Riv stängslen - Mediestudier

idé: att ordna möten. Eller snarare: att skapa förutsättningar för folk att
mötas och hantera gemensamma problem. De visar också hur en sådan
ambition ställer journalistiken inför nya slags dilemman. Men vi kan ta
det från början.
Uppdraget
Mobila redaktionen startades vintern 1998/99 inom ramen för ett större,
internt projekt kallat ”Låg tidningsläsning”, med målet att nå de samhällsskikt
som är sämst på att läsa Dagens Nyheter, DN. Det gav oss en
utpekad målgrupp: lågutbildade, låginkomsttagare och invandrare. Projektet
fick också ett geografiskt fokus, miljonprogramsområdena i Stockholms
utkanter. Idén om tidningen som mötesplats – och anknytningen
till public journalism – var något som jag själv förde in i projektet. Målen
passade väl ihop. Public journalism blev verktyget för att göra tidningen
intressant för nya grupper. Fyra saker bestämde vi oss tidigt för:
•
•
•
•
Vi måste göra någonting annat än traditionell lokaljournalistik. Det
gällde att hitta allmängiltiga teman, intressanta för fler än de närmast
berörda och föra upp dem till en central diskussion.
Vi måste komma runt de schabloner som stört många förortsskildringar.
Det fick inte bli safarijournalistik. De grupper som vi ville
få med i samtalet måste känna att problemen var formulerade på deras
villkor.
Vi skulle behandla människor som kapabla medborgare, inte som passiva
offer. Fokus måste ligga på folks egna förslag till lösningar.
Vi skulle inte göra ”invandrartidning”. Det här måste kännas angeläget
också för läsare utanför målgruppen.
Det finns skäl att fördjupa sig i de här utgångspunkterna. De handlar om
fyra avgörande hinder för ett sammanhållet offentligt samtal – och om
hur de kan övervinnas.
28 MÖTESPLATSER