Framsidan nr 2 2010 - Personskadeförbundet RTP

Framsidan
- Framsidan
Ansvarig utgivare: Stellan Holmsten.
Redaktionskommitté: Birgitta Svensson, Stellan Holmsten, Stig Adamsson, Titti Tindvall.
Annonser: Sättab, Älebräckevägen 2 A, 449 50 Alafors. Tel: 0303- 74 11 02. E-mail: prantab@swipnet.se
Tryckeri och grafisk form: Präntab, Älebräckevägen 2 A, 449 50 Alafors. Tel: 0303-74 11 02.
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera material till tidskriften. För ej beställt material ansvaras ej.
Manusstopp för nästa tidning: 15 augusti.
Distriktet
Kontor: RTP, Box 12053, 402 41 Göteborg. Besöksadress: Slottsskogsgatan 18.
Öppettider: Säkrast Må - To mellan kl. 11.00-15.00
Tel: 031-367 98 11. Postgiro: 4 54 77-7. Bankgiro: 878-83 66.
reskostnaderna ökar och vad innebär
detta för ex.vis matpriserna, då transportkostnaderna
ökar? Jo – räkna
med fördyringar.
Alla partier vill göra mängder av förändringar
och förbättringar. Vi vet dessutom,
att före ett val, så kan alla lova
guld och gröna skogar, men efter valet
….. I grunden handlar det om vilket
system vi väljer att landet skall drivas
efter. Många blir uppretade över det
invandrarfientliga partiet Sverigedemokraterna
(SD), men sådan är demokratins
spelregler i vårt land, att
även ett sådant parti får kandidera till
Riksdagen. Vill man inte, att de skall
bli invalda, skall man naturligtvis inte
rösta på dem. Ett är dock säkert, att
ju fler som deltar i valet och som lägger
sin röst på något av de andra
partierna, medverkar till att SD inte
kommer med. Det viktiga är under alla
omständigheter, att du utnyttjar din
rösträtt och inte helt överlåter åt andra
att bestämma över dina åsikter. Rösta
efter din övertygelse på ett parti och
se inte bara på en person. Sedan får
vi finna oss i majoritetens val, men har
du inte röstat, då har du försatt din
chans för att behålla nuvarande regering
eller få den utbytt mot en röd-grön
regering
Innehåll:
Stig Adamsson har ordet
Var kommer alla pengar ifrån i valtider?
Vår regering har fått på sig spenderbyxorna
och detta trots att de inte fått
in alla skattepengar, men fördelningen
– säger inte mer!
Det finns mycket som får adrenalinet
att strömma till och för uppgifter i exempelvis
TV-programmet Uppdrag
granskning, kan man verkligen gå i taket.
Penningtvätt, saltade fakturor och
korruption, för att nämna några. Har
mammon fullständigt tagit över eller
vart är vi på väg. Skall man avstå från
att se denna typ av program, som rör
upp så många känslor, eller skall man
jubla över alla avslöjanden?
I ett av dessa program angav skattemyndigheten
att tiotals miljarder
undanhölls staten. Tänk vilken nytta
dessa pengar skulle göra, om de
ex.vis tillförts skolan och sjukvården.
Pensionärernas höjda pension föreslås,
när pengar finns, till 5-6 miljarder.
Stockholm skall få en förbifart, som
kostar alla skattebetalare 100-tals
miljarder. Barnbidraget skall höjas.
Småföretagarna skall få sin beskärda
del, trots att det bland dem finns
både skattesmitare och fuskbyggare.
ROT- och RUT-avdragen blir kvar, om
nuvarande majoritetsregering får förlängt
förtroende och det finns kanske
skäl för att behålla dessa förmåner, i
alla fall i någon form. Mindre bemedlade
har dock inte råd att nyttja dem
och kommer inte ens att ha råd med
att anlita berörda tjänster vid den föreslagna
pensionsförändringen. Många
har nog med att klara vardagen. En
hel del saker är orättvisa och kommer
att så förbli, vare sig det är en
blå eller röd regering, men det måste
finnas gränser för allt. Uttrycket ”mer
skall mer ha” stämmer väl överens
med verkligheten idag och värre kan
det bli.
Snart skall 50-öringen försvinna och
kanske är det dags att ta bort alla mynt
och sedlar. Varför inte bara använda
kort, som dras i en kassaapparat, som
är direktkopplad till skatteverket. Visserligen
går det att manipulera sådana
kassaapparater, det görs redan nu av
en del i ex.vis krogvärden och för att
nämna någon bransch, men det är i
alla fall svårare att fuska.
De röd-gröna kommer att höja många
skatter, mest för riktiga höginkomsttagare,
om de kommer till makten,
samtidigt som de lovat att förbättra för
bl.a. de sämst ställda. Miljöpartiet har
lyckats mycket väl i alla väljarundersökningar
och de har i sitt samarbete
med de röda fått igenom förslag på ytterligare
höjning av bensinpriset. Det
senare kan slå hårt mot våra grupper,
som är helt eller delvis beroende av
egen bil eller kollektivtrafik i någon
form och då kan man utgå från att
3 Ledaren
5 Våren kom
6 Vi gör det för sent
7 Med rullstol till Thailand
7 Vårt dagliga bröd
8 Info från Kansliet
8 Bussresa med Gelborn
9 Tjata, tjata och tjata
11 Aktivitetskalender
12 Inbjudan
13 Rökridåer - en speciell resa
16 Tankar kring ett gammalt fotografi
17 Mångfald - en tillgång . . .
18 Anna-Lena Löfgren till minne
Stig
3

