Genom att föda upp höns och sälja ägg har Manu ... - Global Reporting

Genom att föda upp höns och sälja ägg har Manuela
López i Guatemala fått igång sin ekonomi. Hon
och flera av hennes grannar i byn driver egna småföretag
efter affärsmässiga principer med stöd
av mikrolån från den nystartade bybanken. Allt är
möjligt tack vare den svenska entreprenören Kris-
24
/ Nummer 3-2011 www.entreprenor.se
tina Boman och hennes biståndsorganisation.

EGET
FÖRETAG
ÄR VÄGEN UR
FATTIGDOM
Vad är det som gör att en dotter av knallebygdens Borås hjälper
fattiga Mayaindianer att bilda företag? Steget är inte så långt
som man kan tro, säger Kristina Boman, skarpögd civilekonom
som har startat en egen biståndsorganisation i Guatemala.
– Jag är i grunden en gammaldags entreprenör och tror på företagande
som en väg ur fattigdom. Men det ska vara effektiva
insatser. Supereffektiva!
TEXT: AGNETA CARLESON FOTO: KRISTINA ROBBERTS
n lastbil dundrar förbi på den smala grusvägen och ett
tjockt dammoln skymmer för en stund den hisnande
utsikten med grönskande kullar, smala grusvägar,
lutande stenmurar och fl oden Chuatulul som ett blått,
slingrande sidenband. Lantbrukaren Rafael Macal får en
hostattack men ler sedan stort och nöjt.
– Det är våra grönsaker på väg till försäljning! Mest haricots
verts, av prima kvalitet!
Vi är i byn Xecoral i El Quichédistriktet i norra Guatemala. Luften
är hög och ljum, en tufsig get mumsar gräs, en färggrann tupp kuckelikuar,
det doftar av blommor och nyplöjd mylla. Det är lätt att förstå
att poeten och tonsättaren Evert Taube förälskade sig i detta vackra,
sinnliga landskap och återvände hit under många av sina diktarresor.
Men idyllen är delvis förrädisk. Här, liksom i hela regionen, vittnar
obrukade jordlotter och nedbrända hus om det grymma inbördeskrig
som rasade i Guatemala från början av 1960-talet till mitten av 1990talet
och som drabbade landets ursprungsbefolkning, Mayaindianer-
www.entreprenor.se Nummer 3-2011 / 25

26
Kristina Boman
namn: Kristina Boman
ålder: 48 år
Utbildning: Civilekonom
familj: Sambo och stilig vovve
bostad: Villa i Stockholmsförort
intressen: Styrketräning, litteratur
och mayakultur.
Läser just nu: New Yorktrilogin av
Paul Auster
Har som motto: Våga försöka att
genomföra dina drömmar!
/ Nummer 3-2011 www.entreprenor.se
na, särskilt hårt. Många mördades, lemlästades eller
tvingades bort från sina marker och gårdar. Under
senare år har en del av de överlevande och deras barn
återvänt till sina gamla hembyar. De flesta är fattiga,
många saknar utbildning, de äldre bär på tunga
minnen av fördrivning, våldtäkt och andra grova
övergrepp.
Men det finns också positiva tecken. I Xecoral
liksom en del andra byar här i kommunen Sacapulas
dunkar hammarslag i skymningen, nya hus byggs,
gamla renoveras, stängsel lagas och brunnar grävs.
På de mjuka, bördiga kullarna spirar haricot verts
och andra grönsaker. Om några veckor kommer
bönorna att skördas och exporteras till bland annat
USA – vilket innebär efterlängtade inkomster till
odlarna.
Odlingarna har kommit till med stöd av Fundación
Progresar, den biståndsorganisation som Kristina
Boman driver med finansiellt stöd av sin familj
– hennes pappa var en av grundarna till affärskedjan
Lindex – och andra företagare i Västsverige. I dag,
tre år efter att projektet startade, deltar 550 familjer
i nio byar i Sacapulas i projektet.
Ett viktigt mål är att få igång småföretag som drivs
av byborna själva efter affärsmässiga principer med
stöd av mikrolån och ”Village banks”, små banker på
bynivå.
det Märks att byborna har lärt sig att tänka affärsmässigt.
