Minnena ser dig The memories see you - Daniel Ahlstedt

S:t Lukas utbildningsinstitut 

Psykoterapeutprogrammet, 90 hp 

Vårterminen 2009 

Minnena ser dig 

Tidigaste minnen som diagnostiskt instrument 

The memories see you 

Earliest recollections as a diagnostic instrument 

Författare: 

Daniel Ahlstedt

Daniel Ahlstedt Minnena ser dig 

Sammanfattning 

Tillförlitligheten av tidiga minnen som metod att bedöma personlighetsdrag 

undersöktes för 44 personer, varav 19 patienter inom psykiatrin. En oberoende 

psykolog förutsade deltagarnas skattning på personlighetstestet Inventory 

of Interpersonal Problems (IIP) signifikant bättre än slumpen utifrån 

deltagarnas tre tidigaste minnen. Psykologens skattade känsla av säkerhet i 

bedömningarna korrelerade positivt till utfallen av förutsägelserna. Specifikt 

innehåll och affekter i deltagarnas tidigaste minnen jämfördes med deras 

skattningar i IIP och affektinventoriet Positive and Negative Affect Schedule 

(PANAS) med statistiska resultat som sätts i relation till tidigare forskning. 

Resultatens kliniska tillämpbarhet diskuteras. 

Nyckelord: tidiga minnen, diagnostik, projektion, projektiva test 

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

TACK.......................................................................................................................................................4 

1. INLEDNING .........................................................................................................................................5 

1.1. SYFTE..............................................................................................................................................6 

1.2. HYPOTESER.....................................................................................................................................6 

2. TIDIGARE FORSKNING ...................................................................................................................6 

2.1. ÖVERSIKT .......................................................................................................................................6 

2.2. ÅLDER FÖR TIDIGASTE MINNEN.......................................................................................................7 

2.3. TIDIGA MINNEN OCH AFFEKTER ......................................................................................................8 

2.4. TIDIGA MINNEN OCH PERSONLIGHET...............................................................................................8 

2.5. SYSKONSKAP OCH TIDIGA MINNEN..................................................................................................9 

2.6. DEN PROJEKTIVA HYPOTESEN .........................................................................................................9 

3. METOD ...............................................................................................................................................11 

3.1. DELTAGARE ..................................................................................................................................11 

3.2. GENOMFÖRANDE...........................................................................................................................11 

3.3. TESTINSTRUMENTEN.....................................................................................................................11 

3.4. ANALYS AV TIDIGA MINNEN..........................................................................................................14 

3.5. STATISTISKA ANALYSER ...............................................................................................................14 

4. RESULTAT.........................................................................................................................................14 

4.1. DELTAGARNAS SKATTNING AV PERSONLIGHET OCH AFFEKTER.....................................................14 

4.2. IMPLICITA OCH EXPLICITA AFFEKTER I TIDIGA MINNEN.................................................................15 

4.3. PERSONLIGHET I SJÄLVSKATTNING OCH I BEDÖMNING AV TIDIGA MINNEN ...................................15 

4.4. SÄRSKILDA KOMPONENTER I TIDIGA MINNEN................................................................................16 

4.5. SYSKONSKAP, PERSONLIGHET OCH TIDIGA MINNEN ......................................................................18 

5. DISKUSSION......................................................................................................................................19 

5.1. UNDERSÖKNINGENS BEGRÄNSNINGAR OCH VALIDITET.................................................................19 

5.2. SLUTSATSER AV UNDERSÖKNINGEN..............................................................................................20 

5.3. TIDIGASTE MINNEN I DIAGNOSTIK OCH PSYKOTERAPI ...................................................................22 

5.4. OM MENING I TIDIGA MINNEN .......................................................................................................23 

6. REFERENSLISTA .............................................................................................................................26 

7. BILAGOR ...........................................................................................................................................31 

7.1. BILAGA 1: INTERVJU OM TIDIGASTE MINNEN ................................................................................31 

7.2. BILAGA 2: DELTAGARNAS RESULTAT PÅ IIP OCH PANAS ...............................................................32 

7.3. BILAGA 3: INVENTORY OF INTERPERSONAL PROBLEMS - KATEGORIBESKRIVNINGAR ...................33 

7.4. BILAGA 4: KORRELATIONER - IIP OCH KOMPONENTER I TIDIGA MINNEN .......................................35 

7.5. BILAGA 5: KORRELATIONER - PANAS OCH KOMPONENTER I TIDIGA MINNEN.................................36


TACK 

Tack, ni som bidrog med levande minnen från barndomen. 