Det är den 11 april 2010 och våren
har anlänt. Den långa snövintern är
som bortblåst, i alla fall borttöad. Hur
kunde det gå så fort? Snömassorna,
som legat i månader, hade försvunnit.
Skidåkarna, som alltid vill ha en
snörik vinter, hade fått sitt lystmäte
tillgodosett med råge och kanske var
även de trötta på snön mot slutet.
Den sista tiden var snön allt annat
än vit och resterna efter inmundigade
drycker, mat och godis spirade långt
före tussilagon. I lokaltidningen ondgjorde
sig många över hundarnas
”matrestkorvar” och det är förståeligt,
men kvarlämnade matrestkorvar inslagna
i svarta plastpåsar är än mer
bedrövligt.
Jag hade fått nog av lägenheten i stan
och det var dags att dra västerut mot
lantstället. En spejare hade berättat
för mig, att nu var snön borta på vägen
mot stugan och det var signalen, som
tände sommarkänslan. Färdtjänsten
fungerade och med nystartspaketet
av förnödenheter anlände jag till det
efterlängtade. Det är alltid lika spännande
att se hur allt klarat sig under
de månader som jag varit borta. Att taket
inte rasat in, kunde jag konstatera
omgående. Inne var det naturligtvis
svalt och det skulle ta några timmar
att få upp värmen. Den kvarlämnade
pelargonen var inte död, men ganska
U n i k a , s k r ä d d a r s y d d a o c h
k U n d a n p a s s a d e f o r d o n s l ö s n i n g a r
f ö r a l l a s b e h o v
Behöver du ett fordon anpassat efter dina förutsättningar? Välj en
specialist med 20 års erfarenhet av fordonsanpassning! Hos oss anpassas
alla fordon oavsett bilmärke och vi har en av branschens mest
kompletta produktprogram. Se mer av våra produkter och tjänster på:
www.handikappanpassning.se
Våren kom
torr och det gällde att sakta vänja den
vid vatten. Inget hade frusit sönder
och inga möss hade tagit sig in.
Med min lilla respirator i ena handen
och dammsugaren i den andra försvann
några döda flugor och ett antal
dammråttor. Finliret får frugan stå
för när hennes längtan till landet blir
för stor. Tog fram och tände värmeoch
doftljusen för att hjälpligt få bort
vinterlukten och högsta sprutt på radiatorerna
och värmefläkten. När vattenpumpen,
varmvattenberedaren,
kyl- och frys efter urtorkning, slagits
på började det likna något. Fast en innetemp
om tolv grader känns nästan
kallare än de åtta utanför. Sen var det
dags för trädgårdsutflykten. Lite snö
låg kvar, troligen det sista som rasat
ned från taket på norrsidan. Jag kunde
se att jag haft ”vårgäster”. Krokusarna
hade kortats ned liksom vissa tulpaner,
som konstigt nog redan kommit
upp. De hade blivit en vårsallad för
de fyrbenta med den vita baken. Jag
som trodde, att jag skulle hinna före
för att täcka med nät, se och känna
vårkänsla! Förbenat, eller fyrbenat,
också. Kvar fanns bara runda pärlor,
dock ej inslagna i svart plast, som djurens
visitkort. Jag hade gärna avstått
från dessa kort. Mitt enda äppleträd
hade också toppats. Det var ansat
lite mer än det jag gjorde i höstas.
Installatörv 4, 461 37 Trollhättan
Tel 0520-200 130
Fax 0520-830 70
info@handikappanpassning.se
Logga enkelt in i vår webshop!
www.emheartmusic.com
Framsidan
Rådjuren är mer noggranna än jag
– de tar nästan allt som sticker ut och
framförallt är de förtjusta i de blivande
blommorna. Man brukar säga, med
viss förtjusning, att vissa saker värmer
inombords och varm blev jag,
men inte av förtjusning. Det fanns en
hel del torra blomsterställningar från
föregående år, varför kunde de inte ta
dessa? Troligen duger inte torrfoder.
Nu är dock resterande växter täckta
med blått nätt och jag smetade även
på en smörja som skall avskräcka
djuren, men ……… Snödropparna
hade lämnats orörda och man får
vara tacksam över varje liten droppe.
Fågelsången var i alla fall positiv.
Koltrasten, bofinken, rödhaken,
gärdsmygen, göktytan, mesar och en
sångare av något slag underhöll mig,
medan hackspetten trummade tills
solen gick ned bakom Stångenäs. Innan
jag avslutade en kvällsvandring i
”permon” hade även morkullan kurrat
förbi. Nu skall den nya flugsnapparholken
komma på plats för, normalt
sett, brukar den komma om några
veckor. Det är allt detta och lite till,
som gör min längtan
efter våren och till
landet ganska stark.
Stig
5

De senare åren har jag allt oftare börjat
läsa tidningen bakifrån. På näst
sista sidan står dödsannonserna i
vårt ”kulturorgan”, Bohusläningen.
Denna sida ögnade jag knappt igenom
tidigare, det var som om den
inte fanns på något sätt, men med stigande
ålder blir den mer och mer läst
av mig. Egentligen borde det kanske
vara tvärt om, för det är ingen uppiggande
läsning, snarare tvärt om.
Häromdagen fick jag läsa att min
första riktigt viktiga barndomsvän
hade dött. Han var fyra månader äldre
än jag och vi bodde, som barn, i
huset bredvid varandra. Han var då
en viktig ”rehabilitör” för mig.
Som sexåring drabbades jag av polio
och min vän övergav mig aldrig.
Han besökte mig på epidemisjukhuset,
han lekte regelbundet med mig
när jag återvände hem, han bar på
6
Vi gör det för sent
Sensus studieförbund
erbjuder mötesplatser
för lärande, upplevelser
och gemenskap.
Vi har ett brett utbud
av cirklar, kurser,
utbildningar och kultur.
Läs mer om oss på
www.sensus.se
Saknar Du en
studiecirkel i något
särskilt ämne?
Ring
031- 708 44 80
mig ibland, han skyddade mig från
tråkande skolkamrater, han tog med
mig och bjöd ofta på bio och han lärde
mig mycket. Han var en riktig hedersknyffel.
Han som jag hade många
syskon. Han var sladdbarn bland fem
och jag är nummer tre av sju. Hans
hem präglades av ständiga diskussioner
om allt mellan himmel och
jord, vilket bl.a. resulterade i att han
redan tidigt var mycket mer allmänbildad
än jag var och det kunde jag dra
nytta av. Allt detta gjorde att han var
mycket betydelsefull för mig.
Vi följdes åt sex år i folkskolan och
något år på realskolan, därefter lade
han av och började arbeta. Han
började tjäna pengar och bjöd mig
än mer ofta på bio och annat. Själv
kunde jag inte ge tillbaka närmelsevis
så mycket, men jag försökte med
annat. Eftersom jag hade skolskjuts
under mina tre första skolår bad jag
alltid chauffören om att ta med min
vän och nästan alltid gick det bra.
Efter det att han gjort militärtjänst i
Skövde och träffat en mycket trevlig
och vacker flicka avklingade vår dagliga
kontakt. Själv började jag min
utbildning i Stockholm och senare i
Göteborg och detta bidrog naturligtvis
också till att kontakten ebbade ut.
Vi fick båda familjer och detta upptog
Framsidan
all tid, liksom våra yrkeskarriärer.
Eftersom vi alltid bott i samma stad,
träffades vi ”på sta´n” då och då, men
under de senare åren, kanske trettio,
var det mer sällan, tyvärr.
För några veckor sedan träffade jag
en gemensam vän, som frågade om
jag träffat min gamla kompis nyligen.
Nä, blev svaret. Några dagar senare,
tänkte jag söka honom per telefon,
men avstod från detta och kollade
istället i datorn om han fanns med
på Facebook eller Stay Friends, men
nej.
Dagen därpå hämtade jag som vanligt
kulturorganet, började läsa bakifrån
och chocken blev enorm. Tårarna
kunde jag inte hålla tillbaka och minnesfunktionen
i hjärnan jobbade för
högtryck. Allt gammalt från barn- och
ungdomsåren rullades upp och jag
mindes allt med glädje, men den
ruskiga annonsen med det svarta
korset fick mig helt ur balans. Min vän
var död!
Varför hade jag inte tagit kontakt tidigare?
Varför låter man bara dagarna
gå? Varför lär man sig aldrig?
Det finns ju alltid tid, att tacka människor
medan de eller man själv lever!
Stig Adamsson
PERSONLIG ASSISTANS
grundad på respekt för den enskildes
självbestämmanderätt och integritet och som ger
Dig största möjliga inflytande och medbestämmande.
Box 9161, 400 94 Göteborg
Tel 031-68 94 90 Fax 031-68 94 99
www.lss.se

