I fäders spår för framtida segrar - Till Liv
I fäders spår för framtida segrar - Till Liv
I fäders spår för framtida segrar - Till Liv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
EflEktioN<br />
i fädErs <strong>spår</strong><br />
<strong>för</strong> <strong>framtida</strong> <strong>segrar</strong><br />
Hösten 2012 träffades fl ertalet av elms och elus långtidsanställda till medarbetardag.<br />
en av de anställda, markus Hector, som då var i slutskedet av sin ganska långa tjänst i elm,<br />
gavs tillfälle att i ett längre <strong>för</strong>edrag (som här <strong>för</strong>kortats) refl ektera över elms utveckling de senaste<br />
trettio åren. läs, refl ektera och samtala om det som varit, men fram<strong>för</strong> allt om vägen vidare.<br />
1. Jeg så ham som barn med det solrige øje<br />
i regnbuens glans på de hjemlige høje.<br />
Han kyssed min kind, og vi leged med stjerne,<br />
mens korset stod skjult mellem løv i det fjerne.<br />
2. Jeg så ham som yngling i livskraftens morgen,<br />
da ånden fl øj højt imod herligheds-borgen.<br />
Han vinked min sjæl, og jeg glemte det lave,<br />
hans ild kasted glans på forkrænkelsens grave.<br />
3. Jeg så ham som mand i den modnede sommer,<br />
da synderen skjalv for den hellige dommer,<br />
da hjertet slog tungt, og min isse var sænket,<br />
og dødstanken strængt havde livsmodet lænket.<br />
4. først da fi k jeg kende hans salige nåde,<br />
først da løstes korsets, forargelsens gåde,<br />
først da lærte hjertet at favne den byrde,<br />
som han mig har rakt, den forbarmende hyrde<br />
foto: daniel larsson, elm syds sommarmÖte, ÖrkellJunGa 2012<br />
PSALm 67 (V. 1–4) i dEn dAnSkE SALmEBog<br />
TILL LIV 2 • 2013 15
ELMs<br />
1980-tal<br />
”Jag fyllde 13 år 1989 så 80-talet är min barndom, det tidiga 90-talet<br />
min tonårstid. Hur såg det ut? Vilka var bristerna, <strong>för</strong>tjänsterna?<br />
Min bild är något kritisk, men inte bara – det fanns <strong>för</strong>tjänster<br />
och fram<strong>för</strong> allt många varma, välmenande människor.”<br />
Hur såg det ut då?<br />
EN gudstjäNst i BV 1 på 80-talet bestod<br />
som regel av två sånger, predikan och sedan<br />
ytterligare två sånger. <strong>Till</strong> de stora reformerna<br />
hörde att någon hade inledning och hälsade<br />
predikanten välkommen, tidigare hade<br />
predikanten själv <strong>för</strong>eslagit <strong>för</strong>sta sången<br />
och varit den som genom<strong>för</strong>de samlingen.<br />
Efter att predikanten läst texten bad han:<br />
”Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är<br />
sanning.” De <strong>för</strong>sta fem minuterna av predikan<br />
var sedan alltid intressanta. Därefter<br />
övergick det till en utläggning om synden,<br />
Guds vrede, domen vi <strong>för</strong>tjänade och nåden<br />
som befriade. Det var viktiga sanningar,<br />
men ofta helt <strong>för</strong>utsägbart.<br />
BiBEltrogNa VäNNErs såNgBok och<br />
dess ”tillägg” ersattes 1986 med Lova Herren,<br />
en sångbok som fi ck kritik <strong>för</strong> att till<br />
stilen vara <strong>för</strong>legad redan när den kom ut.<br />
söNdagsskolaN var ganska ålderdomlig,<br />
liksom fl era av de andra barnsamlingarna.<br />
Jag <strong>för</strong>stod det inte då, men när jag senare i<br />
livet funderat över själva upplägget samt de<br />
sånger vi sjöng, så inser jag var<strong>för</strong> den inte<br />
