Riv stängslen - Mediestudier

Men hur gör man, om föräldrar fakiskt inte längre har tid? Om det råder
total oenighet om vad vuxna har rätt att göra? Och om de mötesplatser för
vuxna som finns läggs ner? Om detta handlar vår artikelserie.
Därefter vänder man blad och de egentliga artiklarna tar vid, på ytterligare
en helsida i tidningen.
Presentationen har ett dilemma. I mötet med läsarna är det en rad
delvis motstridiga mål som ska uppnås. Man måste på en gång väcka
maximalt intresse med ett hårt och tydligt anslag och lägga grunden för
en nyanserad dialog: betona det mångtydiga, ambivalenta. Det är ingen
nytta med ett bra samtal om folk bara bläddrar förbi det, men en alltför
braskande sensationsvinkel sätter punkt för samtalet innan det ens har
kommit igång. Vi kan bygga ut listan på vad som behöver åstadkommas:
•
•
•
•
•
•
Det måste vara ett anslag som direkt fångar uppmärksamheten: snyggt,
kittlande, tydligt och lättillgängligt. Läsaren måste genast förstå det angelägna
i ämnet.
Presentationen får inte bygga på schabloner eller förenklade motsättningar
som ställer sig i vägen för samtalet.
Det måste finnas en känsla av att journalisterna är intresserade av att
problemet blir löst – inte bara av att skapa sensation kring ett missförhållande.
Det måste framgå att tidningen är en plats för samtal – inte bara en
anslagstavla där journalister talar om hur det är.
Det måste framgå tydligt att alla är välkomna och efterfrågade i diskussionen.
Samtalet måste vara jämlikt, utan översitteri eller stigmatisering.
Vilka röster man släpper fram inledningsvis är avgörande.
Människorna ska göras centrala för hur problemet läggs upp – inte
påklistrade som illustrationer till experternas resonemang.
Inledningen till serien ”Ordning på ungarna?” var ett försök att klara den
balansgången. Jag ska gå igenom punkterna lite närmare och visa hur
dilemmat kan hanteras.
VERKTYG 137