Med rullstol till Thailand
Det fick bli Thailand den här gången.
Målet för vår semester. Hela familjen
skulle med – 7 personer. Vi bestämde
oss för Merlot Beach, en anläggning
4 km. från Patong.
Den 9 mars bestämdes avresan till.
Snön låg då kvar här hemma och det
kändes skönt att fly från eländet. Vi
åkte på kvällen och efter 12 timmar
landade vi i Thailand. Benen och
baken värkte men det går ändå att
knö ihop sig även om det är trångt.
Fast en sak kan man förstås undra
– varför accepterar vi nästan vad som
helst när vi flyger när vi ställer krav på
så mycket annat?
Hotellet var bra. Rummen var rymliga
och hade havsutsikt. Dessutom fanns
det flera bassänger. Bra att bada i
för den som har ett funktionshinder.
På dagarna kröp temperaturen upp
till omkring +35 C. Det blev mycket
sol och bad vilket kändes i kroppen
framåt kvällningen. Annars ägnades
de ljumma kvällarna mest åt restaurangbesök
och shopping.
Barnen och barnbarnen gjorde några
utflykter med båt. Ibland satt vi barnvakt
åt de små – Albin, 11 år och Alice
som är 7 år. Det går bra att blanda
generationer, gamla och unga, och
bara njuta av tillvaron. I Thailand åker
man tuck-tuck, en liten trehjuling, när
man skall någon kortare sträcka. Det
gäller dock att ha med några starka
karlar med tanke på rullstolen.
En dag när jag satt ensam i min rullstol
blåste dörren igen. Jag kunde
Vårt dagliga bröd
Som pensionär har jag fått mer tid att
njuta av vardagen. Jag går upp när jag
vill och går till sängs när jag vill, eftersom
jag inte har några speciella tider
att passa. Jag är mycket intresserad
av att vara ute i naturen, men det lekamliga
måste också ha sitt. I otaliga
TV-program får vi ta del av bak- och
kokkonstens alla möjligheter. Jag kollar
in en del, men som lokalpatriot,
ser jag gärna på Fredrik Andersson i
”Go´kväll”, han är gammal uddevallabo.
Emellertid återvänder jag ofta
till min svärmors efterlämnade recept.
Hon var fantastisk i köket och hennes
såser glömmer jag aldrig. Hon tog
vara på allt. Från henne fick vi varje år
ingefärspäron, jordgubbssylt, äppelmos,
inlagda plommon och marme-
lad av ……… för att nämna några av
hennes specialiteter och hon förärade
oss mer än sju sorters kakor.
Från ett av hennes matbrödsrecept
har jag prövat nedanstående. Det är
lätt att göra, men tar lite tid eftersom
det skall jäsa en god stund, men det
lönar sig att vänta. Hon knådade allt,
men jag använder elvispen med degkrokar
c:a 10 minuter före första jäsningen,
men sen knådar jag lite innan jag
formar till det hela. Det finns flera sorters
mjöl och jag brukar blanda vanligt
vetemjöl, med ex.vis specialvete.
½ hg jäst blandas med 5 dl fingervarmt
vatten,1 tsk salt, 1 msk flytande
honung, ½-1 tsk brödkryddor och 14
dl mjöl. Låt jäsa minst 45 min. Knåda
Advokathuset Gothia
Advokat Tomas Ekbrand
Personskadereglering * Medlem i RTP:s juridiska nätverk
Framsidan
inte komma loss. Min son ringde till
receptionen och försökte på engelska
förklara vad som hänt. Budskapet
gick dock inte fram. I stället fick
han tag på en städerska som kunde
låsa upp för oss. Allt var frid och fröjd
igen. Efter en halvtimma ringde det
på dörren. Utanför stod två karlar
med en duschslang. Så kan det gå
när språksvårigheterna ställer till det.
Vi fick oss i alla fall ett gott skratt.
Två veckor i värmen gick som i ett
huj. När vi var hemma var snön borta,
och vetskapen om att den härliga
svenska sommaren inte ligger allt för
långt framför oss värmde inombords.
Eva Benjaminsson
och forma degen till en något avlång
limpa och lägg den på en bakplåtspapperförsedd
plåt. Pensla på lite olivolja
och krydda i oljan, om du vill,
med lite rosmarin eller timjan eller
både och. Skär ytligt ett litet mönster
med vass kniv och låt jäsa minst 40
min. Sätt ugnen på knappt 250 grader
och placera plåten på 3:e falsen, nedifrån
räknat. Efter 14-16 minuter stänger
du av strömmen, men låt brödet
ligga kvar tills ugnen svalnat helt.
Färdigt!
Nybakat luktar och smakar gott,
så god tur.
Postadress: Box 112 44, 404 25 GÖTEBORG E-post: tomas.ekbrand@telia.com
Besöksadress: Norra Hamngatan 18 Tel. 031-403078 Mobil 0707-340099 Fax 031-136118
Stig
7

8
Information
från
Kansliet
Kansliet har stängt
för semester
veckorna 26-30
Telefonnummer till kansliet
031-367 98 11
Vår e-postadress är
rtpgbg@telia.com
Anne och Ewa
BUSSRESA
MED GELBORN
Gelbornbröderna bjuder även i år medlemmar i Göteborgs
lokalförening i Personskadeförbundet RTP
på sin traditionella bussresa.
I år äger resan rum söndagen den 22 augusti 2010.
Resan utgår från Dalheimers hus kl 09.00 med beräknad
hemkomst kl. 17.00.
Anmälan sker till kansliet tel. 367 98 11
(måndag-torsdag 11.00-15.00) eller via
email till rtpgbg@telia.com senast den 12 augusti 2010.
Antalet platser är begränsat så först till kvarn gäller.
Vårens succéresa i repris i höst!
För 3:e gången erbjuder vi rekreationsresor till
Foya Blanca men har nu även ett resmål på Kreta.
Vi gör även speciella arrangemang för föreningar.
Läs mer om våra anläggningar som är anpassade
för personer med funktionshinder.
www.anteroab.se Tel 070-788 15 46
Ortopedtekniska avd. Varberg, Kungsbacka
För tidsbokning Tel. 0340-48 15 65
Bergsgatan 6, Halmstad - För tidsbokning Tel. 035-13 66 22
Växel 031-80 37 20
Telefax 031-15 76 15
Postgatan 28, 7 tr (Varuhuset Femman) - Box 11910, 404 39 Göteborg
Klientmottagning efter tidsbeställning
this message by purchasing novaPDF printer (http://www.novapdf.com)
Solrosbladet
Friscordia AB
Konferens- och Researrangör
Box 158, 821 21 Bollnäs
Tel. 0278-63 90 40
Fax. 0278-63 90 49
Boka din semester el. lägervistelse
i sköna Nerja, på spanska
sydkusten. En resa många
upplevelser. Gå in på vår nya
hemsida www.friscordia.com
Vi har ortopedtekniskt
utvalda
konfektionsskor.
Vi har även försäljning
av egenvårdsprodukter.