alltid var så lustfylld. Hur hade man t.ex.<br />
”Anden till pant”? Men många bibelberättelser<br />
lärde vi oss och fl era av lärarna var<br />
riktigt engagerande. Och vi var många barn.<br />
uNgdomslägrEN vid den här tiden var inte<br />
så olika samlingarna i missionshuset. Föredrag<br />
på <strong>för</strong>edrag med ”Lejonet av Juda” eller<br />
någon annan Lova Herren-sång emellan.<br />
Det där passade inte helt en 13-åring, men<br />
1. BV ändrade 2005 namn till ELM-BV eller endast ELM.<br />
det funderade man inte så mycket över. Alla<br />
kristna åkte på läger, spelade innebandy,<br />
sjöng i kör och åkte på skidresa. Så var det<br />
bara. På gott och ont uppmanades ingen att<br />
känna efter vad man själv ville och att hitta<br />
sin väg.<br />
i rElatioN till samtidEN intog BV en<br />
mycket kritisk hållning som bl.a. berodde på<br />
en ensidighet i <strong>för</strong>kunnelsen. Syndakän nedomen<br />
var många gånger den enda formen<br />
<strong>för</strong> självkännedom. Bilden av den radi kalt<br />
syndiga människan blev där<strong>för</strong> <strong>för</strong> många<br />
svår att <strong>för</strong>ena med erfarenheten av de trevliga<br />
kollegerna på jobbet.<br />
Vidare – om det enda som sägs om känslor<br />
är att man inte ska bygga på dem, får<br />
åhörarna till slut <strong>för</strong> sig att känslor inte<br />
överhuvudtaget är viktiga. Det mänskliga,<br />
kroppsliga nedvärderas. Och om man såg<br />
en fi lm var risken stor att man tog över fi lmens<br />
värderingar – man kunde inte ta del<br />
av kulturen och analysera, diskutera och<br />
värdera den. Den var av världen och det<br />
skulle man undvika.<br />
<strong>för</strong> BV-arEN Var kristENdomEN uppdelad.<br />
I Svenska kyrkan talade man om skapelsen<br />
och kulturen – Gud var som stranden<br />
och som gräset med vind och vidd. BV och<br />
missionsfolket hade Jesus, den objektiva<br />
<strong>för</strong>soningen, rättfärdiggörelseläran. Pingstvännerna<br />
hade Anden. I BV verkade den<br />
helige Ande endast genom att öppna Ordet.<br />
Hur påverkades vi?<br />
Vad häNdE mEd oss som formades i den<br />
här miljön? En del tog verklig skada, andra<br />
klarade sig rätt bra. Men det blev en stor<br />
grupp sårade människor. Många lämnade.<br />
En del gick till andra kyrkor, andra lämnade<br />
tron helt. Och så fanns då vi som gjorde<br />
det både enklaste och svåraste, vi stannade<br />
kvar. Många av oss satte stort värde på BVs<br />
bibeltrohet. Vi hade också mitt i allt blivit<br />
sedda och fått uppgifter; vi lyckades efterhand<br />
skilja mellan bild och verklighet. Gud<br />
var inte BV. Vi <strong>för</strong>stod någonstans att de<br />
som gav upp sin gudstro egentligen reagerade<br />
på en bild – ’BVs Gud’ – och en kultur,<br />
snarare än på den verklige Guden.<br />
Några har berättat om den fasa som predikningarna<br />
om helvetet orsakade. Vad jag<br />
minns talade inga predikanter enbart om<br />
<strong>för</strong>tappelsen – och de som ofta varnade<br />
<strong>för</strong> den kunde också predika nåden så att<br />
den gick till hjärtat. Men visst var det ett<br />
stort evighetsallvar i <strong>för</strong>kunnelsen ända in<br />
på 80–90-talet. Jag själv <strong>för</strong>står överhuvudtaget<br />
inte hur vissa kan vara så obekymrade<br />
om den dubbla utgången och ha en så snäll<br />
Jesus. För mig fi nns det något <strong>för</strong>ljuget i det.<br />
