Riv stängslen - Mediestudier
Riv stängslen - Mediestudier Riv stängslen - Mediestudier
per in fler, annars kan motsättningarna bli farliga”. En Sverigedemokrat? Inte alls. Stefan röstar på sossarna. ”Men om ett sådant parti (Sverigedemokraterna) skulle växa upp och få ett realistiskt program, bli mildare, då skulle jag möjligen kunna överväga det”, säger han. 20 Att mötas jämlikt går naturligtvis bara till en gräns. Det finns åsikter som inte är demokratiskt acceptabla. Vissa ståndpunkter strider mot så grundläggande värderingar inom majoritetssamhället att den som avviker oundvikligen hamnar i underläge – som i diskussionen efter Fadimemordet. Men när det gäller främlingsfientlighet (eller främlingsrädsla eller förändringsrädsla …) är den gränsen notoriskt svår att dra. Det är också den form av folkligt ”oförnuft” som journalister och andra representanter för eliten har störst problem med. Hur förhåller man sig? Ska man släppa fram en kille som Stefan? Ska man tiga ihjäl dem? Be dem skärpa sig? Hjälper folkbildning? Svårigheten ligger bland annat i att cirka halva befolkningen kan etiketteras som främlingsfientlig – i den bemärkelse att de vill minska invandringen. 21 Ibland är det inte ens solklart vem som har övertaget. Eliten bor sällan i invandrartäta områden och kan lätt hamna i försvarsposition när ”vi härute i förorten” gör anspråk på att ”veta hur det är”. Det blir ett tudelat samtal där båda sidor anser sig ha rätt. Mobila redaktionen har, som framgått, ägnat sig mycket åt att leta fungerande förhållningssätt till detta problem. Vi hittade aldrig någon slutgiltig lösning. Men vi lade ofta ribban lägre än andra journalister för vilka slags röster som skulle få höras. Temasidan om Stefan och vardagsrasismen publicerades strax efter Le Pens valskräll i Frankrike våren 2002. Frågeställningen ”Kan det hända här?” motiverade ett samtal där fler än de vanliga experterna släpptes fram. Till vår hjälp hade vi vår läsarpanel, bestående av vanliga Stockholmare från olika delar av stan och med varierande bakgrund, som först fick brainstorma kring frågan och sedan, när artiklarna var klara, diskutera Stefans åsikter och erfarenheter. Artikeln om Stefan handlar nämligen till stor del om varför han tycker FOLKETS RÖST 107
som han gör, varför han känner sig så kränkt och nonchalerad. För det gör han. Det var på gymnasiet som hans avgörande möte med det mångkulturella Sverige ägde rum. Det mötet var, kan man säga, rätt spänt och det har format hans världsbild. Fyra eller fem ”invandrarkillar” satt alltid längs bak och förstörde lektionerna under flera års tid. På rasterna trakasserade och testade de de andra killarna för att se vilka som var tillräckligt tuffa. Och Stefan drog sina slutsatser: en kulturkrock – det här självhävdelsebehovet, sökandet efter respekt – ett onödigt missförstånd om hur man beter sig i Sverige. Felet är, tror han, att många svenskar inte vågar säga ifrån. ”Men någon gång säger folk ifrån, och då kan det bli mer våldsamt än om man hade gjort något åt problemet tidigare”, säger Stefan. ”Vad händer med alla vardagsrasister när de blir tillräckligt förbannade?” Det finns mycket man kan invända mot Stefans slutsatser och generaliseringar. Man kan också tycka det är oansvarigt att alls publicera historien eftersom den befäster de mest onyanserade fördomarna om ”invandrarkillar”. Dessutom finns det en obehaglig apokalyptisk ton som närmast är klippt från Sverigedemokraternas hemsida. Men i vår läsarpanel togs Stefans resonemang väldigt mycket på allvar. Här följer ett utdrag av det samtal som publicerades parallellt med Stefanintervjun. Abdi Dorre: Det han berättar är ju fakta. Det är så här vi lever idag och han försöker bara tolka den situation han är i. Det är samhället som är sjukt, inte han. Yvonne Hagström: Det värsta av allt är skolans flathet. Det här är inte invandrarnas fel, det är lärarna som inte tar sitt ansvar när några få tillåts förstöra för några andra. Mounia Tajiou: Jag tycker mest synd om honom. Det låter som om han aldrig umgåtts med invandrare. Jag kände mig också nedtryckt av svenskarna i början när jag var ensam med invandrarbakgrund i klassen. Men idag är nästan alla mina kompisar svenskar. Christina Ling: Jag har tre barn som gått i skolan i Botkyrka och det blev ohållbart i längden. Man sänkte nivån mer och mer för att det skulle passa dem som inte talade svenska. Vi har fått getton. Och vi i Sverige har tappat vårt ansvar för att se till att de som bor här kan lära sig svenska och anpassa sig till det svenska samhället. Talal Imam: Vems ansvar är det att det finns sådana här områden? I Järfälla skickas alla invandrare till Söderhöjden där jag bor, medan alla svenskar 108 FOLKETS RÖST
- Page 52 and 53: 4 Samtal Maktskillnader Redovisning
- Page 54 and 55: - Det enda man kan göra är att ly
- Page 56 and 57: Hur ser då ett fungerande offentli
- Page 58 and 59: möjligheten till kompromiss. För
- Page 60 and 61: gen fungerar. ”Jag är övertygad
