Riv stängslen - Mediestudier

Hej! Oerhört intressant tema. Visst kan man sätta gränser. Men om man
inte ska falla offer för konsumtionskriget måste man ha annat att fylla det
tomrum som uppstår. Det gäller vuxna med, som köper bilar i kapp. Eller
märkeströjor. Vår nu 16-åriga dotter har lockats att läsa, spela instrument,
teckna. Hon behöver inte ”vara med” de grupper som uppträder dyrt men
korkat, utan är med i andra grupperingar som är ”egna”. Bland annat syr
hon mycket av det hon bär i klädesväg själv. Hon är trendsetter när det
gäller att ”få stil” på en chatsida, och har en nyckelroll där. Men det kräver
lite av föräldrarna! Man kan inte sätta sig ned framför Bingo-Lotto med
ett sexpack starköl och tro att man inte kan påverka. Deltagande är påverkan.
Stefan L, Hägersten
Det är när medborgarna släpps in i tidningen som det tar skruv på allvar.
Det här är en annan användning av tidningen än den vanliga. Läsarna
märker skillnaden. Redaktionen märker skillnaden. Föds medborgerlighet
ur gemensamma diskussioner? Ja. Kan journalistiken fungera som
mötesplats? Ja. Vet journalisterna bättre än läsarna vad som behöver diskuteras?
Nej. Inte om de inte först går ut och frågar.
Sammanfattning
Det här kapitlet har pekat ut ett antal hållpunkter för en vettig relation
mellan journalister och vanliga människor. Det handlar om vilka krav
läsare och tittare bör kunna ställa på sina medier. Här kommer en lista i
punktform, ett antal förhållningssätt för redaktioner som vill ta läsarna
på allvar:
•
•
Betrakta läsarna och tittarna som medborgare och potentiella aktörer,
inte bara som konsumenter av nyheter.
Folkets röst ska inte vara en dekoration som hängs på i efterhand när
rummet redan är möblerat. Gör medborgarperspektivet till grunden
för nyhetsvärdering, val av vinkel och presentation.
FOLKETS RÖST 111