Riv stängslen - Mediestudier

Riv stängslen - Mediestudier Riv stängslen - Mediestudier

mediestudier.se
from mediestudier.se More from this publisher
12.09.2013 Views

deltagardemokrati med deliberativa kvaliteer, så kan det aldrig göras utan en medverkan från journalisternas sida”, konstaterar medieforskaren Jesper Strömbäck, en av de få svenska akademiker som uppmärksammat möjligheterna med public journalism. Han kritiserar demokratiutredningen för att inte se detta uppenbara samband. 8 Även andra ledande demokratiforskare i Sverige går förbi public journalism-diskussionen utan kommentar. 9 Journalistrollen, som den lärs ut på svenska journalistutbildningar, täcker vid första påseende in båda perspektiven. Pressen har tre uppgifter: att informera (”förse medborgarna med sådan information att de fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor”), att granska (”verka som självständiga aktörer och granska de inflytelserika i samhället”) och att fungera som forum (”låta olika åsikter och kulturyttringar komma till tals”). 10 Alla tre formuleringarna är tämligen neutrala; de ger utrymme för tolkning och utesluter inte ett deltagar- och samtalsdemokratiskt perspektiv. Men de innehåller heller inget som är särskilt uppfordrande när det gäller bredd och deltagande: Vilken slags information behövs för att fler ska bry sig om att ta ställning i samhällsfrågorna? Vems åsikter och kulturyttringar är det som ska komma till tals? Är det alls viktigt att många medborgare deltar aktivt i samhällslivet? Det framgår inte. Den första formuleringen för tanken till en enkelriktad katederundervisning där de passiva medborgarna ”förses” med information uppifrån – snarare än engageras i en process där kunskap byggs upp genom eget deltagande. 11 I princip räcker det med en balanserad rapportering från riksdagens korridorer parad med en analys av beslutens tillkomst och konsekvenser för att informationsuppdraget, uttryckt på detta sätt, ska vara uppfyllt. Ett forum enligt den tredje punkten kan på samma sätt ordnas genom att låta experter, politiker och relevanta påtryckargrupper debattera mot varandra på en avgränsad scen. Med en elitdemokratisk utgångspunkt är målformuleringarna tillräckliga. Men en journalistik som DEMOKRATI 49

vill mobilisera medborgerligt engagemang och riva stängslen runt torget måste sikta högre. Sjuka medier? Intressant nog är det få – bortsett från journalisterna själva – som hävdar att medierna fyller sin demokratiska uppgift särskilt väl, ens med en traditionell måttstock. Glesnande åskådarläktare är inget gott betyg, hur man än betraktar demokratin. Det normala tonläget i massmedieforskningen är kritiskt. I den allmänna samhällsdebatten har tesen också slagit rot att journalistiken – med sin fokusering på det politiska spelet, på pajkastningen, skandalerna och de förenklade konflikterna – bidrar till att undergräva förtroendet för demokratin, och till att underblåsa cynism och politikerförakt. 12 Snuttifieringen och det allt mer uppdrivna tempot i nyhetsförmedlingen antas också minska det politiska intresset. ”En snabb och uppstyckad händelserapportering, utan sammanhang och perspektiv, ger utan tvekan signalen till människorna att världen inte kan förstås, att den inte går att påverka. Det skapar säkerligen politisk passivitet”, befarar radiojournalisten Björn Elmbrant. 13 Men är det det som är problemet, att medierna misslyckas med att skildra den centrala politiken på ett rimligt sätt? På det hela taget verkar just den pessimismen vara överdriven, åtminstone om man betraktar den svenska mediemarknaden. Jesper Strömbäck har försökt belägga den kritiska tesen och kommer fram till att åtminstone de stora morgontidningarna och SVT:s nyhetsprogram sköter sig riktigt hyggligt. De förklarar sammanhang och utforskar sakfrågorna. Föreställningen att den politiska journalistiken generellt är spel-, skandal- och konfliktorienterad håller helt enkelt inte. Däremot finns det stora variationer, visar Strömbäcks analys. Kvällstidningarna till exempel motsvarar ganska väl nidbilden och han slår fast att just den sortens ”spelgestaltande” journalistik sannolikt bidrar till att minska det medborgerliga engagemanget. Jesper Strömbäcks poäng är att journalistikens 50 DEMOKRATI

vill mobilisera medborgerligt engagemang och riva <strong>stängslen</strong> runt torget<br />

måste sikta högre.<br />

Sjuka medier?<br />

Intressant nog är det få – bortsett från journalisterna själva – som hävdar<br />

att medierna fyller sin demokratiska uppgift särskilt väl, ens med en traditionell<br />

måttstock. Glesnande åskådarläktare är inget gott betyg, hur man<br />

än betraktar demokratin. Det normala tonläget i massmedieforskningen<br />

är kritiskt. I den allmänna samhällsdebatten har tesen också slagit rot att<br />

journalistiken – med sin fokusering på det politiska spelet, på<br />

pajkastningen, skandalerna och de förenklade konflikterna – bidrar till<br />

att undergräva förtroendet för demokratin, och till att underblåsa cynism<br />

och politikerförakt. 12 Snuttifieringen och det allt mer uppdrivna<br />

tempot i nyhetsförmedlingen antas också minska det politiska intresset.<br />

”En snabb och uppstyckad händelserapportering, utan sammanhang och<br />

perspektiv, ger utan tvekan signalen till människorna att världen inte kan<br />

förstås, att den inte går att påverka. Det skapar säkerligen politisk passivitet”,<br />

befarar radiojournalisten Björn Elmbrant. 13<br />

Men är det det som är problemet, att medierna misslyckas med att<br />

skildra den centrala politiken på ett rimligt sätt? På det hela taget verkar<br />

just den pessimismen vara överdriven, åtminstone om man betraktar<br />

den svenska mediemarknaden. Jesper Strömbäck har försökt belägga<br />

den kritiska tesen och kommer fram till att åtminstone de stora<br />

morgontidningarna och SVT:s nyhetsprogram sköter sig riktigt hyggligt.<br />

De förklarar sammanhang och utforskar sakfrågorna. Föreställningen<br />

att den politiska journalistiken generellt är spel-, skandal- och<br />

konfliktorienterad håller helt enkelt inte. Däremot finns det stora variationer,<br />

visar Strömbäcks analys. Kvällstidningarna till exempel motsvarar<br />

ganska väl nidbilden och han slår fast att just den sortens ”spelgestaltande”<br />

journalistik sannolikt bidrar till att minska det medborgerliga<br />

engagemanget. Jesper Strömbäcks poäng är att journalistikens<br />

50 DEMOKRATI

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!