Riv stängslen - Mediestudier
Riv stängslen - Mediestudier Riv stängslen - Mediestudier
Lösning tre: public service Nu har vi mest berört privata tidningar. Men det är omöjligt att förbigå den stora potential som finns, eller borde finnas, inom public service-TV och -radio. Så här skriver statsvetaren Rune Premfors i sin bok ”Den starka demokratin” (2000), där han pläderar för en demokratisyn som ligger mycket nära medborgarjournalistikens: Det är i detta, än så länge bara ’halvkommersiella’ sammanhang (public service) som det torde vara lättast att bereda plats för ett ökat medborgerligt deltagande med kvalitet. Det är här som fora kan tillskapas som kan karakteriseras av så mycket tid, tålamod och tillit som krävs för att vanliga medborgare skall få möjlighet att eftertänksamt reflektera och resonera kring olika samhällsproblem. Här kan ges uttryck för de icke färdigpaketerade åsikterna, de ännu orepresenterade intressena. 27 Inte minst TV rymmer oslagbara förutsättningar för den ”ställföreträdande dialog” som utgör medborgarjournalistikens grund (se kapitel 4). TV skapar identifikation, vilket med rätt handlag gör det möjligt att dra in tittarna i avancerade, samhälleliga diskussioner och att iscensätta ett genuint offentligt samtal med mycket brett deltagande. Detta bygger, som Daniel Yankelovich visar, på att utgångspunkten för samhällsbevakning och debattprogram vrids från det professionella perspektivet till ett mer medborgerligt. Förutsättningarna för en sådan utveckling inom public service finns. ”Men med viljan är det sämre ställt”, skriver Rune Premfors. Varför? Kanske har TV-cheferna inte tänkt i sådana termer. I public service-företagens politiska målbeskrivningar finns gott om hänvisningar till demokratin och medborgartanken. Formuleringarna är lika storslagna som oprecisa, vilket lämnar fältet fritt för en praktisk tillämpning till stor del byggd på helt andra mål: Sveriges Television ”omdefinierar sitt uppdrag till att erbjuda allmänt efterfrågade programtjänster, något som gynnar det egna företaget snarare än demokratin”, hävdade nyligen två kritiska forskare, Anna Edin och Kristina Widestedt. Kontaktytorna med allmänheten har blivit färre, i stället skapas bilden av vad publiken vill ha främst MÖJLIGHETERNA 185
genom analyser av de kommersiella kanalernas utbud. 28 Ändå, menar Edin och Widestedt, är det just i funktionen som mötesplats – ”ett forum (det viktigaste?) för det moderna, pluralistiska och mångkulturella samhällets samtal med sig själv” – som public service-företagen verkligen behövs. Hur ska man nå dit? Kan medborgarjournalistik vara ett verktyg, en länk som knyter ihop abstrakta mål med konkret programinnehåll? Det är en slutsats som onekligen ligger nära till hands. Alternativa modeller ”If not journalists – who?”, frågar public journalism-förespråkare retoriskt. Vem ska organisera de gemensamma, medborgerliga samtal som behövs för att hålla demokratin upprätt? Svenska politiker, forskare och debattörer är påfallande ovilliga att tillerkänna massmedierna den rollen. Antingen, om man talar med regeringen, därför att man vill slå vakt om de politiska partiernas ”centrala roll i den representativa demokratin”. 29 Eller, om man talar med mediekritikerna, därför att de illusionslöst räknar bort möjligheten att journalistrollen skulle förändras. För radikala debattörer som Maria-Pia Boëthius ligger lösningen snarast i att medborgare organiserar sig, bygger upp egen kunskap och gör sig oberoende av mediernas ”fördummande flöde”. Aktivistiska nätverk som Adbusters, Reclaim the streets och liknande leder då marschen mot ljuset. Även en mer blygsam mediekritiker som Stig-Björn Ljunggren tänker sig att journalisterna helt enkelt måste rundas: De kommersiella medierna kommer inte (och bör inte) ändra sig, alltså får alla vi andra ta saken i egna händer och lära oss genomskåda halvsanningarna med hjälp av kritiska studiecirklar. 30 Över huvud taget knyter vänstern stora förhoppningar till nya och gamla folkrörelser när det gäller att bygga egna offentliga arenor, via bokförlag, tidskrifter seminarier och – inte minst – Internet. Nätet sprider makten över informationen och mångdubblar möjligheterna till nätverksbyggande och kommunikation. Se bara på 186 MÖJLIGHETERNA
