Ladda ner [pdf] - Centrum för Näringslivshistoria

More documents

Recommendations

Info

Från arbetsoverall till hemvärnsuniform Hemvärn i företagens egen regi | göran von knorring ”Gevärseld brakade löst från alla håll. Det föreföll, som om svenskarna lågo uppe på de halvfärdiga fartygen på stapelbäddarna. Även från ventilerna på fartyg vid kajen utgick gevärseld. Längs gatorna sköt man med automatvapen. Fallskärmsjägarna sökte skydd under fartygsskroven, men därifrån blev verkan av deras egen eld ringa. Det var Götaverkens industrihemvärn, som trätt i verksamhet. Då order om larmberedskap kom hade man bytt ut verktygen mot geväret, krängt på sig hemvärnsuniformen och intagit sina i förväg anvisade eldställningar.” Så här föreställde sig luftskyddskommissarien Åke Kretz i Göteborg att industrihemvärnet vid Götaverken skulle kunna agera om varvet anfölls av fientliga fallskärmstrupper. I ett flertal arkiv som förvaras vid Stockholms Företagsminnen finns olika typer av arkivmaterial, som visar att företag hade ”egna” hemvärn under krigsåren 1940–1945. I vårt bildarkiv finns fotografier från hemvärnens olika verksamheter inom fabriksområden, fester och medaljutdelningar, men även bilder där hemvärnsmännen med raka ryggar deltar i högvakten vid slottet. I personaltidningar uppmanas de anställda att gå med i hemvärnet. Där finns även upprop, t.ex. att hemvärnet behöver kikare och vapen och man hoppas att någon inom företaget är villig att låna ut eller sälja dessa till en billig penning. I ett protokoll fann jag en uppgift om att ett företag köpt 10 gevär à 100 kronor till sitt industrihemvärn. Uppgifterna väckte min nyfikenhet och resulterade i ett forskningsprojekt om företagen och deras hemvärn. Två händelser kom att påskynda organiseringen av hemvärnet – Röda arméns angrepp på Finland i november 1939 och det tyska anfallet på Norge och Danmark den 9 april 1940. Dessa ledde till att Sverige blev inringat för resten av krigsåren och var en bidragande orsak till den ökade försvarsviljan. Runt om i landet uppkom ett flertal lokala initiativ för att förbättra skyddet av den egna hembygden. Även vid industrier startades organisationer för skyddet av företagets egna anlägg- ningar. Initiativen, eller man kanske skall säga kraven, från medborgarna gjorde att det var nödvändigt för statsmakterna att ge dem en form av stadga. Den 29 maj 1940 biföll Riksdagen propositionen om hemvärnet och i september kom bestämmelser om att hemvärn även fick bildas vid företag. Långt innan besluten fanns det industrihemvärn med full verksamhet vid ett flertal företag. Initiativet till organiseringen kom huvudsakligen från företagsledningen och i den här artikeln vill jag lyfta fram tre eldsjälar och företagsledare och deras betydelse vid bildandet av industrihemvärn. Överingenjör Thorelli vid L. M. Ericsson Redan tidigt på våren 1940 började, på initiativ av överingenjören – sedermera direktören – Hans Thorelli, förberedelserna för att organisera ett hemvärn vid L. M. Ericssons verkstäder vid Thulegatan. Under våren och sommaren utbildades de blivande befälen och tidigt på höstkanten kunde hemvärnskompaniet börja med övningarna. Thorelli lyckades mycket bra med sitt rekryteringsarbete och intresserade från alla personalkategorier inom företaget anslöt sig till hemvärnet, inte minst från verkstaden. Till en början användes det klassiska ”Pampas” vid Karlberg som exercished. Uniformen bestod till en början av lämpliga persedlar ur den egna garderoben kompletterade med en armbindel och båtmössa. I de fall de fåtaliga gevären inte räckte till fick kvastskaft eller egenhändigt tillsnickrade attrapper av trä duga för att ge lite mening och snits i gevärsföringsövningarna. Efter huvudfabrikens flyttning till Midsommarkransen i början av 1941 blev anläggningen och området kring det nya fabrikskomplexet en lämplig övningsterräng. Under hösten 1940 blev L. M. Ericsson