes upp. En förvanskning? Nej, varför då? All journalistik innebär att redigera, att välja. Att lyfta fram dialogen före konfrontation är inte mer ohederligt än någonting annat – det är bara ett val som vägleds av en annan idé om kommunikationens möjligheter. Aftonbladet eller Svenska Dagbladet? Yankelovichs argumentation handlar om TV. I princip går samma sak att åstadkomma i en skriven dagstidning, även om TV-mediet har ett försprång när det gäller att skapa känslomässig identifikation. Men det kräver förstås en vilja. C-uppsatsförfattaren Alex Amnéus har jämfört hur public journalism-målen uppfylls i Aftonbladet respektive Svenska Dagbladet. Slutsatserna är talande: Aftonbladet är fenomenalt på att knyta an till det personliga och att skapa identifikation, men bara i frågor som saknar medborgerlig relevans (olyckor, hemskheter, orättvisor befriade 66 SAMTAL
- Page 10 and 11: där mobila redaktionen började oc
- Page 12 and 13: 1 Stängslen Våfflor i Skärholmen
- Page 14 and 15: ydde sig om hans förslag. I den to
- Page 16 and 17: programslägenhet och önskar att s
- Page 18 and 19: Måste det vara så? Många mediekr
- Page 20 and 21: 2 Mötesplatser En fallgrop Mötet
- Page 22 and 23: i Husby och startat lokala diskussi
- Page 24 and 25: Den lokala paradoxen Alla vet att l
- Page 26 and 27: kerna. Förr eller senare kanske de
- Page 28 and 29: allvar nu, efter alla år? Äntlige
- Page 30 and 31: gefär samma sociala ställning som
- Page 32 and 33: Åbyborna och övriga DN-läsare, o
- Page 34 and 35: Läsardiskussion i mars 2000. Allt
- Page 36 and 37: I stället gällde det återigen at
- Page 38 and 39: • • • • • Gå bortom den
- Page 40 and 41: som förs av politiker och experter
- Page 42 and 43: esluten och resultaten, inte på de
- Page 44 and 45: deltagardemokrati med deliberativa
- Page 46 and 47: inriktning - och därmed dess inver
- Page 48 and 49: Traditionella elitdemokrater (eller
- Page 50 and 51: Det som skiljer är mest vem som sk
- Page 52 and 53: 4 Samtal Maktskillnader Redovisning
- Page 54 and 55: - Det enda man kan göra är att ly
- Page 56 and 57: Hur ser då ett fungerande offentli
- Page 58 and 59: möjligheten till kompromiss. För
- Page 62 and 63: från sammanhang), samtidigt som po
- Page 64 and 65: 5 Privatsaker ”Det föreligger en
- Page 66 and 67: Vi pejlade inställningen till valf
- Page 68 and 69: jamin Barber, är politiken något
- Page 70 and 71: esluten som få egentligen önskade
- Page 72 and 73: Nittonåriga tjejer, fyrtiotreårig
- Page 74 and 75: 6 Lundquist (2001), 249 7 Samtidigt
- Page 76 and 77: skulle behövas att alla som flytta
- Page 78 and 79: mot ”invandrare”. ”Dom” är
- Page 80 and 81: samtalet. Hela poängen är att all
- Page 82 and 83: Det gemensamma - igen ”Ja, vad sk
- Page 84 and 85: för många av våra temasidor i ti
- Page 86 and 87: att hitta sätt att diskutera probl
- Page 88 and 89: 7 Folkets röst Idioter Telefonen r
- Page 90 and 91: människor på sidorna så att tidn
- Page 92 and 93: till läsarnas tio-i-topp-lista öv
- Page 94 and 95: fram det komplexa och svårtolkade
- Page 96 and 97: Medborgarens blick En mannen-på-ga
- Page 98 and 99: Ska programledare få bära slöja
- Page 100 and 101: tion to it”, skriver till exempel
- Page 102 and 103: per in fler, annars kan motsättnin
- Page 104 and 105: hamnar i Viksjö. Fast det är samm
- Page 106 and 107: Hej! Oerhört intressant tema. Viss
- Page 108 and 109: Noter 1 Janne Josefssons dolda kame
Upp ur skyttegraven<br />
Det bästa exempel jag sett på sådan ställföreträdande dialog organiserades<br />
av TV:s Mosaikredaktion våren 2002 under en särskilt akut fas av<br />
Palestina–Israel-konflikten. Fem, sex svensk-palestiner sammanfördes i<br />
en studio med lika många svenska judar, alla med anhöriga i Israel, Gaza<br />
eller på Västbanken. De var inga politiker eller proffsdebattörer utan vanliga<br />
människor med starka, närliggande intressen av att konflikten blev<br />
löst. Det anmärkningsvärda, och befriande, var frånvaron av konfrontation.<br />
Det var ingen debatt som någon sida försökte eller kunde vinna.<br />
I stället var det ett utbyte av personliga erfarenheter och ett prestigelöst<br />
resonerande om hur den svåra situationen för båda sidors anhöriga skulle<br />
kunna förbättras. För mig som tittare räckte det med ett sådant inslag för<br />
att ingjuta hopp och framtidstro för flera månader framåt. Hur skulle<br />
samhällsklimatet påverkas om detta blev en dominerande form av TVsänd<br />
kommunikation? Efteråt fick jag veta att dialogen hade urartat i gräl<br />
någonstans i mitten. Detta klipptes helt sonika bort av redaktionen, kamerorna<br />
stoppades och samtalet styrdes upp. En förvanskning? Nej, varför<br />
då? All journalistik innebär att redigera, att välja. Att lyfta fram dialogen<br />
före konfrontation är inte mer ohederligt än någonting annat – det är<br />
bara ett val som vägleds av en annan idé om kommunikationens möjligheter.<br />
Aftonbladet eller Svenska Dagbladet?<br />
Yankelovichs argumentation handlar om TV. I princip går samma sak att<br />
åstadkomma i en skriven dagstidning, även om TV-mediet har ett försprång<br />
när det gäller att skapa känslomässig identifikation. Men det kräver<br />
förstås en vilja. C-uppsatsförfattaren Alex Amnéus har jämfört hur<br />
public journalism-målen uppfylls i Aftonbladet respektive Svenska Dagbladet.<br />
Slutsatserna är talande: Aftonbladet är fenomenalt på att knyta an<br />
till det personliga och att skapa identifikation, men bara i frågor som<br />
saknar medborgerlig relevans (olyckor, hemskheter, orättvisor befriade<br />
66 SAMTAL
Change language