- Page 130 and 131: Tredje verktygslådan: Mötet med l
- Page 132 and 133: Men hur gör man, om föräldrar fa
- Page 134 and 135: Ovanliga bildlösningar kan väcka
- Page 136 and 137: Texten låg under en stort uppdrage
- Page 138 and 139: Tidningen måste vara en plats där
- Page 140 and 141: Att lägga människorna högst upp
- Page 142 and 143: • • • Lyft fram fungerande ex
- Page 144 and 145: Ordning på ungarna? En diskussion
- Page 146 and 147: tar. Förvaltningen skulle kunna sa
- Page 148 and 149: f Också i vanligt nyhetstempo g
- Page 150 and 151: tycka att vi behöll samma grepp li
- Page 152 and 153: - Testa frågeställning och vinkel
- Page 154 and 155: 9 Resultat Den tändande gnistan So
- Page 156 and 157: vaktmästaren, uppvuxen i stadsdele
- Page 158 and 159: tiklarna fick uppenbarligen inte in
- Page 160 and 161: Erfarenheter utifrån Just ett öka
- Page 162 and 163: Farhågor och kritik Kritiken mot p
- Page 164 and 165: slutet blev mobila redaktionen bät
- Page 166 and 167: höja folkets åsikter till något
- Page 168 and 169: enda uppgiften att förse konsumtio
- Page 170 and 171: vilja och förmåga att hävda andr
- Page 172 and 173: Anmärkningsvärt är att 51 av de
- Page 174 and 175: Om de danska siffrorna och stämnin
- Page 176 and 177: Kritikern William F Woo skriver att
- Page 178 and 179: Ändå är det kapplöpningen om ny
- Page 182 and 183: antiglobaliseringsrörelsen som tar
- Page 184 and 185: Varför skulle den slags journalist
- Page 186 and 187: Sammanfattning och slutord DEN HÄR
- Page 188 and 189: hanteras av människor tillsammans.
- Page 190 and 191: Referenser Amnéus, Alex (2003): Pu
- Page 192 and 193: Lambeth, Edmund, Meyer, Philip och
- Page 194: 001208 ”Svårt välja bort tryggh
Lösning tre: public service<br />
Nu har vi mest berört privata tidningar. Men det är omöjligt att förbigå<br />
den stora potential som finns, eller borde finnas, inom public service-TV<br />
och -radio. Så här skriver statsvetaren Rune Premfors i sin bok ”Den starka<br />
demokratin” (2000), där han pläderar för en demokratisyn som ligger<br />
mycket nära medborgarjournalistikens:<br />
Det är i detta, än så länge bara ’halvkommersiella’ sammanhang (public<br />
service) som det torde vara lättast att bereda plats för ett ökat medborgerligt<br />
deltagande med kvalitet. Det är här som fora kan tillskapas som kan<br />
karakteriseras av så mycket tid, tålamod och tillit som krävs för att vanliga<br />
medborgare skall få möjlighet att eftertänksamt reflektera och resonera kring<br />
olika samhällsproblem. Här kan ges uttryck för de icke färdigpaketerade<br />
åsikterna, de ännu orepresenterade intressena. 27<br />
Inte minst TV rymmer oslagbara förutsättningar för den ”ställföreträdande<br />
dialog” som utgör medborgarjournalistikens grund (se kapitel 4).<br />
TV skapar identifikation, vilket med rätt handlag gör det möjligt att dra<br />
in tittarna i avancerade, samhälleliga diskussioner och att iscensätta ett<br />
genuint offentligt samtal med mycket brett deltagande. Detta bygger, som<br />
Daniel Yankelovich visar, på att utgångspunkten för samhällsbevakning<br />
och debattprogram vrids från det professionella perspektivet till ett mer<br />
medborgerligt.<br />
Förutsättningarna för en sådan utveckling inom public service finns.<br />
”Men med viljan är det sämre ställt”, skriver Rune Premfors. Varför? Kanske<br />
har TV-cheferna inte tänkt i sådana termer. I public service-företagens<br />
politiska målbeskrivningar finns gott om hänvisningar till demokratin<br />
och medborgartanken. Formuleringarna är lika storslagna som<br />
oprecisa, vilket lämnar fältet fritt för en praktisk tillämpning till stor del<br />
byggd på helt andra mål: Sveriges Television ”omdefinierar sitt uppdrag<br />
till att erbjuda allmänt efterfrågade programtjänster, något som gynnar<br />
det egna företaget snarare än demokratin”, hävdade nyligen två kritiska<br />
forskare, Anna Edin och Kristina Widestedt. Kontaktytorna med allmänheten<br />
har blivit färre, i stället skapas bilden av vad publiken vill ha främst<br />
MÖJLIGHETERNA 185
Change language