Ni måste ligga på. Ni måste tjata, tjata
och åter tjata om det skall hända något.
Så menade prästen Axel Karlsson
från Sverigedemokraterna när
han tog till orda i frågan om hur de
funktionshindrade skall få gehör för
sina problem. Inte alls tyckte Jöran
Fagerlund från Vänsterpartiet. Lämna
tjatandet till oss förtroendevalda
så skall vi se till att det händer något.
Se där ett exempel på ett meningsutbyte
mellan partiföreträdare då
HSO bjöd in till en politikerdebatt på
Dalheimers hus inför det stundande
valet.
Den stora salen var nästan fullsatt
och det gavs tillfälle för åhörarna att
ställa frågor till panelen som förutom
de redan nämnda bestod av Thomas
Martinsson från miljöpartiet, Marina
Johansson från socialdemokraterna,
Franziska Gustafsson från centerpartiet,
Maria Berntsson från kristdemokraterna,
Mariella Olsson från
folkpartiet och Johan Fält från moderaterna.
Alltså en lokal debatt om en global
fråga som det påpekades från moderatorns
sida. Johan Fält (M) konstat-
Framsidan
Tjata, tjata och tjata… om politikernas
syn på frågor om funktionshindrade
och deras situation – inför valet
Representanter för
de åtta ledande
partierna deltog i
politikerdebatten
i Dalheimers hus.
erade att det där med tillgänglighet
för funktionshindrade inte blivit mycket
bättre de senaste tio åren. Han
syftade då på rikets andra stad vilket
osökt ger anledning till eftertanke.
Fält menade vidare att de med speciella
behov skall ha rätt att få den hjälp
de behöver. Någon däremot?
Mariella Olsson (Fp) menade att det
är hög tid att vidga synen på funktionshinder.
Hon hänvisade till informationssamhället
och förespråkade
större utnyttjande av internetmediet
för att nå ut med information. Hon
menade också att det är viktigt att
återställa assistansreformen och att
staten måste vara huvudman.
Från Kristdemokraterna pläderade
Maria Berntsson för ett utökat stöd för
föräldrar med funktionshindrade barn.
Större vikt måste läggas på familjeperspektivet.
Symptomatiskt…
Franziska Gustafsson (C) berättade
om sina egna erfarenheter av
psykvården. Hon har en dotter med
behov av psykologiskt stöd och vet
vad det innebär att behöva slåss för
den hjälp som egentligen borde vara
självklar. Hon kom också in på kollek-
tivtrafiken och särskilt de svårigheter
det innebär att åka spårvagn som
funktionshindrad. Av någon anledning
verkar detta vara ett lokalt problem
för Göteborgs stad. I Stockholm
har man saltsjöbanan som fungerar
betydligt bättre. Varför problemen är
så uttalade i just Göteborg kunde hon
dock inte svara på.
Axel Karlsson (SD) började sitt anförande
med att tacka för att han fått
en central placering på podiet. Jag
brukar alltid få sitta längst ut till höger
konstaterade han. Han pläderade för
människors lika värde. Något som
utlöste flera höjda ögonbryn bland
åhörarna. Han påminde om de horribla
tidsstudierna som utförts på människor
med behov av personlig assistans.
Här kan man med fog tala om
inskränkning av den personliga integriteten.
Karlsson pratade sig också
varm för det han kallar det civila samhället.
Med andra ord bör man parallellt
med samhällsinsatserna också
utnyttja den kompetens som bland
annat finns inom kyrkan. Så fungerar
det på kontinenten så varför inte här
undrade han?
9

Tjata, tjata och tjata… om politikernas
syn på frågor om funktionshindrade
och deras situation – inför valet
Ni måste ligga på. Ni måste tjata, tjata
och åter tjata om det skall hända något.
Så menade prästen Axel Karlsson
från Sverigedemokraterna när
han tog till orda i frågan om hur de
funktionshindrade skall få gehör för
sina problem. Inte alls tyckte Jöran
Fagerlund från Vänsterpartiet. Lämna
tjatandet till oss förtroendevalda
så skall vi se till att det händer något.
Se där ett exempel på ett meningsutbyte
mellan partiföreträdare då
HSO bjöd in till en politikerdebatt på
Dalheimers hus inför det stundande
10
Jöran Fagerlund (V):
Lämna tjatandet till oss…
Fr. v. Axel Karlsson (SD), Marina Johansson (S) och
Thomas Martinsson (MP).
valet.
Den stora salen var nästan fullsatt
och det gavs tillfälle för åhörarna att
ställa frågor till panelen som förutom
de redan nämnda bestod av Thomas
Martinsson från miljöpartiet, Marina
Johansson från socialdemokraterna,
Franziska Gustafsson från centerpartiet,
Maria Berntsson från kristdemokraterna,
Mariella Olsson från
folkpartiet och Johan Fält från moderaterna.
Alltså en lokal debatt om en global
fråga som det påpekades från moderatorns
sida. Johan Fält (M) konstaterade
att det där med tillgänglighet
för funktionshindrade inte blivit mycket
bättre de senaste tio åren. Han
syftade då på rikets andra stad vilket
osökt ger anledning till eftertanke.
Fält menade vidare att de med speci-
Framsidan
ella behov skall ha rätt att få den hjälp
de behöver. Någon däremot?
Mariella Olsson (Fp) menade att det
är hög tid att vidga synen på funktionshinder.
Hon hänvisade till informationssamhället
och förespråkade
större utnyttjande av internetmediet
för att nå ut med information. Hon
menade också att det är viktigt att
återställa assistansreformen och att
staten måste vara huvudman.
Från Kristdemokraterna pläderade
Maria Berntsson för ett utökat stöd för
föräldrar med funktionshindrade barn.
Större vikt måste läggas på familjeperspektivet.
Symptomatiskt…
Franziska Gustafsson (C) berättade
om sina egna erfarenheter av
psykvården. Hon har en dotter med
behov av psykologiskt stöd och vet
vad det innebär att behöva slåss för