För analys av minnesmaterial, handledning, rekrytering och reflektioner tackas 

psykolog Lina Wemmel, professor Bo Eriksson, sjuksköterska Marjo Gustavsson, 

tekn doktor Linda Fransson samt psykologer Ingvar Hulterström, Julia Hine, 

Per-Anders Börjesson, Eva Gunnarsson och Nina Panahi. 

4


1. INLEDNING 

”Mitt liv”. När jag tänker de orden ser jag framför mig en ljusstrimma. Vid 

närmare betraktande har ljusstrimman formen av en komet med huvud och 

svans. Den ljusstarkaste ändan, huvudet, är barndomen och uppväxten. Kärnan, 

dess allra tätaste del, är den mycket tidiga barndomen där de viktigaste dragen i 

vårt liv bestäms. Jag försöker minnas, jag försöker tränga fram dit. Men det är 

svårt att röra sig i dessa förtätade regioner, det är farligt, det känns som om jag 

skulle komma nära döden. Längre bakåt förtunnas kometen – det är den längre 

delen, svansen. Den blir glesare och glesare men också bredare. Jag är nu långt 

ute i kometsvansen, jag är sextio år när jag skriver detta. 

Tänk tillbaka så långt du kan i tiden, när du var ett litet barn. 

Försök att minnas något av det tidigaste du varit med om. 

Tomas Tranströmer 

Våra tidigaste minnen fascinerar, om inte annat för att de representerar födelsen av vårt 

medvetna liv. När frågan om tidigaste minnet ställs under en intervju upplevs den ofta 

överrumplande. Efter en bekräftande ögonkontakt töms blicken hos den tillfrågade och 

uppmärksamheten släpper suggestivt taget om det nät av aktuella projekt och relationer 

som binder oss till tiden. De enda referenser som erbjuds till svaret på frågan är djupt 

liggande erfarenheter av det egna livets villkor och motiv som får utrymme att skapa 

konturer av det tidiga minne som sedan letar efter passande innehåll. Mycket talar för 

att våra tidigaste minnen, oberoende av deras biografiska sanningshalt, är en sammanfattning 

av vår psykologiska livssituation vid tiden då vi får upp dem. 

Titeln på föreliggande uppsats är en parafras på poeten Tomas Tranströmers självbiografiska 

bok Minnena ser mig (1993), varifrån det inledande citatet är hämtat. Betrakta 

vad Tranströmer skriver om sitt tidigaste minne: 

Mitt tidigaste daterbara minne är en känsla. En känsla av stolthet. Jag har just fyllt tre år och 

man har sagt att det är mycket betydelsefullt, att jag har blivit stor nu. Jag ligger till sängs i 

ett ljust rum och kliver sedan ner på golvet, oerhört medveten om att jag håller på att bli 

vuxen. Jag har en docka som jag gett det vackraste namn jag kunnat hitta på: KARIN 

SPINNA. Jag behandlar henne inte moderligt. Hon är snarare en kompis eller en förälskelse. 

Vems minne är detta? En person som självuppoffrande söker känslomässig närhet till 

andra eller en med behov av personlig integritet? Är han undergiven eller dominant i 

sina relationer? Ett annat exempel, hämtat från Harry Martinsons Bollesagor (1983), där 

svaren blir delvis andra på frågorna om personen vars tidiga minne återberättas: 

En dag minns han hur väl han minns första gången han gick. Gick mellan modern och fadern 

och sedan från fadern till modern. Tre steg bara medan han samtidigt föll framåtstupa mot 

moderns knän. Han vet att han inte mindes det och ändå minns han det genom dess alldagliga 

vanlighet i tidernas tid och nu minns han tydligt: ’Se så ja. Några dar till, så går du över golvet 

i Det eviga torpet, går kanske ända bort till dörren’. Var finns i sådana ögonblick den 

stjärntydare som dold under torpets klockticka viskar: den där ska gå långt; den där ska bli 

luffare och luffa och loda med obestämd längtan […]. 

5


1.1. Syfte 

Uppsatsens målsättning är att bidra till ökad kunskap om sambanden mellan tidiga minnen 

och personlighet och att undersöka tillförlitligheten av tidiga minnen som diagnostiskt 

hjälpmedel. Undersökningen är en pilotstudie som utökas i ett annat sammanhang. 