dE som i dag sYsslar mEd själavård i<br />
vår rörelse möter hos våra medlemmar en<br />
rädsla <strong>för</strong> Gud, en rädsla <strong>för</strong> andra människor,<br />
en rädsla <strong>för</strong> livet. Det fi nns nog fl era<br />
<strong>för</strong>klaringar:<br />
• Predikanternas många allvarsamma varningar:<br />
”Ni borde. Ni får absolut inte. Tag<br />
16 TILL LIV 2 • 2013
er tillvara <strong>för</strong> …” Det har skapat en rädsla<br />
<strong>för</strong> att ta plats och att vara, med allt man<br />
är som människa – och gjort det svårt <strong>för</strong><br />
många att njuta av Guds främsta gåva, livet.<br />
• BV hade ett duktighetsideal. Man skulle<br />
veta vissa saker, kunna vissa koder. Om man<br />
gjorde fel eller gick på andra möten än BVs,<br />
ja, då visste alla det. Det fanns mycket lite<br />
tolerans och nåd. På konfi rmationskursen<br />
gällde det att kunna svara rätt på katekesfrågor<br />
och återge långa <strong>för</strong>klaringar utantill.<br />
Inget fel i sig, och det var inte det enda läsningen<br />
gick ut på, men mycket handlade om<br />
att vara duktig. Skam den som misslyckades.<br />
Det var ofta detta som många av de som<br />
lämnade BV reagerade på.<br />
• Ett tydligt ”vi och de”-tänkande har<br />
präglat BV. Vi var annorlunda. Föräldrarna<br />
sökte efter bästa <strong>för</strong>måga <strong>för</strong>klara <strong>för</strong> sina<br />
ungdomar var<strong>för</strong> de inte fi ck vara med på<br />
klassfesten, skoldiskot eller fotbollsmatchen<br />
på söndagen, men gränssättningarna fi ck<br />
iNNaN Vi lämNar 80-talets pietism – vad<br />
får vi inte <strong>för</strong>lora?<br />
• Insikten om syndens verklighet och allvar<br />
och om <strong>för</strong>låtelsens befriande kraft.<br />
• Betoningen på den personliga relationen<br />
till Gud. På mitt konfi rmationsläger hade<br />
vi tre kvarts bibelläsning och studietid i<br />
klassrummet, övervakat av lärare. Det låter<br />
auktoritärt, men <strong>för</strong> mig betydde det väldigt<br />
mycket. Man höll också på sin andakt<br />
i hemmen. Man var läsare på 80-talet på ett<br />
annat sätt än i dag.<br />
• Troheten var stark, även om det också<br />
fanns mycket av plikt. Man gick till missionshuset<br />
varje söndag, inte var tredje.<br />
Man höll sig till BV och gjorde en insats<br />
ändå många att känna sig som främlingar<br />
gentemot sin omgivning. (Jag säger inte att<br />
det är lätt att vara <strong>för</strong>älder och veta var man<br />
ska sätta gränserna.)<br />
• Bristen på apologetik och interaktion med<br />
samtiden. Vi fi ck undervisning om trons<br />
vad, men ytterst lite om trons var<strong>för</strong>. När vi<br />
hamnade i samtal med andra visade det sig<br />
att språket vi hade bara fungerade inom den<br />
redan kristna begreppsvärlden och svarade<br />
på helt andra frågor än de som ställdes från<br />
sekulärt håll. Frimodigheten fi ck sig en rejäl<br />
knäck.<br />
• Skammen över BVs ålderdomlighet. I BV<br />
var man mycket stolt över att till skillnad<br />
från alla andra ha den rätta läran, samtidigt<br />
fanns det en skam hos många över sångerna<br />
och hela framtoningen.<br />
Kanske gör jag <strong>för</strong> mycket av temat rädsla,<br />
det är möjligt. Men jag tror det är nödvändigt<br />
– att vara missionsvän och samtidigt<br />
rädd <strong>för</strong> Gud, andra människor och livet<br />
