Mer utförlig info om skadeinsekter - Gyllebo Plantskydd

Nu kommer
skadeinsekterna!
Massor av skalbaggar kommer att invadera
våra stormfällda skogar. Den största faran utgör
granbarkborren och den randiga vedborren.
Normalt håller de till i försvagade granar, beroende på att
friska träd avsöndrar så mycket kåda, att skalbaggarna inte
kan fullfölja angreppet. Men i mängden av liggande träd
får de gynsamma livsbetingelser och antalet kan öka tiofalt
från en generation till nästa.
De största skadorna
uppstår nästa sommar
Då är det mesta av den fällda och skadade skogen
borta, och de kvarliggande döda träden och stockarna
är odugliga som föda. Granbarkborrarna
som förökat sig enormt, kommer i stora svärmar
att slå sig ner på den friska skogen.
De vill ha träd med tjock bark för sin utveckling och angriper
därför främst fullvuxna träd. Tillsammans kan de med sina
gångsystem avbryta vätsketransporten och döda trädet.
De för även med sig blånadssvampar som på bara några
veckor kan missfärga veden och sänka kvaliten på virket.
Den randiga vedborren gnager sig dessutom djupt in
i veden och gör den oanvändbar som sågtimmer.

Symptom på angrepp
Granbarkborren angriper ofta träd som står
i solbelysta gläntor och hyggeskanter eller i hårt
gallrade bestånd. Gärna träd i grupper från
något tiotal till ett par hundra.
• Angripna träd skiftar fort färg och blir röda i toppen.
• På stående träd trillar det ner ett fint brunt gnagmjöl
från barken, som fastnar i barkspringor och spindelväv.
Vid liggande träd syns mängder av 1–2 cm vida högar.
• Är det ljust gnagmjöl från splintveden, är det troligen
den randiga vedborren.
• Mängder av 2-3 mm runda utgångshål i barken, ibland
med kåda som tränger ut.
• Det kan finnas större hål i barken av hackspettar.
• Efter ett tag kan basten
bli uppäten över så stora
ytor att barken faller av.
Angripna träd ska tas
bort och barkas före
slutet av juli. Det är
även viktigt att rotryckta
och försvagade
träd rensas bort.

Granbarkborre
Ips typographus (Åttatandad barkborre)
4–5,5 mm lång. Som ung
gulaktig, senare brunsvart,
med gul borstig behåring.
Mycket allmän i hela
Sverige.
Granbarkborren svärmar i april–juni och söker upp ett
lämpligt träd. Där borrar hanen sig rakt in och urholkar
en s.k. parningskammare på insidan av barken. Han avger
sedan ett feromon för att locka till sig två eller flera honor.
Efter parningen gräver varje hona en decimeterlång
modergång längs fiberriktningen. Mellan tjugo och hundra
ägg läggs sedan i nischer i gångarna. Är det varmt väder
blir det hög äggproduktion och äggläggningen pågår ofta
under flera veckor. Äggen kläcks efter ca fjorton dagar.
Larverna äter ca sex cm långa gångar i basten, vinkelrätt ut
från modergången. Larvtiden är beroende av temperaturen
men normalt tre till fyra veckor. Gångarna utvidgar
sig mot ändarna, genom
larvernas tillväxt, och i slutet
av dessa förpuppar de sig.
Efter omkring tre veckor
kläcks den nya generationen,
de flyger inte ut direkt utan
fortsätter med sitt näringsgnagande.
Skalbaggarna
övervintrar under barken
i det döda trädet eller
kryper ner i förnan. Under
varma somrar kan en ny
generation hinna utvecklas.

Randig vedborre
3–4 mm lång. Blankt mörkbrun
eller svart med en
ljusgul längsgående
strimma på varje täckvinge.
Vanlig i hela Sverige.
Vedborren svärmar tidigt och redan i mitten av mars
kryper de omkring på timmervältor eller träd som är försvagade
eller dödade av granbarkborren.
Efter parningen gnager honan en ca tre cm lång gång rakt
in i veden. När hon nått fram till en årsring, följer hon
denna och gnager ut en modergång, i vilka äggen läggs
i små nischer. I samband med äggläggningen anläggs de
svampkulturer som ska tjäna till föda åt larverna. Dessa
blånadssvampar växer fort och täcker snart gångarna.
Efter fem till tio dagar kläcks äggen. Nischen förstoras
till en kammare i vilken larven lever och livnär sig på
svampen.
Vid gynnsam
temperatur blir
larven vuxen och
förpuppas efter
tre veckor.
Efter åtta till tio
dygn kläcks den
nya vedborren,
men stannar kvar
i larvkammaren
i ytterligare två
till tre veckor och
äter av svampen.
Trypodendron lineatum

Användning av
feromonlockbete
• Feromonfällor på hyggen, stormfällen eller
virkestravar används för att fånga baggarna
vid svärmningen. Det viktiga är att locka bort
skadeinsekterna från levande träd.
• Feromonlockbete på virkestravar för att locka
dit baggarna vid svärmningen. Vid barkningen
dödas baggarna och larverna.
• Feromonlockbete på insekticidbehandlade
virkestravar. Observera att insekticidbehandlat
virke inte tas emot av stora delar av industrin!
Bästa alternativet
är feromonfällor!
• Rekommenderat avstånd är 10–30 m mellan
fällorna. De får inte sättas ut närmre än 10–15 m
från levande träd.
• Kontrollera och töm fällorna minst var 14:e
dag. Bara om fällorna töms regelbundet fungerar
de optimalt.
• Verkningstiden på feromonet är minst
8–12 veckor. Applicera en ny feromondispenser
i fällan före andra svärmningen.