Lokalföreningen i Göteborg
Lokalföreningen i Göteborg
AUGUSTI
AUGUSTI
Söndag 22
Söndag 22
Torsdag 26
Torsdag 26
Tisdag 31
Tisdag 31
SEPTEMBER
SEPTEMBER
Tisdag 28
Tisdag 28
Torsdag 30
Torsdag 30
Bussresa med
Gellbornbröderna
Bussresa med
Dagsut Gellbornbröderna ykt. Se annons.
Föranmälan
Dagsut ykt. Se annons.
Föranmälan
Öppen träff för
whiplashskadade,
Öppen träff för
Dalheimers whiplashskadade, Hus,
Lokal Dalheimers Prinsen Hus, kl. 13-15
Ingen Lokal föranmälan.
Prinsen kl. 13-15
Ingen föranmälan.
Samtalsgrupp för polioskadade.
Samtalsgrupp Dalheimers för polio- Hus
Lokal skadade. Älvsborg Dalheimers kl. 14.30-16 Hus
Föranmälan
Lokal Älvsborg kl. 14.30-16
Föranmälan
Samtalsgrupp för polioskadade.
Samtalsgrupp Dalheimers för polio- Hus
Lokal skadade. Prinsen Dalheimers kl. 14.30-16 Hus
Föranmälan
Lokal Prinsen kl. 14.30-16
Föranmälan
Öppen träff för
whiplashskadade,
Öppen träff för
Dalheimers whiplashskadade, Hus,
Lokal Dalheimers Prinsen Hus, kl. 13-15
Ingen Lokal föranmälan.
Prinsen kl. 13-15
Ingen föranmälan.
AKTIVITETSKALENDER
AKTIVITETSKALENDER
augusti - november
augusti - november
OKTOBER
OKTOBER
Tisdag 26
Tisdag 26
Torsdag 28
Torsdag 28
NOVEMBER
NOVEMBER
Torsdag 25
Torsdag 25
Tisdag 30
Tisdag 30
Samtalsgrupp för polioskadade.
Samtalsgrupp Dalheimers för polio- Hus
Lokal skadade. Prinsen Dalheimers kl. 14.30-16 Hus
Föranmälan
Lokal Prinsen kl. 14.30-16
Föranmälan
Öppen träff för
whiplashskadade,
Öppen träff för
Dalheimers whiplashskadade, Hus,
Lokal Dalheimers Prinsen Hus, kl. 13-15
Ingen Lokal föranmälan.
Prinsen kl. 13-15
Ingen föranmälan.
Öppen träff för
whiplashskadade,
Öppen träff för
Dalheimers whiplashskadade, Hus,
Lokal Dalheimers Prinsen Hus, kl. 13-15
Ingen Lokal föranmälan.
Prinsen kl. 13-15
Ingen föranmälan.
Samtalsgrupp för polioskadade.
Samtalsgrupp Dalheimers för polio- Hus
Lokal skadade. Prinsen Dalheimers kl. 14.30-16 Hus
Föranmälan
Lokal Prinsen kl. 14.30-16
Föranmälan
Till dig som vill delta i våra aktiviteter:
Till dig som vill delta i våra aktiviteter:
Anmäl ditt deltagande genom att ringa eller e-maila till vårt kansli
Anmäl ditt deltagande genom att ringa eller e-maila till vårt kansli
Tel: 031-367 98 11 E-mail: rtpgbg@telia.com
Tel: 031-367 98 11 E-mail: rtpgbg@telia.com
Handikappspecialisten
ANPASSAR alla bilar på marknaden
Tel. 0300-186 96 - Fax. 0300-149 44
OBS!!! OBS!!! OBS!!!
27 september kl. 17.30 - 20.00
Birgit Thilandersalen, Medicinareberget.
Presentation av studie kring rörelsehindrade
personers livsvillkor i Göteborg.
www.handikappspecialisten.com
Framsidan
11

12
Gynna
nedanstående företag
Göteborgs Pantbank AB
Södra Hamngatan 23
411 14 Göteborg
Tel. 031-701 78 78
Taxi Kungsbacka AB
Tel. 0300-58 00 00
Bruno Jacobsen,
Chiropraktor
Bredfjällsgatan 50, Angered
Tel. 031-330 32 97
Inbjudan
Den 27 september presenteras en studie gjord av Marie Törnbom från
Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs Universitet.
Studien startade 1983 och behandlar rörelsehindrade personers
livsvillkor i Göteborg.
Deltagarna i studien, som alla var unga, var aktuella på vuxenhabiliteringsmottagningen
och deltog även i en uppföljande studie 1997.
Ännu en studie har genomförts och
en presentation av resultaten planeras till den 29 september
17.30-20.00 i Birgit Thilandersalen, Medicinareberget.
VISSTE DU ATT ...
18 kvinnor och 35 män i Sverige har
förnamnet Sommar. En kvinna och
en man har Sommar som tilltalsnamn.
Källa: SCB
Alla intresserade är välkomna
Framsidan
Är du intresserad av att skaffa
dig nya kunskaper inom området
Funktionshinder och åldrande?
Det finns fortfarande lediga platser på bland annat
följande utbildningar på Fakulteten för Hälsa och
samhälle vid Malmö högskola med start hösten 2010:
n Äldrepedagogprogrammet, 120 hp
n Funktionshinderforskning med medaktörer,
8 hp, kvartsfart
n Handikapp- och rehabiliteringsvetenskap,
1-30 hp, nätburen distans, halvfart
n Handikapp- och rehabiliteringsvetenskap,
31-60 hp, nätburen distans, halvfart
n Funktionshinder och kulturliv,
8 hp, nätburen distans, halvfart
n Socialt arbete, inriktning funktionshinder
och rehabilitering,
15 hp, nätburen distans, halvfart
Efteranmälan kan göras via
www.studera.nu
Mer information om
utbildningarna finns på
www.mah.se/utbildning

Att vara på resande fot innebär att
få nya upplevelser. Att besöka andra
länder och platser kan också innebära
att man får testa sina egna
gränser. Detaljer som tålamod och
uthållighet får nya dimensioner. Standardklyschor
som att gilla läget och
att ha is i magen får plötsligt en touch
av realism som man tidigare knappast
kunnat föreställa sig. Och så har vi
det där med naturens nyckfullhet. Det
här är några nedslag i vad som hände
mig och min familj när vi besökte
Hurghada vid Röda Havet för några
månader sedan. Och vad som hände
när vi skulle flyga hem…
Vi sitter i receptionen på Hotel Zahabia
i Hurghada, Egypten. Bakom oss
har vi en vecka med idel solsken. Bad
i Röda havet, fast ännu mer i poolen
inne på hotellområdet även om
vattnet där var i kallaste laget för min
smak. Vi väntar på bussen som skall
ta oss till flyget. En norrman sällar sig
till sällskapet som skall lämna värmen
för kyligare vindar uppe i norr.
Åtminstone är det vad vi alla räknar
med så här långt. Norrmannen berättar
att han hört oroväckande nyheter
på CNN, tevekanalen som sänder nyheter
dygnet runt. En vulkan på Island
har vaknat till liv och spyr nu ut aska i
luften. Askan letar sig allt högre upp i
atmosfären och vindarna för den mot
Skandinavien. I Oslo har man tvingats
ställa in allt flyg då askan kan innebära
en fara för flygtrafiken. Askan
kan orsaka stopp i motorerna och
följderna av detta förstår var och en
utan närmare förklaring.
På flygplatsen råder något av ett organiserat
kaos. Horder av människor
Framsidan
Rökridåer - en speciell resa
Hugharda vid Röda havet. Handikappanpassat? Nja . . .
Vid färjeläget i Ancona. Tålamod var ordet.
köar överallt. De flesta verkar inte
veta varför. De verkar mest som att
följa John. För vem är väl jag att ifrågasätta..?
En man iklädd uniform
får syn på mig. Eller kanske är det i
första hand min rullstol som väcker
hans instinkt att rycka in och hjälpa
till. ”Follow me” säger han och jag gör
som han säger utan att protestera.
Familjen följer mig som en skugga. Vi
går igenom den ena kontrollen efter
den andra innan vi når avgångshallen
som är packad med folk. Rykten surrar
i luften. Det är osäkert om vi kommer
iväg i dag. Hela Europa verkar
vara stängt säger någon. Någon personal
från researrangören syns inte
till. De har inte rätt att komma in på
flygplatsen. Vi slår oss ner i en fönsternisch
och nu börjar en lång väntan.
Klockan tre skall flyget avgå men
inget händer. Klockan fortsätter att
ticka på. Som tur är har jag fått behålla
min rullstol så mobiliteten är det
inget fel på även om jag får kryssa
fram mellan alla människor. Vid åttatiden
får vi besked om att det är dags
att lämna flygplatsen för att gå om-
13

