Barn 1101 - Rädda Barnen

Thailand: 

Bakom leendet finns 

en annan verklighet 

Kina: 

Barnen betalar 

framgångens pris 

Bryssel: 

En dag med 

Cecilia Malmström 

Sverige: 

Madona njuter 

av sitt nya liv 

En värld 

i rörelse 

SiSta ordet: elisabeth dahlin

I samarbete med: 

TILL DIG SOM ÄR 

MEDLEM I 

RÄDDA BARNEN! 

UNNA DIG 

SKADEHANTERING 

SOM DEN 

BORDE VARA. 

NU MED 15 % RABATT 

PÅ HEMFÖRSÄKRINGEN. 

Rädda Barnen rekommenderar If som ditt försäkringsbolag. Därför har 

vi glädjen att ge dig som medlem eller månadsgivare hela 15 % rabatt 

på vår hemförsäkring. 

Men det fi nns fl er skäl att vara kund hos oss. Som att vi ser till att 

lösa mer än hälften av alla ärenden inom 24 timmar och att vi får väldigt 

höga snittbetyg av de kunder som råkat ut för en skada (4,5 av 5). 

Läs mer om skadehantering som den borde vara på www.if.se/rb eller 

ring 0771-655 655. 

2 Barn 1/2011

Barn 1/2011 

16 

24 

12 En värld i rörelse 

Varje år lämnar miljontals barn sina hemländer. Förflyttningen medför ofta 

risker, särskilt för dem som reser utan sina familjer. 

16 Paradisets baksida 

Möt Thailand bakom leendet. Ett land där fattiga barn utnyttjas – och där 

det saknas politisk vilja att skydda dem. 

24 En lektion i säkerhet 

Kinas ekonomiska tillväxt har lyft många ur fattigdom. Andra har blivit mer 

utsatta. Rädda Barnen utbildar dem som är mest sårbara. 

30 

34 

40 

innEhåll 1/2011 

30 ”Folk måste behandlas värdigt” 

EU-kommissionären Cecilia Malmström vill skapa ett gemensamt system för 

hur flyktingar ska tas emot i Europa. 

34 Madonas nya liv 

För fem år sedan lämnade Madona och hennes föräldrar kriget i Irak. 

Nu har de skapat ett nytt liv i Sverige. 

38 ”Det som hänt henne fanns i mig” 

Jens Orback, generalsekreterare för Olof Palmes Center, beskriver i sin krönika 

hur hans mammas flykt har påverkat honom. 

40 Mario Vargas Llosa i Rinkeby 

Nobelpristagarens besök blev höjdpunkten på ett intensivt arbete för 

eleverna i årskurs åtta på Rinkeby- och Bredbyskolan. 

42 Rädda Barnen öppnar lekrum 

På Sagåsen får barn på flykt möjlighet att leka – en välkommen paus från 

dagar fulla av oviss väntan, oro och sysslolöshet. 

3

Tack alla huvudpartners 

för att ni hjälper oss att göra 

världen lite barnvänligare 

SAS stöttar vår stora kampanj Rewrite the Future 

– så att barn i konfl iktområden kan gå i skolan. 

Santa Maria hjälper utsatta barn 

i Colombia till en bättre utbildning. 

Med stöd från If genomför vi 

Private Property, en landsomfattande 

satsning kring ungas utsatthet på nätet. 

Pengarna från PostkodLotteriet har varit med 

och delfinansierat en stor mängd projekt. 

De viktigaste arbetsområdena är att se till 

att alla barn får gå i skolan och att inga barn 

ska behöva utsättas för våld. 

Vill du också samarbeta med Rädda Barnen? 

Ring Jonas Olsson på tel 08-698 91 36. 

GodEl och systerbolaget GodFond har stöttat 

Rädda Barnen sedan företagen startades. 

Vi har valt att låta Rädda Barnen använda 

pengarna där de gör störst nytta för utsatta barn. 

IKEA är engagerad i flera projekt med Rädda Barnen. 

Ett exempel är Föräldratelefonen dit man kan 

vända sig med frågor om barn och föräldraskap. 

Via Banco Humanfonden som förvaltas av 

Swedbank Robur, stödjer fondsparare 

Rädda Barnens arbete med att ge barn i krigs- 

och katastrofl änder tillgång till utbildning. 

Med stöd från Axfood genomför Rädda Barnen 

utbildningskampanjen Rewrite the Future 

i Elfenbenskusten. Axfood stödjer även andra 

kampanjer med fokus på barns utbildning. 

Accenture bidrar med management- och 

konsulttjänster för att löpande förbättra 

Rädda Barnens verksamhet samt stödja projekt 

i utvecklingsländer och lokalt. 


Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi 

väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer 

– i Sverige och i världen. Vi är en folkrörelse 

som stöds av 270 000 medlemmar, faddrar och 

givare. Rädda Barnens huvudpartners är IKEA, If, 

SAS, Santa Maria, Accenture, GodEl/GodFond, 

Axfood, Swedbank Robur, Svenska Postkod- 

Lotteriet. 

ordförande 

Inger Ashing 

generalsekreterare 

Elisabeth Dahlin 

plusgiro 

Rädda Barnens plus- och bankgiro 90 20 03-3. 

Medlemsavgift: 200 kronor, plusgiro 90 01 11-6. 

Månadsgivare 100 kronor i månaden under 

minst 1 år. 

För mer information ring 08-698 90 30. 

Barn 

issn 1404-8965 

Barn – tidningen om barns rättigheter ges ut 

av Rädda Barnen med 4 nr/år. Medlemmar och 

faddrar får tidningen gratis. För icke beställt 

material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller 

sig rätten att redigera insänt material, samt att 

publicera materialet elektroniskt. Eftertryck och 

utdrag med angivande av källa är tillåtet. För 

signerade bidrag svarar författarna. 

redaktion 08-698 90 00 

Sophie Arnö, chefredaktör sophie.arno@rb.se 

Nadja Debove, reporter nadja.debove@rb.se 

Ulla Ståhl, korrektur ulla.stahl@rb.se 

ansvarig utgivare 

Nedjma Chaouche 

prenumerationsärenden 

Barbro Fredriksson, barbro.fredriksson@rb.se 

08-698 92 59 

produktion & grafisk form 

Spoon Publishing AB 

adress 

Barn, Rädda Barnen, 107 88 Stockholm 

Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg 

e-post barn@rb.se 

Hemsida www.tidningenbarn.se 

annonser 

Annonsbolaget, 031-387 88 00 

info@annonsbolaget.nu 

tryck 

Sörmlands Grafiska, på miljövänligt papper. 

TS-kontrollerad upplaga 124 200 ex. 

art nr 

10706 

omslag 

Phyu Nyin fotograferad av Jörgen Hildebrandt 

Medverkande i detta nummer 

Jonas Askergren, Stefan Bladh, Yvonne Busk, 

Jörgen Hildebrandt, Moa Karlberg, Jonas 

Lindstedt, Karl Melander, Elin Toft 


I 

nadja Debove, 43, är reporter 

på tidningen Barn. I det här numret 

har hon skrivit om Mölndals 

och Härrydas lokalförening som 

stöttar nyanlända flyktingbarn på 

Sagåsens ankomstboende. 

– Jag blir alltid lika tagen 

och imponerad av alla de 

frivilliga krafter som satsar så 

mycket tid och engagemang 

på att stötta barn i utsatta 

situationer. Vilken insats de gör! 

Sophie Arnö, chefredaktör, 

sophie.arno@rb.se 

bland känns det som om jag håller på att bli galen. Vad är det med oss människor!? 

Vad är det som gör att vi är så beredda att utnyttja varandra på de 

mest hänsynslösa vis? Vad är det som gör att den som är proppmätt vill ha 

mer? Vad är det som gör att vi så ofta låter vinstintressen och egen njutning 

gå före hänsyn, moral och medmänskliga värderingar? 

Att de som har drar fördel av dem som inte har. 

För DEt här numret av tidningen Barn besökte jag Thailand. Jag hade nog hört 

att det fanns ett annat land bakom den leende fasaden men jag var inte fullt ut 

beredd på att möta den verklighet jag såg. Hur kommer det sig att välgödda 

småföretagare, knappandes på sina mobiltelefoner, är så villiga att låta 

små burmesiska barn jobba vid sina fötter? 

Små mjuka händer lämpar sig väl för att skala räkor. Arbetskraften 

är billig. Det finns många sätt att rättfärdiga kriminellt beteende. 

”Skulle jag utnyttja dem? Du skulle bara veta vad de skulle ha 

tjänat i Kina! Och hur många som står på kö för att arbeta här!”, säger 

arbetsgivaren för en grupp illegala invandrare, när han blir ifrågasatt 

i Javier Badems nästan outhärdligt smärtsamma film Biutiful. Den 

handlar om just de migranter som betalar priset för andras konsumtion. 

Om dem som syr fejkade Gucciväskor 12 –14 timmar per dygn och 

sedan sover, inlåsta, på fabrikens golv. 

Det värsta är att allt är sant. Precis så här ser världen ut. 

Många av DE barn som migrerar med drömmar om ett bättre liv, 

utnyttjas istället till att utföra farliga arbetsuppgifter, under 

dåliga arbetsförhållanden, utan insyn och kontroll. Utan 

legal status saknar de dessutom samma möjlighet som 

andra att till skola, sjukvård och skydd. 

Det är helt oacceptabelt att vi fortsätter blunda för 

deras verklighet. Istället måste vi aktivt söka upp den. Lära 

oss mer. Se individerna i stället för massan. Fråga barnen 

vilka de är och vad de själva vill. 

Och vi måste rannsaka våra egna värderingar. 

Hur ser vi på främlingen, den andre? Som en resurs? 

En tjänare? Eller ett hot? 

Jag hoppas att du som läser det här numret av tidningen 

Barn blir lika upprörd som jag. Och att du vill ta ett 

moraliskt ansvar. Själv har jag slutat äta skalade räkor 

från Thailand. Någonstans måste man börja. 

ps. vill du prenumerera på tidningen Barn, 

mejla namn och adress till barn@rb.se 

TIDNINGSTANKAR 

Medverkande i detta nummer 

Jörgen hildebrandt, 44, 

arbetar som frilansfotograf. För 

det här numret av Barn har han 

fotograferat hur migrerande barn 

lever i Thailand och Kina. 

– Det var otroligt spännande! 

Jag är fascinerad av vilken tro på 

livet människor kan ha fast allt 

omkring dem är misär. 

Det är också fantastiskt att se alla 

människor som faktiskt vill hjälpa. 

5

juST Nu 

Foto SAVE THE CHILDREN 

elisabeth dahlin besöker en av Rädda barnens sjukvårdskliniker. svenskarna har skänkt 25 miljoner 

kronor till verksamheten i haiti. 

Haiti kräver mer 

Drygt Ett år efter jordbävningskatastrofen 

har Rädda Barnens insatser nått mer än 870 000 

barn och vuxna med mat, sjukvård, tält, sanitet 

och trygghet och skydd för barn. 

Men behoven är enorma. Fortfarande 

lever över en miljon människor i tältläger; boendesituationen 

ökar risken för barn att utsättas 

Enkät: vad är inflytande för dig? tEXt & Foto ANGELICA WOM RYDEN 

Enligt barnkonventionen ska barn och unga ha inflytande över frågor som rör dem. Men - hur definierar de själva 

inflytande? och vad tycker de är viktigast att ha inflytande över? tidningen Barn frågade några ungdomar. 

amina ploco, 14 år, 

trollhättan 

– Inflytande är att få 

sin röst hörd och att någon 

lyssnar när man vill säga 

något, vad det än handlar 

om i samhället. 

– Skolan är viktigast att 

ha inflytande över, för det är 

där vi är mest. 

thanongsak Maisungnoen, 

15 år, Borås. 

– Att se och lära sig hur 

saker fungerar, och sedan 

förändra till det bättre. Det 

är inflytande för mig. 

– Miljön. Och att få 

bestämma mer över mig 

själv. Jag vill bestämma själv 

vad jag ska göra både på min 

fritid och i framtiden. 

för våld, övergrepp, sjukdomar och undernäring. 

– Det är verkligen dags att världssamfundet 

tar ansvar för att det blir fart på återupp- 

bygganden, säger Rädda Barnens generalsekreterare 

Elisabeth Dahlin som nyligen besökt 

landet. 

– Barnens behov måste sättas i fokus.■ 

stella skalja, 14 år, 

trollhättan. 

– Inflytande är när alla får 

vara med och påverka och 

göra sin röst hörd, inom allt. 

– Viktigast nu är att ha 

inflytande över skolan, för 

vi måste trivas där. Det kan 

handla om allt från prov och 

lektioner till skoltröjor, sport 

och kaféet. 

Kritiskt för 

omhändertagna barn 

i årEts upplaga av rapporten ”Upp till 18” från 

Statistiska centralbyrån och Barnombudsmannen 

har fokus bland annat riktats mot barn som 

lever i utsatta situationer. Särskilt uppmärksammas 

situationen för barn som är placerade i 

samhällsvård. 

– De allvarliga bristerna i omsorgen av de 

20 000 barn och unga som varje år omhändertas 

är en av välfärdsstatens blinda fläckar, säger 

barnombudsman Fredrik Malmberg.■ 

Minister på besök 

i BörJan av årEt besökte barnminister Maria 

Larsson (kd) Rädda Barnens kontor i Stockholm. 

– Jag är månadsgivare sedan 

länge och har ett stort förtroende 

för organisationen, säger hon. 

Maria Larson menar att regeringen 

är beroende av de ideella 

organisationernas kunskap och 

att Rädda Barnen därför är en 

viktig samarbetspartner. 

– Det är ni som har örat mot marken och 

kan uppmärksamma oss på problem och lösningar. 

En av de allra viktigaste barnrättsfrågorna hon 

vill driva under mandatperioden är barns rätt att 

bli lyssnade på. 

– Lagstiftningen måste garantera att barns 

åsikter dokumenteras och tas på allvar i till 

exempel ärenden som rör barns placering inom 

socialtjänsten. ■ 

Dafina Dragusha, 14 år, 

Borås. 

– Att få vara med och 

påverka, men det får vi inte 

göra så mycket. 

– Jag vill ha inflytande 

över frågor som rör mig själv, 

till exempel vilken skola jag 

ska gå i. 

amgalan odkhuu, 14 år, 

Borås. 

– Det är när vuxna lyssnar 

på vad vi säger och tar våra 

förslag på allvar, så vi kan 

göra något av dem. 

– Om jag kunde påverka 

skulle jag hjälpa till så 

mycket som möjligt så att 

alla har det lika bra, och att 

ingen är fattig. 


Barn x/20xx 

Hemlarm anslutet 

till SOS Alarm 

Trygghet med omtanke 

I vårt Trygghetsabonnemang ingår alltid: fri installation, livstids 

materialgaranti, fria utryckningar och fri service utan bindningstid 

eller årsavgifter. Våra larm kan inte köpas av dörrknackare 

och vi samarbetar med SOS Alarm för att ge dig som kund 

största möjliga trygghet. Som ett bevis för att vårt skydd 

håller högsta säkerhetsnivå har Villaägarnas Riksförbund 

- för åttonde året i rad - valt oss som enda partner när det gäller 

För mer information SMS:a TRYGGAHEM till 71120, ring 

020-48 49 10, maila info@tryggahem.se eller besök www.tryggahem.se 

För vi har samma säkerhetsprodukter som de främsta konkurrenterna, 

men vi håller i regel ett väsentligt lägre pris. Smidigt 

så även barnen kan hantera larmet och självklart husdjursanpassar 

vi larmet kostnadsfritt. Enkelt, tryggt och prisvärt. 

Välkommen att larma klokt med Trygga Hem! 

Trygga Hem är ett publikt bolag noterat på marknadsplatsen Nasdaq OMX First North. 

Nyhet! 

Nu med 

kamera 

som tillval! 

7

juST Nu 

Foto PRADEEP KUMAR 

suzanna sundström och sofia söderfjell 

besökte flera projekt i indien som rädda 

Barnen står bakom. 