Rigoberta Tojin, fembarnsmor och
analfabet, visar oss en jordplätt där hon odlar vitlök
som hon säljer på den lokala marknaden. Hennes
barn går numera i skolan, själv drömmer hon om att
en dag få lära sig att läsa och skriva.
Vitlökarna som hon drar upp doftar gott, men de
är små och hänger lite löst från blasten.
– Här behövs det mer konstbevattning, annars går
löken inte att sälja, konstaterar hon bistert.
– Man måste tänka på kvalitén och konkurrensen
från andra odlare.
Färden fortsätter på smala, slingrande bergsvägar
till byn Pie de Aguila några mil bort. Där har Kristina
Boman just avslutat ett möte med ett 20-tal kvinnor
från byn om att bilda en Village bank. Tanken är att
särskilt fattiga och utsatta kvinnor ska få stöd att
starta egna småföretag.
det soM återstår är att signera dokumentet
om att Fundación Progresar bidrar med grundplåten
till den nybildade banken. Kristina Boman och
Manuela Argueta López, representant för kvinnorna
i byn, slår sig ned vid ett enkelt träbord, pennorna
raspar och de två brister ut i världens varmaste och
bredaste leenden. Åhörarna applåderar, de medföljande
barnen jublar och den enbenta hönan som
bevakat evenemanget flaxar vettskrämd iväg.
– Vi har startat ett kvinnoprojekt som ett komplement
till vår övriga verksamhet, berättar Kristina
Boman när hon visar mig runt i byn.
Mayakvinnorna, liksom flertalet kvinnor i Latinamerika,
är hårt utsatta för machismokulturen – en
hårdkokt och enkelspårig mansbild som ofta leder
till kvinnomisshandel, annat våld och missbruk.

Många kvinnor är ensamförsörjare med stora barnaskaror,
en del har barn med okända fäder efter
att ha blivit våldtagna av regeringssoldater eller
banditgäng.
– Trots det stora ansvar som de här kvinnorna
tvingas ta är deras självkänsla ofta i botten. Ända
sedan de var små har de fått höra att de är mindre
värda än pojkar, att kvinnor inte har någon hjärna
och att de bara duger till att laga mat och föda barn.
Inte undra på att de tappar självförtroendet.
ETT 90-TAL KVINNOR I SEX BYAR i området är med i
den första projektomgången. Förutom stöd till egenföretagande
erbjuder man utbildning om barns och
kvinnors rättigheter och annat stöd för att stärka
kvinnornas självkänsla.
– Egna inkomster och att samtala med likasinnade
är avgörande för att kvinnorna ska bli mer
självständiga, understryker Kristina Boman och
kliver vant runt en sörjig vattenpöl.
Pie de Aguila liknar andra byar i området, en
gropig, lerig huvudväg kantad med bostäder i fallfärdiga
skjul, grupper av snoriga, söta ungar som fnittrande
betraktar oss utlänningar, trötta kvinnor som
bär hem lite grönsaker och kvistar till bränsle. Snart
går solen ned och då blir det beckmörkt, få hushåll
har elektricitet. Det är dags för oss att ta jeepen tillbaka
till Guatemala City. Vägen är smal och kurvig
de första milen, med bergskammar och branta stup.
Kristina Boman kör medan hon engagerat berättar
om hur hon vill utveckla Fundacion Progresar
till en vass och eff ektiv kraft för att minska fattigdo-
men bland Mayabefolkningen och en förebild inom
biståndsbranschen. Hon vet vad hon talar om, hon
har en gedigen bakgrund som biståndsarbetare och
Sida-konsult och har ett gott rykte bland branschkollegor
som kunnig, skarpögd och engagerad.
Sedan 1992 har hon återkommande arbetat i Guatemala
och har numera kontor och bostad i Guatemala
City.
Inte nog med det. Hon är också väl insatt i
Mayaindianernas kultur, och har skrivit en roman
som skildrar den grymma förföljelse som denna
ursprungsbefolkning utsatts för. Romanen, Antes
de la Luz – Efter ljuset på svenska – publicerades i
Guatemala förra året och fi ck fi na recensioner.
VAD FICK DENNA BEGÅVADE civilekonom från knallebygdens
Borås, dotter till en välbärgad och ansedd
företagsledare, att engagera sig i fattiga Mayaindianer?
