Framtidens hemtjänst? - Göteborgsregionens kommunalförbund

När det gällde förändringsarbetet i Askim var den nya normen för serviceteamet
och biståndsbedömarna valfrihet/infl ytande över serviceinsatser
som omvandlades till dels servicemenyn och dels den förenklade blanketten.
De skulle sedan i sin tur styra skapandet av nya rutiner i form av förenklad
utredning för biståndsbedömarna och kund-/säljarsamtal och överenskommelse
kring arbetsplan för vårdtagare och undersköterskor. Rutinerna skulle
sedan kunna bli till vanor som skulle vara det självklara sättet att arbeta. Dock
hade inte ”nu gör vi det igen” blivit ”så här gör man” för någon av grupperna.
Snarare levde i hög grad de gamla vanorna kvar. Biståndsbedömarna använde
de nya blanketterna och gjorde förenklade utredningar men gjorde fortfarande
hembesök. Vårdtagarna ”valde” det de alltid hade valt och undersköterskorna
hade svårt att utföra ”försäljningssamtal”. Vad berodde då det på?
En förklaring kan vara att förändring tar tid. Ju mer okända idéer, desto
fl er upprepningar behövs för att det nya skall uppmärksammas som idéer
att ta till sig. När det gällde gruppen med biståndsbedömare skulle denna
förklaring vara trolig eftersom gruppen hade bestått i olika personer under
projekttiden och därför inte hade hunnit skapa nya gemensamma rutiner.
Därtill omorganiserades biståndsbedömarnas arbete under projekttiden, vilket
också var utifrån en ny norm (beställare-/utförare) som inte funnits tidigare
i Askim. Eftersom biståndsbedömarna kunde betraktas som nyckelpersoner
när det gällde marknadsföringen av det nya och var den första kontakten
med vårdtagarna, kan det också vara en förklaring till varför vårdtagare och
personal inte hade kommit längre i sina förändringsprocesser.
En annan förklaring kan vara att det inte fanns så mycket att förändra.
Vårdtagarna var redan före projektet väldigt nöjda med hemtjänsten i Askim
och upplevde såväl respekt från personalen, trygghet, och infl ytande. Man
vände ju sig också till hemtjänsten för att man önskade hjälp med vissa bestämda
insatser, till exempel städning, inköp och tvätt. Att då sedan välja andra
saker istället, var det inte många som gjorde. Dock upplevdes det positivt
att kunna bestämma när man skulle få hjälp med till exempel städningen.
Man behövde inte längre hålla sig till normen var tredje vecka, utan kunde
istället välja städning oftare. Man var ju beviljad insatser i timmar och inte
aktiviteter.
Utifrån detta resonemang kan det konstateras att personalen inte hade
mycket att förhandla om med vårdtagarna. För att vårdtagarna även skulle
välja andra saker i högre grad skulle det troligen behövas en generösare
tilldelning av timmar.
När det gällde arbetet i omsorgsteamen var personalen väldigt positiv
till idén om det nya sättet att arbeta. Den största förändringen som kunde
konstateras var dock just renodlingen av arbetet. För att kunna förändra
79