Riv stängslen - Mediestudier
Riv stängslen - Mediestudier Riv stängslen - Mediestudier
4 Samtal Maktskillnader Redovisningskonsulten Penka Kashmerova i Östbergahöjden går från dörr till dörr. Våning för våning, hus för hus i det lite nedgångna miljonprogramsområdet. Det är bara några veckor kvar till köpstämman och det gäller att 70 procent röstar ja, annars blir det ingen bostadsrättsomvandling. Det är Penka som har dragit igång det och redan har hennes liv förändrats i grunden. I elva år har hon lidit av anonymiteten, av alla stängda dörrar, av att ingen verkar bry sig om någon annan. – Plötsligt har jag fått en anledning att knacka dörr och säga ”Hej, jag är er granne, jag vill någonting med det här”. Och jag upptäcker: det bor ju underbara människor här. Jag lär känna nya hela tiden. Det är så kul! Och nu vet Penka Kashmerova hur det ska gå till, hur människorna i husen omkring ska börja ta ansvar för varandras barn, våga lita på varandra och säga till om det händer någonting, börja bygga upp den där samhörigheten som blåste bort från Östbergahöjden någon gång på 1980talet: de ska köpa husen. – Det är mycket tryggare om man känner varandra. Det handlar om att ha ett gemensamt mål. Jag ska erkänna, från början var jag mest ute efter att tjäna en hacka. Men sedan såg jag vad cynisk jag hade varit. Nu SAMTAL 57
spelar det nästan ingen roll längre om vi får köpa huset eller inte. Det stora har redan hänt: vi har börjat prata med varandra. Så känner inte Hanna Emanuelsson. Inte alls. Och inte hennes mamma Anette heller. De är rädda. De bor i våningen under och de håller gallerdörren mot loftgången låst, fast de är hemma. Mest är det förstås för att Hannas lilla Aurora, ett år, just har börjat gå. Men också: Anette och Hanna har inga illusioner om varma grannkontakter. – Här i Östberga måste man hålla sig på sin kant. Det är för stora skillnader mellan människor. Visst finns det några som jag pratar med, men resten vill jag inte ha för mycket att göra med. Det är bäst för en själv, säger Anette Emanuelsson. Tråkig inställning? Tja, vad ska man säga. Anette Emanuelsson, som är förtidspensionerad, ensamstående, vet hur det är: – Det finns tre sorters människor här i Östberga. De med pengar. De som är lite mittemellan. Och så vi som inte har någonting över huvud taget. Den klassuppdelningen har hon levt med, andats med, hela livet. Och hon vet hur man måste tänka om man ligger underst. Då måste man vara på sin vakt, annars är det lätt att folk kör över en. – Det är det som är farligt för oss som inte har någonting. Vad har jag som gör att jag kan ställa mig upp och att folk ska lyssna på mig? Hon däruppe med föreningen, hon står mycket högre än mig. Jag har känt redan från början att allt redan är klart. Det kommer att blir så här och jag kan inte göra ett enda dugg. Den känslan, den är så obehaglig. Om man vet att man inte kan påverka sitt eget, då är det självklart att man är rädd. Maktlösheten. Det är den som Penka Kashmerova tror sig ha lösningen på. När man äger sitt hus tillsammans, då blir alla starka och trygga tillsammans, hoppas hon. Därför blir Penka Kashmerova ganska skakad när hon hör om sina grannars resonemang. Hon med sin utbildning och sitt egna företag, hon vill ju att alla människor ska vara lika mycket värda. Men kan hon förstå, på allvar, varför det är svårt? 58 SAMTAL
- Page 6 and 7: Inledning DET HÄR ÄR EN BOK OM F
- Page 8 and 9: tyngdpunkter när de överförs til
- Page 10 and 11: där mobila redaktionen började oc
- Page 12 and 13: 1 Stängslen Våfflor i Skärholmen
- Page 14 and 15: ydde sig om hans förslag. I den to