Indienresa för lotterivinnare 

övEr 200 000 personer har hittills 

dragit en lott i Rädda Barnens kampanj 

Livets Lotteri och testat idén att 

återfödas i ett nytt land. Sofia Söderfjell, 

18, var en av dem som lade ner 

mest arbete på sitt nya jag. För det 

vann hon en resa till Indien. 

– Jag blev jätteglad, mest tänkte 

jag på vilken fantastisk möjlighet 

det var att få se och uppleva saker 

man kanske aldrig skulle få uppleva 

annars, säger hon. 

220 000 

… så många barn i Sverige lever i fattigdom. Det visar 

Rädda Barnens senaste barnfattigdomsrapport. 

Det är en ökning med 10 000 barn sedan den sista 

mätningen 2007. 

Även klyftorna ökar. Risken att leva fattigt är mer 

än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund 

som bland barn med svensk bakgrund. Barn till 

ensamstående föräldrar är också utsatta. Allra störst 

är risken för barn som lever med en förälder som är 

både utlandsfödd och ensamstående. Barnfattigdomen 

bland dessa hushåll är 49 procent. 

– Vi kan och bör ställa höga krav på ett av världens 

rikaste länder. Sverige har utan tvekan de resurser som 

krävs för uppgiften, säger Elisabeth Dahlin, Rädda 

Barnens generalsekreterare. ■ 

Läs hela rapporten på www.rb.se/bokhandel 

Som resesällskap till Indien tog 

hon med sig kompisen Suzanna 

Sundström. Tillsammans besökte de 

bland annat skolor för fattiga barn, 

ett mobilt bussjukhus och en barnrättskommitté 

som har daghem i 

slumområden – några av alla projekt 

som Rädda Barnen driver i New Delhi. 

– Det som gjorde störst intryck 

under resan var alla människor vi fick 

träffa, säger Sofia Söderfjell. 

Nu väntar arbetet med att vidareut- 

veckla de nya kunskaperna. Sofia och 

Suzanna går sista året på gymnasiet 

och de har nu valt att fokusera sitt 

projektarbete på barns skilda villkor. 

– Vi blev inspirerade av Livets 

Lotteri och har beslutat oss för att 

jämföra indiska och svenska barns 

framtidsdrömmar, säger Sofia. Vi 

intervjuade barn under resan och 

kommer göra detsamma med barn 

här hemma nu. 

Läs mer på www.livetslotteri.se ■ 

dockvagn, bilar, dvd-filmer, bollar och spel... 

...det har lokalföreningen i Skänninge samlat in och nu skänkt till Kriminalvårdens 

anstalt i kommunen. 

– Tanken är att leksakerna ska kunna användas av barn som besöker sina 

föräldrar i fängelset, säger Iréne Johansson, ordförande i lokalföreningen. ■ 

Bamse stöttar 

asylsökande barn 

MigrationsvErKEt riktar sig för första gången direkt 

till asylsökande barn i en stor informationssatsning. 

Materialet har tagits fram i samråd med bland andra 

Rädda Barnen och släpps nu i april. 

– Om barnen får kännedom om 

hur processen går till och vilka personer 

de kommer att träffa känner 

de sig också tryggare, säger 

Annelie Kungsman-Persson 

som leder projektet. 

Förutom en särskild 

barn- och ungdomsportal 

på verkets 

hemsida släpps även 

en Bamsetidning på sex 

olika språk. 

– Det är alltid bra att 

konkretisera information 

till barn med bilder. ■ 

ny sajt om 

bistånd 

DEBattEn kring det svenska 

biståndet har varit intensiv det 

senaste året. Nu lanserar Rädda 

Barnen tillsammans med Röda 

Korset, Diakonia och Svenska 

kyrkan sajten ”Därför bistånd”, 

för att bredda informationen 

och diskussionen. Läs mer på: 

www.darforbistand.se ■ 

oklart ansvar 

drabbar barn 

på Många håll i landet saknas 

förebyggande och tidiga insatser 

för barn och ungdomar med 

psykisk ohälsa. I vissa fall riskerar 

barn att bli helt utan vård. 

Det visar Socialstyrelsen i en nationell 

granskning. Anledningen 

är otydlig ansvarsfördelning 

mellan olika verksamheter som 

BVC, skolhälsovård, ungdomsmottagningar, 

och BUP.■ 

goda nyheter 

sEDan Kalla krigets slut har 

antalet krig i världen minskat 

med 77 procent. Det visar årets 

upplaga av Human Security 

Report. Enligt rapporten finns 

ett samband mellan ökande 

BNP per capita och minskande 

antal konflikter. I till exempel 

Ostasien har BNP fördubblats 

sedan 1979, samtidigt som 

antalet konflikter där nära 

halverats. ■ 

vårdmissar 

vårDEn Missar sannolikt 

många fall av allvarlig barnmisshandel. 

Det visar barnsjuksköterskan 

Björn Tingberg 

i en avhandling från Karolinska 

Institutet. I bara 5 av de 47 fall 

av misstänkt skallskada hos 

barn under 17 månader, nämner 

journalanteckningarna att en 

utredning om barnmisshandel 

genomförts. 

– I övriga sägs i stort sett inget 

om misshandel, säger Björn 

Tingberg som gjort studien vid 

akuten vid Astrid Lindgrens 

sjukhus. 

En delstudie i avhandlingen 

visar att bara 55 procent av de 

barn som identifierats som utsatta 

för övergrepp har anmälts 

till socialtjänsten. Detta trots 

att vårdpersonal är skyldig att 

rapportera. ■ 



TACK! 

9

juST Nu FöRETAG 

IKEA:s mjukaste 

kampanj gav miljoner 

MEllan 1 novEMBEr och 23 december varje år säljer IKEA mjukdjur till förmån 

för Rädda Barnen och FN:s barnfond Unicef. 

– I år blev det drygt 102 miljoner kronor, vilket är fantastiskt roligt, säger Eva 

Stål, koordinator miljö och socialt ansvar IKEA Sverige. 

Sedan starten 2003 har IKEA bidragit med 316 800 000 kronor till de två organisationerna 

genom mjukdjurskampanjen. Pengarna användas för att stötta 

olika utbildningsinsatser världen över. 

Runda av uppåt! 

aXFooD snaBBgross är Sveriges ledande hämtgrossist för restaurang- och 

storköksmarknaden. Under december månad genomfördes kampanjen ”High 

five” i företagets butiker. Kunderna fick då möjlighet att öka summan i kassan 

med 5 kronor eller mer, ett bidrag som gått till Rädda Barnens utbildningsprojekt 

i Elfenbenskusten. 

– Detta är ett sätt för oss att ta vårt sociala ansvar, säger Anna Åkesson, 

Marknads- och Affärsutvecklingsansvarig vid Axfood Snabbgross AB. 

lätt göra god gärning med ny säljsajt 

nästa gång Du vill sälja en begagnad vara på nätet, varför inte lägga ut den 

på nya köp- och säljsajten karl-bertil.se? Då går nämligen hälften av din annonsavgift 

till Rädda Barnen, SOS Barnbyar eller Amnesty International. 

– I sann Karl-Bertil Jonsson-anda vill vi göra det lätt för personer att vara 

snälla, säger Markus Sundström, grundare av sajten. 

Annonsavgifterna på karl-bertil.se varierar mellan 10 och 90 kronor, beroende 

på vad man säljer. 

peter ingman, vD 

på Mynewsdesk 

köpte rädda Barnens 

julgran för 150 000 

kronor. 

Dyra – men nyttiga klappar 

straX FörE Jul erbjöd Rädda Barnen företagsklappar till överpriser. Kampanjen 

var ett sätt att visa det orimliga i att det är avdragsgillt att ge julklappar 

som ost och pepparkakor, men inte klappar som stöttar arbetet för utsatta 

barn. 

Ett av de företag som nappade på erbjudandet var MyNewsdesk som köpte 

en julgran för 150 000 kronor. 

– Genom att ställa granen mitt i det öppna landskapet på vårt nya kontor 

ville vi inspirera andra till att göra samma sak, säger Peter Ingman, VD på 

MyNewsdesk. Det är också det finaste vi kan ge våra kunder som tack för det 

gångna året. 

Samarbete med Medstop klart 

apotEKsKEDJan MEDstop har inlett ett samarbete med Rädda Barnen. Syftet 

är att stödja den globala kampanjen EveryOne, som arbetar för att minska 

barndödligheten i tredje världen. I en första aktivitet avsatte Medstop 2 kronor 

för varje såld julsenap till Rädda Barnen. 

– Två burkar julsenap kan rädda ett barn från malaria, säger Fredrik Söderberg. 

VD Medstop. 

Posten lanserar 

frimärke för 

Rädda Barnen 

nu gEr postEn ut ett särskilt frimärke för att stötta hjälparbete runt om i 

världen. Rädda Barnen blir den första förmånstagaren. För varje sålt häfte som 

säljs i år, går tio kronor till organisationen. Pengarna ska till arbetet att ge barn 

i konflikt- och katastrofdrabbade områden tillgång till en kvalitativ utbildning. 

Frimärkena kommer att finnas i handeln från den 24 mars. 


TACK MYNEWSDESK 

OCH RELACOM FÖR 

ATT NI KÖPTE EN 

PRISVÄRD JULGÅVA. 

Tack vare er har kampen för barns rättigheter fått en rejäl 

skjuts framåt. Insatsen betyder både akut och långsiktigt stöd 

till barn som drabbats av krig och naturkatastrofer, att fl er får 

gå i skolan och att färre barn tvingas arbeta som barnsoldater 

eller bli utsatta för våld och övergrepp. 

Rädda Barnen vill tacka för att ni investerat i något mycket 

värdefullt. 


11

En värld i 

16,8 

Oceanien 

Oceanien 

214 

14,2 

Nordamerika 

Nordamerika 

Europa Europa 

Andel migranter 

av befolkningen 

efter region år 2010, procent 

9,5 

Afrika Afrika 

Antal internationella 

migranter i världen år 

2009. Siffran motsvarar 

miljoner 3,1 % av världens 

sammanlagda befolkning. 740 miljoner 

människor flyttade inom sitt eget land. 

Asien Asien 

Amerika karakteriseras av 

starka migrationsströmmar 

från syd till nord, från Latinamerika 

och Karibien till USA och 

Kanada, och i ökad utsträckning 

Europa. USA och Kanada 

fortsätter att vara stora 

mottagare av permanenta 

invandrare från hela världen 

men står också inför en växande 

efterfrågan på tillfällig 

arbetskraft. 

Världens 

befolkning 

1,9 1,5 1,3 

Latinamerika 

Latinamerika 

3,1 % är migranter 

414 

Den sammanlagda 

summa 

som världens 

miljarder migranter 

skickade tillbaka till sina 

hemländer under 2009. 

27,1 

miljoner 

Källa: International Organization for Migration, IOM. och FN:s utvecklingsprogram, UNDP 

*Människor som har flytt på grund av en fruktan för sitt liv och hälsa, men som inte lämnat sitt hemland. 

Europas regionala dynamik 

skiljer sig från andra på grund 

av Europeiska Unionens mål 

att upprätta ett gemensamt 

utrymme för fri rörlighet 

innanför unionens yttre gränser. 

Afrikaner flyttar främst 

till andra afrikanska länder. 

Södra Afrika, Afrika norr om 

Sahara och Västafrika är 

de sub-regioner som drabbats 

hårdast av arbetskraftens 

rörlighet i Afrika. 

Antal internflyktingar* 

i världen år 

2009. 

Globala trender 

● Det totala antalet intenationella 

migranter har ökat under 

de senaste 10 åren, från 150 

miljoner år 2000 till dagens 

214 miljoner. I dag är en av 33 

personer i världen internationell 

migrant. 


örelse 

42,8 

USA 


Ryssland 

Ryssland 

Här lever flest 

migranter 

miljoner personer 

12,3 10,8 7,3 7,2 

Tyskland 

Tyskland 

Saudi Saudi Arabien 

Arabien 

Mellanöstern är den 

i särklass viktigaste regionen 

för tillfälligt kontraktsanställda 

arbetstagare, varav 

de flesta är från Asien. 

● Människor migrerar till 

fler olika länder i dag än 

för tio år sedan. Men 

fortfarande rör sig de 

allra flesta inom sina 

egna länder. 

Kanada Kanada 

Länderna som flest 

har lämnat 

35 

antal som lever 

utanför gränserna 

miljoner personer 

Kina 

● De summor som 

migranter skickar hem till 

sina familjer överstiger 

i många länder det 

officiella utvecklingsbiståndet. 

20 

Indien Indien 

7 

Filippinerna 

Filippinerna 

Asien, härifrån kommer den största 

gruppen tillfälliga kontraktsarbetare i 

världen. Samtidigt karaktäriseras 

Asien av mycket stora interregionala 

flöden av migrerande arbetstagare, 

särskilt av den stora inre rörelsen i 

Kina och Indien. 

Oceanien omfattar två 

stora destinationsländer - 

Australien och Nya Zeeland. 

Ö-nationer vars befolkningar 

är allt mer intresserade av 

arbetskraftsutvandring. 

● Antalet flyktingar 

i världen har varit relativt 

konstant: 13, 5 miljoner år 

2009, jämfört med 

14 miljoner år 2000. 

nyhetsgrafik.com 

Varje år lämnar miljontals 

barn sina hemländer. 

Många drömmer om ett 

bättre liv. Andra flyr undan 

krig, våld och naturkatastrofer. 

Några används som varor 

i en mänsklig handel. 

– Nu är det dags att vi riktar 

ljuset mot barn som migrerar, 

säger Lena Karlsson, 

ansvarig för Rädda Barnens 

satsning för barns rätt till 

trygghet och skydd. 

text & foto: SOPHIE ARNö grafik: JONAS ASKERGREN 

CirKa 200 MilJonEr människor rör sig årligen mellan 

världens länder – och ännu fler inom länder, ofta 

från landsbygd till stad. Många av dem är barn. Och 

antalet som migrerar kommer troligen att öka. 

– Det finns många positiva drivkrafter och effekter 

av migration, säger Lena Karlsson, som leder 

Rädda Barnens arbete för att uppmärksamma och 

stötta barn som migrerar. 

– Förflyttningen innebär ofta nya möjligheter till 

jobb, utbildning, sjukvård och bättre levnadsstandard. 

Men den medför också risker – särskilt för dem 

som reser utan sina familjer. 

– Hittills har biståndsorganisationer framförallt 

uppmärksammat barn som utsätts för trafficking. Nu 

måste vi bredda perspektivet och se erfarenheterna, 

sårbarheten och behoven även hos andra. 

– Vi måste också utveckla mer effektiva och integrerade 

stödsystem för barn som migrerar. Idag är 

stödet ofta fragmenterat och inkonsekvent. Barn som 

migrerar ska ha samma rättigheter som barnen i det 

land de förflyttar sig till. 

Under hösten var Rädda Barnen med och samlade 

en rad forskare och representanter bland annat från 

världens regeringar, från FN, International Labour 

Organisation, Institute of migration, och UNHCR till 

en konferens. 

– Målet var att skapa en gemensam förståelse för 

de frågor som är väsentliga för barn som migrerar, 

säger Lena Karlsson. 

Med på konferensen var därför också barn som 

kunde dela med sig av egna erfarenheter. En av dem 

13

”se hur vi bidrar” 

EriCa Munoz MErCaDo, 18, flyttade från Nicaragua 

till Costa Rica med sin familj när hon var tio 

år, för att komma ur fattigdom och arbetslöshet. 

– Utan papper var det svårt att få gå i skolan. 

Och det var krångligt och dyrt att få legal status. 

Ett annat problem var alla fördomar mot invandrare. 

De säger att vi stjäl deras jobb, att vi är 

våldsamma. Regeringen och media borde lyfta 

fram vad vi gör för landet istället, hur vi bidrar till 

ekonomi och kultur. 

var Erica Munoz Mercado, 18, som flyttade 

från Nicaragua till Costa Rica med sin 

mamma och två bröder när hon var tio år, 

för att familjen skulle komma ur fattigdom 

och arbetslöshet. 