1.2. Hypoteser 

För att pröva bärkraften i påståendet att tidiga minnen är uttryck för människors aktuella 

personlighet söks motbevis till tre hypoteser som formuleras negativt (nollhypoteser): 

1. En bedömare kan aldrig förutsäga en individs aktuella personlighetsdrag utifrån 

individens tidigaste minnen. 

2. Bedömarens skattade känsla av säkerhet i förutsägelsen korrelerar inte med hur 

väl förutsägelsen överensstämmer med individens aktuella personlighetsdrag. 

3. Det finns inga korrelationer mellan specifikt innehåll i en individs tidiga minnen 

och individens aktuella personlighetsdrag. 

2. TIDIGARE FORSKNING 

2.1. Översikt 

Det finns omkring 500 publicerade forskningsrapporter relaterade till människors tidigaste 

minnen, att döma av tillgängliga referenslistor i databaser och litteraturstudier. 

Den tidigast publicerade systematiska studien av tidiga minnen är från 1893, där psykologen 

Charles Miles redogör i American Journal of Psychology för en undersökning 

via korrespondens med studenter. Vid sidan av flera frågor om studenternas levnadsförhållanden 

ställde Miles frågan ”What is the earliest thing you are sure you can remember?”. 

Miles studie kan sägas representera en forskningslinje om tidiga minnen som var dominerande 

decennierna efter hans undersökning som kan kallas klassificerande eller taxonomisk. 

Variabler som ålder vid den hågkomna händelsen, sinnesmodaliteter i minnet, 

känslor, antal ord och andra komponenter har undersökts. 

Efter att Alfred Adler (1933) introducerade tidiga minnen som en projektiv metod i 

psykoterapi uppkom ett intresse för att förstå tidiga minnen som ett uttryck för individers 

aktuella livsstil och attityder. Adler är alltjämt flitigt refererad i studier om tidiga 

minnen och en förgrundsgestalt för många som använder tidiga minnen som metod i 

psykoterapi. Till skillnad från sin mentor Sigmund Freud utgår Adler från att människors 

nuvarande personlighet är mer eller mindre manifest och oförvanskat återgivna i 

deras tidigaste minnen. Adlers synsätt kan representera ytterligare en forskningstradition 

som är den kanske vanligaste i den tillgängliga litteraturen, där tidiga minnen an- 

6


vänds med en humanistisk förståelseram som en praktisk metod i arbete med människor. 

Schemateori och kognitiv teori har senare använt olika aspekter av Alfred Adlers 

begrepp bland annat i minnesforskning (Freeman, 2004). 

Begreppet täckminne (Freud, 1901) utgör i traditionell psykoanalytisk teori ett hinder 

för en ensidig tolkning av minnets manifesta innehåll eftersom täckminnets funktion är 

att ersätta betydelsefulla smärtsamma erfarenheter i medvetandet. Tidiga minnen tolkas 

som uttryck för trauman eller inre konflikter förklädda till en mer vardaglig händelse 

genom försvarsmekanismer som förskjutning, förtätning och symbolisering. Psykoanalytisk 

forskning, ett tredje spår i forskningen om tidiga minnen, förekommer sällan i 

forskningsrapporter men desto oftare i mer traditionellt skriven psykoanalytisk litteratur, 

såsom i det mest kända svenska bidraget Barndomens återkomst av Clarence 

Craaford (2002). Psykoanalytisk metod anses ofta vara svår att använda som utgångspunkt 

för statistiska undersökningar eftersom symbolinnehåll är personligt och analysmetoden 

en intersubjektiv process. 

2.2. Ålder för tidigaste minnen 

Ett tidigt minne definieras i detta sammanhang som ett episodiskt minne av en specifik 

händelse eller situation som inte förknippas med sekundära källor (exempelvis fotografier 

eller andras återberättelse) och som ägaren av minnet antar är bland de kronologiskt 

tidigaste händelser som han/hon har ett minne av. En vanlig uppskattning är att våra 

tidigaste minnen härstammar från erfarenheter från ca 3-4 års ålder och att minnen från 

två års ålder eller oförmåga att minnas något före sex års ålder kan anses ingå i en normalvariation 

(Eacott, 1999; Peterson, Grant, & Boland, 2005; Rubin, 2000). 