där, både genom engagemang och ekonomiskt.<br />
Man kunde lita på BV-aren. Utan<br />
hennes strävsamhet och trohet skulle nog<br />
inte ELM-BV fi nnas kvar i dag.<br />
• Missionsoffret. En äldre dam på väg hem<br />
från Strandhem berättade nyligen <strong>för</strong> någon<br />
att hon hade fått sälja bilen <strong>för</strong> att ha råd<br />
att ge pengar till missionen ...<br />
• Omsorgen om nästan och dennes gudstro.<br />
Man pratade inte så mycket om teologi och<br />
gudsbild, men man talade om frid med Gud.<br />
• Objektiviteten, att inte bygga på känslor.<br />
”Ibland när du ber känns det som att tala<br />
in i en vägg och inget händer. Be ändå”, var<br />
det goda råd man kunde få.<br />
som sådant är ytterst krampaktigt. Christian<br />
Braw varnar i Nåden och världen <strong>för</strong> hur traditionalism<br />
tenderar att bli passiviserande:<br />
”man skulle allvarligt missta sig om man trodde<br />
det gick att i den nya situationen bara upprepa,<br />
göra på nytt vad man gjorde t.ex. i pietismen<br />
eller herrnhutismen. sådana <strong>för</strong>sök är dömda<br />
att misslyckas. Här är en allvarlig fråga till de<br />
kyrkliga väckelser som mer eller mindre stabiliserats<br />
i organisationer. <strong>för</strong> sveriges del kan man<br />
tänka på den kyrkliga pietismen – gammalkyrkligheten<br />
– och den nyevangeliska väckelsen.<br />
det är kretsar där en levande apostolisk tro<br />
och ett apostoliskt liv fi nns. men eftersom man<br />
egentligen inte vill veta av denna tro, detta liv i<br />
annan form än det som fäderna en gång mötte<br />
blir man därmed ur stånd att se sin kallelse i en<br />
historisk situation som fäderna aldrig ställdes<br />
in<strong>för</strong>. de former i vilka fäderna väcktes till sann<br />
tro och liv, de var den gången något nytt i<br />
kyrko historien. när man nu är kritisk till en ny<br />
tids nya former <strong>för</strong> samma tro och samma liv,<br />
gör man då inte det tidsbetonade, tidsbundna<br />
till normen? och därmed blir man tvungen att<br />
sluta sig inne i den egna gruppen och reducera<br />
ansvaret <strong>för</strong> världens frälsning till missionsoffret.”<br />
Triplakören. Skidresa till österrike. En ny generation ledare.<br />
Lärdomar av 1980-talet<br />
foton: till livs Bildarkiv<br />
• Eftertanken. Man kunde ta sig tid att fundera<br />
över predikan efteråt. Tempot på söndagarna<br />
var inte så stressigt. Ingen åkte till<br />
IKEA.<br />
på 90-talEt skEddE en helt nödvändig <strong>för</strong>nyelse.<br />
En ny generation av unga ledare fi ck<br />
ungdomsgrupper och läger att leva upp.<br />
Kontakten med bl.a. L’Abri, CredoAkademin<br />
och KRIS vitaliserade hela teologin och<br />
tänkandet och den karismatiska rörelsen<br />
började hitta in med sina sånger och friare<br />
former – vi fi ck bättre kontakt med de två<br />
trosartiklarna om Fadern, Skaparen, och<br />
om Anden.<br />
TILL LIV 2 • 2013 17
ELMs<br />
2010-tal<br />
”Vi som var med på 1980-talet har gjort en resa på hundra år.<br />
Det BV vi växte upp i hade inte <strong>för</strong>ändrats nämnvärt i sina uttryckssätt sedan det grundades<br />
sjuttio år tidigare. Snarare hade det nog stelnat sedan den tiden.”<br />
Hur ser det ut i dag?<br />
dEN som i dag trillar in i ett av ELM-BVs<br />
större missionshus tio minuter innan gudstjänsten<br />
börjar får en helt annan upplevelse<br />
än <strong>för</strong> trettio år sedan. Det är full aktivitet.<br />
