Riv stängslen - Mediestudier
Riv stängslen - Mediestudier Riv stängslen - Mediestudier
2 Mötesplatser En fallgrop Mötet börjar som en offentlig avrättning. På gräsmattan mellan de låga hyreshusen i Åby, Västerhaninge, tar vi emot Åbybornas vrede, bitterhet, besvikelse och sorg. Nu är området stämplat som en främlingsfientlig håla med knarkande ungdomar. ”Här är skitsnack om invandrare vardag”, ”Mina barn ska inte växa upp här”, ”Inget att göra utom att röka på”. Rubrikerna som inledde vår artikelserie tidigare samma vecka var en studie i hur man trycker till ett bostadsområde. 1 Vem kommer nu någonsin att vilja flytta dit? Vem ska ersätta radhusägarna för minskade husvärden? Vi låter det skölja över oss. Vi vet att vi har trampat snett. Men sedan händer det intressanta. Någon halvtimme in på mötet börjar andra slags inlägg bryta igenom fronten av sårad lokalpatriotism. Det är ju faktiskt ett stort problem med knarket. Och främlingsfientligheten, det utbredda stödet till Sverigedemokraterna – plötsligt ligger de motsättningar som artikelserien tog upp i öppen dag. Där står de turkiska storfamiljerna ansikte mot ansikte med de kvinnor som kallat dem ”pack” i tidningen. Och ger svar på tal. Mitt på gräset framför vårt uppspända partytält sitter en liten koloni av Sverigedemokrater och ropar okvädningsord till alla talare med utländsk bakgrund, ömsom understödda, ömsom utbuade av andra i publiken. Med ens handlar inte mötet om att MÖTESPLATSER 25
Rubrikerna från Åby öppnade inte för något lågmält samtal. DN har gjort fel. Det handlar om saker som är verkliga, saker som Åbyborna är tvungna att prata om. Om svenska flaggor, om sjalar och kränkande affischer. Om varför inga ”vanliga” politiker engagerar sig i området. Och om varför det inte finns några forum för sådana här diskussioner i vanliga fall. Efteråt är jag matt, omtumlad och ganska upprymd. Det har hänt någonting. Ett samtal har ägt rum om extremt viktiga gemensamma angelägenheter, ett möte mellan människor som normalt inte pratar med varandra. Vi har skapat ett torg på gräsmattan i Åby – och på bästa nyhetsplats i tidningen. Vi gjorde det klumpigt. Priset för Åbyborna, som inte ens hade bett om uppmärksamheten, blev högt. Än idag, fyra år senare, känner jag ett starkt behov av att be Åby om ursäkt. Och vi lärde oss den elementära läxan: vill man engagera folk i ett konstruktivt, offentligt samtal kan man inte börja med att köra över deras självkänsla. Nu nådde vi rätt långt ändå, med ett nödrop, mest tack vare den oerhörda laddningen i själva ämnet. Men vi i mobila redaktionen tvingades till självrannsakan. När Åbyartiklarna ”Svenskar i utkanten” publicerades i juni 1999 trodde vi ändå att vi kunde jobbet. Vi hade tre framgångsrika artikelserier bakom oss, vi hade fyllt möteslokaler i Fittja, på Södermalm och 26 MÖTESPLATSER
- Page 6 and 7: Inledning DET HÄR ÄR EN BOK OM F
- Page 8 and 9: tyngdpunkter när de överförs til
- Page 10 and 11: där mobila redaktionen började oc
- Page 12 and 13: 1 Stängslen Våfflor i Skärholmen
- Page 14 and 15: ydde sig om hans förslag. I den to
- Page 16 and 17: programslägenhet och önskar att s
- Page 18 and 19: Måste det vara så? Många mediekr
- Page 22 and 23: i Husby och startat lokala diskussi
- Page 24 and 25: Den lokala paradoxen Alla vet att l
- Page 26 and 27: kerna. Förr eller senare kanske de
- Page 28 and 29: allvar nu, efter alla år? Äntlige
- Page 30 and 31: gefär samma sociala ställning som
- Page 32 and 33: Åbyborna och övriga DN-läsare, o
- Page 34 and 35: Läsardiskussion i mars 2000. Allt
- Page 36 and 37: I stället gällde det återigen at
- Page 38 and 39: • • • • • Gå bortom den
- Page 40 and 41: som förs av politiker och experter
- Page 42 and 43: esluten och resultaten, inte på de
- Page 44 and 45: deltagardemokrati med deliberativa
- Page 46 and 47: inriktning - och därmed dess inver
- Page 48 and 49: Traditionella elitdemokrater (eller
- Page 50 and 51: Det som skiljer är mest vem som sk
- Page 52 and 53: 4 Samtal Maktskillnader Redovisning
- Page 54 and 55: - Det enda man kan göra är att ly
- Page 56 and 57: Hur ser då ett fungerande offentli
- Page 58 and 59: möjligheten till kompromiss. För
- Page 60 and 61: gen fungerar. ”Jag är övertygad
- Page 62 and 63: från sammanhang), samtidigt som po
- Page 64 and 65: 5 Privatsaker ”Det föreligger en
- Page 66 and 67: Vi pejlade inställningen till valf
- Page 68 and 69: jamin Barber, är politiken något
Rubrikerna från Åby öppnade inte för något lågmält samtal.<br />
DN har gjort fel. Det handlar om saker som är verkliga, saker som<br />
Åbyborna är tvungna att prata om. Om svenska flaggor, om sjalar och<br />
kränkande affischer. Om varför inga ”vanliga” politiker engagerar sig i<br />
området. Och om varför det inte finns några forum för sådana här diskussioner<br />
i vanliga fall.<br />
Efteråt är jag matt, omtumlad och ganska upprymd. Det har hänt någonting.<br />
Ett samtal har ägt rum om extremt viktiga gemensamma angelägenheter,<br />
ett möte mellan människor som normalt inte pratar med varandra.<br />
Vi har skapat ett torg på gräsmattan i Åby – och på bästa nyhetsplats<br />
i tidningen.<br />
Vi gjorde det klumpigt. Priset för Åbyborna, som inte ens hade bett<br />
om uppmärksamheten, blev högt. Än idag, fyra år senare, känner jag ett<br />
starkt behov av att be Åby om ursäkt. Och vi lärde oss den elementära<br />
läxan: vill man engagera folk i ett konstruktivt, offentligt samtal kan man<br />
inte börja med att köra över deras självkänsla. Nu nådde vi rätt långt ändå,<br />
med ett nödrop, mest tack vare den oerhörda laddningen i själva ämnet.<br />
Men vi i mobila redaktionen tvingades till självrannsakan.<br />
När Åbyartiklarna ”Svenskar i utkanten” publicerades i juni 1999<br />
trodde vi ändå att vi kunde jobbet. Vi hade tre framgångsrika artikelserier<br />
bakom oss, vi hade fyllt möteslokaler i Fittja, på Södermalm och<br />
26 MÖTESPLATSER
Change language