Faktorer som kön, intelligens, kultur, minnets innehåll och hjälp av ledtrådar har olika 

grad av inverkan på hur långt tillbaka i tiden vi kan minnas. Ledtrådar i form av att 

fråga om en specifik situation eller att återge en detalj från en händelse kan göra att vi 

minns något tidigare händelser än annars (Christianson, 2002). En studie visar resultat 

som tyder på att kvinnor minns något tidigare händelser än män (Howe, 2000). Högre 

intelligens förknippas i vissa studier med lägre ålder för tidigaste minne (Rabbit & 

McInnis, 1988; Rule & Jarrell, 1983). Två studier (Mullen, 1994; Wang, 2001) studerar 

kulturella skillnader i tidiga minnen och är samstämmiga i att européer och amerikaner 

har en snittålder för tidigaste minnet på ca 3½ år, ungefär 6 månader tidigare än asiater/kineser. 

Vissa händelser (sjukhusvistelse och syskons födelse) kan normalt minnas 

från ca 2-3 års ålder medan andra (dödsfall i familjen eller flyttning) kan minnas först 

efter 3-4 års ålder enligt en studie av Usher & Neisser (1993). Ett delresultat i sistnämnda 

studien är att vi minns händelser sämre om vi har tillgång till fotografier, återberättande 

av andra et cetera, vilket författarna förklarar med att den sekundära informationen 

blockerar detaljer i minnet av händelsen. Tidiga minnen som projektivt material 

har också sämre validitet vid närvaro av ledtrådar som foton eller minne av andras 

återberättande av episoden, enligt Crawley & Eacott (2006). 

Att vi inte minns våra första år i livet (så kallad barndomsamnesi) finns flera kompletterande 

förklaringar till. En mental representation av ett själv/jag behövs för att organisera 

minnet och uppfatta tankar och erfarenheter som sina egna, vilket är ett viktigt kriterium 

7


för ett episodiskt minne (Crane, Barnhofer, & Williams, 2007; Howe & Courage, 2003). 

Vidare betonas språket som centralt av andra forskare. Språkliga begrepp organiserar 

inte bara minnet utan omorganiserar själva verklighetsupplevelsen för ett barn och 

bidrar till att strukturera den mänskliga hjärnan (Deacon, 1998). Ytterligare en förklaringsmodell 

som delvis förenar dessa aspekter framhåller den narrativa (berättande) 

funktionen i socialt samspel. Under utbyte av minnen med en förälder lär sig barnet vad 

det ska minnas, hur de ska minnas och varför (Wang, 2003). 

2.3. Tidiga minnen och affekter 

Känslor av glädje, rädsla, ilska, sorg och besvikelse hör till de vanligaste omnämnda då 

människor berättar om sina tidigaste minnen, och kvinnor berättar oftare än män om 

rädsla och skräck enligt Schwartz (1987). I en nu 75 år gammal studie refereras en 

undersökning där män tvärtom rapporterar fler tidiga minnen med skräck och rädsla än 

kvinnor (Dudycha & Dudycha, 1933), en skillnad som möjligen kan tala för inflytandet 

av kulturella och samhälleliga faktorer på vilka minnen som återberättas. I en undersökning 

av korrelationer mellan affekter i tidiga minnen och i aktuellt känsloliv (Tylenda & 

Dollinger, 1987) visar sig skuld- och skamkänslor i tidiga minnen mer än andra känslor 

motsvara förekomsten i det aktuella känslolivet. Författarna till studien menar att tidiga 

minnen inte bättre än aktuella minnen kan predicera en människas känsloliv och dessutom 

kan vara mindre relevanta i psykoterapeutiska sammanhang. Minnen där behagliga 

eller positiva känslor rapporteras visar sig i ovanstående studier vara något vanligare än 

obehagliga eller negativa. I jämförande undersökningar mellan människor med olika 

grad av psykisk ohälsa finns dock i alla tillgängliga studier samvariation mellan psykisk 

ohälsa och grad eller andel rapporterade negativa affekter i tidiga minnen (Arnow & 

Harrison, 1991; Chaplin & Orlofsky, 1991; Disque & Bitter, 2004; Rehman & 

Manzoor, 2003; Tobey & Bruhn, 1992). 

