Riv stängslen - Mediestudier

Varför skulle den slags journalistik vi har just nu vara uttryck för den
bästa möjliga ordningen? Varför ska just journalisterna friskrivas från
ansvar? Tycker vi att det offentliga samtalet fungerar bra? Kommer folk
till tals? Känner människor sig delaktiga? Mediernas roll har bevisligen
förändrats kraftigt under 1900-talet. Den nuvarande journalistiska doktrinen
har vi levt med i några decennier, på sin höjd. Den kommer att
fortsätta att förändras. Och den förändringen kan både medborgare och
journalister vara med och driva. Visst kan och bör man också söka arenor
vid sidan om pressen, men mediernas betydelse för det offentliga samtalet
kommer inte att minska. Vi måste kräva att den makten används så
bra som möjligt – alltså bättre. Det handlar om vilken slags demokrati vi
vill ha. Ska samhället vara till för Solveig och Fikret i Skärholmen? Ska
det finnas platser där det går att mötas? Det är bara att välja.
Noter
1 Refererad av Boëthius i Mediernas svarta bok (2002)
2 Ibid. 140, 160
3 Ibid. 163
4 Boëthius (1997), 18, se också Nerman: Den offentliga lögnen (1997)
5 Den åsikten ger bland annat Rune Premfors (2000) uttryck för: ”Man ska nog inte vara
för optimistisk med avseende på möjligheterna att förändra massmedias grundläggande
villkor och inriktning i det politiska livet”.
6 Maria-Pia Boëthius lämnar, när det kommer till kritan, dörren på glänt för denna möjlighet.
Hon hänvisar till den amerikanske medieadvokaten Bruce Stanford, som anser att
journalisterna sitter på en begärlig vara, sitt yrkeskunnande, och att de inte i tillräcklig
utsträckning utnyttjat denna tillgång för att försvara sitt yrke och sin yrkesheder. Medieägarna
kommer att inse att de inte klarar sig utan denna yrkeskår, vilket borde ge journalister
en helt ny förhandlingsposition. ”Vi får väl se”, kommenterar M-P Boëthius (2002),
s 270
7 Jay Rosen (intervju i mars 2001): ”Det räcker inte med utbildning på journalisthögskolor,
det kräver intresserade redaktionschefer och chefredaktörer.”
8 Becksmo och Stjernfeldt: Public journalism på svenska dagstidningar (2001)
9 Asp 1998 i JMG-granskaren 1/98
10 ”Excuse me while I run screaming from the room”, löd kommentaren från Washington
Post-journalisten David Remnick, när reformrörelsen först gav sig till känna i början av
1990-talet. För en genomgång av kritiken se Rosen (2000), 177 ff och Lambeth m fl, red
(1998)
11 En genomgång av det amerikanska forskningsläget finns i Massey & Haas (2002). Se
också Friedland & Nichols (2002). Danska attitydundersökningar bekräftar bilden av blan-
MÖJLIGHETERNA 189