– Jag visste ingenting om vad som skulle 

hända i det nya landet, berättar hon. Den 

nya staden var som en labyrint. Jag kände 

mig vilsen. 

Ali Ahmed, 17, migrerade ensam och på 

eget initiativ, från Eritrea till Rom i Italien, 

i hopp om ett bättre liv. Resan tog sju månader. 

Två av hans vänner dog i öknen när de 

var på väg till fots genom Sudan. 

– Det svåraste var att ingen visste något 

om vad som hände oss på vägen, säger han. 

Ingen hade ansvar för oss. 

Gloria Berberi, 18, från Albanien berättar 

också om vänner som dött. 

– Jag kommer från en by med extremt 

hög arbetslöshet. Många tar sig till Grekland, 

men många dör också av kylan på väg 

över bergen. 

Hon har även vänner som utsatts för 

olika övergrepp på vägen, bland annat av 

polisen. 

– När den som ska hjälpa, istället misshandlar 

och låser in en så finns det ingen 

man kan vända sig till, konstaterar hon. 

Barnens erfarenheter visar att utmaningar, 

övergrepp och risker kan uppstå både 

” Fråga om våra 

mål och planer” 

ali ahMED, 17, har migrerat ensam från Eritrea 

till Italien, i hopp om ett bättre liv. 

– Jag skulle vilja be alla som har möjlighet 

att påverka att ta emot de unga som kommer 

till deras länder på ett bättre sätt. Många av oss 

vill studera. Men utan dokument kan vi inte göra 

någonting. Jag önskar att de frågade oss om 

våra ambitioner, mål och planer när vi kommer 

till Europa. Idag tar de våra fingeravtryck och 

ingenting mer. 

före, under och efter resan – men ofta är det 

just själva resan som är den mest riskfyllda. 

– Många kommer på illegal väg och riskerar 

sin hälsa och sina liv i farliga transporter, 

med dålig hygien och dålig mat, 

konstaterar Lena Karlsson. 

En 16-årig poJKE berättar hur han grävde ner 

sig under en löven i djungeln på natten för 

att skydda sig mot vilda djur. Han berättar 

också om hur desorienterad han var. 

– Jag kunde inte språket och visste inte 

vägen. 

Själva rörelsen gör barnen sårbara, konstaterar 

Najat M’jid Maalla, FN: s särskilde 

rapportör om försäljning av barn. 

– Vi får inte heller glömma alla de barn 

som lämnas ensamma när föräldrarna 

flyttar till andra orter för att söka arbete, 

understryker hon. Familjen utgör det främsta 

skyddet för ett barn – så när de splittras 

ökar barnets sårbarhet. 

– Att ständigt vara borta från sin familj 

lämnar också djupa spår. 

Ett annat problem är att många barn 

som migrerar arresteras och skickas tillbaka 

utan någon ordentlig bedömning av om 

detta verkligen ligger i deras bästa intresse. 

– Frågan om vad som är barnets bästa har 

inte bara ett svar, konstaterar Jaqueline Bhabba, 

professor vid Harvard University i USA. 

” gör det lättare 

att återförenas” 

gloria BErBEri, 18, bor i Kucove i Albanien och 

arbetar mot trafficking. 

– Det är extremt många som lämnar vår by på 

grund av arbetslöshet. De hoppas på ett bättre 

liv, men utsätts ofta för övergrepp på vägen. Jag 

vet många unga som har tvingats till prostitution. 

Polisen som ska hjälpa dem utsätter dem 

för misshandel och låser in dem. Barn skulle 

behöva mer information om riskerna innan de 

ger sig av. Jag önskar också att det var lättare för 

familjer att återförenas. 

– Barn skickas ofta tillbaka hem under 

parollen att ”barn mår bäst av att vara med 

sina föräldrar”. Men vad som är bäst beror 

på så mycket, som ålder, kön, personliga, 

politiska och sociala omständigheter och 

erfarenheter, familj. Man behöver göra 

ordentliga individuella prövningar. 

Att lyssna på varje enskilt barns erfarenheter 

och behov är centralt för att ett bättre 

omhändertagande ska kunna utvecklas. 

– Det finns inte en lösning, säger Lena 

Karlsson. Det handlar om att involvera 

familjen i första hand, men också om att 

utveckla strukturer för trygghet och skydd 

i lokalsamhällen, att engagera frivilligorganisationer, 

politiker och myndigheter. Ett 

barn som kommer till ett nytt land måste 

till exempel ha tillgång till utbildning och 

sjukvård och få information och rådgivning 

på sitt eget språk. 

– Om man ska kunna avgöra vad som är 

barnets bästa är det också nödvändigt att 

man lyssnar till vad barnet själv tycker, och 

att man är beredd att diskutera olika lösningar 

för varje barn. 

Men så ser det inte alltid ut. 

En särskilt utsatt grupp bland de migrerande 

barnen är de statslösa, det vill säga 

barn utan nationell identitet eller legal 

status i något land. De hamnar ofta utanför 

alla sociala skyddsnät. 


”informera mera” 

thanat phaEtChaiDaEn, 23 , är född och 

uppvuxen i Thailand men har först nyligen fått 

medborgarskap eftersom hans föräldrar är från 

Burma. 

– Det är otroligt mycket korruption och byråkrati 

i processen att söka en nationell identitet. 

Tänk bara på alla protokoll som ska signeras – 

och på att det finns barn som aldrig har sett en 

penna i sitt liv! Det måste bli enklare! Organisationer 

borde söka upp barn utan papper som bor 

i avlägsna områden, informera och hjälpa dem. 

– Utan dokument kan man inte göra 

någonting, säger Thanat Phaetchaidaen, 

som vuxit upp som statslös i norra Thailand 

med burmesiska föräldrar. 

– Jag förstod aldrig varför jag inte fick 

samma möjligheter som mina vänner 

som hade thailändskt id-kort. Jag kunde 

till exempel inte resa inom landet, vilket 

innebar att jag inte fick följa med mitt fotbollslag 

på turneringar. Och min familj var 

tvungen att betala för skola och sjukvård. 

Han säger att det stöd han skulle ha 

behövt är väldigt enkelt; 

– Att få vara med familjen och känna 

mig trygg – att inte hela tiden behöva fly 

undan polisen som jagar illegala invandrare. 

– Polisen skulle göra det enklare att ansöka 

om nationalitet. Idag är det otroligt mycket 

byråkrati och korruption i den processen. 

Thanat tycker att organisationer borde 

söka upp människor i avlägsna områden – 

där det finns många barn utan papper och 

hjälpa dem med information om hur de 

kan söka en nationalitet. 

Han har själv engagerat sig i en grupp 

unga, före detta statslösa, som söker upp 

och hjälper andra i den processen. 

ävEn anDra unga pekar på att barn behöver 

organisera sig och hjälpa varandra. Som 


” hjälp barn att 

organisera sig” 

sèvErinE tangni, 16, bor i Benin och är engagerad 

i en organisation där barn stödjer andra barn 

som arbetar. Många av dem har migrerat. 

– Barn som måste jobba i ett annat land 

behöver en organisation som är till för dem. En 

organisation som kan dela deras erfarenheter 

och tala om vad det finns för möjligheter, hur 

man skaffar id-kort, vart man vänder sig om 

man behöver stöd. Barn kan göra mycket för 

att hjälpa varandra. Vår största styrka är våra 

vänner. 

grupp kan man få helt andra möjligheter 

till skydd, aktioner, sanktioner, påtryckningar 

och förhandlingar. Barnen känner 

varandra och kan hjälpa varandra med råd 

om var de ska vända sig om de behöver 

hjälp av expertis. 

Men Erica Munoz Mercado påpekar 

samtidigt att de vuxna, och staterna, alltid 

måste bära ett ansvar: 

– Både hemlandet och ankomstlandet 

måste vara involverade. Det är inte bara 

familjens och lokalsamhällets ansvar utan 

även regeringarnas. De måste skydda barnen! 

■ 

Statslösa barn särskilt 

utsatta 

● Vissa barn är mer utsatta än andra när de migrerar, 

bland dem finns flickor, de yngsta barnen 

och barn som är statslösa. 

● en statslös person är någon som inte erkänns 

av något land som medborgare. 

● Åtskilliga miljoner människor i världen lever 

idag utan nationell identitet. det innebär 

som regel att de inte kan vara fullt delaktiga i 

samhället, till exempel så är rösträtten oftast 

begränsad till medborgare. statslösa nekas 

ofta identitetshandlingar, liksom tillgång till 

utbildning, jobb och hälsovård . 

hallå där… 

… roberta Cecchetti! Du ansvarar för att 

driva rädda Barnens påverkansarbete i 

genève. vad är ditt uppdrag? 

– Jag ska försöka få till stånd politiska förändringar 

på nationell, regional och internationell 

nivå som kan leda till att barn som migrerar får ett 

bättre skydd. 

vilken är den viktigaste delen i detta 

arbete? 

– Att få regeringar att inse att det finns många 

olika skäl till att barn migrerar. Det kan vara för 

att komma undan fattigdom, krig och katastrofer, 

men också för att skapa bättre möjligheter i livet. 

Att barn migrerar kan i sig kan inte förhindras, men 

vi måste se till att det inte sker på ett farligt och 

otryggt sätt, vare sig de flyttar själva, i familj; inom 

ett land eller över gränser. 

vilka andra viktiga frågor driver rädda 

Barnen? 

– I dag finns det i många länder ett lagstadgat 

skydd för barn som utsätts för handel, vi driver nu 

på för att det skyddet måste gälla för alla barn 

som migrerar. Vi driver också på för att de barn som 

migrerat till ett land ska ha samma tillgång till 

exempelvis skolgång, sjukvård, samt juridiskt och 

psykosocialt stöd som inhemska barn. 

vilka resultat har ni uppnått? 

Vi har lyckats sätta barn som migrerar på den 

internationella agendan. Just nu sker ett paradigmskifte 

– från att se på migration som synonymt 

med risker, till att se att också barn har rätt till fri 

rörlighet och att det kan skapa möjligheter för barn 

om det sker under bra förutsättningar. 

vilka är de största utmaningarna? 

– Att göra vuxna och politiker medvetna om att 

en förflyttning faktiskt kan vara för barnets bästa, 

men också att de allra flesta barn rör sig inom ett 

lands gränser och inte mellan. En annan utmaning 

är att anpassa systemen för att skydda barn när de 

flyttar. Det är oftast lättare för myndigheter och 

andra att skydda barn före och efter att barnet förflyttat 

sig, men insatserna är svårare under själva 

förflyttningen. 

varför är rädda Barnen en aktör i denna 

fråga? 

– Vi har en unik position i det att vi pratat med 

barn som migrerar – och tagit del av deras och 

föräldrarnas erfarenheter. Det har till exempel gjort 

det uppenbart att migration både kan utgöra en 

risk för barnen men också en möjlighet, så länge 

det görs på ett säkert och tryggt sätt. ■ 

15

staden ranong är knutpunkt för landets fiskeindustri. här jobbar fattiga barn från Burma 

med att sortera fisk och skala räkor. 


Paradisets 

baksida 

Drömmen är sann. Solen skiner från en klarblå himmel. Vattnet är turkosgrönt, 

maten kryddig och leendena vänliga. 

Men det finns också ett annat Thailand. 

Ett land där fattiga och utländska barn utnyttjas hänsynslöst. 

Ett land där polisen är korrupt och där det saknas politisk vilja att skydda 

dem som bygger nationens framtid. 

text sophie aRnö foto jöRgen hildebRandt 


17

Det är inte mer än ett sund emellan. 

På ena sidan turistparadiset 

Thailand, rikt på naturtillgångar 

och med en blomstrande exportindustri. 

På andra sidan den konfliktdrabbade 

diktaturen Burma med sin 

skriande höga arbetslöshet, fattigdom och 

kränkningar av mänskliga rättigheter. 

Klockan sju på morgonen är det redan 

full fart. Rangliga små träbåtar går i skytteltrafik 

över floden. Människor hojtar och 

håller hårt i sina värdehandlingar, väl tummade 

pass med många stämplar i. Solblekta 

paraplyer skyddar mot hettan. Resan, från 

Kawthung, det brittiska imperiets sista 

utpost i södra Burma, tar en halvtimme och 

kostar 12 kronor. 

– Det här är verkligen ett dåligt ställe! 

Människor lider, säger pastor Kevin Medilo. 

Han är 34 år ung men talar redan som 

en gammal man. Det klafsar om våra skor 

när vi försiktigt kliver mellan högarna av 

fisk på kajen. Lukten är fullkomligt bedövande 

i den 30-gradiga värmen. 

ranong är En liten charmlös stad med solkiga 

fasader och härvor av trassliga elledningar, 

30 mil norr om turistparadiset Phuket. 

I all sin oansenlighet är orten en viktig 

knutpunkt för fiskeindustrin i Thailand. 

Som sådan lockar den till sig tusentals migranter 

varje år, framförallt från Burma. 

Den här morgonen, liksom alla andra 

morgnar, är många fullt sysselsatta med 

att sortera nattens fångst. De flesta är barn. 

Små, mjuka händer lämpar sig väl. 

Pweh, 11, jobbar koncentrerat med att 

binda ihop klorna på krabba efter krabba. 

Förläget tittar hon ner när vi söker kontakt, 

men berättar att hon har kommit hit från 

Burma med sin moster. Hon tystnar när hon 

ser att hennes thailändska arbetsgivare ser 

oss, två välgödda kvinnor, fortfarande med 

olja på fingrarna efter en riklig måltid. De 

knappar lojt på sina nya mobiltelefoner, samtidigt 

som de bevakar sina anställda. De tycks 

inte ha några som helst problem med att låta 

små burmesiska barn jobba vid sina fötter. 

– Enligt thailändsk lag är det förbjudet 

för barn under 15 år att arbeta, berättar 

pweh, 11, (i förgrunden) och hennes moster (på huk till vänster) 

jobbar koncentrerat med att binda upp klorna på hundratals 

krabbor medan deras thailändska arbetsgivare (vid bordet 

bakom) övervakar dem, äter och pratar i mobiltelefon. 

pastor Kevin. Men det tycks ingen bry sig 

om. 

På samma vis är det förbjudet för underåriga 

att sälja sex. Något som inte på något 

vis generar handeln som tar vid på stadens 

bakgator framåt kvällen. 

– Här finns ytterligare möjligheter att 

tjäna pengar, både för dem som säljer sig 

och för polisen som ofta är korrupt. 

när han Först kom hit från Filippinerna för 

tre år sedan, på besök för sin församling 

Marist Mission, som driver verksamhet i 

området med stöd av Rädda Barnen, så blev 

han djupt berörd, ja ”skakad”, av migranternas 

situation. 

– Jag såg hur de utnyttjades, hur de arbetade 

långa arbetsdagar, för knappt minimilön, 

inom fiske-, jordbruks- byggnads- och 

sexindustrin. 

– Om vi tog bort alla migranter skulle 

Thailand bli bankrutt. Den växande ekonomin 

är helt beroende av deras arbete. 

Men trots det är fördomar och rasism 

utbredda, särskilt mot burmeser och mot 


minoritetsfolk från de fattiga nordöstra 

delarna av landet. 

– Man vill att de utför tjänster åt en – 

men man vill inte ta hand om dem. 

Många migrerande barn och familjer är 

i Thailand illegalt och lever ”osynliga”, helt 

utanför befintliga trygghetssystem. Det gör 

dem extra sårbara och beroende av sina 

arbetsgivare. 

– Om de blir utsatta för olika typer av 

övergrepp har de ingenstans att vända sig 

eftersom de då är rädda att bli fängslade 

eller deporterade. 

Det finns kriminella, thailändska ligor 

som har satt i system att råna just illegala 

invandrare, eftersom de vet att de sällan 

polisanmäler brotten. 

Andra problem migranter brottas med 

är att de inte kan språket, vilket gör att de 

har svårt att söka information. 

– Och de lever ofta i usla, osanitära 

bostäder, äter dåligt och drabbas därför 

också oftare än andra av olika infektioner. 

Pastor Kevin tar med oss till ett kvarter 

någon kilometer från hamnen. Genom ett 


phyu nyin vågar inte lämna den fallfärdiga bostad som 

hon delar med ett 60-tal andra migranter från burma. 