Försångarna övar fortfarande. Någon håller<br />
på att få rätt på projektorn som strular.<br />
<strong>Till</strong> slut löser det sig och man kan samlas<br />
till lite bön <strong>för</strong> gudstjänsten. Då sänker sig<br />
till slut lugnet i lokalen, tre minuter innan<br />
gudstjänsten ska börja. Sedan är allt ambitiöst<br />
planerat – gudstjänstordning, sånger<br />
och predikan.<br />
VariatioNEN är rätt så god. ELM har<br />
kontakt med alla tre trosartiklarna. Den som<br />
läser Insidan eller <strong>Till</strong> <strong>Liv</strong> slås av den bredd<br />
de håller. Jag har haft nåden att få lyssna till<br />
predikningar av ’våra egna produkter’ – de<br />
har fått sin tro och andliga fostran i denna<br />
rörelse och på ett begåvat och kritiskt sätt<br />
tagit emot det som den erbjuder. Det säger<br />
mycket om rörelsens potential.<br />
Elu arBEtar mEdVEtEt och strategiskt med<br />
ungdomsarbetet och utmaningar att anta<br />
saknas inte. Man har tagit starka intryck av<br />
frikyrkan och den karismatiska rörelsen, på<br />
gott och ont. Mycket ser annorlunda ut.<br />
såNgErNa på lägrEN kännetecknas nu<br />
av en annan ensidighet än på 80-talet. De<br />
kan vara tröttsamt upprepande. Flera av<br />
dem berättar inte så mycket om vem Gud är<br />
och vad han har gjort, utan mer om vad vi<br />
känner när vi kommer in<strong>för</strong> honom. Andra<br />
är mycket pietistiska, har ord och <strong>för</strong>eställningar<br />
som är bibliska och riktiga, men som<br />
utan<strong>för</strong>stående inte alls kan <strong>för</strong>stå: ”Hosianna<br />
till Guds dyra offerlamm.”<br />
koNfEssioNEll oriENtEriNg betyder inte<br />
så mycket <strong>för</strong> ungdomar. Det finns något positivt<br />
i det. De har <strong>för</strong>stått att det är viktigare<br />
att en människa vill följa Jesus än att den har<br />
rätt stamtavla, dopsyn och kan texten till<br />
”Glädjens Herre”. Man har gått från samfundstänkande<br />
till Kristus själv. Kunskap<br />
och erfarenhet hos en <strong>för</strong>kunnare värderas,<br />
snarare än att vara svenskkyrklig, EFS-are<br />
eller verksam inom Missionsprovinsen. Samtidigt:<br />
man känner inte till sin evan gelisklutherska<br />
identitet så väl eller tycker att den<br />
kan vara viktig. Jag tror det vore positivt om<br />
fler ungdomar (och säkert deras <strong>för</strong>äldrar<br />
också!) sökte informera sig om sakramentsläran,<br />
korsteologin, trons plats, rättfärdiggörelsen<br />
etc. Man önskar en jordnära, engagerad<br />
kristendom, en levd tro, men risken är<br />
att de djuplodande samtalen går <strong>för</strong>lorade.<br />
dEN karismatiska rörElsEN har gett oss<br />
glada lovsånger, personlig <strong>för</strong>bön, starkare<br />
betoning på samtalet, bönestationer med<br />
lappar och ljus – allt detta vill vi inte vara<br />
utan. En risk är att allt kommer att handla<br />
om mig och min gudstro, om min vandring<br />
med Jesus, snarare än om vad Gud gjort i<br />
Kristus. Man <strong>för</strong>väntar sig Guds konkreta<br />
ledning, men när hjälpen uteblir känner<br />
man sig sviken av Gud. Här måste vi som<br />
korrektion få vara tydliga med att den värld<br />
vi lever i är så djupt fallen att de under och<br />
tecken vi får se, räcker inte <strong>för</strong> att tro på en<br />
god Gud. ”Utan korset och hoppet finns det<br />
ingen trovärdig kristendom” (Larry Crabb).<br />