Varför väljer hon gång på gång att lämna villan,
sambon och vovven i Stockholm för det vackra men
våldsamma och fattiga Guatemala?
– Steget är nog inte så långt som det kanske verkar
först, funderar Kristina Boman.
– Jag är en ganska typisk entreprenör som brinner
för att utveckla nya verksamheter.
Det började med att hon som just färdig civilekonom
fi ck jobb i Centralamerika, för FN:s barnorganisation
UNICEF. Där lärde hon känna Leticia
Velasquez, som är något så ovanligt som kvinna,
Mayaindian och läkare.
– Hon berättade för mig om Mayaindianernas
situation, om förtrycket och förföljelsen.
Rafael Macal ska så sin andra
omgång haricots verts. Av prima
kvalitet! Genom att starta
små jordbruksföretag och lära
sig effektiva och rationella
metoder för odling, marknadsföring
och försäljning kan byborna
öka sina inkomster och
långsiktigt förbättra sina liv.
När deras köpkraft ökar får
man igång en god cirkel som
gynnar hela samhället.
Det här är Guatemala
u Landet har 13,7 miljoner
invånare och är till ytan en fjärdedel
av Sverige. Cirka hälften av invånarna
är mayaindianer, 45 procent ladinos
(blandning av europeisk och inhemsk
härkomst), övriga andra folkgrupper.
u BNP per capita: 2 660 US-dollar
(2008). Inkomstskillnaderna är bland
de största i världen och ungefär 75
procent av befolkningen lever under
FN:s fattigdomsgräns. 30 procent är
analfabeter.
u 2009 uppgick den svenska
exporten till Guatemala till 337
miljoner kronor (huvudsakligen
telekommunikationsutrustning) och
importen till 55,4 miljoner kronor
(mest kaffe).
u UD varnar i sina reseråd för det
växande våldet och den utbredda
korruptionen. Läs mer på www.
swedenabroad.com/guatemala
Källor: Utrikespolitiska Institutet,
UD, Sida, Wikipedia
www.entreprenor.se Nummer 3-2011 / 27

28
/ Nummer 3-2011 www.entreprenor.se
Jag hade aldrig hört talas om dessa ohyggliga
grymheter tidigare!
EftEr trE år i CEntralamErika var hon åter
hemma i Sverige men längtade oavbrutet tillbaka.
– Det är vanligt när man åker ut som ung. Första
landet man arbetar i blir som en ankunge – man kan
inte släppa det! Kristina Boman fick jobb inom ett
biståndsprogram för vatten och sanitet, och som
30-åring åkte hon runt och granskade latrinbyggen
i Nicaragua, Honduras och Guatemala. Och
stormtrivdes! Men hon såg också bristerna i en del
biståndsprojekt, något som orsakade irriterande
skavsår i hennes boråsiska företagarsjäl.
– Som ett typiskt barn av knallebygden har jag
lärt mig att köpa eller tillverka för ett bra pris och
sälja till ett bra pris - för då blir alla nöjda! Men inom
biståndet var det inte ovanligt med för låga krav på
mottagarna och för mycket ”tycka synd om”!
SvErigE har En bra förEtagSkultur med ärliga
och seriösa företagare, tycker hon. Hennes egen
pappa är ett gott exempel och en viktig förebild.
– Han byggde upp Lindex med hjälp av de berömda
två tomma händerna, en utmärkt näsa för affärer
samt en massa engagemang och sunt förnuft. Han
har alltid jobbat hårt och seriöst, det var aldrig något
dalt eller flum – och det har varit framgångsrikt.
Medan Kristina Boman fortsatte som biståndskonsult
tog tre livsdrömmar form i hennes huvud:
att starta en biståndsorganisation i Guatemala,
skriva en roman om förtrycket av Mayaindianerna
och bidra till att förbättra kvalitén i biståndet. Vid 48
års ålder är de två första drömmarna på plats.
Hur går det med den tredje drömmen? Hur jobbar
Fundaciónen? Att ha som mål att åstadkomma toppkvalitet
i biståndet är ju minst sagt kaxigt.