– jag är rädd att bli arresterad och deporterad, säger hon. 

trasigt plank kliver vi in i en fullkomligt 

osannolik miljö, som är hem för ett 60-tal 

burmesiska migranter. Runt en gård fylld av 

bråte sluter sig ett tvåvåninghus som ser ut 

att kunna rasa samman vilken stund som 

helst, hjälpligt ihopspikat av murkna plankor 

och tätat i taket med stora trasiga plastsjok. 

Luften är fuktig och stanken från floden som 

löper längs baksidan unken. Bland snäckskalen 

som ligger spridda på flodbanken bökar 

mängder av stora bruna råttor. 

– Nu förstår du varför många blir sjuka, 

säger han och tittar forskande på mig. 

Ett par MEDElålDErs män skränar berusat 

på en bänk och pastor Kevin går fram och 

hör hur det är med dem. Intill badar ett 

litet barn i en minimal blå plastbalja full av 

brunt vatten. 

På den dunkla övervåningen steker en 

kvinna kyckling över öppen eld – något 

som verkar fullkomligt livsfarligt med 

tanke på bostadens fnösktorra virke. 

Och mitt i allt detta – i ett av de små sovrummen 

som har väggar tapetserade med 

tidningspapper, finns ett skåp med glasdörrar 

som döljer perfekt tvättade och vikta 

babykläder. 

– Han var ett år när han dog, förklarar 

Lhjin Koko, 26, och visar oss ett blekt foto 

av sonen. 

– Vi hade inte pengar att åka till sjukhus 

och vi förstod inte att det var hiv. 

Han har själv just blivit lite starkare 

efter att ha varit nära döden i aids. 

– Jag har pastor Kevin och pastor John, 

ja hela Marist Mission, att tacka för mitt liv! 

Det var de som hittade mig och såg till att 

jag fick vård när jag låg här. 

Livet i Ranong har blivit totalt annorlunda 

än vad Lhjin Koko drömde om när han 

kom hit som 18-åring. 

– När jag först kom från Rangoon med 

hjälp av människosmugglare, så var jag 

rädd eftersom jag inte pratade språket. Men 

jag hoppades tjäna pengar. Sen visade det 

sig vara svårt att få jobb. Jag började festa 

vilt, tog droger och träffade tjejer. Sen blev 

jag sjuk. 

– Nu känner jag mig alldeles tom och 

19

lhjin Kok (till höger) kom till thailand som 

18-åring. idag lever han gömd och utblottad med 

aids. han har också förlorat en son i sjukdomen. 

pastor Kevin Medilo (till vänster) är upprörd. 

– thailands växande ekonomi är helt beroende 

av migranternas arbete. Man utnyttjar – men vill 

inte ta hand om dem, konstaterar han. 



21

stämplarna i passen vittnar om många resor 

över sundet. 

Kimberly, 17, har gått från arbete på en fiskfabrik, 

via skolbänken, till att själv hoppa in som lärare. 

MYANMAR 

(BURMA) 

Chiang Mai 

Ping 

Nakhon Sawan 

P huket 

Hua Hin 

MALAYSIA 

Phitsanulo k 

Mekong 

Rayong KA M BODJA HuvudStad: Bangkok 

StatSSkick: Konstitutionell monarki 

antal invånare: 68,1 miljoner (2010; källa FN) 

invånare/km2: 133 (2010; källa FN) 

nativitet/födelSetal: 1,5 % (2008) 

förväntad medellivSlängd: kvinnor 75 år, 

män 68 år (2008) 

BnP/inv: 3 972 US dollar (2009) 

Procent läS- ocH Skrivkunniga: Kvinnor 

93%, män 96% (2007) 

religioner: Huvudsakligen buddhism. 

Minoriteteer av muslimer, kristna, hinduer m fl. 

källa: Utrikespolitiska Institutet 

LAOS 

Bangkok 

Sur i n 

VIETNAM 

thailand/ raja-anachakra thai 

THAI. 

utblottad. Jag har ingenting, säger han med 

ett stort och motsägelsefullt leende. 

Hans unga fru Cho Ayo, 22, som också är 

hiv-smittad, instämmer: 

– Jag är inte lycklig här. Det är inte mitt 

land. Vi söker en möjlighet att åka tillbaka. 

Men vi har inga pengar. 

I rummet intill träffar vi Phyu Nyin. 

Hon är 23 år gammal men ser ut som 12, är 

tystlåten, blyg och målad på kinderna med 

tanahka, det karaktäristiska gula puder 

som de flesta burmesiska kvinnor sminkar 

sig med. Hennes fyraåriga son klättrar rastlöst 

i hennes knä medan hon berättar: 

– Min man jobbar på en fiskebåt och är 

ute flera månader i sträck. När jag är ensam 

här vågar jag sällan gå ut, eftersom jag är 

rädd att bli arresterad av polisen. Det har 

hänt flera gånger. Men hittills har jag kunnat 

betala mig fri. 

Hon drömmer också om att en dag 

kunna åka tillbaka till Burma och om att 

utbilda sig. 

– Men jag vet inte hur det ska gå till. 

när vi läMnat gården frågar jag Kevin hur 

han orkar med sitt arbete. 

– När jag först kom hit blev jag så upprörd, 

säger han. Och fortfarande kan det 

kännas hopplöst. Problemet så stort! 

– Jag finner motivation främst i mina 

böner. 

Han får också kraft av att se den positiva 

förändring som han och hans kollegor faktiskt 

kan bidra till. Att informera om möjligheten 

till vård och att driva en egen sjukvårdsmottagning 

är en del av deras arbete. 

En annan viktig del är att ge migrerande 

barn möjlighet till utbildning. 

Församlingen driver en egen skola dit 

han tar med oss. Den svala, välordnade miljön 

står i skarp kontrast till miljön vi just 

har lämnat. En grupp barn, prydligt klädda 

i välstrukna vita skjortor och mörkblå kjolar 

och byxor, arbetar koncentrerat med att 

lära sig engelska verb ute på terrassen på 

övervåningen. Där möter vi Kimberly, 17. 

Hon har gått från arbete på en fiskfabrik, 

via skolbänken, till att själv hoppa in 

som lärare några timmar i veckan. 

– Min familj flyttade hit från Burma när 

jag var två år, berättar hon. Eftersom vi 

är väldigt fattiga var jag tvungen att börja 

jobba på en fiskfabrik när jag var 14 år. 

Varje dag var hon tvungen att gå upp 

och ge sig av klockan fem på morgonen. 

Sen jobbade hon till tio på kvällen. 

– Många anställda var i min ålder. Det var 

inget dagsljus i lokalen, inga fönster, och vi 

var tvungna att stå upp hela dagarna. Om vi 

pratade så slog de oss. Jag var så trött! Och jag 

frågade mig ”Vad gör jag här? ”. Jag kände mig 

orolig och upprörd. Det kändes som om jag 

inte hade någon framtid när jag såg dem som 

var äldre och som hade jobbat där i tio år. 

Till sist gick det inte längre. 

– Jag kunde bara inte, fast familjen ville att 

jag skulle arbeta. Det blev stora bråk hemma. 

pastor KEvin oCh hans kollegor fick kontakt 

med familjen genom sitt uppsökande 

arbete och lyckades övertala föräldrarna att 

låta Kimberley börja i deras skola. 

– Ofta är det en stor utmaning att övertala 

föräldrarna, konstaterar han. Många 

har ingen tradition av att utbilda sig och de 

behöver pengarna som barnen kan dra in 

genom arbete. 

– Vi försöker förklara att om barnen får 

chans att lära sig språk, thailändska och engelska, 

och data, så ökar deras valmöjligheter och 

deras chans att tjäna mer pengar i framtiden. 

I Kimberleys fall visade det sig snabbt att 

hon hade väldigt lätt att lära – och att lära ut. 

Nu tycks det inte längre finnas några gränser. 

– Det känns så bra att kunna hjälpa 

andra, säger hon. Jag tycker om att undervisa 

fattiga barn, för jag vet hur det känns 

för dem att få möjligheten. 

– Förut hade jag inget självförtroende. 

Men nu… 

– När jag pratar så lyssnar de! Och när de 

ställer frågor så tvingar det mig att fortsätta 

lära. ■ 


”nu måste 

vuxna ta 

sitt ansvar” 

internationella rädda Barnen 

driver många projekt för barn 

som migrerar inom och mellan 

länder. Ett av de mest omfattande 

är i Mekong-regionen. 

Edel silan är den som ansvarar 

för att koordinera arbetet som 

bedrivs i thailand, såväl som i 

Burma, laos, Kina och vietnam. 

varför är det viktigt för rädda Barnen att 

fokusera på barn som migrerar just i Mekongområdet? 

– Rörelse har blivit en väsentlig del av 

livet här och vi vet att barn som är på resande 

fot är extra utsatta för övergrepp, våld, 

utnyttjande och vanvård. Migrerande barn 

är ofta socialt marginaliserade och osynliga 

i de befintliga trygghetssystemen. 

– Trots det handlar de flesta politiska 

diskussioner kring våra länders utveckling, 

om handel, infrastruktur, turism och vuxna 

migrerande arbetstagare. Det är knappt att 

man erkänner att det finns en stor grupp 

barn bland dem som flyttar. 

vilka är de största svårigheterna för migrerande 

barn i thailand? 

– Enligt lag får barn i Thailand utföra “lättare” 

arbete när de är i åldern 13-17 år men 

många utnyttjas för tungt arbete inom hushåll, 

byggbransch, fabriker, jordbruk och fiskeindustri, 

särskilt de barn som kommer från 

andra länder. Få blir betalda den lagstadgade 

minimilönen och de tvingas jobba väldigt 

långa dagar. Eftersom de ofta är här illegalt, 

blir de beroende av sina arbetsgivare. De 

flesta håller sig så osynliga som möjligt för att 

undvika att gripas av polisen och deporteras. 

röster från fältet hur är situationen för barn som migrerar i ditt land? och vad gör internationella rädda Barnen? 

Maung Maung lwin, landchef Burma: 

– I Burma är det många barn som måste arbeta 

på grund av fattigdom. Många migrerar inom landet, 

andra tar sig över gränserna, främst till Kina 

och Thailand. De flesta är okunniga om problemen 

de kan möta. 

– Vi jobbar med att bygga upp lokala stödgrupper 

som kan informera om riskerna och som 

ser till att barnens resmål och kontaktuppgifter 

dokumenteras. 


– Den sexuella handeln med barn frodas, 

särskilt i områden där det finns många 

migranter. Jag har just besökt en provins 

på gränsen till Laos där barerna ligger på 

rad längs floden. En flicka som gick med på 

att intervjuas berättade att hon bara var 15 

år och att det var hennes kompis som tagit 

dit henne. Nu kunde hon inte lämna baren 

eftersom hon var rädd att bli arresterad, 

som illegal invandrare. Det framkom också 

att polisen brukade besöka lokalen. De är 

troligen också beskyddare av verksamheten. 

– Andra svårigheter som barnen konfronetras 

med är våld på arbetsplatserna och 

brist på fungerande omvårdnad, särskilt 

för de minsta separerade barnen. Ibland 

används de av organiserade syndikat för 

tiggeri. Ytterligare problem är det höga 

antalet invandrarbarn i fängelser och spridningen 

av hiv och aids i invandrargrupper. 

he ye, projektledare Kina: 

– De ekonomiska reformerna i Kina har skapat 

nya möjligheter som gjort att många flyttar inom 

landet, från landsbygd till stad. De migrerande 

barnen är sårbarare än andra – och skyddsnäten 

är svaga. 

– Vi arbetar bland annat med att mobilisera 

lokala myndigheter. Vi håller också utbildningar för 

barnen för att öka deras kapacitet att skydda sig. 

Foto SOPHIE ARNö 

vad kan rädda Barnen göra? 

– Tillsammans med våra samarbetspartner 

utvecklar vi program som hjälper barn 

bort från situationer där de blir utnyttjade, 

misshandlade och vanvårdade. 

– Vi ser det också som helt centralt att 

utbilda de vuxna som finns runt barnen, 

professionella, lärare och föräldrar, i hur de 

bäst kan relatera till och stötta dem, stärka 

deras känsla av värdighet, deras självförtroende 

och hopp om framtiden. 

– Vi hjälper även barnen att organisera 

egna grupper så att de kan stötta varandra 

och söka upp dem bland kamraterna som 

är extra sårbara. 

– Vi bedriver också forskning med 

utgångspunkt från barnens egna erfarenheter 

och använder resultaten för att förespråka 

nödvändiga politiska förändringar 

på lokal och nationell nivå. ■ 

tran ban hung, avdelningschef vietnam: 

– Ett stort problem i Vietnam är att många 

barn blir offer för människohandel. De används för 

hushållsarbete, inom sexindustrin och för tidiga 

äktenskap. 

– Vi satsar på forskning, påverkar och samarbetar 

med myndigheter och beslutsfattare för att 

lagar ska tillämpas. Vi arbetar också med att bygga 

upp lokala skyddsnät och direktstöd till offren. 

23 

Foto SOPHIE ARNö

En lektion 

i säkerhet 

Folk strömmar till städerna. Ekonomisk framgång har lyft flera hundra miljoner 

kineser ur fattigdom. Men det är en riskfylld resa. 

Barn som lämnar den fattiga landsbyggden kidnappas, utnyttjas och isoleras. 

Det vill Rädda Barnen ändra på. 

text sophie aRnö foto jöRgen hildebRandt 


FraMME på tavlan i fyrornas klassrum i 

Fuzhuang skolan, i staden Nanning i södra 

Kina, projiceras en bild av tolv små barn. 

– Den här lilla pojken bodde här i närheten. 

Han kidnappades när han lekte utanför 

sitt hem, säger klassens lärare och pekar på 

en av bilderna. 

Det är lektion om säkerhet. Efter bildvisningen 

får eleverna själva spela rollspel där 

de gestaltar olika situationer, till exempel 

när en främling försöker närma sig ett 

barn. Sedan följer en frågestund. 

Vad skulle ni göra om ni blev kidnappade, 

undrar läraren. 

– Jag skulle försöka hitta ett papper och 

skriva att jag behöver hjälp, säger en pojke. 

– Jag skulle låtsas att jag blev väldigt 

sjuk, och när de ringt efter doktorn skulle 

jag säga till honom, säger en annan. 

– Jag skulle säga att jag behövde gå på 


toa, och så skulle jag försöka smita iväg 

fortsätter en flicka. 

sEDan Kina inlEDDE sin reformpolitik 1978 

har landet upplevt världshistoriens kraftigaste 

ekonomiska omvandling. Idag är 

landet världens näst största ekonomi, efter 

USA. Utvecklingen har skapat nya möjligheter 

för miljontals människor. Många 

har lämnat den fattiga landsbygden för att 

söka lyckan i städerna. Antalet så kallade 

migrantarbetare uppgår idag till drygt 200 

miljoner. 

– Problemet är att den offentliga servicen 

inte har utvecklats i samma takt som 

den ökade rörligheten, säger He Ye, projektledare 

på Internationella Rädda Barnen 

i Kina. 

Det drabbar särskilt barnen. Många 

lämnas ensamma när föräldrarna arbetar. 

De saknar också kunskaper om vad som 

kan hända i en stor stad. På det viset blir de 

extra sårbara. 

Varje år kidnappas och säljs tusentals 

barn. 

– Regeringens ettbarnspolitik och de 

enorma inkomstklyftorna, har skapat en 

efterfrågan, framför allt på pojkar, säger 

He Ye. 

– Fattiga människor har väldigt svaga 

skyddsnät och är beroende av att ha någon 

som kan försörja dem. Därför vill de ha 

flera barn. Många ”köper” en son som de 

sedan ger god utbildning och tar oerhört 

väl hand om, för att han senare ska kunna 

ta hand om dem. 

Flickor säljs oftare till sexhandel eller 

som fruar – underskottet på kvinnor, 

orsakat av aborter på flickfoster, gör dem 

eftertraktade. Men småflickorna är inte lika 

25

i Fuzhuangskolan är 98 procent av de 2400 eleverna migranter. 

