Riv stängslen - Mediestudier
Riv stängslen - Mediestudier Riv stängslen - Mediestudier
Den lokala paradoxen Alla vet att lokal journalistik är viktig. Få nyheter är så intressanta, få problem så angelägna att lösa som de som berör oss i vår vardag, där vi bor. Summan av allt det lokala är det som till stor del utgör samhället. Ändå hamnar, särskilt på stora redaktioner som DN, lokaljournalistiken längst ner i nyhetshierarkin. De finaste reportrarna grillar Göran Persson och bevakar toppmöten medan vikarierna skickas till förorten. Det är begripligt, eftersom varje enskild lokal nyhet per definition rör färre individer än ett riksdagsbeslut. Och ju fler som berörs, desto viktigare. En lokal fråga, enligt denna logik, berör inte fler än de som bor i just den kommunen eller stadsdelen och får utrymme i tidningen därefter. (Om det inte är något spektakulärt förstås, som ett mord eller en rånvåg eller en politisk skandal som räknas som en Stor Nyhet var det än inträffar). 2 Den mer utförliga och vardagliga lokalbevakningen hänskjuts till små, lokala tidningar, där läsarna bor närmare varandra och har lättare att engagera sig i samma frågor. Lokaltidningar fungerar ofta bra, det är inte det som är problemet. Det är viktigt med lokala arenor, också. Men det som diskuteras där räknas inte riktigt i de stora sammanhangen, på det centrala torget där makten att förändra ligger. Konsekvensen, och paradoxen, är att det som på många sätt är viktigast för läsarna/medborgarna inte kommer med när listan över de Verkligt Tunga Frågorna görs upp av de Verkligt Tunga Journalisterna. Stora delar av tillvaron – det som kan kallas det civila samhället – osynliggörs, och därmed också de människor som brottas med lokala problem i sin vardag. Hur detta i sin tur påverkar känslan av tillhörighet för dem som berörs försökte jag illustrera i förra kapitlet. Där antydde jag också ett annat problem: ett fungerande torg kännetecknas av att folk möts över gränserna (de sociala, etniska och geografiska). Och det mötet uppstår inte om alltför mycket viktigt uteslutande avhandlas i den egna stadsde- MÖTESPLATSER 29
lens eller kommunens lokala forum. Det offentliga rummet ersätts av ett antal små, åtskilda garderober, eller isolerade tankegetton, för att låna ett uttryck från statsvetaren Olof Petersson. För att kringgå det dilemmat och få upp det lokala på den centrala dagordningen krävs att man byter glasögon, och urvalsprincip. När journalister ger sig ut på jakt efter lokala nyheter börjar de för det mesta i det kommunala diariet och i nämndens lista över aktuella ärenden. Journalister – särskilt av det slag som blir kommunreportrar (jag själv till exempel) – är ofta besjälade av att göra lokalpolitiken begriplig för läsarna. För övrigt måste de lokala makthavarna bevakas, det är grundinstinkten. Men ofta stannar man där, vilket blir ett problem av två skäl. Det ena är att kommundelsnämndens dagordning per definition är specifikt lokal. Belysningen på en viss gångväg eller konflikten kring en enskild förskola kan vara svåra att skildra som allmänna angelägenheter. Det andra skälet är att många saker som är viktiga för folk i området inte ligger under de lokala politikernas beslutsmakt – eller är för komplexa för att låta sig förpackas som en punkt på nämndens dagordning. Hur ska en stadsdelsnämnd till exempel hantera föräldrars frustration över att de inte hinner med sina barn? Pensionärstanternas vanmakt över de ungjävlar som alltid rycker tulpanerna ur rabatten? Eller de kulturkrockar och missförstånd som gör sopsorteringen bakom huset till en krigszon? Samtidigt, just därför att det saknas vettiga forum för den typen av diskussioner, är det ofta sådana frågor – de som ligger osynliga under ytan – som har den största sprängkraften. Det typiska för dessa lokala konflikter är också att de inte alls är specifika för den ena eller andra platsen. De finns överallt i samhället, en gemensam erfarenhet som delas av hundratusentals människor i liknande situationer. Egentligen är det fel att kalla frågorna lokala. Det är de bara i bemärkelsen att de är invävda i det lokala samhällslivet och att de nästan bara går att upptäcka för den journalist som lämnar de etablerade jaktmar- 30 MÖTESPLATSER