Kristina Boman sladdar vant genom kurvorna,
det är beckmörkt ute men hon har kört de slingriga
30 milen mellan Sacapulas och Guatemala City

Rigoberta Tojin har kommit igång med
att odla vitlök för husbehov och försäljning
på den lokala marknaden. Hon är
fembarnsmor och analfabet. Men hennes
barn går numera i skolan, och själv
drömmer hon om att en dag få lära sig
att läsa och skriva.
många gånger. Hon vet att man inte får stanna även
om någon vid vägkanten kallar på hjälp. Överfall
är vanligt, och den som ser ut som en nödställd –
kanske ett barn eller en kvinna – kanske i själva
verket agerar lockbete.
– Huvudproblemet för dem vi arbetar med är att
de är fattiga. De arbetar hårt som jordbrukare, men
inkomsterna räcker inte till för ett rimligt liv.
GENOM ATT STARTA små jordbruksföretag och lära
sig eff ektiva och rationella metoder för odling, marknadsföring
och försäljning kan de öka sina inkomster
och långsiktigt förbättra sina liv. När deras köpkraft
ökar får man igång en god cirkel som gynnar hela
samhället. Det är grundtanken, fortsätter hon.
– Och vi ställer höga krav på deltagarna, precis
som på oss själva. Man måste vara engagerad och
målinriktad. Vi accepterar inget fl um från något
håll!
– Våra fi nansiärer ska känna sig fullständigt
trygga, varje krona de satsar ska ge utdelning i form
av bra verksamhet.
Det dagliga arbetet med Fundación Progresar leds
av Leticia Velasquez, som med åren blivit en nära
vän. Organisationen har kontor i Guatemala City
och Sacapulas med sammanlagt 24 anställda – varav
nio på heltid – och en styrelse med biståndsexperter
från Sverige och Guatemala.
Nu skymtar ljusen från Guatemala City och på
håll vulkanen Pacaya som vid ett utbrott i maj 2010
bäddade in huvudstaden i ett tjockt asklager. Det är
en farlig stad där stora områden styrs av våldsamma
ungdomsgäng, så kallade maras. Kristina Boman bor
i den stadsdel som är bäst bevakad av polis, men även
här skyddas bageriet där vi stannar för att köpa lite
bröd av två trötta vakter med automatvapen i högsta
hugg.
– Fattigdom och droger är de viktigaste orsakerna
till våldet, säger Kristina Boman i hissen upp till
kontoret. Ibland är jag faktiskt riktigt rädd.
Hon tar inte ut någon ersättning för sitt arbete
med Fundaciónen, utan arbetar parallellt som biståndskonsult.
Är det värt allt slit?
– Absolut! Jag känner mig som en entreprenör av
den gamla stammen som vill bidra till en bra samhällsutveckling
och tror på företagande som den
bästa vägen ur fattigdom. Det fungerade för Sverige
– och säkert för Guatemala också!
DET STATIGA BISTÅNDET är viktigt, och Sida har
många bra projekt, fortsätter hon. Men små biståndsorganisationer
som Fundación Progresar behövs
också. Det fi nns många privatpersoner och företag
som vill donera pengar till projekt som de tycker är
meningsfulla.
– Vi vill erbjuda ett eff ektivt bistånd som verkligen
når fram och som drivs enligt företagsekonomiska
principer. Jag tycker att vi är på god väg att lyckas! ▲
Biståndsorganisationen
Fundación Progresar
u Driver lantbruksutvecklingsprojekt
i nio fattiga byar i Sacapulas, El
Quichédistriktet i norra Guatemala.
550 familjer deltar i den första projektperioden,
2009–2012.
u Målet är att familjerna på sikt ska
klara sin egen försörjning och få ett
bättre liv genom att starta företag med
långsiktigt hållbara verksamheter. Man
driver också ett kvinnoprojekt för att
stärka särskilt utsatta kvinnor.
u Fundaciónen har nio heltidsanställda
och anlitar experter inom främst
jordbruk, boskapsskötsel, marknadsföring,
mikrokrediter, miljö, vatten,
sanitet, demokrati och jämställdhet för
utbildningar och teknisk rådgivning.
u Läs mer på hemsidan: www.
fundacionprogresarguatemala.org.
u Vill du ha kontakt med organisationen,
kontakta stiftelsen Stöd
för utveckling på SEB i Göteborg.
Christina Backman, telefon 031-62
25 16. Eller mejla! fundprogresar@
fundacionprogresarguatemala.org
www.entreprenor.se Nummer 3-2011 / 29