”värdefulla” för dem som säljer barn: en 

pojke kan ge över 30 000 kronor medan en 

flicka bara kostar knappt 4 000 kronor. 

Människosmugglingen förekommer i 

många kinesiska provinser. En del av barnen 

rövas bort för att hjälpa till att tigga 

eller utföra andra arbeten. 

– Många föräldrar är medvetna om 

risken att deras barn kidnappas, men det 

finns också många som är väldigt okunniga, 

säger He Ye. 

DE FlEsta soM kommer till städerna från 

fattiga bergsbyar saknar utbildning och 

kunskap som hjälper dem att identifiera 

riskerna. 

– De kommer från en annan kultur, pratar 

ofta ett annat språk, allt är annorlunda, 

säger Lily Lin, som också arbetar för Rädda 

Barnen i Kina. 

– Ofta har de inte råd att sätta sina barn 

på dagis utan lämnar dem ensamma med 

släktingar eller i lägenheten. Ofta leker barnen 

ensamma ute på gatan. 

Nanning är som huvudstad i Giangxi 

provinsen i södra Kina, ett mål för många 

människor från den fattiga landsbygden 

runt omkring. Det grävs, byggs och borras 

dygnet runt och nya skyskrapor skjuter 

ständigt i höjden. I vissa stadsdelar är mer 

än 90 procent av invånarna migranter från 

andra delar av Kina. Deras barn har rätt 

att gå i skolan här på den nya orten, men 

skolan har inte hunnit med. De statliga 

skolornas resurser räcker inte till för att ta 

emot alla. 

– Det saknas lärare, lokaler och utrustning, 

konstaterar Lily Lin. 

I vissa migranttäta områden har man 

försökt lösa problemet genom att öppna 

privata skolor, som Fuzhuangskolan. Här är 

98 procent av de 2 400 eleverna migranter. 

Barnens familjer betalar runt 800 kronor 

per termin, resten av intäkterna kommer 

från donationer från företag och privatpersoner. 

– Fördelen med en sån här skola är att 

man kan prioritera att lägga resurser på 

migranters särskilda behov, säger Lily Lin. 

– Nackdelen är förstås att migranterna 

måste betala, och att de inte integreras lika 

väl när de separeras från lokalbefolkningen. 

Internationella Rädda Barnen i Kina arbetar 

med att att identifiera de mest sårbara 

barnen, med att knyta kontakter med och 

mobilisera lokala myndigheter - och med 

utbildningar för barn och föräldrar för att 

de ska lära sig att identifiera riskerna de kan 

utsättas för, som den på Fuzhuangskolan. 

– Bästa sättet att undvika att barn blir 

” Fördelen 

med 

en sån här 

skola är att 

man kan prioritera 

att lägga resurser på 

migranters särskilda 

behov. 

offer för människohandel och andra övergrepp 

är att satsa på det förebyggande 

arbetet. Med ökad medvetenhet minskar 

riskerna, säger Lily Lin. 

– Vi har också arbetat med att värva och 

utbilda volontärer som kan erbjuda direktstöd 

till exempel med läxläsning, eftersom 

många av de migrerande barnen saknar 

ordentliga sociala nätverk. 

liu yan pEng, 22, är volontär sedan fyra år 

tillbaka, parallellt med sina studier. 

– Jag ville hjälpa andra. Det är också ett 

sätt för mig att lära mig, säger hon. 



Mò Qiàn, 12, flyttade till nanning med 

sin familj eftersom det inte fanns någon 

skola i byn där de bodde. 

– livet i stan är väldigt olikt det på 

landet, säger hon. Man behöver information. 

nu har jag lärt mig många bra saker, 

som att man inte får röra elektronik med 

blöta händer, att jag ska titta på trafikljuset 

innan jag går över gatan och att 

jag inte ska prata med främlingar. 

27

huáng Yu Qi, 11, bor med sin moster. Föräldrar jobbar på annan ort. 

– det var ingen som frågade mig vad jag ville, säger han. 

det borde man göra! 

UZB. 

TURKM. 

AFGHA NI S TA N 

P AKI STAN 

KAZAKHSTAN 

TAJ. 

INDIEN 

KIRGIZSTAN 

NEPAL 

THAILAND 

BHUTAN 

BANG. 

MYA N MAR 

(BURMA) 

Chengdu 

Y angt ze 

VIETNAM 

LAOS 

RYSSLAND 

MONGOLIET 

Gula oden 

Beijing N. 

KOREA 

Zhengz hou 

Hon g Kong 

S. 

KOREA 

Shangh a i 

HuvudStad: Peking (Beijing) 

StatSSkick: Republik, enhetsstat 

antal invånare: 1,35 miljarder (FN-uppskattning 

2010) 

invånare/km2: 141 (FN-uppskattning 2010) 

nativitet/födelSetal: 1,2 % (2008) 

förväntad medellivSlängd: Kvinnor 75 år, 

män 71 år (2000–2010) 

BnP/inv: 3 565 US dollar (2009) 

Procent läS- ocH Skrivkunniga: 94% 

(2008) 

religioner: Folkrepubliken Kinas regering erkänner 

idag fem officiella kinesiska religioner: buddhism, 

taoism, islam, katolicism och protestatism. 

Konfucianismen är fullt tillåten, men betraktas inte 

som en religion. 

källa: Utrikespolitiska Institutet 

R. 

A mur 

East China 

Sea 

TAIWAN 

folkrepubliken kina/ 

Zhōnghuá rénmín gònghéguó 

JAPAN 

En av de barn hon har kontakt med en 

gång i veckan är Chen Wu Yun, 15, som går 

i åttonde klass på Fuzhuangskolan. Han bor 

ensam med sin pappa som kommit till Nanning 

för att söka dagjobb som byggnadsarbetare. 

Hans mamma är kvar i hemorten 

där hon jobbar inom jordbruket. 

– Jag har inte träffat henne mer än två 

gånger under de senaste sju åren, säger han 

sorgset. 

– Jag hoppas att vi ska kunna åka hem 

nu över nyår… 

– Om vi har pengar, ja…, inflikar hans 

pappa. Och det kommer vi inte att ha. 

Familjen är mycket fattig. Far och son 

bor i en enkel barack ett stenkast från 

skolan, tillsammans med många andra migrantarbetare. 

Det är trångt och stökigt. 

– Jag skulle behöva en bättre livsmiljö, 

säger Chen Wu Yun. Det är alltid så högljutt 

här. Jag gör oftast läxorna i skolan för där är 

det lättare att koncentrera sig. 

– Stödet från Liu Yan har betytt jättemycket! 

Idag vill hon uppmuntra honom att följa 

med på söndagens aktivitet. Då ska volontärerna 

på Fuzhuangskolan och ”deras” barn, 

besöka de gamla i området. 

” Jag 

skulle 

behöva en 

bättre livsmiljö. 

Det är alltid så 

högljutt här. Jag gör 

oftast läxorna i skolan 

för där är det lättare 

att koncentrera sig. 

– Vi försöker alltid att ha två perspektiv 

i allt vi gör med ungdomarna; vad de behöver 

och vad de kan ge, förklarar hon och 

lägger armen om Chen Wu Yuns axel. 

Han ler blygt. 

– Det är viktigt att inte glömma bort att 

man själv är en person med resurser, en 

person som kan bidra, även om man också 

behöver hjälp, säger Liu Yan. ■ 



Chen Wu yun, 15, lever ensam med sin pappa 

i nanning. han saknar sin mamma och har 

svårt att göra läxorna i den stökiga miljö 

där han bor. stödet från volontären liu yan 

peng, 22,(till vänster) betyder mycket. 

29

En Dag MED CECilia MalMstöM 

” jag arbetar med frågor 

som retar gallfeber på folk” 

Tusentals människor söker sig varje år till Europa med drömmar om ett bättre liv. 

Men mottagandet brister. Nu vill den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström 

skapa ett gemensamt system för hur flyktingar ska tas emot. 

– Människor måste behandlas med värdighet och respekt, säger hon. 

Tidningen Barn följde henne en dag på jobbet i Bryssel. 

text NADJA DEBOVE foto KARL MELANDER 


den svenska eU-kommissionären Cecilia 

Malmström har i över tio år befunnit sig i 

den politiska hetluften. 

– det som driver mig är en idealistisk 

önskan om att få förändra världen till 

det bättre – åtminstone en aning. 

väckarklockan ringer 

6.10 

Det är fortfarande beckmörkt 

när väckarklockan ringer hos 

Cecilia Malmström strax efter sex. 

– Inget vidare kul, men annars hinner 

jag inte med alla morgonbestyr. 

Frukosten kommer snabbt på bordet, 

hennes sjuåriga tvillingar väcks och kläs. I 

dag tar just det momentet extra mycket tid, 

sedan några dagar hukar EU:s huvudstad 

Bryssel under isande kyla. 

– Och jag är ju svensk, så jag tycker att 

barn ska ha överdragsbyxor på sig när det 

är minus tio ute och inte gå i tunna nylonstrumpor 

och veckade kjolar. 

tidigt morgonmöte 

7.55 

Efter att Cecilia lämnat barnen 

vid skolbussen tar hon bil in 

till hotell Amigo för ett frukostmöte. Den 

nye chefen för Svenskt Näringsliv, Kenneth 


Bengtsson, är i stan och har bett att få träffa 

henne. Över en kopp kaffe och en croissant 

diskuterar de arbetskraftsinvandring till 

Europa. 

– Den demografiska utvecklingen i 

Europa är skrämmande, säger hon. Jag vill 

att EU-länderna ska öppna upp och ta emot 

fler arbetskraftsinvandrare. Vi kommer att 

behöva dem. 

in på kontoret 

9:10 

Cecilia Malmström får fortsatt 

skjuts av kommissionens chaufför, 

nu in till kontoret. Eftersom hon är näst 

yngst av alla kommissionärer ligger det 

”bara” på åttonde våningen i Berlaymont, 

EU-kommissionens högkvarter. Ju äldre 

kommissionärerna är, desto högre upp i 

huset får de ha sina kontor. 

Utanför brer halva staden ut sig, utsikten 

är betagande. I dag är taken snötäckta och 

skorstenarna kamouflerade i vitt. 

Förberedelser 

9:15 

Inne på sitt sparsmakat möblerade, 

men gigantiska kontor 

samlar Cecilia sina närmaste medarbetare. 

Hon vill informera om arbetsdagen som är 

särskilt viktig i dag. EU:s justitieministrar 

ska besluta om hennes förslag mot människohandel. 

– Jag brinner för den här frågan, människohandel 

är en modern form av slavhandel 

som nu måste bekämpas. 

Blir förslaget verklighet väntar skärpta 

straff för gärningsmännen och ett starkare 

skydd för offren, ofta barn och kvinnor. 

springer över gatan 

9:57 

Nu är tiden knapp. Stressad 

hugger Cecilia tag i sin yllerock 

som ligger slängd över soffan. Ut i snöslasket 

måste hon, ministerrådets otympliga 

byggnad ligger på andra sidan gatan. 

– Bryssel var inte kärlek vid första ögonkastet 

precis. Staden är lite småful och 

ocharmig, men den vinner i längden, försäkrar 

hon och stegar i väg med långa kliv. 

I EU går det till så att kommissionen lägger 

fram lagförslag och medlemsländerna 

i ministerrådet bestämmer, oftast tillsammans 

med det folkvalda EU-parlamentet. 

Som kommissionär för EU:s inrikes frågor 

har Cecilia ansvar för att driva saker som 

bland annat rör EU:s gränskontroll, brottsbekämpning, 

migration och flyktingpolitik. 

Tunga ämnen. 

– Det är nog lätt att bli cynisk när man 

jobbar med den här typen av frågor. Men 

jag kämpar emot. Jag bär fortfarande på en 

idealistisk önskan om att kunna förändra 

världen till det bättre. Åtminstone en aning. 

politikermingel på högsta nivå 

10.00 

I det klotrunda mötesrummet 

på ministerrådet börjar 

nu den ena europeiska justitieministern 

efter den andra att droppa in. Cecilia ser till 

att hälsa och småprata med de flesta innan 

mötet börjar. En del får kindpussar av henne, 

den svenska justitieministern Beatrice 

Ask till exempel. 

– Jag måste ha en bra relation till alla - 

och det kräver en viss smidighet. 

Hon tillägger att politik ju egentligen är 

att förhandla. 

– Alla kan förstås inte vara överens med 

mig, men jag vill ju få igenom mina lagförslag 

så långt det går. 

I sin gröna sammetskavaj och resliga 

längd tar hon ordentlig plats bland de grå 

kostymerna. 

– I politiken är det bra att vara lång. Jag 

vinner auktoritet med varje extra centimeter. 

Och det utnyttjar jag gärna, säger hon 

och skrattar gott. 

Cecilia Malmströms dagar är fullbokade av möten. 

ofta kan hon gå mellan mötena, avstånden mellan 

eU:s olika institutioner i bryssel är inte så stora. Men i 

dag är hon stressad och får skjuts av kommissionens 

egen chaufför för att hinna. 

Förhandlingarna börjar 

10.30 

Med stadig röst drar Cecilia 

sitt förslag om hur EU gemensamt 

ska bekämpa människohandel inför 

medlemsländernas samtliga justitieministrar. 

På några minuter är förslaget antaget. 

– Det känns väldigt, väldigt bra. Lagen 

har malt genom hela EU-maskineriet på 

rekordfart. Det visar vilket starkt engagemang 

alla har i detta. 

Cecilia berättar att hon själv har träffat 

personer som utsatts för människohandel. 

Nu senast tre brittiska killar i Malmö. 

– De bodde i en husvagn där de låstes 

in om kvällarna. På dagarna tvingades de 

arbeta med fysiskt tungt trädgårdsarbete. 

– Människohandel finns i så många 

31

En Dag MED CECilia MalMstöM 

eU:s samtliga justitieministrar samlas för möte 

i Ministerrådet. strax börjar förhandlingarna. på 

agendan står Cecilia Malmströms förslag om 

gemensamma regler för att bekämpa människohandel 

och sexuella övergrepp på barn. 

– politik är att förhandla och jag är här för att 

försvara mina värderingar. 

på eU-kommissionen i bryssel jobbar över 23 000 

personer. trots det ligger korridorerna förvånansvärt 

öde. Fast inne på Cecilia Malmströms kontor lyser 

flitens lampa. inte heller idag fanns det tid över 

för lunch, istället blir det en macka på rummet och 

överläggningar med högste chefen på generaldirektoratet 

, stefano Manservisi . 

Veckomöte med personalen. Cecilia Malmström 

berättar att medlemsländernas justitieministrar 

precis antagit hennes förslag om hur eU gemensamt 

ska bekämpa handel med människor. 

– på mitt bord ligger många svåra och kontroversiella 

ämnen som precis alla har en åsikt om. Frågan 

om trafficking är ett av de få områden där jag har 

känt ett totalt stöd från alla. 

olika former. Den drabbar inte bara den östeuropeiska 

unga tjejen som tvingas utföra 

sexuella tjänster, även om hon är klart överrepresenterad. 

gnissel i maskineriet 

10.45 

I ministerrådet fortsätter 

mötet. När Cecilia presenterar 

sitt förslag om EU-regler för att bekämpa 

sexuella övergrepp på barn får hon 

det hett om öronen. Hennes planer på att 

blockera sidor på nätet med barnpornografiskt 

material väcker ont blod. Flera hävdar 

att yttrandefriheten står på spel. 

– Jag kan inte förstå det argumentet alls, 

säger hon en aning barskt. Vad är problemet? 

Barnpornografi är inte yttrandefrihet. 

Mötet drar i långbänk. Hennes pressassistent 

Love Berggren gör ett snabbt överslag 

och ställer in den videoinspelning hon 

skulle göra till en konferens om internationell 

brottsbekämpning. Tidsmarginalerna 

är små – hela tiden. 

– Hon måste ändå få hämta andan 

ibland, ursäktar han. 

tillbaka till kontoret 

11.40 

Cecilia kommer in på kontoret 

igen och hinner kolla av mejlen 

för första gången i dag. Hennes assistent 

Karolina Hjers sticker till Cecilia ett papper 

att skriva under. 