2.4. Tidiga minnen och personlighet 

Tidiga minnen har undersökts sedan 1940-talet avseende psykologisk och psykiatrisk 

diagnostik. En lång rad studier finns som undersöker skillnader mellan eller karaktäristika 

för psykiatriska diagnosgrupper (se litteraturgenomgång i Clark, 2002). Eftersom 

psykiatrisk diagnostik inte har en självklar koppling till psykologisk begreppsbildning 

är psykologisk analys av tidiga minnen dock en mer fruktbar väg att utforska samband 

mellan tidiga minnen och personlighet (Mosak & Pietro, 2006). 

Trygghet som bakgrund till skillnader i tidiga minnen har studerats, och resultaten pekar 

på att otrygga människors minnen innehåller mer avvisanden, isolering, fara, negativa 

affekter, utanförskap, förluster, våld och psykologiska försvar än trygga människors 

tidiga minnen (Purcell 1952; Ansbacher, 1967; Holmes 1965). Relationsorienterade 

individer uppvisar i sina tidiga minnen mer än andra emotionell identifikation, aktivitet, 

positiva affekter och mindre av sjukdom och skada, icke-familjära personer och pessimism 

(Marcus, Manaster & Spencer, 1999; Manzoor & Rehman, 2003). Locus-of-control 

(upplevelsen av eget inflytande i situationen) har uppmärksammats i två studier 

(Peterson, Buchanan & Seligman 1995; Nichols & Feist, 1994) som visar att negativa 

händelser i tidiga minnen hos olika människor ges olika förklaringar eller menings- 

8


innehåll beroende på personlighetsdrag. Positivt lagda personer har i högre grad än 

pessimister berättelser om egen kompetens och mindre av att vara passiv eller offer för 

omständigheterna. Personlighetsaspekter som öppenhet och värme studeras av Barrett 

(1980, 1983) som finner att antal ord i tidiga minnen korrelerar till vänlighet hos kvinnor 

och dominans hos män. Socialt reserverade personer har oftare korta tidiga minnen 

och minnen från tidigare ålder än öppna och varma personer. Barrett finner i sina studier 

också signifikanta korrelationer mellan social slutenhet och mer negativa känslor, 

maktlöshet och behov av bekräftelse i tidiga minnen. Manzoor & Rehman (2003) 

studerar korrelationer mellan komponenter i tidiga minnen och femfaktormodellen av 

personlighet och resultaten bekräftar enligt forskarna användbarheten av tidiga minnen 

som projektivt instrument. Kulturella effekter på minnen påvisas av Wang (2001) som 

finner att kineser jämfört med amerikaner i sina tidiga minnen har mindre självfokus, 

beskriver mer sociala roller, rutiner och kollektiv aktivietet. Minnena hos de kinesiska 

deltagarna var kortare och känslomässigt mer neutrala. 

2.5. Syskonskap och tidiga minnen 

Fakouri & Hafner (1984) studerar skillnader i tidiga minnen mellan förstfödda syskon 

och icke förstfödda syskon bland 148 deltagare. Resultaten tyder på att det finns fler 

likheter än skillnader mellan grupperna. Specifik skillnad hittas dock i att syskon omnämns 

oftare av icke förstfödda syskon. Forskarna tolkar skillnaden som att konkurrens 

är ett vanligare motiv hos dem med äldre syskon. Förstfödda nämnde oftare människor 

utanför familjen, vilket författarna förklarar med att de äldsta syskonen oftare har upplevt 

att de blivit åsidosatta i samband med födelsen av nya syskon. Förstfödda 

rapporterar också fler teman om traumatiska händelser såsom skador, olyckor och sjukhusbesök. 

I en fallstudie om parterapi där mannen i paret har en yngre syster och 

kvinnan en äldre bror tar författarna fasta på parets tidigaste minnen (Lew & Bettner, 

2007). Minnena bekräftar i fallstudien Fakouri & Hafners resultat och är en god 

illustration på användningen av tidiga minnen i psykoterapeutiska sammanhang. Ytterligare 

en studie finns som studerar hur syskonordningens betydelse inverkar på tidiga 

minnen, som dock inte hittar signifikanta skillnader mellan syskonkategorier (Saunders 

& Norcross, 1988). 

2.6. Den projektiva hypotesen 

De flesta forskningsstudier om tidiga minnen har som premiss utgått från att tidiga minnen 

är en projektion av vår nuvarande mentala livssituation eller personlighet. ”There 

are no ’chance memories’”, skrev Alfred Adler (1958) i en ofta citerad passage; ”Out of 

the incalculable number of impressions which meet an individual, he chooses to remember 

only those which he feels, however darkly, to have a bearing on his situation. 

