Riv stängslen - Mediestudier

ten, Göteborgs-Tidningen, Vestmanlands Läns Tidning, Nerikes Allehanda,
Norrköpings Tidningar och Östgöta Correspondenten har alla
gjort det – flyttat ut större eller mindre grupper av reportrar till stadsdelar
som redaktionen behöver lära sig mer om. Men för att komma ut ur
huset behöver man inte ha dyra, inhyrda lokaler. Man kan utnyttja redan
existerande träffpunkter. Det kan alla göra. Lyssnandet kan ges en fast
struktur med hjälp av läsarråd eller lokala paneler, men man kan också
bygga upp rutiner för att prata med folk när det behövs. Huvudsaken är
att man gör det. Mobila redaktionen provade sig igenom en rad olika
metoder som förtjänar en snabb genomgång.
Tips 1: Låna en skrubb
Detta var mobila redaktionens grundmodell när vi drog i gång 1999. Vi
inrättade tillfälliga fältredaktioner i de stadsdelar vi skrev om, ställen där
vi kunde ha våra saker, sitta och ringa och finnas till hands för folk i området.
Oftast betalade vi ingen eller bara en symbolisk hyra. Vi använde
oss av:
• ett lunchrum för bostadsföretagets områdesvärdar (Fittja)
• den lokala hyresgästföreningens klubblokal (Fittja)
• ett oanvänt övernattningsrum för fastighetsskötare (Husby)
• ett rum bakom en el- och presentbutik vid torget (Åby–Västerhaninge)
en skrubb på en fritidsgård (Enskededalen).
•
På alla platserna annonserade vi vår närvaro i tidningen, med affischer i
området och ibland med flygblad till alla hushåll. Ändå fick vi ofta bara
en handfull spontana besök. Bara på ett ställe, presentbutiken i Åby fungerade
lokalen bra som kontaktyta. Men det berodde mest på att butiksinnehavaren
var en person som drog till sig pratsugna människor. Samtidigt
var det tydligt att lokalerna stärkte vår legitimitet på platsen, vilket
gjorde det lättare att få kontakt med människor på gator och torg. Det var
också ovärderligt att ha en bas utanför huvudredaktionen där vi kunde
bli marinerade i det lokala livet.
VERKTYG 115