Rökridåer - en speciell resa
Flygplanet väntar och paniken sprider sig.
bord på bussar som skall ta oss till ett
hotell där vi får sova ut över natten.
Några andra besked finns inte att få
så vi får nöja oss med det.
Det nya hotellet i Makadi Bay några
mil söder om Hurghada City har det
mesta man kan begära. Lilla Phelicia
blir lyrisk när hon får syn på den stora
poolen. Det tar inte många minuter
förrän det är dags för det första doppet.
Synd att man måste äta frukost
först menar hon. Det stjäl ju bara en
massa onödig tid från poolens fröjder.
Vid lunchtid får vi besked om att vi
skall flytta till ett nytt hotell. Ingen fattar
varför. Om vi nu ändå skall stanna
en natt till kan vi väl likaväl vara kvar
där vi är. I foajén får vi besked om att
det nya hotellet bara ligger rakt över
gatan. Det är bara att ta sitt pick och
pack och flytta över. I ett försök att
forcera en inglasad dubbeldörr fastnar
jag i träramen. Rullstolen kilas i fast
i träramen och av spänningen som
uppstår spricker glasrutan (omkr. 0,5
x 2 m). Ett moln av glassplitter regnar
ner omkring, men av någon anledning
inte på mig. Personal kommer springande
för att se hur det står till med
mig. Jag tycker mest att situationen
är pinsam. Hur kunde jag missbedöma
bredden så totalt? Varför såg jag
inte till att öppna båda dörrarna? Från
olika håll kommer människor rusande.
Vad hände? Mitt i all uppståndelse tar
jag min Mats ur skolan. Jag pyser ut
genom en reservutgång med den oskyldigaste
min jag kan anlägga.
Det nya hotellet visar sig vara ännu
flådigare än det jag nyss demolerat.
Två pooler. Phelicia tror knappt att
det är sant. Klockan fem skall det hållas
ett informationsmöte i receptionen
men av detta blir till slut ingenting.
Har man inga besked att ge kanske
Framsidan
det är lika bra att hålla sig undan Åtminstone
verkar det vara den strategi
man valt från researrangörens håll.
Ytterligare en natt på hotell. Jag
vaknar upp med en känsla av att
kroppen brinner. Feber konstaterar
jag. Och så börjar magen krångla.
Det blir att vila ovanpå sängen hela
dagen. Kvart i sex på kvällen ringer
telefonen som står på nattduksbordet
bredvid sängen. En stressad norsk reseledare
undrar var vi är någonstans.
Planet står på plattan och väntar på
oss. Det skall lyfta om en kvart. Jag
känner att det här är bara för mycket.
Vi har inte fått något besked om att vi
skall iväg men nu är det inte läge för
att ta en diskussion. Jag förklarar att
jag har en rullstol som väger 120 kilo
som skall med till flygplatsen. Vi fixar
en taxi till entrén säger den norska reseledaren.
Men snälla, sätt fart för vi
är redan sena!
Det tar inte många minuter att packa
och gå bort till entrén. Där står redan
fyra representanter för researrangören.
En personbilstaxi väntar
på oss. Jag inser det omöjliga i situationen.
En elrullstol skall packas in
i ett bagageutrymme på en vanlig
personbil. Jag tänker dock inte göra
deras bekymmer till mina. Jag går
därför in i taxin och slår mig ner i stolen
jämte förarsätet. Jag ser folk rusa
runt omkring. Tjejerna i blå mundering
från researrangören är rejält uppstressade
men gör allt för att bibehålla
en professionell attityd. Efter ett
tag inser man att man måste ha ett
annat fordon för att få med rullstolen
till flygplatsen. En minibuss ordnas
fram men inte heller denna går att använda.
Paniken lurar bakom hörnet.
En reseledare går rakt ut i gatan och
stannar en lastbil med öppet flak. På
flaket ligger en massa skrot. Nu börjar
ett intrikat ackorderande. Reseledaren
erbjuder chauffören i stort sett
vad han vill ha bara han kör rullstolen
till flygplatsen som ligger tre mil
bort. Men det måste ske nu. På stört!
Efter ett tag är man överens och nu är
det dags att lyfta skrot. Eller rullstol,
förlåt. 120 kilo en meter upp i luften
verkar kanske inte som en omöjlig
Phelicia hade inget emot
några extra dagar i
swimmingpoolen . . .