– Är allt under kontroll, undrar hon och 

Karolina ger en kort nick till svar. 

Utanför ligger EU-kommissionens vadderade 

korridorer tysta. Nästan öde. Inget 

surr vid någon kaffeautomat, inget småprat 

utanför någon dörr. 

grekland ständigt på agendan 

12.00 

Utanför det gemensamma 

mötesrummet längst ned i 

korridoren har ett antal chefer och handläggare 

samlats. De tillhör alla Cecilias 

generaldirektorat, som i det närmaste kan 

beskrivas som ett svenskt departement. 

På mötet avhandlas veckan som gått och 

strategierna för den närmaste tiden mejslas 

ut. Cecilia uppehåller sig en längre stund 

vid dagordningspunkten Grekland. 

– Deras asylsystem har brakat ihop 

fullständigt. De klarar inte längre av att ta 

emot alla asylsökande på ett värdigt sätt, 

framförallt inte barnen. 

En stor del av hennes arbetstid går 

därför åt att stötta Grekland och se till att 

flyktingarna som strömmar in får sin sak 

prövad på ett rättssäkert sätt, att de får mat, 

varma kläder och tak över huvudet. För ett 

tag sedan besökte hon själv den turk-grekis- 

ka gränsen. Där träffade hon några 14-åriga 

afghanska pojkar. 

– De bodde tillsammans med 70 andra 

ungdomar i ett litet rum. De var förtvivlade 

och bad mig om hjälp. Jag är väldigt bekymrad 

och frustrerad över att så litet händer. 

Tidigt i våras presenterade hon en översyn 

för hur ensamkommande flyktingbarn 

ska tas emot av EU:s länder. Men hennes 

arbete på migrationsområdet går fram 

långsamt. 

– Det blåser främlingsfientliga vindar i 

hela Europa, suckar hon. Få ser i dag migration 

som något positivt. 

” 

Det blåser 

främlingsfientliga 

vindar i hela 

Europa, få ser i dag 

migration som något 

positivt. 

låser in sig med en macka 

13.15 

Strategiska överläggningar på 

tu man hand med högste chefen 

på generaldirektoratet, Stefano Manservisi, 

tar vid direkt efter mötet. Hon hinner 

samtidigt med en snabb lunchmacka. 

– Jag äter ytterst sällan lunch ute på stan. 

Det blir macka eller sushi framför datorn. 

Hon konstaterar att schemat oftast är 

tajt. Finns det plats för träning? 

– Bara med en patetisk oregelbundenhet. 

Flitig bloggare 

14.30 

Nätverket ligger nere i huset, 

så Cecilia skriver ihop dagens 

inlägg på sin blogg via telefonen. Pressassistenten 

Love försäkrar att hon skriver allt 

själv. Hennes blogginlägg om varför hon 

tycker det är bra att blockera nätsidor med 

barnpornografiskt material har fått i särklass 

störst uppmärksamhet. 

– Jag arbetar verkligen med frågor som 

retar gallfeber på folk, kommenterar hon 

syrligt. Det blir sällan stående ovationer när 

jag föreslår något. 

tal om dataintrång 

15.30 

Cecilia samlar sig snabbt vid 

sitt skrivbord inför nästa 

inspel. På hotell Renaissance mitt i stan 

ska hon hålla tal om EU:s lagstiftning kring 

dataintrång och behovet av en ny översyn. 


” Jag 

Hon är sällan nervös inför sina tal. 

– Nej aldrig, mer spänd och laddad. 

Cecilia anländer bara några minuter 

innan hon ska upp i talarstolen. Medan hon 

skyndar genom foajén blir hon uppdaterad 

av sina kolleger om vad som sagts tidigare 

under dagen. 

– Cecilia är väldigt noga, hon vill ha koll, 

påpekar hennes medarbetare Sören Schönberg. 

Rutinerat river hon av talet på tio minuter, 

kort efter lämnar hon salen diskret. 

Sören följer henne ut till dörren. Säger att 

det var bra. Själv har han suttit flera kvällar 

och nätter och förberett talet. 

– Hon har ändrat på formuleringarna i 

talet minst tio gånger, konstaterar han. 

Bokslut 

16.15 

Veckan börjar gå mot sitt slut, 

idag har hon planerat att gå 

tidigare från jobbet. Den övriga veckan har 

Cecilia suttit och arbetat till elva varje kväll, 

mer en regel än ett undantag. 

– Inom politiken finns inga gränser. 

Jag kan jobba hur mycket som helst – det 

räcker ändå inte. Bara jag själv kan sätta 


arbetsdagarna är långa. den här veckan har hon lämnat 

kontoret vid elvatiden om kvällarna. 

– som med alla politiska uppdrag finns det inget tillfälle 

då man kan säga att nu är det klart. det är frustrerande, 

men samtidigt är jag tacksam över att ha ett jobb. det är 

inte alla som har det idag. 

kan jobba hur mycket som helst 

– det räcker ändå inte. 

punkt för dagen, säger hon och ser trött ut 

på ögonen. 

tar helg 

16:20 

Cecilia sätter sig i bilen, bakom 

chauffören som väntat 

på henne utanför hotellet. Hon ska hämta 

tvillingarna och sedan ta sig hem. Senare i 

kväll ska familjen ta tåget för att tillbringa 

helgen i Paris. 

skärmar av sig 

23.30 

Sju timmar senare kan Cecilia 

krypa till sängs. För en 

stund kan hon skjuta ifrån sig promemoriorna 

och högarna med måste-papper. 

– Skönlitteraturen är det enda jag har att sätta 

upp mot det vansinniga tempot, säger hon. 

Just nu läser hon Kartusanierklostret i 

Parma av den franske författaren Stendahl – 

om politiska maktintriger på högsta nivå… 

somnar 

23.50 

Cecilia släcker lampan. 

Somnar på en gång. 

det är sen eftermiddag. Cecilia Malmström uppdaterar 

sin blogg en sista gång innan helgen. 

– jag tycker det är viktigt att vara öppen och 

berätta vad jag ägnar mina dagar åt. 

cecilia malmström 

yrKE: EU-kommissionär med ansvar för 

migrations- och asylfrågor, för brottsbekämpning, 

gränsbevakning och terrorism. 

ålDEr: 42 år. 

FaMilJ: Maken Mikael och två barn, tvillingar. 

Bor: I Bryssel 

utBilDning: Fil dr i statsvetenskap 

BaKgrunD: Undervisat i statsvetenskap vid 

Göteborgs universitet, Europaparlamentariker för 

Folkpartiet 1999–2006, EU-minister i svenska 

regeringen 2006–2010, EU-kommissionär sen 

februari 2010. 

33

det ensamma livet som flykting är utbytt med vänskap 

i en svensk förort. Madona träffar ofta helen och sina 

andra vänner efter skolan. 



Madonas 

nya liv 

Hon är en underbar tjej: varm, livlig och full 

av glädje över sitt nya liv i fred och trygghet. 

– Kom, jag visa dig allt! Allt är så kul! 

tEXt ELIN TOFT Foto STEFAN BLADH 

madona SPringer förtjust över gården. 

Korsar en lekplats full av snö på vägen till 

en vän som bor längre bort. Susar uppför 

trapporna och ringer otåligt på dörren. 

– Här är hon – detta är min vän Helen! 

Och där borta bor Raead! 

Kontrasten är stor mot tjejen jag träffade 

för tre år sedan i Jordaniens huvudstad 

Amman. Madona, den lilla irakiska flyktingen, 

var en av flera miljoner som hade flytt 

från krig, övergrepp och diskriminering i 

Irak. I grannlandet Jordanien hade tioåringen 

och hennes föräldrar skaffat sig ett minimalt 

krypin, och de levde i djup fattigdom 

och förtvivlan. För mig blev Madona själva 

symbolen för hur krig drabbar barn särskilt 

hårt, och hur det ödelägger deras liv. 

Madona var undernärd, ledsen och 

ensam. Hon såg ut som en liten madonna 

med det tjocka, svarta håret och de stora, 

mörka ögonen. I skolan blev hon retad, och 

den enda kompis hon hade var en tvååring i 

huset bredvid. 

– Barnen i kvarteret fick reda på att jag 

var rädd för höga ljud. Så de kastade smällare 

bredvid mig. Då började jag gråta eftersom 

det påminde mig om kriget, säger Madona. 

Varken Madona eller föräldrarna hade 

något hopp om framtiden, men tioåringen 

var ovanligt klok och kunde reflektera över 

sin egen situation. 

– Vi måste komma ihåg de goda minnena, 

eller hur? sa Madona då och visade 

fram några bilder och minnen som de 

hade lyckats ta med sig från Irak. 

Det var i den svåra situationen som 

Rädda Barnen kom i kontakt med familjen. 

Kholoud Abu Zaid, chef för organisationens 

insatser för irakiska flyktingar i Jordanien, 

var ett stort stöd genom de svåra åren. 

– Kholoud hjälpte oss när vi inte mådde 

så bra. Både med att hitta en ny skola till 

Madona, ekonomiskt stöd och med att 

hålla humöret uppe, säger mamma Iman 

och pappa Kabil i dag. De glädjer sig över 

besöket från Rädda Barnen, bjuder på middag 

och te och vill gärna prata. Kabil talar 

lite engelska, medan Iman behöver hjälp 

från Madona att översätta från arabiska till 

svenska. Det är bara tre i familjen. Tillsammans 

har de gått igenom svåra saker; nu 

gläds de åt sitt nya liv. 

för tre år Sedan fick den lilla familjen 

flyktingstatus genom FN. De sökte ett ställe 

att bo på i många västländer. För knappt två 

år sedan fick familjen ett positivt svar från 

Sverige, något Madona är mycket nöjd över: 

– Här är det inte krig! Och så har vi 

annan släkt som också bor här: mormor 

och mostrar och kusiner. Allt är bra här, 

konstaterar hon och tittar sig omkring med 

pigga ögon. 

– vad tänkte du när mamma och pappa 

berättade att du skulle flytta till ett land så 

långt borta? 

– Att det var kul och att jag skulle få 

flyga för första gången. 

35

Madona är en flitig användare av 

mobiltelefonen. ibland ringer till 

vännen noora i bagdad. när hon 

fär höra hur striderna i staden 

fortsätter blir hon upprörd. 

– visste du något om sverige? 

– Lite. Att det var ett land med snö, berg 

och sjöar, och att allt var fint här. Vi kom i 

mars. Det var så mycket snö, jag hade aldrig 

sett det förut. 

Madona och hennes föräldrar tycks ha 

blivit väl mottagna av svenska myndigheter, 

särskilt av Salems kommun utanför Stock- 

holm där de nu bor. Men det viktigaste för 

att landa i den nya tillvaron var människorna: 

den stora familjen som redan bodde 

här, de nya vännerna som Madona har skaffat 

och alla de personer som givit dem stöd. 

– Först var det inte så lätt eftersom jag 

inte kunde språket, men så lärde jag mig 

svenska och då blev allt bra. Jag går i en 

internationell klass och har fått många vänner, 

några är svenska medan några kommer 

från andra länder. Jag talar arabiska med 

några vänner, men mest svenska. 

Madona har blivit en kvick tonåring 

med mobil, coola kläder och ett leende som 

sällan lämnar hennes ansikte. Nu susar 

hon iväg till nästa vän. Hon berättar om 

gymnastiken hon går på efter skolan, om 

Eva som tar med henne till ridningen, om 

lärarna Carina och Susann som hon är så 

förtjust i. Om köttbullar och spaghetti och 

kakor. Om flickorna som träffas efter skolan 

för att leka och ha roligt. Om vad hon 

har lärt sig i skolan, om skidåkning och om 

att cykla. Vi går förbi fritidshemmet, skolan 

och biblioteket. Allt är roligt, allt! 

” 

Först var det inte så lätt eftersom jag 

inte kunde språket, men så lärde jag 

mig svenska och då blev allt bra. 

men det Har ockSå funnits skrämmande 

episoder i Madonas nya hemland. För några 

månader sedan blev flera fönsterrutor i 

deras lägenhet krossade. Någon bankade 

på dörren. När polisen kom frågade de om 

familjen hade fiender. Händelsen skrämde 

Madona och påminde henne om ett annat 

liv i ett annat land; det i hemlandet Irak. 

– Jag tänker fortfarande mycket på Irak, 

på skolan, mina vänner och vårt hus. Ibland 

pratar jag i telefon med Noora, min bästa 

vän i Irak. Vi har fortfarande kontakt, trots 

att det nu är många år sedan vi flydde. Noora 

berättar om krig och om de som dör, om 

skolan och alla lärare som har flytt. Sist jag 

pratade med henne berättade hon för mig 

om vår granne som hade förlorat alla sina 

bildtext 

fyra barn och sin man. Hon stod inte ut, 

utan tog sitt eget liv. Så är det i Irak, säger 

Madona ledset. 

– längtar du hem? 

– Ja, jag drömmer om att få träffa mina 

vänner igen och om att få se vårt hus. Vi 

hade ett stort, vackert hus med trädgård. 

Men jag är rädd för krig. Vi upplevde mycket 

ont. 

Madona och föräldrarnas berättelse 

från Irak är på intet sätt unik. Före 2003 

levde familjen ett gott och bekvämt liv i 

huvudstaden Bagdad, med mycket släkt och 

många vänner runt omkring honom. Pappa 

Kabal var en erkänd konstnär och undervisade 

i grafik och teckning vid Konstakademien 

i Bagdad. Mamma Iman var lärare, 

och Madona gick i en privat skola. 

med kriget förändradeS allt. Först kom 

konflikten och striderna in i staden. Så blev 

familjen förföljd, trakasserad och hotad på 

grund av sin religiösa övertygelse. De tillhör 

en minoritet som har sin utgångspunkt 

i kristendomen, men som inte betraktas 

som kristna. Efter hand togs gatorna över 

av kriminella gäng som gjorde livet än mer 

osäkert. Minoriteter av alla slag var särskilt 

utsatta för övergrepp och andra grymheter. 

Det var ett kidnappningsförsök som fick 

familjen att fly. En dag när Iman hade hämtat 

Madona på skolan och var på väg hem, 

försökte någon att slita flickan ifrån henne 


de första åren på flykt levde familjen i jordanien 

där den här bilden togs på Madona och hennes 

pappa Kabal år 2008. 

och dra in henne i en bil. Hon fick kämpa 

för att rädda Madona från kidnapparna och 

flydde sedan in i en moské. Därifrån avvisades 

de eftersom de inte var muslimer, men 

de fick lov gå ut genom en bakdörr så att 

mor och dotter kom undan kidnapparna. 

Senare fick Kabil veta att det var några 

av hans egna studenter vid Konstakademin 

som låg bakom kidnappningsförsöket, 

och att planen var att pressa honom på en 

lösensumma. Och att nu förberedde de ett 

andra försök. 

– Det var en fruktansvärd chock att mina 

egna studenter kunde ligga bakom något så 

hemskt. Samma kväll flydde vi över gränsen 

till Jordanien med bara några få tillhörigheter 

med oss. Vi var tvungna att lämna 

allt bakom oss, vårt hus, bil, mina bilder, 

allt vi ägde. Vi var helt utblottade. Men vi 

kunde inte riskera livet på vår lilla flicka, 

säger Kabil. 

åren Som flyktingar i Jordanien var inte 

lätta. När jag frågar Madona om vad hon 

minns mest från Amman, tänker hon efter 

en lång stund. 

– Det var en svår tid. Varje dag blev jag 

slagen av de äldre barnen. Vi levde fattigt 

och hade nästan inga pengar. Hade det inte 

varit för vår kyrka och Rädda Barnen, hade 

inte något varit bra. Men jag försöker att 

hålla fast vid det som var positivt, säger 

Madona och hämtar fram en stort docka 

som hon fick av Kholoud i Amman. 

Jag var närvarande när Kholoud plockade 

upp dockan från sin väska, och glömmer 

aldrig hur den lilla flickan lyste upp av 

glädje över att få en leksak som var hennes 

egen. Det är starkt att få se dockan igen och 

som har följt henne på resan till det nya 

landet. 

