Riv stängslen - Mediestudier

i Husby och startat lokala diskussioner om boendesegregation, bostadsrättsomvandling
och arbetslöshet. Vi hade kvar den lite lekfulla pionjäranda
som grundlades under vårt barfotaarbete i Fittja, där vi släpade
runt på en barnvagn fullastad med tidningsbuntar och delade ut till
invandrarföreningar, skolor och kaféer. Vi experimenterade friskt och
hade inte råkat ut för några egentliga motgångar. I Åby vågade vi oss,
med antydan till övermod, ut på riktigt djupt vatten. Vi plurrade. Och
det gjorde oss klokare.
Tänja gränserna
Ett år efter Åbydebaclet, i mitten av april 2000, ägde ett lågmält men engagerat
samtal rum i Medborgarhuset på Södermalm. En handfull föräldrar
samlades för att lägga grunden till ett ny förening, ett nätverk som
skulle knyta ihop aktiva föräldrar över hela Stockholm.
Den direkta orsaken var en artikelserie från mobila redaktionen, ”Ordning
på ungarna?”, om barnuppfostran och vuxnas auktoritetsproblem
på gemensamma platser. Artiklarna hämtade alla exemplen från ett socialt
tungt bostadsområde, Östberga i södra Stockholm. Men vi hade ansträngt
oss att tona ner det lokala och att i stället formulera problemet så
att alla kunde känna igen sig, också på Södermalms medelklasstrygga
bakgårdar. Det fungerade. På mötet, som arrangerades av DN, var det
långt från slagord och konfrontationer. Det fanns ett gemensamt problem
som behövde lösas, och som inte i första hand var en fråga för politiker
eller experter. Lösningen låg i att föräldrar började träffas och prata
med varandra. Nätverket levde i ett och ett halvt år och de mest aktiva
skrev samman ett ambitiöst studiematerial, ”Barnen i våra hjärtan”, som
jag tror fortfarande används av skolor och föreningar.
Vad är det här? Journalister ordnar tältmöten med Sverigedemokrater.
Journalister är med och startar nätverk. Är inte det lite på gränsen? Jo, det
kan man säga. Inget av exemplen är heller riktigt representativt för mobila
redaktionens verksamhet. Men de tydliggör kärnan i redaktionens
MÖTESPLATSER 27