- Page 62 and 63: från sammanhang), samtidigt som po
- Page 64 and 65: 5 Privatsaker ”Det föreligger en
- Page 66 and 67: Vi pejlade inställningen till valf
- Page 68 and 69: jamin Barber, är politiken något
- Page 70 and 71: esluten som få egentligen önskade
- Page 72 and 73: Nittonåriga tjejer, fyrtiotreårig
- Page 74 and 75: 6 Lundquist (2001), 249 7 Samtidigt
- Page 76 and 77: skulle behövas att alla som flytta
- Page 78 and 79: mot ”invandrare”. ”Dom” är
- Page 80 and 81: samtalet. Hela poängen är att all
- Page 82 and 83: Det gemensamma - igen ”Ja, vad sk
- Page 84 and 85: för många av våra temasidor i ti
- Page 86 and 87: att hitta sätt att diskutera probl
- Page 88 and 89: 7 Folkets röst Idioter Telefonen r
- Page 90 and 91: människor på sidorna så att tidn
- Page 92 and 93: till läsarnas tio-i-topp-lista öv
- Page 94 and 95: fram det komplexa och svårtolkade
- Page 96 and 97: Medborgarens blick En mannen-på-ga
- Page 98 and 99: Ska programledare få bära slöja
- Page 100 and 101: tion to it”, skriver till exempel
- Page 104 and 105: hamnar i Viksjö. Fast det är samm
- Page 106 and 107: Hej! Oerhört intressant tema. Viss
- Page 108 and 109: Noter 1 Janne Josefssons dolda kame
- Page 110 and 111: ten, Göteborgs-Tidningen, Vestmanl
- Page 112 and 113: Vi tillbringade tre veckor på Skä
- Page 114 and 115: Ett enkelt flygblad med frågor är
- Page 116 and 117: Tips 9: Sätt ihop en panel En läs
- Page 118 and 119: utbildad medelklass i bostadsrätt
- Page 120 and 121: gör. Även om de verkar leda bort
- Page 122 and 123: • • • Modellen är enkel: Gå
- Page 124 and 125: Andra verktygslådan: Välja ämne
- Page 126 and 127: Gå till polisen? Aldrig. Artikelse
- Page 128 and 129: han vägrat låna ut sin mobil. Det
- Page 130 and 131: Tredje verktygslådan: Mötet med l
- Page 132 and 133: Men hur gör man, om föräldrar fa
- Page 134 and 135: Ovanliga bildlösningar kan väcka
- Page 136 and 137: Texten låg under en stort uppdrage
- Page 138 and 139: Tidningen måste vara en plats där
- Page 140 and 141: Att lägga människorna högst upp
- Page 142 and 143: • • • Lyft fram fungerande ex
- Page 144 and 145: Ordning på ungarna? En diskussion
- Page 146 and 147: tar. Förvaltningen skulle kunna sa
- Page 148 and 149: f Också i vanligt nyhetstempo g
- Page 150 and 151: tycka att vi behöll samma grepp li
som han gör, varför han känner sig så kränkt och nonchalerad. För det gör<br />
han. Det var på gymnasiet som hans avgörande möte med det mångkulturella<br />
Sverige ägde rum. Det mötet var, kan man säga, rätt spänt och<br />
det har format hans världsbild. Fyra eller fem ”invandrarkillar” satt alltid<br />
längs bak och förstörde lektionerna under flera års tid. På rasterna trakasserade<br />
och testade de de andra killarna för att se vilka som var tillräckligt<br />
tuffa. Och Stefan drog sina slutsatser: en kulturkrock – det här självhävdelsebehovet,<br />
sökandet efter respekt – ett onödigt missförstånd om hur man<br />
beter sig i Sverige. Felet är, tror han, att många svenskar inte vågar säga<br />
ifrån. ”Men någon gång säger folk ifrån, och då kan det bli mer våldsamt än<br />
om man hade gjort något åt problemet tidigare”, säger Stefan. ”Vad händer<br />
med alla vardagsrasister när de blir tillräckligt förbannade?”<br />
Det finns mycket man kan invända mot Stefans slutsatser och generaliseringar.<br />
Man kan också tycka det är oansvarigt att alls publicera historien<br />
eftersom den befäster de mest onyanserade fördomarna om ”invandrarkillar”.<br />
Dessutom finns det en obehaglig apokalyptisk ton som närmast<br />
är klippt från Sverigedemokraternas hemsida. Men i vår läsarpanel<br />
togs Stefans resonemang väldigt mycket på allvar. Här följer ett utdrag av<br />
det samtal som publicerades parallellt med Stefanintervjun.<br />
Abdi Dorre: Det han berättar är ju fakta. Det är så här vi lever idag och han<br />
försöker bara tolka den situation han är i. Det är samhället som är sjukt, inte<br />
han.<br />
Yvonne Hagström: Det värsta av allt är skolans flathet. Det här är inte<br />
invandrarnas fel, det är lärarna som inte tar sitt ansvar när några få tillåts<br />
förstöra för några andra.<br />
Mounia Tajiou: Jag tycker mest synd om honom. Det låter som om han<br />
aldrig umgåtts med invandrare. Jag kände mig också nedtryckt av<br />
svenskarna i början när jag var ensam med invandrarbakgrund i klassen.<br />
Men idag är nästan alla mina kompisar svenskar.<br />
Christina Ling: Jag har tre barn som gått i skolan i Botkyrka och det blev<br />
ohållbart i längden. Man sänkte nivån mer och mer för att det skulle passa<br />
dem som inte talade svenska. Vi har fått getton. Och vi i Sverige har tappat<br />
vårt ansvar för att se till att de som bor här kan lära sig svenska och<br />
anpassa sig till det svenska samhället.<br />
Talal Imam: Vems ansvar är det att det finns sådana här områden? I Järfälla<br />
skickas alla invandrare till Söderhöjden där jag bor, medan alla svenskar<br />
108 FOLKETS RÖST
Change language