– Jag har inte längre mardrömmar. Det 

är skönt att leva utan krig, säger Madona. 

Hon och pappa Kabil sätter sig tillsammans 

runt en kartbok och tittar på resvägen 

från Irak till Sverige; den är inte särskilt 

lång, men en prövning i tid och tålamod. 

– Vi är inte längre oroliga för Madona, 

som vi var i Irak och i Jordanien. Nu vet vi 

att hon är trygg, och att hon har en framtid. 

För tjejer är det särskilt viktigt att få en 

utbildning, och här i Sverige får Madona gå 

på en bra skola. Jag hoppas att hon blir en 

läkare eller kanske ingenjör, ler mamma 

medan hon gör i ordning en ny måltid. 

Men Madona har andra planer: 

– Jag vill bli astronaut, jag vill veta mer 

om rymden och andra planeter, och bli den 


” 

Vi är inte längre oroliga för Madona, 

som vi var i Irak och i Jordanien. 

Nu vet vi att hon är trygg och har en framtid. 

första människan till Venus. Eller så vill jag 

bli arkeolog och ta reda på mer om det förflutna. 

Eller kanske dykare och undersöka 

varför fartyg försvinner i Bermudatriangeln, 

drömmer Madona. Ja, hon gillar skolan 

väldigt mycket. Hon är nyfiken och tycker 

om att forska om saker och ting. Det är inte 

utan anledning som hon älskar att vara på 

biblioteket på eftermiddagen. 

Pappa påpekar att Madona kommer att få 

välja själv vad hon vill. Och han tror att hon 

kommer att klara av det hon föresätter sig. 

– Skriv allt vad vi har sagt till dig! Berätta 

hur tacksamma vi är, är det sista Kabil och 

Iman säger innan vi tar adjö. 

Madona kramar mig hårt och lovar att 

skriva ofta i dagboken hon har fått, om sitt 

nya liv. ■ 

– jag vill bli astronaut – eller arkeolog. 

livet är fullt av möjligheter för 

Madona, här tillsamman s med sin 

mamma iman 

37

Hur hanterar man ett trauma? För över 

60 år sedan tvingades min mamma på 

flykt. Från sitt fönster i skolhuset där 

de bodde på gränsen mellan Polen och 

Tyskland såg hon ryska pansarbilar 

köra in i byn. Davaj, davaj! Ryssarna 

tog hennes pappa och resten av familjen fick 

några timmar på sig att packa sig i väg. 

Vägarna var kantade av snö. Var skulle de sova, 

vad skulle de äta? Hur skulle de skydda sig från 

soldaternas begär? Det blev en lång traumatisk 

vandring. Efter några månaders rundvandring i 

ingenmansland kom de tillbaka till sitt urblåsta 

hus. Men bara för att köras bort igen. Denna gång 

för evigt ut ur landet där de vuxit upp. 

Att ofrivilligt behöva lämna sitt hem är en del 

av många människor liv i världen idag. Inte sällan 

är det förenat med ett trauma. Liksom andra trauman 

kan man förhålla sig till det på olika sätt. Man 

kan försöka dölja, hålla tyst – men man kan också 

berätta och dela det med andra. Om man är anhörig 

eller vän kan man delta i tystnaden eller välja att 

fråga. Jag kan inte säga vad som är rätt eller fel men 

om man frågar gäller det att stanna och invänta 

svaret. Jag valde att fråga eftersom känslan av något 

obearbetat hade spritt sig till min egen kropp. 

EXaKt när Min mammas historia blev en del av 

mig vet jag inte, men jag minns en morgon, kanske 

är det mer än femton år sedan nu. Jag låg kvar 

i sängen utan kraft att stiga upp. Obehagskänslan 

övergick i en sorts panik och jag föll ner i något 

utan att veta hur långt jag skulle falla. Som om 

det under varje lager skulle öppna sig ett nytt – 

som kanske är det sista, utan någon botten. 

Känslan kom tillbaka. Någonting som hänt 

mamma fanns också i mig. Kanske fördes det 

över utan ord och kanske var det också därför 

det var svårt att värja sig. Jag var indragen i något 

som jag inte kunde hantera och jag saknade ord 

för det jag kände. Det som hänt och lagts åt sidan 

drog i henne, och kanske skulle det också forma 

mig och mina barn. Som ett svart hål, en slocknad 

stjärna, från vilken det går osynliga trådar. 

Kan det vara så? Finns det en historiens tunna 

trådar som kan spinnas över generationer och 

här och där snärja någon som trodde sig stå fri? 

Så tänkte jag, och utan att säkert veta vad det var, 

KRöNIKAN 

Jens Orback 

”Min mamma tvingades på flykt” 

” Någonting 

som 

hänt mamma 

fanns också i mig. Kanske 

fördes det över utan 

ord och kanske var det 

också därför det var 

svårt att värja sig. 

eller vart det skulle leda mig, visste jag att enda 

vägen ut ur detta svarta hål var ljus på mörker. 

Mammas berättelser kom dock sällan längre 

än den 13 mars 1945. När ryska soldater sparkat 

upp dörren till deras hem och hon hängt den gråa 

rocken över sin fars axlar sprack rösten. Och jag 

hade svårt att fråga för något i mig ville inte veta. 

Mamma kom till Sverige den 16 september 

1949 och började jobba dagen efter. Familjen där 

hon skulle städa och ta hand om barnen ställde 

inga frågor. Så ville hon ha det i sitt nya land. Så 

kunde hon titta framåt. 

av anDra värlDsKrigEt var jag själv aldrig speciellt 

intresserad. Det var innan jag visste att historien 

inte var ett faktum och att den kunde röra sig 

framåt i tiden. Jag sökte upp min mammas syskon, 

hennes klasskamrater och grannar. Reste 

till tyska arkiven och till platserna där hon växte 

upp. Så en dag stod hon där framför mig ute på 

fältet med sin pappa. Sjutton år gammal med ett 

dovt buller från pansarvagnar som närmade sig. 

Alltjämt är det många som finner en fristad i 

vårt land. I den nya blandningen av svenskar ligger 

vår gemensamma framtid. Jag ser ljust på den. 

Några bär med sig obearbetade trauman precis som 

många har det med sig från sin uppväxt här i Sverige. 

Ibland behövs professionell hjälp för att ta sig 

vidare men ibland kan det räcka med en fråga. Men 

då gäller att man blir kvar och väntar på svaret. I 

mitt fall tog det tolv år. För med vilja kan man dölja 

– men med vilja kan man inte glömma. ■ 

jens orback är generalsekreterare 

för olof palmes internationella 

center och författare till 

den uppmärksammade boken 

Medan segern firades. Min mammas 

historia. 

38 Barn 1/2011 

foto: THERESIA KHöLIN

Foto CHRISTOPHER MAIR 

Hallå där, 

ubah musse, 28! 

Du skildes från din familj under inbördeskriget 

i somalia och kom till sverige som 

ensamt flyktingbarn när du var åtta år. i vår 

står du för en av premiärerna på riksteatern 

med monologen ”vem sover i natt”. vad 

handlar den om? 

– Om min livsresa, från min allra första 

barndom i Somalia tillsammans med mamma 

och min övriga familj, till flykten och mitt liv i 

Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Det 

är upplevelser jag aldrig kommer ifrån. 

varför skrev du den? 

– Jag har alltid skrivit. När jag var barn blev 

det brev till min mamma, senare till en obestämd 

person för att bara ha kontakt med någon. Det 

har varit ett viktigt sätt för mig att förstå det jag 

har varit med om och hur jag blev den jag blev. 

vad hoppas du pjäsen kan bidra med? 

– Det finns så många barn och ungdomar som 

varit med om liknande situationer, men som kanske 

inte är lika starka som jag. Jag vill vara en röst 

för dem, ett stöd. Men jag hoppas även kunna 

bidra med kunskap till myndigheter och andra om 

hur det kan vara att som barn leva i utsatthet. 

har du kunnat spåra din familj i somalia? 

– Det tog tio år innan min mamma fick reda 

på att jag var vid liv och bodde i Sverige. När 

jag var 20 reste jag för att hälsa på henne. Men 

återföreningen blev inte som jag hade tänkt mig. 

På hennes inrådan återvände jag hem tillbaka till 

Sverige. 

vad behöver barn som kommer ensamma till 

sverige för stöd? 

– Det är viktigt att myndigheter och vuxna 

förstår vilket trauma barnet varit med om, att de 

tar det försiktigt i början när allt är så nytt. Sedan 

tror jag även att det är bra att man lyssnar till 

barnen om hur de vill bo och leva. En del kanske 

inte passar att bo i ett grupphem, andra inte i en 

familj. 

vem sover i natt 

Ubah Musses pjäs ”Vem sover i natt” har premiär 

den 20 februari på Södra teatern i Stockholm och 

kommer att visas på ett fyrtiotal ställen i Sverige. 


foto: CARL-JOHAN SöDER/SVT 

DEn uppMärKsaMMaDE oCh flerfaldigt prisbelönade 

SVT-serien Klass 9A är tillbaka med en ny 

säsong. Den här gången får tittarna följa klass 9 A 

från Mikaelskolan i örebro under en tuff vårtermin. 

Målet; att samtliga i klassen ska nå behörighet till 

gymnasiet. 

– Det har varit en otrolig resa, säger Hiram Alem, 

KuLTuR 

Ny termin med Klass 9A 

foto: THERESE SVENSSON 

programmet 

sänds måndagar 

klockan 20.00 

i sVt1 

lärarna stavros louca, 

gunilla hammar säfström 

och thomas holmquist. 

16, jag har lärt mig så mycket under det här projektet. 

Förra året saknade 14 000 elever som gick ut 

nionde klass behörighet till gymnasiet. 

– Mycket hänger på lärarna, på deras inspiration 

och förmåga att motivera sina elever, säger Stavros 

Louca, en av pedagogerna i tv-dokumentären som 

handlett lärarlaget på Mikaelskolan. ■ 

unga, sex och internet 

I en rapport från Ungdomsstyrelsen uppger närmare hälften av alla unga tjejer mellan 16 och 25 år 

att de varit med om att någon har försökt övertala dem att skicka sexuella bilder, prata om sex eller 

agera framför webbkameran. 13 procent av killarna har motsvarande erfarenheter. 

Samtalsgrupper på export 

nu Finns räDDa Barnens samtalsgrupper för 

unga tjejer, så kallade Ellen-grupper, inte bara i 

Sverige. Under hösten har Therese Svensson och Frida 

Löfgren, båda aktiva i Lunds lokalförening, befunnit 

sig i Indien för att utbilda samtalsledare och starta 

samtalsgrupper som där döpts till Lalitha-grupper. 

– Intresset var enormt, säger Therese Svensson. 

Nu finns grupper i 30 byar, bland annat på barnhem. 

Tjejerna i Lalitha-grupperna ville allra helst prata 

om självkänsla och relationer. Men de ville också veta 

mer om sina rättigheter. 

– Först var de inte vana att uttrycka egna åsikter. 

De letade hela tiden efter det rätta svaret. Men när vi 

sa att det inte finns något rätt eller fel lossnade det. ■ 

39

KuLTuR 

foto: MOA KARLBERG 

Fint besök 

han är här nu! ropar någon som har utsikt mot entrén. 

Mötet med Mario Vargas Llosa, årets nobelpristagare 

i litteratur, är höjdpunkten på ett intensivt arbete för 

eleverna i årskurs åtta på Rinkeby- och Bredbyskolan 

utanför Stockholm. text YVONNE BUSK Bild MOA KARLBERG 

– noBElprisEt är Ett internationellt pris och 

barnen i Rinkeby kommer från hela världen, säger 

författaren Gunilla Lundgren som för 20:e året 

genomfört ett projekt med barn i Rinkeby. 

Under hela hösten har de arbetat fram texter som 

de ska överlämna till den peruanske författaren Marios 

Vargas Llosa personligen. Lejla Fazlic´och Fatima 

El-karafi har skrivit om Nelly Sachs, judisk flykting 

och författare som fick Nobelpriset i litteratur 1966. 

Många elever är själva flyktingbarn och Nelly 

Sachs liv och dikter har engagerat dem mycket. Ermias 

Yohannes och Rokia Jamalfarah har skrivit om 

Mario Vargas Llosas liv och författarskap och om sitt 

eget och de andra elevernas arbete med hans texter. 

– För många elever är det här arbetet ett sätt att 

lära känna sig själv och placera in sig själv i världen, 

säger Gunilla Lundgren. 

– Och vi är de enda i hela Sverige som har fått 

möjlighet att göra detta, 

konstaterar Lejla Fazlic´. 

Under hösten har 

eleverna även studerat 

Alfred Nobels liv och 

verk och några tidigare 

pristagare, som Selma 

Lagerlöf, William Golding 

och Isaac B Singer. De har 

gjort studiebesök på bland 

gunilla lundgren. annat Nobelmuseet och 

Judiska teatern. 

Alla i klassen har bidragit till det häfte Mario 

Vargas Llosa ska få. Och alla har en uppgift vid hans 

besök. 

Den 9 december är det dags. Lite nervöst är det, 

men mest spännande, intressant och roligt. En sista 

generalrepetition genomförs i Rinkeby bibliotek. Den 

– läs goda böcker, det är den bästa 

underhållningen, sa nobelpristagaren 

Mario vargas llosa när han 

träffade ungdomar på rinkebyskolan 

utanför stockholm. 

går perfekt. Sedan är det bara att vänta och hålla 

koll på väggklockan som närmar sig tre. Bara ett par 

minuter efter utsatt tid kommer ropet från lokalens 

bakre del: 

– Han är här nu! 

Vänligt leende intar pristagaren hedersplatsen 

mitt framför scenen. En rad elever hälsar sin gäst 

välkommen på alla 19 språk som de tillsammans 

behärskar. Sedan följer ett traditionellt luciatåg och 

programmet som eleverna på Rinkebyskolan och 

Bredbyskolan övat in. 

Slutligen kallas Mario Vargas Llosa upp på scenen 

för att ta emot materialet de sammanställt åt 

honom. Han konstaterar att här i Rinkeby rymmer 

skolorna hela världen – som FN. 

– Ni måste vara väldigt stolta över er själva. Det 

är viktigt att vi bygger alla sorters broar mellan människor. 

Och litteraturen är en av de allra viktigaste 

broarna för att skapa kommunikation, säger han. 

– Läs goda böcker, det är den bästa underhållningen 

i världen! De uppmuntrar oss att ha drömmar. 

Och drömmar är motorn till framgång. ■ 

långt samarbete 

initiativtagare till nobelpristagarnas besök i 

Rinkeby var från början konstvetaren elly berg 

som gunilla lundgren samarbetade med under 

många år. nu är det lotta silfverhielm, grafisk 

formgivare och tecknare, som arbetar med barn 

i bredbyskolan kring bilder medan gunilla lundgren 

leder textarbetet på Rinkebyskolan. nyligen 

kom deras bok ”nobel i Rinkeby” ut på premiss 

förlag. 


foto: JONATHAN TORGOVNIK 

foto: MONICA DAHLSTRöM-LANNES 


Rubrik 

Rwanda 

– efter folkmordet 

på intErnationElla KvinnoDagEn den 8 mars 

har fotoutställningen ”intended consequenses” 

vernissage på Fotografiska museet i 

stockholm. utställningen bygger på nytagna 

bilder av Jonathan torgovnik i rwanda, 16 

år efter folkmordet. utställningen görs i 

samarbete med rädda Barnen. pengarna 

som samlas in ska användas för arbetet med 

att stötta kvinnor och barn som drabbats av 

sexuellt våld och dess konsekvenser. utställningen 

pågår till den sista maj. ■ 

Konst för barnen 

För trEDJE årEt i rad har konstnären Radmila 

Knezevic organiserat en konstutställning i örebro. 

Hon har fått 42 lokala konstnärer att bidra 

med verk som sedan sålts till förmån för Rädda 

Barnen. 

– Jag ville bidra; mitt sätt var att göra det via 

konsten, säger hon. 