Vi är på Väg att få en ungdomsgeneration<br />
som inte rotar sig och får upptäcka den<br />
Gud som finns gömd i gemenskapen sådan<br />
som den är i all sin brist och synd. Det är<br />
ju i motståndet som människan mognar och<br />
växer. Få av oss som stannade kvar i ELM-<br />
BV skulle varit mer andligt mogna i dag om<br />
vi prövat alla alternativen.<br />
En del unga är ytterst ambivalenta i om<br />
de ska engagera sig. Hur fostrar vi ansvarskännande<br />
ELMare som inte är flyktiga och<br />
styrs av känslosamhet, som står fasta även<br />
när Gud inte hjälper dem konkret?<br />
’iNfotaiNmENt’ – information och underhållning<br />
i ett – är mycket vanligt i ELU i<br />
dag. Vi ser det på själva lokalen; vi har gått<br />
från predikstol, ambo och lektionssal till<br />
framträdande på scen, både av talare och<br />
lovsångsband. Vi ser det i hur bordsbönen<br />
sjungs; vi har gått från ”Glädjens Herre”<br />
och ”Du som mättar liten sparv” till ”Maten<br />
kan va’ god att äta”. Vi har gått från<br />
slips till T-shirt, från allvar och rädsla till<br />
en ganska slapp hållning till det mesta. Vi<br />
behöver fråga oss ”Hur vill Gud bli ärad?”<br />
och inte bara ”Hur vill vi fira gudstjänst?”.<br />
Vi behöver ge plats <strong>för</strong> vördnad – samtidigt<br />
som vi får ha roligt och göra saker så att<br />
folk kan slappna av och lyssna. Men formerna<br />
är viktiga, inte bara innehållet.<br />
dE uNga på 2010-talEt är en del av sin<br />
kultur i allra högsta grad. ”Vi och de”-tänkandet<br />
är inte alls lika utpräglat och <strong>för</strong>äldrarna<br />
sätter inte lika snäva gränser, på gott<br />
och ont. Många av de unga skäms inte över<br />
Jesus och evangeliet, men de lever i en kultur<br />
som stämplat alla människor som inte<br />
<strong>för</strong>espråkar abort, homosexuell samlevnad,<br />
hen och könslikhet som fundamentalister<br />
eller t.o.m. nazister. Och det tar på frimodigheten.<br />
Hur undervisar vi om tron på Bibeln<br />
som Guds sanna ord som vi är kallade<br />
att lyda, även när det känns obekvämt?<br />
EVaNgElisatioN i EN tid då det inte finns<br />
några andliga sanningar är en annan utmaning<br />
i dag. När vi på 90-talet i skolorna<br />
berättade om kristen tro kunde vi säga att<br />
vi tyckte det var svårt med helvetesläran,<br />
men vi trodde ändå som det stod i Bibeln.<br />
Eleverna reagerade då med: ”Ja, det är ju<br />
din religion så du får väl tro så.” Men i<br />
dag svarar man: ”Men om du inte tycker<br />
om helvetesläran, var<strong>för</strong> tror du då på den?<br />
Du ska väl inte tro på något som får dig<br />
att må dåligt.” Sanningen är inte <strong>för</strong>sta frågan,<br />
utan hur tron berör, känns, lindrar den<br />
existentiella nöden.<br />
18 TILL LIV 2 • 2013
Lärdomar <strong>för</strong> framtiden<br />
Vi lEVEr i EN tid då allt ska utvärderas och<br />
<strong>för</strong>bättras. Det är ansvarsfullt på ett sätt,<br />
och samtidigt stressande. Låt oss dock ändå<br />
här ställa frågan: Vad behöver ELM i dag?<br />
• Ett konstruktivt ledarskap som älskar<br />
ELM. Vi behöver positiva, konstruktiva<br />
medarbetare som är glada över att få tjäna<br />
i rörelsen, som har hjärta <strong>för</strong> människorna<br />
och ser det fi na i sammanhanget.<br />
• Ett ledarskap som hjälper oss att <strong>för</strong>stå<br />
varandra. De äldre sitter fast i historien, de<br />
