Framtidens hemtjänst? - Göteborgsregionens kommunalförbund

Bättre med timmar än insatser
Biståndsbedömarna var positivt inställda till intentionen med projektet, att
vårdtagarna skulle få erbjudande om timmar som de själva skulle få välja
innehåll till (utifrån servicemenyn):
– De får ju lite valfrihet, vissa i alla fall.
– Man kan ju säga att de har fått större valfrihet än om de inte hade haft
timmar.
– Och det största är ju att de får det per vecka. Det är ju jättepositivt, det
skulle jag inte vilja ta bort, timsystemet.
Biståndsbedömarna beskrev att många vårdtagare upplevde det positivt att
kunna få välja städning oftare än var tredje vecka som det hade varit tidigare.
Därtill berättade de att samtalen från vårdtagarna som de hade fått
före projektet om att de inte hade fått städat, i princip hade upphört. Förr
var det mycket vanligare att städningen hade fått stå tillbaka till förmån för
omsorgen vid till exempel personalbrist. Biståndsbedömarna menade också
att det var lättare att se förändringar i val hos nya vårdtagare som inte haft
hemtjänst sedan tidigare och att de var väldigt positiva till att kunna ändra
sig från vecka till vecka. Det tog längre tid för de ”gamla” vårdtagarna att
ändra i sina tidigare beviljade insatser.
Det faktiska arbetet
Forskning som har bedrivits kring biståndsbedömares arbete pekar på att
de generellt har en hög arbetsbelastning med ett stort antal vårdtagare där
uppföljningar av beslut sällan hinns med (Norman & Schön, 2005). I sina bedömningar
ställs de också många gånger inför moraliska och etiska dilemman
där fl era intressenters värderingar och krav möts (Dunér & Nordström, 2005).
Grunden för besluten är därför ofta såväl gällande lagar och förordningar som
formella och informella regler i verksamheten. Samtidigt visar utvärderingar av
beställar-/utförarmodellen att sättet att arbeta med en delad organisation har
inneburit en ökad formalisering och administration av biståndsbedömarnas
arbete (Norman & Schön, 2005). De befi nner sig längre från utförandet och
har därmed större distans till vårdtagarna. Det leder till ett större behov av att
bygga upp rutiner för möten, återrapporteringar och dokumentation än vid
den traditionella organiseringen. Med utgångspunkt i dessa forskningsresultat
undrade jag därför om det förenklade utredningsförfarandet i Askim skulle
skapa tidsvinster för biståndsbedömarna.
Men det faktiska arbetet ledde, enligt biståndsbedömarna, till något mer
administration snarare än tvärtom. I den nya modellen var tanken att inte
göra hembesök vid ansökan om serviceinsatserna. Vid tveksamhet gjordes det
33