I år lyckades hon samla in totalt 17 000 kronor. 

– Pengarna ska gå till de allra mest utsatta 

barnen. ■ 

satsning 

på samarbete 

naBila al-FaKir är lärare och har skapat en 

metod för att få skolan att samarbeta bättre med 

föräldrarna. 

– För att barnen ska lyckas i skolarbetet och 

fungera socialt är det helt avgörande att föräldrar 

och skola drar åt samma håll, säger hon. Inte minst 

för barn vars föräldrar har flyttat från ett annat 

land till Sverige. 

Nu har hon samlat sina erfarenheter i nya boken 

”Föräldrasamverkan i förändring”. Där ger hon 

konkreta och handfasta tips på hur skolan kan 

använda sig av modellen. 

Boken har tagits fram i ett samarbete mellan 

förlaget Liber och Rädda Barnen. ■ 

prisad för sitt engagemang 

räDDa BarnEns MEDarBEtarE Kerstin blomberg har fått teskedsordens 

stipendium för ”hennes stora humanitära insatser och starka 

engagemang för ökad tolerans – hon har oavbrutet i över 40 år gett 

människor hopp och livsmod”. 

– jag blev jätteglad. det hade jag aldrig kunnat tänka mig. det är så 

stort och så fint det här priset, säger hon. 

– jag tycker mycket om symbolen med teskeden. Författaren amos 

oz har skrivit så fint om hur en eld kan släckas även då man saknar 

hinkar till vatten om alla använder varsin tesked. inom Rädda barnen 

ser vi också tydligt hur varje enskild handling kan ha betydelse. några 

samlar in pengar, andra hjälper till med läxor, vissa hjälper till att 

påverka politiker – allting behövs. alla kan bidra. 

Kerstin blomberg, insåg redan som barn att hon ville engagera sig 

för att göra världen mer rättvis. hon är sjuksköterska och har bland 

annat drivit en sjukstuga i ett flyktingläger i indien och tagit initiativ 

till att ett barnahus för utsatta barn har startats på gotland, där hon 

också har varit ordförande för Rädda barnens distrikt i 18 år. idag 

arbetar Kerstin blomberg ideellt på heltid, framförallt med att hjälpa 

flyktingar, bland annat genom att försöka återförena splittrade familjer. 

hon har i många år suttit i Rädda barnens och Unicefs riksstyrelser. 

– det är alltid barnen -de mest oskyldiga - som drabbas hårdast i 

krig och konflikter. jag vill stå på deras sida både i ord och i handling. 

jag tycker det är helt självklart att göra vad man kan när världen ser ut 

som den gör. 

prissumman, 50 000 kronor ska hon använda till en resa. 

– jag har jobbat med tibetanska flyktingar i 39 år och jag har 

faktiskt aldrig varit i tibet. så nu ska jag åka dit tillsammans med min 

man. 

Fotnot: teskedsorden grundades 2006 av tidningen Vi. dess årliga 

stipendium går till personer som på olika sätt arbetar för ett mer 

tolerant samhälle. ■ 

41

vill du också bli aktiv? 

omkring trettio personer från Rädda barnens 

lokalförening är engagerade i projektet på 

sagåsen. Vill du också engagera dig för barn 

i din kommun? Kontakta ditt närmaste regionkontor 

för mer information. 

Elisabeth Martinsen från lokalförening i härryda 

Mölndal samordnar rädda Barnens verksamhet på 

ankomstboendet i sagåsen. i kväll kom över 20 barn och 

ungdomar. 

– Jag får så mycket av alla människor jag möter här. 


Andrum 

På Sagåsen utanför Göteborg bor flyktingar som kommit 

till Sverige för att söka asyl. Ibland blir dagarna långa 

och fulla av oviss väntan, oro och sysslolöshet. Men 

Rädda Barnen ser till att barnen får tid och rum att leka. 

text NADJA DEBOVE foto JONAS LINDSTEDT 

rEDan halv sEX börjar det; banket på ytterdörren. 

Sedan blir de små näsorna som 

trycks platta mot fönstret till lekrummet 

på Sagåsens ankomstboende bara fler. Och 

fler. När dörren öppnas prick sex fullkomligt 

strömmar det in barn. Fram åker pärlplattor, 

målarfärg, dockor och tågbanor i rask takt. 

– Barnfamiljerna bor visserligen inte här 

i mer än tre-fyra dagar, innan de får ett mer 

permanent boende under själva asylprocessen. 

Men det är lång tid för ett barn, särskilt 

om det inte finns något alls att göra på 

dagen, säger Elisabeth Martinsen från lokalföreningen 

i Härryda/Mölndal som samordnar 

barn- och ungdomsverksamheten på 

Sagåsen för Rädda Barnens räkning. 

DEt var För åtta år sedan som Rädda Barnen 

beslutade att ställa i ordning ett lekrum 

på ankomstboendet. Under åren har 

verksamheten utvecklats. I dag är det ett 

samverkansprojekt med olika frivilligorganisationer, 

som ser till att lekrummet kan 

vara öppet ett par timmar varje dag. Den 

här tisdagskvällen är det fem frivilliga från 

lokalföreningen som håller i verksamheten. 

– Vi vill finnas här som stöd och vara 

lugna och trygga vuxna för de familjer som 

precis kommit till Sverige, säger Elisabeth 

och nickar uppmuntrande till en liten flicka 

som precis serverat henne kaffe ur en dockservice. 


Många som bor på Sagåsen är barn och 

ungdomar, en del har smärtsamma erfarenheter 

från flykten i bagaget. 

– Vår uppgift är inte att ge psykologstöd, 

men vi märker hur barnen bara genom att 

leka slappnar av och blir lugna – här får 

de lov att bara vara barn, säger Elisabeth 

Martinsen. 

viD Ett av pyssElBorDEn sitter en flicka och 

trär pärlor. Hon kommer från Serbien dit 

hon utvisades med sin familj i somras efter 

att ha bott i Sverige i tre år. Hon vill inte 

säga sitt namn men berättar att dagen på 

Sagåsen har varit lång. 

– Jag har inte gjort någonting, bara väntat. 

Men nu känns det lite roligare. 

Hennes storebror står vid fotbollspelet 

och hänger. Han säger att Serbien inte var 

bra för familjen. 

– Du vet, vi hade ingenstans att bo, vi 

sov i ett hus vi gjort av pappkartonger. 

Sedan vill han inte prata mer, säger bara 

att just nu och här är det bra. Sen – vet han 

inte. 

Lekrummet på Sagåsen är inte bara en 

fristad för barnen, utan här får även föräldrarna 

chans till återhämtning. I en soffhörna 

serveras kaffe, kakor och frukt till 

de vuxna. Just ikväll finns ingen som pratar 

svenska eller engelska. Men Elisabeth berättar 

att många föräldrar är glada över verk- 

samheten – och det medmänskliga stödet. 

För några veckor sedan satt hon och spelade 

Yatzy med två tonårssystrar från Irak. När 

de spelat klart kom mamman fram till 

Elisabeth och tackade; det var precis som 

hemma när farmor kom och spelade spel 

med barnen. 

– Jag får så mycket tillbaka av människorna 

jag möter, säger Elisabeth. Och jag 

har lärt mig så mycket, till exempel om 

asylpolitik och om livet på flykt. 

Men uppdraget kan också kännas tungt. 

– Det är många människoöden man 

möter en sådan här kväll, säger hon. Ibland 

kan det kännas tufft att åka hem. Kontrasterna 

mot mitt välinrättade liv är så stora. ■ 

ikea inreder 

det är iKea:s varuhus i Kållered och bäckebol, 

som står för inredningen och underhållet av 

lekrummet på sagåsen. iKea finansierar även 

välkomstpåsarna med åldersanpassat lekmaterial 

som Rädda barnen packar och delar ut till 

varje barn som kommer till ankomstboendet. i 

fjol delades över 700 påsar ut. 

43

Svenska företag och kommuner stödjer Rädda Barnen och Tidningen Barn 

Våra barn är inte nöjda med den värld 

vi ger dem, de vill ha en bättre… 

Vi värnar om miljön. 

Det är vårt bidrag. 

arcticpaper.com 

INBROTTSLARM 

KAMERASYSTEM 

PASSAGESYSTEM 

WWW.SKYDDSTEKNIK.EU 

www.robygge.se 

skönhet •mening•kvalitet Krokoms kommun 

stödjer stàdjer Rädda Râdda Barnen 

www.krokom.se 

www.krokom.se 

Vi stöttar Rädda Barnen 

ISO-9001: 2000 

ISO-14001 

Nu kan du ladda ner 

Första Hjälpen-instruktioner 

till din mobil. 

Lär dig mer om Första Hjälpen för både 

barn och vuxna, steg för steg. 

SMS:a ABC till 71160 

www.firstaid.cederroth.com 

Vi förVerkligar dina bildrömmar. 

Och gör bilägandet till en dröm. 

Annons BARN 92x34mm.indd 1 11-02-07 16.05.53 

MORA GÖR SKILLNAD 

www.MORA.Se 

Koncernen Karlskoga Energi & Miljö består av moderbolaget Karlskoga Energi & Miljö AB och 

dotterbolagen Karlskoga Elnät AB, Karlskoga Kraftvärmeverk AB, Karlskoga Miljö AB och 

Karlskoga Stadsnät AB. Koncernen omsätter 425 msk per år och har 150 anställda. 

närhet och service 

Vi levererar el, vatten, fjärrvärme och bredbandstjänster samt hämtar hushålls- och industriavfall. 

Box 42, 691 21 KarlsKoga • tele: 0586–750 100 • e-post: info@karlskogaenergi.se • www.karlskogaenergi.se 

Visa ditt stöd genom att annonsera i Tidningen Barn. Kontakta annonskraft på telefon 0651-169 80. 

44 Barn 1/2011 

www.condesign.se


Svenska företag och kommuner stödjer Rädda Barnen och Tidningen Barn 

stöder Rädda Barnen 

Hos oss kan du året om handla förbrukningsoch 

förvaringsartiklar till riktiga vrakpriser! 

Infusionsterapi, klinisk nutrition 

och medicinsk teknik 

www.fresenius-kabi.se 

räddabarnen.indd 1 2009-02-13 10:19:14 

CYKLING 

FÖR ALLA 

WWW.JARVSOBERGSCYKELPARK.SE 

ÖoB gör 

Sverige 

billigare 

En rikstäckande lågpriskedja. 

För att hitta ditt närmaste 

varuhus gå in på www.öob.se 

45

SISTA ORDET 

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare 

elisabeth.dahlin@rb.se 

Migration, som det här numret handlar om, kan 

betyda så mycket. Själva ordet betyder ju flytta 

och för många av oss kan det ofta innebära 

något positivt. Vi flyttar hemifrån som ungdomar, 

till ett annat land för att se och lära eller 

kanske till landet över sommaren. Jag kommer 

fortfarande ihåg när jag som 7-åring 

flyttade till fastlandet och på darriga 

ben promenerade längs 

E4:an till min första skoldag. 

Det var så stort, så annorlunda. 

Jag var en udda fågel 

i flätor och terylenekjol. 

För alla dem som 

tvingas flytta kan det innebära 

något helt annat. Att 

lämna familj och vänner på 

obestämd tid och inte veta om 

man kommer ses igen. Krig, 

katastrofer och förföljelse 

tvingar varje år miljoner 

människor att 

lämna sina hem. Ofta 

handlar det om barn 

som förlorar hela sin 

grundtrygghet och 

som kommer till nya 

främmande miljöer. 

Jag talade med 

några fantastiska 

barn i en kåkstad 

utanför Nairobi. 

En 12-årig kille 

presenterade sig 

som ”I am an IDP, 

my name is Amir”, 

hela hans identitet 

var den som internflykting, 

IDP, sen kom 

namnet. Han hade levt 

halva sitt liv utan sina 

föräldrar på ett av våra 

center. 

I Indien flyttar åtta 

till nioåriga flickor 

på egen hand mellan 

delstater på jakt efter 

jobb på bomullsfälten. 

” 

Krig, katastrofer och 

förföljelse tvingar 

varje år miljoner människor 

att lämna sina hem. Ofta 

handlar det om barn som 

förlorar hela sin grundtrygghet 

och som kommer 

till nya främmande miljöer. 

Några av dem träffade jag i våras, när de fått börja skolan, 

en häftig känsla! 

vi sEr allt fler barn som migrerar på egen hand eftersom 

förhållandena hemma är sådana att barnen väljer att 

lämna. Många av dem utnyttjas av samvetslösa människor 

till allt sådant som barn inte ska behöva komma i kontakt 

med. Vuxna som ser barn som en handelsvara, som billig 

arbetskraft eller i värsta fall som något slags leksak. De 

här barnen tvingas ofta bli vuxna alltför tidigt. 

Några av dessa barn kommer också till Sverige efter 

många månaders färd från sitt hem och sitt land. De kommer 

till en plats där allt är annorlunda, människor klär sig 

på annat sätt, äter konstiga saker och pratar ett språk som 

de inte förstår. Och då tänker jag att det är egentligen inte 

så stor skillnad på en spetig tjej från skärgården som inte 

förstod Kalixmål och de pojkar och flickor från världens 

olika hörn som nu skapar sig en ny framtid runt om i vårt 

land. Det som behövs för oss alla är att bli mötta med nyfikenhet 

och respekt, att någon tar kontakt, bjuder in, så att 

man inte bara reser från något utan att man faktiskt också 

får landa tryggt och passa in. Här kan vi alla ta ansvar och 

göra något. ■ 



Spara med omsorg 

Vill du att dina pengar ska växa samtidigt som de verkar för en god sak? Då har 

vi fonden för dig. När du sparar i Banco Humanfonden bidrar du nämligen med 

2 procent av din fondförmögenhet till Rädda Barnens viktiga arbete. Genom åren 

har Rädda Barnen fått cirka 103 miljoner kronor från våra sparare. I Banco Humanfonden 

investerar vi i svenska företag som tar ansvar för vår omvärld. Låt även 

ditt sparkapital vara med och verka för en bättre värld. 

Swedbank Robur i stolt samarbete med Rädda Barnen 

Mer information om ideellt fondsparande hittar du på: www.swedbankrobur.se/raddabarnen eller 

kom in på ditt närmaste Swedbank- eller Sparbankskontor. 

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både minska och öka i värde och det är inte säkert att du 

får tillbaka hela det insatta kapitalet. Faktablad, informationsbroschyrer och fondbestämmelser finns på www.swedbankrobur.se, och www.swedbank.se. 

47

© Inter IKEA Systems B. V. 2008. 

POSTTIDNING B 

Avs: Rädda Barnen, 107 88 Stockholm 

ALLA PÅ 

IKEA STÖDJER 

Intresseanmälan 

finns på 

RÄDDA BARNEN. 

enslant.se 

MEN HÄR ÄR DE SOM GÖR MEST. 

39:– 

GOSIG KATT 

En slant 

varje gång. 

Nu fi nns det ett enkelt sätt att ge till någon annan samtidigt 

som du shoppar till dig själv. Utan att det kostar något extra 

– läs mer om hur du gör på enslant.se 

Just nu pågår den årliga mjukdjurskampanjen på IKEA varuhus över hela världen. För varje 

mjukdjur som säljs skänker vi tio kronor till Rädda Barnen och UNICEF. Pengarna används 

i 16 utvalda projekt som jobbar med utbildningsinsatser för barn. Drygt 40 miljoner kronor 

fi ck vi ihop förra året och vi hoppas såklart på ett nytt rekord i år. 

Men giraffer, grodor och krokodiler är inte de enda som jobbar för Rädda Barnen på 

IKEA i Sverige. För varje kund som visar upp sitt IKEA FAMILY kort i kassan skänker vi 

alltid 25 öre till Rädda Barnens Föräldratelefon och Föräldramejlen. Och på flera varuhus 

uppmanar vi våra kunder att bidra till ett lokalt Rädda Barnen-projekt. 

Så, välkommen till IKEA. Av många skäl. 

48 Barn x/20xx 

a u g u s t i

Barn 1101 - Rädda Barnen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?