- Page 6 and 7: Inledning DET HÄR ÄR EN BOK OM F
- Page 8 and 9: tyngdpunkter när de överförs til
- Page 10 and 11: där mobila redaktionen började oc
- Page 12 and 13: 1 Stängslen Våfflor i Skärholmen
- Page 14 and 15: ydde sig om hans förslag. I den to
- Page 16 and 17: programslägenhet och önskar att s
- Page 18 and 19: Måste det vara så? Många mediekr
- Page 20 and 21: 2 Mötesplatser En fallgrop Mötet
- Page 22 and 23: i Husby och startat lokala diskussi
- Page 26 and 27: kerna. Förr eller senare kanske de
- Page 28 and 29: allvar nu, efter alla år? Äntlige
- Page 30 and 31: gefär samma sociala ställning som
- Page 32 and 33: Åbyborna och övriga DN-läsare, o
- Page 34 and 35: Läsardiskussion i mars 2000. Allt
- Page 36 and 37: I stället gällde det återigen at
- Page 38 and 39: • • • • • Gå bortom den
- Page 40 and 41: som förs av politiker och experter
- Page 42 and 43: esluten och resultaten, inte på de
- Page 44 and 45: deltagardemokrati med deliberativa
- Page 46 and 47: inriktning - och därmed dess inver
- Page 48 and 49: Traditionella elitdemokrater (eller
- Page 50 and 51: Det som skiljer är mest vem som sk
- Page 52 and 53: 4 Samtal Maktskillnader Redovisning
- Page 54 and 55: - Det enda man kan göra är att ly
- Page 56 and 57: Hur ser då ett fungerande offentli
- Page 58 and 59: möjligheten till kompromiss. För
- Page 60 and 61: gen fungerar. ”Jag är övertygad
- Page 62 and 63: från sammanhang), samtidigt som po
- Page 64 and 65: 5 Privatsaker ”Det föreligger en
- Page 66 and 67: Vi pejlade inställningen till valf
- Page 68 and 69: jamin Barber, är politiken något
- Page 70 and 71: esluten som få egentligen önskade
- Page 72 and 73: Nittonåriga tjejer, fyrtiotreårig
lens eller kommunens lokala forum. Det offentliga rummet ersätts av ett<br />
antal små, åtskilda garderober, eller isolerade tankegetton, för att låna ett<br />
uttryck från statsvetaren Olof Petersson.<br />
För att kringgå det dilemmat och få upp det lokala på den centrala<br />
dagordningen krävs att man byter glasögon, och urvalsprincip. När journalister<br />
ger sig ut på jakt efter lokala nyheter börjar de för det mesta i det<br />
kommunala diariet och i nämndens lista över aktuella ärenden. Journalister<br />
– särskilt av det slag som blir kommunreportrar (jag själv till exempel)<br />
– är ofta besjälade av att göra lokalpolitiken begriplig för läsarna. För<br />
övrigt måste de lokala makthavarna bevakas, det är grundinstinkten. Men<br />
ofta stannar man där, vilket blir ett problem av två skäl. Det ena är att<br />
kommundelsnämndens dagordning per definition är specifikt lokal. Belysningen<br />
på en viss gångväg eller konflikten kring en enskild förskola<br />
kan vara svåra att skildra som allmänna angelägenheter. Det andra skälet<br />
är att många saker som är viktiga för folk i området inte ligger under de<br />
lokala politikernas beslutsmakt – eller är för komplexa för att låta sig förpackas<br />
som en punkt på nämndens dagordning.<br />
Hur ska en stadsdelsnämnd till exempel hantera föräldrars frustration<br />
över att de inte hinner med sina barn? Pensionärstanternas vanmakt över<br />
de ungjävlar som alltid rycker tulpanerna ur rabatten? Eller de kulturkrockar<br />
och missförstånd som gör sopsorteringen bakom huset till en<br />
krigszon?<br />
Samtidigt, just därför att det saknas vettiga forum för den typen av<br />
diskussioner, är det ofta sådana frågor – de som ligger osynliga under<br />
ytan – som har den största sprängkraften. Det typiska för dessa lokala<br />
konflikter är också att de inte alls är specifika för den ena eller andra<br />
platsen. De finns överallt i samhället, en gemensam erfarenhet som delas<br />
av hundratusentals människor i liknande situationer.<br />
Egentligen är det fel att kalla frågorna lokala. Det är de bara i bemärkelsen<br />
att de är invävda i det lokala samhällslivet och att de nästan bara<br />
går att upptäcka för den journalist som lämnar de etablerade jaktmar-<br />
30 MÖTESPLATSER
Change language