Rökridåer - en speciell resa
uppgift för tre välbyggda karlar. Det är
bara det att rullstolen också är skrymmande
och svår att balansera. Nåväl,
med lite god vilja kommer rullstolen
på plats och nu börjar en vild jakt genom
det egyptiska ökenlandskapet.
Jalla, jalla!
En av tjejerna från researrangören följer
med oss till flygplatsen. Hon berättar
att hela Skandinavien är stängt för
flygtrafik. Jag fattar ingenting. Varför
skall vi då till flygplatsen? Ni skall flygas
till någonstans i Europa säger
den unga damen. Vart vet jag faktiskt
inte. Det blir bara bättre och bättre
det här, tänker jag tyst för mig själv.
En kvart i åtta kommer vi ombord på
planet. Passagerarna som väntat i
planet en och en halv timma tittar nyfiket
på oss. Själv håller jag blicken
stint ner i golvet… Vi har knappast
fått på oss flygbältet innan planet taxar
ut på startbanan. Plötsligt slår mig
en tanke. Vart skall vi hän? Det har
garanterat aldrig hänt mig förr att jag
inte vet vart vi skall flyga när jag gått
ombord på ett flygplan. Nåja, efter
ett tag kommer beskedet. Vi har nu
en flygresa på två och en halv timma
framför oss innan vi skall landa på
flygplatsen i Aten…
Väntan på flygplatsen blir flera timmar
lång. Solen har redan börjat gå
upp innan vi kan krypa ner i sängarna
på ett hotell inne i Atens centrum. Så
blir det en dag i Greklands huvudstad
också men vi vågar inte gå långt ifrån
hotellet ifall, ifall… På kvällen får vi
besked om vad som gäller. Halv elva
nästa dag skall vi bussas till Patras,
en resa på omkring tre timmar, där vi
skall gå ombord på en färja som skall
ta oss till Ancona i Italien. Färjeturen
beräknas ta 19 timmar. Från Italien
skall vi sedan bussas hem till Göteborg.
Puh…
När vi kommer fram till färjeläget i
Patras får vi veta att det ”tyvärr inte
finns några hytter till oss men det
skall i alla fall finnas en stol till var
och en…” Vi hittar några stolar i den
överfulla baren. Problemet är bara att
cigarettröken ligger tjock över hela
utskänkningsstället. Vi letar upp ett
ställe där vi slipper röken. Barnens lekavdelning
verkar vara rätt ställe. Där
finns det dessutom en gummimatta
på golvet. Bättre det än att ligga direkt
på ett trägolv. Fast jag inser inte hur
hårt det kan vara att ligga på ett golv,
oavsett vad underlaget än är gjort av.
Ryggen värker och hela kroppen pro-
Gilla läget? Horisontellt den här gången.
Framsidan
testerar men vad göra? Vid lunchtid är
vi framme i Ancona. Här väntar bussar
på oss för att ta oss till nya natthärbärgen.
Och så är det den där d-a
rullstolen igen. Vid det här laget har
den tagit så mycket stryk att det är
ett rent underverk att den fortfarande
rullar. Det mesta är sönderklämt, det
mesta som går att klämma sönder vill
säga. Kan undra vad de skall säga på
hjälpmedelscentralen när jag kommer
hem. Det blir väl reseförbud på livstid
kan tänka. Nåja, det får lösa sig på ett
eller annat sätt.
Dagen därpå inleds den sista etappen
i buss via Brennerpasset in i Österrike,
upp mot Tyskland där Autobahn tar
vid. En resa på trettio timmar. Några
matstopp är inräknade men annars är
det bara att bita ihop som gäller. I mitt
dvalliknande tillstånd funderar jag på
vilket som är bäst, att försöka få en
blund i ögonen sittandes i en bussfåtölj
eller att ligga på ett hårt golv i en
bilfärja. Jag kommer fram till att det
blir jämnt skägg.
En vecka försenade är vi åter i Göteborg.
En vecka som naturkrafterna
tvingade oss till. Alla (nästan) medpassagerare
har gjort sitt bästa för att
hålla humöret uppe. Vi är ju trots allt
oskadda och någon nöd har det inte
gått på oss. Ja, med undantag för min
resekompis då förstås – rullstolen.
stellan skrivare

En bild, ett gammalt gulnat fotografi.
För några dagar sedan
fick jag syn på det. Jag har sett
det tidigare men den här gången
fångade det mitt intresse på ett alldeles
speciellt sätt. Jag beslutade
att förstora det så mycket som det
tålde utan att kvalitén blev allt för
lidande.
Tiden bör vara omkring 1920-
1921. Platsen är söder i Halmstad.
Södra förstaden nr 22. Fem
personer i vardagsrummet hos
Magnus och Hilma Andersson.
Från vänster ser vi blivande mågen
i huset, skomakaren Frans
Palmqvist. Han verkar vara någon
annan stans i tankarna, sitter lite
nonchalant med vänster ben över
höger knä och höger hand i byxfickan.
Han är uppklädd precis
som de andra på bilden. Kostym,
väst, vit skjorta och slips. På fötterna
har han ett par kängor med
ganska hög klack. Senaste modet
vid den här tiden? Frans borde ju
veta om någon.
Blicken är fäst i fjärran. Troligen
har man just ätit middag. Frans
16
vill säkert göra ett gott intryck.
Kanske är det till och med första
gången han är på besök hos sina
blivande svärföräldrar?
Bredvid Frans sitter hans tillkommande,
Annalisa Andersson. På
behörigt avstånd naturligtvis, de
är ju inte gifta än… Annalisa sitter
tätt intill sin syster Karin. Båda
studerar något som Annalisa har
i händerna. Kanske är det en
tidning, kanske ett fotoalbum…
Karin håller sin högra hand på
Annalisas vänstra axel. De liknar
varandra. Annalisa är sju år äldre
än sin lillasyster. Karin har ett vitt
förkläde med spetsar på sig. Hon
har säkert ansvar för markhushållningen
dagen till ära.
I soffan längs ena väggen sitter
Magnus, far i huset. Även han har
blicken i fjärran och verkar faktiskt
något uttråkad. Kanske går konversationen
lite trögt. Magnus har
tagit av sig kavajen. I dag har han
tagit ledigt från arbetet med att ro
folk över Nissan. Han har säkert
en medarbetare som sköter kommersen
när han är ledig. När allt
Framsidan
Tankar
kring ett gammalt fotografi
kommer omkring börjar han ju
komma lite upp i åren.
Bredvid Magnus ser man en del
(!) av Hilma. Hilma Carolina som
det står i kyrkoboken. Hon skall
precis resa på sig och tar med
högerhanden i soffan för att komma
upp. Kanske skall hon gå ut i
köket för att sätta på kaffepannan.
Hilma har ett förkläde från midjan
och ner. Vitt förstås, precis som
det Karin har på sig. Ingen säger
något. Det verkar som om alla
väntar på något. Alla med undantag
för systrarna som är upptagna
med sitt.
På väggen ovanför den höga kommoden
hänger ett stort porträtt på
Anselm, sonen i huset som dog
av tuberkulos för några år sedan.
På kommoden står flera porslinspjäser.
Soffbordet verkar nästan
belamrat med inramade porträtt.
Kanske har man plockat fram
dem just för att studera dem. Är
det Anselm och hans öde som gör
att alla verkar lite sorgmodiga?
På väggarna sitter en mörk tapet
med medaljonger. En stor
tavla med naturmotiv hänger
ovanför soffan. Taklampan har
en glasskärm med nedhängande
fransar. I hörnet står ett skåp med
spegeldörr som gör att man ser
Annalisa både framifrån och bakifrån.
Så såg det ut i min mormors föräldrahem
för omkring 90 år sedan.
Min ”riktiga” mormor som jag aldrig
fick träffa. Hon dog sju år innan
jag föddes. Och ändå tycker jag
att jag känner henne så väl…
stellan skrivare