yngre vet inget om den. Ledarna är ovärderliga<br />
<strong>för</strong> att överbrygga, de ledare som vet<br />
hur det har varit.<br />
• Ett ledarskap som bygger varma relationer.<br />
Verksamhet i all ära, men de goda samtalen<br />
och nära relationerna är omistliga.<br />
• En <strong>för</strong>kunnelse till många samtidigt. I missionshusen<br />
fi nns de som längtar efter tröst<br />
och de som längtar efter utmaning, de som<br />
vet mycket om tron och de som inte vet något<br />
alls. Vårt uppdrag är att <strong>för</strong>medla Guds<br />
Ord med både kraft och pastoral omsorg,<br />
och att tala till våra egna ”så att de utan<strong>för</strong><br />
vill tjuvlyssna” (Krister Stendahl). Våra<br />
lärofäder predikade i väckelsetider när folk<br />
kände katekesen och begrepp som rättfärdighet<br />
och helgelse – i dag fi nns inte samma<br />
kunskap att anknyta till, många känner inte<br />
någon som är kristen.<br />
• En undervisning till liv, men också större<br />
kunskap. Undervisningen är i dag både tilllämpande<br />
och själavårdande, men kanske<br />
behöver vi mer av ren kunskaps<strong>för</strong>medling.<br />
• En undervisning som skapar goda <strong>för</strong>väntningar.<br />
Bibeln beskriver ofta Guds ledning<br />
och hjälp i långa processer, genom många år<br />
av väntan. En kristen får be om Guds ledning<br />
och vila i den, och samtidigt är hon myndig<br />
och kallad att själv ta beslut. Ofta är Guds<br />
svar på vår bön ett ljus i det mörker som vi<br />
fortfarande kan få kämpa med. Andens nya<br />
liv är en jublande glädje mitt i egen svaghet,<br />
och den får vi <strong>för</strong>kunna frimodigt.<br />
• Betoning av både Guds kärlek och <strong>för</strong>låtelse.<br />
Många, i alla åldrar, lever i dag med<br />
en kronisk misstanke om att Gud egentligen<br />
inte älskar dem. De behöver få höra att en<br />
ELUs PULS-läger i augusti 2012.<br />
frälst syndare är lönen <strong>för</strong> hela Jesus möda.<br />
Han älskar oss och vill där<strong>för</strong> inget hellre<br />
än att få rädda oss. Den som kämpar med<br />
skamkänslor behöver också få höra att Gud<br />
älskar henne precis som hon är.<br />
• Plats åt det inre livet. Jag tror att ELU/ELM<br />
behöver andra uttryck <strong>för</strong> spiritualitet än de<br />
lovsångsorienterade. Vi behöver hjälp att<br />
hitta lugn och frid i en stressad tid. Kanske<br />
är tiden mogen <strong>för</strong> fl er retreater, pilgrimsvandringar<br />
och hjälp till större inre samling.<br />
• Utrymme <strong>för</strong> växt. Jesus krävde inte omvändelse<br />
<strong>för</strong> att ha gemenskap – han hade<br />
gemenskap <strong>för</strong> att skapa omvändelse. Omvändelsen<br />
är en process, och undervisningen<br />
ska anpassas efter det. En spirande tro kan<br />
inte bära en tung syndamedvetenhet. Uttryck<br />
som ”totalt fallen i synd” drabbar inte<br />
självklart den sönderstressade trebarnsmamman.<br />
Vi ska tala igenkännbart om synden.<br />
• Ledning till mognad och dygdighet. Målet<br />
med livet är inte att hinna allt, hänga med<br />
på allt, ständigt söka dämpa sin uppdateringsångest<br />
och vara lyckad och ha status<br />
utåt sett. Målet är att lära känna Gud, ära<br />
honom och att få använda och ge vidare<br />
det man fått ta emot. Men det viktiga i livet<br />
kostar – vi måste avstå, offra tid, underordna<br />
oss. Gud vill forma oss till människor<br />
