Framtidens hemtjänst? - Göteborgsregionens kommunalförbund

dock. Trots att utredningen förenklades så till vida att de bara informerade
sig om det som direkt behövdes för beslutet, upplevde biståndsbedömarna att
det ibland var bättre att träffas personligen i den äldres hemmiljö. Dels var
det lättare att göra en bedömning och ta ett beslut, dels hade den äldre fått
möjlighet att träffa biståndsbedömaren och uttrycka sina önskemål direkt. I
många fall, menade biståndsbedömarna, kunde det till exempel vara så att det
inte alltid stod klart för den äldre själv vad han/hon ville ha för hjälp och att
det kanske framkom först vid hembesöket att det handlade om serviceinsatser.
Det kunde också vara så att anhöriga ringde för sina föräldrar och önskade ett
hembesök. Vid en grov uppskattning uppgav biståndsbedömarna att de uteslöt
hembesöken vid cirka hälften av de renodlade serviceansökningarna.
De gjorde även ett traditionellt hembesök om den äldre också ansökte
om omsorgsinsatser, vilket var det vanligaste scenariot. Då skrevs en vanlig
utredning för omsorgsdelen och en förenklad för bedömning av serviceinsatserna.
När det gällde enbart trygghetslarm gjordes det inga hembesök utan
här användes ytterligare en annan enkel blankett (som hade utformats av
företaget som svarade på larmen, se bilaga 5). Omsorgsinsatserna utreddes
på samma sätt som före projektet där omsorgsteamen fi ck hela underlaget
för beslutet.
I praktiken upplevde biståndsbedömarna att det var få av vårdtagarna
som enbart hade insatser från serviceteamet. Det innebar att de oftast gjorde
två utredningar, en traditionell för omsorg och en förenklad för service. Det
kunde till och med handla om tre olika sorters utredningar när det även skulle
inkluderas trygghetslarm. När det gällde biståndsbedömningen menade de
därför att den nya uppdelningen i omsorg och service kunde leda till dubbelarbete
för dem när vårdtagaren skulle få båda insatserna.
Det blev även mer dubbelarbete att kommunicera gentemot fl era olika
team. Det kunde handla om överlämnande av beslut till både teamledaren
i serviceteamet och en teamledare i ett omsorgsteam, och det kunde handla
om att få återkoppling från kontaktpersoner från båda teaminriktningarna.
Sammantaget upplevde biståndsbedömarna inte någon tidsvinst med det
nya sättet att arbeta. Utifrån deras perspektiv verkade det i den bemärkelsen
inte handla om någon ”förenkling” av biståndsbedömningen. Uppdelningen
i service och omsorg innebar snarare för det mesta en något ökad administration
för deras del.
34