Arturo Borjal är journalist. Han skriver
dagligen en kolumn i The Philippine
Star. Vid tre års ålder drabbades han
av polio. Borjal har nyligen gett ut
valda delar av sina alster i bokform
– Walking though the pathways of
live. Han är även en drivande kraft
för att föra ut handikappades talan.
För några år sedan han om hur han
och ordföranden för Subic Bay Metropolitan
Authority, Felicity Payuomo
skrivit under ett fördrag för att öka tillgängligheten
inne på den gamla flottbasen
som numera är ett självständigt
frihandelsområde. Det går ut på
att anpassa infrastrukturen så att fysiskt
funktionshindrade skall få ökad
tillgänglighet. Det är glädjande att
man på sina håll och kanter börjar
intressera sig för sådana här frågor.
I grund och botten handlar det ju om
rättvisa och demokrati.
Det finns egentligen hur mycket som
helst att göra i den här frågan i Filippinerna.
Först och främst gäller det
att påverka och förändra attityder.
Upplysning, information … allt det
där tar lång tid innan det ger utdelning
men det finns ingen annan väg.
Alla måste inse att varje individ kan
Mångfald – en tillgång…
Linnéa Norold
- Hallands mest okända poet
Linnéa Norold som troligen bodde i
Laholm hela sitt liv har skrivit fyra
dikthäften som utgivits.
Ängsblommor
O, Ängsblommor skiraste väsen små,
jag älskar er alla där ni bugande stå.
Till söms skall ni vaggas av vindarnas fläkt,
och sova tills solens strålar er väckt.
“Linnéa Norold
tillföra samhället något positivt och av
bestående värde, förutsatt att de ges
de grundläggande förutsättningarna.
Att inte tillvarata varje människas potential
till att bidra till samhällets utveckling,
är ett slöseri med resurser
och skaparkraft. I USA har man insett
att handikappade, invandrare och andra
grupperingar kan tillföra samhället
resurser för allas bästa. För övrigt
var en av landets mest respekterade
presidenter, Franklin D. Roosevelt,
rullstolsbunden.
I Filippinerna finns det fortfarande
utbredda fördomar om de handikappade
bland de breda folklagren.
En del menar till och med att handi-
Framsidan
kappet är straffet man får betala för
synder i tidigare existenser. Andra
betraktar det som en kollektiv skuld
för hela familjen. Det finns bara ett
sätt att bemöta detta – upplysning,
information, debatt och konfrontation.
Vidskepelse och svartkonst finner en
naturlig grogrund där omgivningen
inte uppmuntrar eget konstruktivt tänkande.
Okunnighet skapar också rädsla
för det okända.
Är då ett samhälle där varje enskild
individ ges lika möjligheter att utvecklas
något av ett landet Utopia? Ett
samhälle där ras, kön, etisk eller religiös
tillhörighet, funktionsinskränkning,
hudfärg etc. inte har någon betydelse.
Ett samhälle som tar tillvara
kunskap, talang och kompetens och
som samtidigt värnar om och respekterar
de svaga och avvikande. Ett
samhälle där sexuell orientering är
en bisak (f-låt…) Ett samhälle där
respekten för varandras integritet är
en självklarhet, något som aldrig behöver
ifrågasättas. Var finner vi detta
samhälle? På andra sidan?
Bland ängens viol
stellan skrivare
Gammelmormor sitter på murknad bänk.
Fröjdas åt våren: “Å käraste tänk”,
hon ropar från sin soliga vrå,
“av violer är redan ängen helt blå”.
Fast ryggen är böjd hon stapplar åstad,
försiktigt hon smeker blommor och blad
och från hennes öga falelr en tår
bland ängens viol i tidig vår.
Hon knäpper de valkiga händer till bön
och tackar vår herre för Våren så skön,
för undret av nåd hon fått skåda igen.
I varje blomma hon möter en vän.
“Linnéa Norold
17

Nyligen avled en av våra
populära schlagersångerskor
– Anna Lena Löfgren. Hon
drabbades tidigt av polio
vilket inte hindrade henne
från en lång karriär inom
showbusiness. Här är några
tankar kring Anna Lena som
jag mindes henne för några
år sedan.
”Jag var bara sex månader när jag
fick polio. Det var säkert en jobbig
tid för mina föräldrar, inte minst känslomässigt.
Polion drabbade hela
kroppen men efter hand lärde jag mig
att gå, visserligen med hjälp av ett
stödbandage på höger ben. Så följde
en räcka goda år. Jag klarade mig lika
bra som andra. Skulle snarast vara
bättre, visa att jag dög. Mina föräldrar
gjorde inte någon stor sak av mitt
handikapp, inte kompisarna heller.
Jag smälte in i en social gemenskap
och det var egentligen det enda jag
eftersträvade. I många år levde jag
ett ganska normalt liv och tänkte inte
på att jag hade ett handikapp. Men
så kom en förändring när jag var omkring
45 år. Smygande, sakta men
obönhörligt. Jag fick allt svårare att
gå, balansen blev bara sämre, jag
fick helt enkelt svårt att hänga med.
På den tiden, för 20 år sedan, visste
18
Anna-Lena Löfgren till minne
Anna-Lena Löfgren fick polio när hon
var bara sex månader gammal…
man inte mycket om de förändringar
som en genomgången polio i unga
år ofta gav flera decennier senare.
Hos de flesta läkare var okunskapen
kompakt, och okunskap föder lätt
fördomar. Du är bara lat, du borde
styrketräna. Okunskap. Efter hand
började man forska i ämnet, och i dag
vet man betydligt mer om de faktorer
som ligger till grund för det man i dag
kallar postpoliosyndromet. I dag an-
Idas sommarvisa
Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nå´n sätter fart
på sommarn och gör lite somrigt, då kommer blommorna snart.
Jag gör så att blommorna blommar, jag gör hela kohagen grön,
och nu så har sommaren kommit, för jag har just tagit bort snön.
Jag gör mycket vatten i bäcken, så där så det hoppar och far.
Jag gör fullt med svalor som flyger och myggor som svalorna tar.
Jag gör löven nya på träden och små fågelbon här och där.
Jag gör himlen vacker om kvällen för jag gör den alldeles skär.
Och smultron det gör jag åt barna, för det tycker jag dom ska få
och andra små roliga saker som passar när barna är små.
Och jag gör så roliga ställen där barna kan springa omkring,
då blir barna fulla med sommar och bena blir fulla med spring.
Framsidan
vänder jag rullstol och har fått inrätta
mitt liv efter de förutsättningar som är
för handen. Jag lever ett bra liv men
visst saknar jag mycket av den frihet
och oavhängighet som jag hade innan
försämringen satte in.”
Orden är Anna-Lena Löfgrens. Sångerska,
halvkändis. I dag har hon lagt
ner sången och sjungandet. Kroppen
orkar helt enkel inte med alla resor
och allt annat ett hektiskt turnéliv för
med sig. Jag träffade henne 1967-
1968. Hon kom in på optikföretaget på
söder i Stockholm där jag arbetade.
Hon behövde en synundersökning
och jag var inte sen att erbjuda mina
tjänster. Under synundersökningen
kom vi också in på våra gemensamma
erfarenheter av polio. Jag kommer
ihåg att vi var rörande överens
om att vi klarat oss bra så långt. Men
det var då det. För fyrtio år sedan.
Sedan dess har jag bara sett och hört
henne då och då via etermedia. Det
var märkligt att lyssna när hon la ut
texten i TV2:s ”Fråga Doktorn” för
några år sedan. Det var som om det
handlade om mig själv. Polio i spädbarnsåldern,
bandage på höger ben,
ville alltid vara en i gänget, ville alltid
visa att hon dög till. Är det rent av det
som är polio/postpoliosyndromet?
stellan skrivare
Text: Astrid Lindgren
Musik: Georg Riedel