med resning.<br />
• Hjälp att skilja mellan behov och begär.<br />
Förr fanns en tendens att stämpla allting<br />
som synd, men vissa saker som mer synd än<br />
andra. I dag söker vi hela tiden skilja behov<br />
från begär, det mänskliga från det syndiga.<br />
Det är inte alltid så lätt, men väldigt viktigt.<br />
För Jesus var kampen mot begären en kamp<br />
på evigt liv och död.<br />
• Insikt om att glädjen fi nns i det gemensamma.<br />
”Jag måste ju tänka på mig själv”,<br />
har blivit ett slags mantra. Men, noterar<br />
Per-Magnus Möller, vi längtar nog snarare<br />
efter att bli tänkta på. Vi vill inte bli mer<br />
ensamma. Glädjen i livet ligger i det gemensamma:<br />
att få tillhöra mänskligheten, vara<br />
andras vän, medarbetare och medvandrare,<br />
få vara med och bygga familj, <strong>för</strong>samling/<br />
<strong>för</strong>ening, tidning, lägergård, skola, missionsrörelse.<br />
Laget är större än jaget.<br />
• Moderna sånger med bra text. I ett samtal<br />
på TV kom Owe Wikström och Torgny<br />
Lindgren att tala om väckelsesånger. Då sa<br />
Lindgren: ”Ja, väckelsesångerna är anmärkningsvärt<br />
tänkvärda.” Och Wikström infl ikade:<br />
”Och skenbart naiva.” Bättre tycker<br />
jag inte att det kan sägas. Det fi nns ett värde<br />
i att ta vara på psalmerna och sångerna – och<br />
att lära av Bibelns lovsånger som både uttrycker<br />
kärleken till Gud och <strong>för</strong>kunnar hans<br />
storverk. Samtidigt måste vi få fram många<br />
nya sånger med fl era verser och bra innehåll.<br />
Språket kan inte övertas av nästa generation.<br />
Ingen av oss pratar till vardags om ”hugsvalaren”<br />
eller ”hulde Fader”. Vi behöver snart<br />
en ”Den nya sången, version 2.0”.<br />
• En kärlek till Gud, livet och andra människor.<br />
Bibeln varnar <strong>för</strong> att dyrka det skapade<br />
i stället <strong>för</strong> Skaparen. Men vi får glädja<br />
oss över skapelsen och beundra både naturen<br />
och människans verk, kulturskapandet.<br />
Lina Sandell har fel när hon sjunger: ”O,<br />
hur tomt är allt i hela världen, utan Jesus<br />
är blott synd och nöd.” Ungdomarna har<br />
fel när de sjunger att livet utan Jesus är ”ett<br />
iskallt hav”. Den har också fel som säger att<br />
människan inte har något värde i sig själv.<br />
Det har hon. Det är däremot sant att hon<br />
inte kan göra något <strong>för</strong> sin frälsning.<br />
Många av oss som växte upp i ELM på<br />
1980-talet kommer aldrig helt att hitta rätt<br />
i vår relation till skapelsen och livet, varningarna<br />
<strong>för</strong> det har varit så kraftiga. Men<br />
som människor har vi mer gemensamt med<br />
den som inte tror än som skiljer – och vi har<br />
både något fantastiskt att dela med oss av<br />
och oerhört mycket att lära av andra. Det<br />
är viktigt att vi talar igenkännbart och respektfullt<br />
om människolivet och framhåller<br />
att livet är vävt i ett stycke. Det psykologiska<br />
och ekologiska, privata och politiska,<br />
andliga och världsliga är en enhet. Vi talar<br />
om arbetsliv, vardagsliv, kärleksliv, familjeliv,<br />
andaktsliv, <strong>för</strong>samlingsliv, men det är<br />
ju ett liv. Och vi behöver<br />
fundera över hur tron blir<br />
synlig i vår vardag – vi får<br />
älska Gud, livet och våra<br />
medmänniskor.<br />
mArkUS HECTor, Stockholm<br />
Teol.kand.<br />
foto: tHerese ekstrÖm<br />
TILL LIV 2 • 2013 19