ett eget hemvärnsområde, där företagets egna anläggningar och dotterbolag ingick. Hans Thorelli var den som med kraft drev organiseringen av industrihemvärnet och under de första fem åren var han även hemvärnsområdesbefälhavare. Företagshemvärnet vid L. M. Ericsson verkade ända till 2001. Företagsledningen ansåg att hemvärnet inte behövdes längre, delvis på grund av kalla krigets slut. Under alla år satsade företaget stora resurser på sitt hemvärn; de första åren stod företaget för samtliga utgifter. Direktör Oskar Olin, Norrmalms Livsmedels AB Den 3 maj 1940 utfärdade direktör Oskar Olin vid Norrmalms Livsmedels AB ett upprop till de anställda männen inom företaget, att de skulle sammansluta sig till en militär enhet under benämningen hemvärn. Hela 96 personer anmälde sig och bland dem fanns även några, som inte var vapenföra. De ville ändå delta i hemvärnsövningarna, trots sina ”handikapp”, vilket visar på det stora intresse, som fanns för den nya försvarsorganisationen. Intresset 22 företagsminnen 2004;1
Vapenkunskapen var kanske inte alltid den bästa bland hemvärnsmännen, men lokalkännedomen och försvarsviljan desto högre. Överingenjör Patricks och herr Elgeryd med kulsprutepistol år 1950. Ur Ericssons arkiv hos Stockholms Företagsminnen. berodde säkerligen på direktör Olins stora entusiasm för hemvärnsfrågan. Eftersom Olin var ute i mycket god tid med organiseringsarbetet, lyckades hemvärnet komma över ett ansenligt antal gevär. Övrig utrustning fick man genom företagets försorg. Under ledning av skickliga instruktörer hade hemvärnsmännen övats kvällar och söndagar på företagets gård vid Karlbergsvägen och i Karlbergsparken. Redan en vecka efter hemvärnets officiella start, på Svenska flaggans dag den 6 juni 1940, kunde direktör Olin – tre månader innan anvisningarna om industrihemvärnet var klara – som kompanichef gå i täten för ett välutrustat och välexercerat hemvärnskom- företagsminnen 2004;1 pani. Enligt hemvärnschefen Petri var det sannolikt Sveriges mest trimmade hemvärnsförband. Direktör Olin och hans hemvärnsövningar möttes inte alltid med positiva ordalag. En granne till Norrmalms Livsmedels AB skrev till Stockholms stads Drätselnämnd för att … vördsamt framföra några erinringar samt även göra en förfrågan, beträffande de rent privata hemvärnsorganisationer, som tydligen håller på att bildas inom en del större företag. I förra veckan upplyste en stor braskande annons, där en dylik privat hemvärnsgrupp på 100 man uppmanade allmänheten att ställa gevär till deras förfogande, trots att riksdagen ännu icke behandlat hemvärnsfrågan och i lag fastställt densamma. Han fortsätter att det är bra att det bildas hemvärn på företag, … men att beväpna dem bör militärmyndigheterna och polisen avgöra och inte en Disponent i ett privat företag.” Den 10 juni 1940 svarade chefen för Stockholms stads hemvärnsexpedition, major Allan Winge, på brevet och meddelade att Norrmalms Livsmedels AB nu var inordnat i hemvärnet och underkastat de förordningar som beslutats av riksdagen. Han fortsatte: 23
Page 1 and 2: tidskrift från föreningen stockho
Page 3 and 4: krönikan | anders johnson Hembygd
Page 5 and 6: Från Norrtälje till Hong Kong, fa
Page 7 and 8: Kollektivtrafik till sjöss - om St
Page 9 and 10: AB Eruths, ett olycksdrabbat rederi
Page 11 and 12: med 1 212,5 ton kol, girade undan n
Page 13 and 14: Trehundratrettiotre bryggande år i
Page 15 and 16: Personalen vid Neumüllers Bryggeri
Page 17 and 18: företagsminnen 2004;1 17 Bild 1.
Page 19 and 20: Recensioner Mats Larsson: Bonniers
Page 21: var till exempel mycket tacksam fö
Page 25 and 26: Motstående sida: Man kan förmoda
Page 27 and 28: Från Kajsas till Tinas kokbok I LR
Page 29 and 30: Landsbygdsskildraren Sven Edvin Sal
Page 31 and 32: Föreningen Stockholms Företagsmin

Ladda ner [pdf] - Centrum för Näringslivshistoria

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?