- Page 16 and 17: programslägenhet och önskar att s
- Page 18 and 19: Måste det vara så? Många mediekr
- Page 20 and 21: 2 Mötesplatser En fallgrop Mötet
- Page 22 and 23: i Husby och startat lokala diskussi
- Page 24 and 25: Den lokala paradoxen Alla vet att l
- Page 26 and 27: kerna. Förr eller senare kanske de
- Page 28 and 29: allvar nu, efter alla år? Äntlige
- Page 30 and 31: gefär samma sociala ställning som
- Page 32 and 33: Åbyborna och övriga DN-läsare, o
- Page 34 and 35: Läsardiskussion i mars 2000. Allt
- Page 36 and 37: I stället gällde det återigen at
- Page 38 and 39: • • • • • Gå bortom den
- Page 40 and 41: som förs av politiker och experter
- Page 42 and 43: esluten och resultaten, inte på de
- Page 44 and 45: deltagardemokrati med deliberativa
- Page 46 and 47: inriktning - och därmed dess inver
- Page 48 and 49: Traditionella elitdemokrater (eller
- Page 50 and 51: Det som skiljer är mest vem som sk
- Page 54 and 55: - Det enda man kan göra är att ly
- Page 56 and 57: Hur ser då ett fungerande offentli
- Page 58 and 59: möjligheten till kompromiss. För
- Page 60 and 61: gen fungerar. ”Jag är övertygad
- Page 62 and 63: från sammanhang), samtidigt som po
- Page 64 and 65: 5 Privatsaker ”Det föreligger en
- Page 66 and 67: Vi pejlade inställningen till valf
- Page 68 and 69: jamin Barber, är politiken något
- Page 70 and 71: esluten som få egentligen önskade
- Page 72 and 73: Nittonåriga tjejer, fyrtiotreårig
- Page 74 and 75: 6 Lundquist (2001), 249 7 Samtidigt
- Page 76 and 77: skulle behövas att alla som flytta
- Page 78 and 79: mot ”invandrare”. ”Dom” är
- Page 80 and 81: samtalet. Hela poängen är att all
- Page 82 and 83: Det gemensamma - igen ”Ja, vad sk
- Page 84 and 85: för många av våra temasidor i ti
- Page 86 and 87: att hitta sätt att diskutera probl
- Page 88 and 89: 7 Folkets röst Idioter Telefonen r
- Page 90 and 91: människor på sidorna så att tidn
- Page 92 and 93: till läsarnas tio-i-topp-lista öv
- Page 94 and 95: fram det komplexa och svårtolkade
- Page 96 and 97: Medborgarens blick En mannen-på-ga
- Page 98 and 99: Ska programledare få bära slöja
- Page 100 and 101: tion to it”, skriver till exempel
4<br />
Samtal<br />
Maktskillnader<br />
Redovisningskonsulten Penka Kashmerova i Östbergahöjden går från dörr<br />
till dörr. Våning för våning, hus för hus i det lite nedgångna miljonprogramsområdet.<br />
Det är bara några veckor kvar till köpstämman och<br />
det gäller att 70 procent röstar ja, annars blir det ingen bostadsrättsomvandling.<br />
Det är Penka som har dragit igång det och redan har hennes liv<br />
förändrats i grunden. I elva år har hon lidit av anonymiteten, av alla stängda<br />
dörrar, av att ingen verkar bry sig om någon annan.<br />
– Plötsligt har jag fått en anledning att knacka dörr och säga ”Hej,<br />
jag är er granne, jag vill någonting med det här”. Och jag upptäcker:<br />
det bor ju underbara människor här. Jag lär känna nya hela tiden. Det är<br />
så kul!<br />
Och nu vet Penka Kashmerova hur det ska gå till, hur människorna i<br />
husen omkring ska börja ta ansvar för varandras barn, våga lita på varandra<br />
och säga till om det händer någonting, börja bygga upp den där samhörigheten<br />
som blåste bort från Östbergahöjden någon gång på 1980talet:<br />
de ska köpa husen.<br />
– Det är mycket tryggare om man känner varandra. Det handlar om<br />
att ha ett gemensamt mål. Jag ska erkänna, från början var jag mest ute<br />
efter att tjäna en hacka. Men sedan såg jag vad cynisk jag hade varit. Nu<br />
SAMTAL 57
Change language