Thus his memories represent his ‘Story of my Life’[...]”. En konsekvens av hypotesen 

är att våra tidigaste minnen eller vilken mening vi tillskriver dem förändras i samband 

med att vår personlighet eller vårt mentala tillstånd 1 förändras på ett sätt som går att 

1 Med mentala tillstånd åsyftas skiftningen mellan olika personlighetsdrag och affektsystem inom en 

individ som kan ske under stress och i synnerhet hos människor med bristfälligt integrerad personlighet. 

9


förklara teoretiskt. I likhet med andra projektiva instrument borde dessutom förhållanden 

under intervju om tidiga minnen påverka innehållet. 

Förhållandevis få publicerade systematiska studier har hittats som riktat uppmärksamheten 

direkt mot den projektiva hypotesen om tidiga minnen. Daniel Eckstein (1976) 

undersökte kvalitativa förändringar i angivna tidigaste minnen hos kvinnliga studenter 

som mottog längre tids psykodynamisk terapi och belyste förändringar som han kopplade 

till personlighetsutveckling. Eckstein initierade senare också en större studie 

(Saville & Eckstein, 1987) som jämförde förändringar i angivna tidiga minnen vid 

tillfällena för inskrivning och utskrivning på en sluten psykiatrisk klinik för 54 

patienter. I studien fanns också en kontrollgrupp med 29 studenter som gick igenom 

samma undersökningar som den psykiatriska gruppen. En oberoende bedömare använde 

ett strukturerat bedömningsinstrument för att analysera tidiga minnen och resultaten 

jämfördes och korellerades med skattningar av deltagarnas aktuella mentala tillstånd 

och beteendemönster. Studien fann signifikanta skillnader i tidiga minnen i 

patientgruppen. Vid utskrivning och förbättrat mentalt hälsotillstånd visade patienternas 

tidiga minnen mer positivt innehåll; minnena rymde mer av autonomi och positiva 

relationer än vid inskrivning vid kliniken. Kontrollgruppen hade inga motsvarande 

förändringar. I en liknande studie (Ryan & Bell, 1984) följdes slutenvårdspatienter 

under psykoanalytiskt orienterad terapi och i en senare uppföljning med fokus på 

förändringar i tidigaste minnen ur ett objektrelationsteoretiskt perspektiv. Hos de 21 

individer som studerades efter avslutad behandling noterades positiva förändringar i 

upplevelsen av själv- och objektrepresentationer i analysen av tidigaste minnen. 

Den amerikanske psykologen Harold Mosak (1965, 1988, 2006) har i sin omfattande 

forskning om tidiga minnen undersökt hur dessa i psykoterapi återspeglar relationen till 

psykoterapeuten, med övergripande slutsats att tidiga minnen kan förutsäga överföringsrelationen 

till terapeuten. Pinsker-Aspen, Stein & Hilsenroth (2007) har i en statistisk 

studie med 57 deltagare kunnat verifiera Mosaks slutsats. Resultaten visade att 

oberoende bedömningar av tidiga minnen ur objektrelationsperspektiv har förhållandevis 

god förmåga att förutsäga kvaliteten i alliansen mellan terapeut och patient. 

Relationens påverkan under intervjuer om tidigaste minnen studeras av Quay (1959) 

som finner att bekräftande försöksledare i högre grad får höra minnen från trygga 

familjesituationer än försöksledare som förhåller sig mer känslomässigt distanserat och 

undviker hummanden eller ansiktsmimik. En senare undersökning med liknande upplägg 

där psykologstudenter fick agera försöksledare fick dock inga signifikanta resultat 

(Bauserman & Rule, 1988), vilket artikelförfattarna misstänker beror på att de psykologstudenter 

som fick spela rollen som ”kalla” försöksledare inte lyckades att spela 

rollen särskilt bra. 

10


3. METOD 

3.1. Deltagare 

Rekrytering av deltagare till undersökningen gjordes under 2008 genom annonsering på 

internet, anslag på högskolor och genom att tillfråga personer som tar emot öppenvård 

inom en vuxenpsykiatrisk klinik i Västsverige. Totalt deltog 44 personer i studien. 

Knappt hälften av deltagarna var studerade vid högskola och resterande jämt fördelade 

på förvärvsarbetande och sjukskrivna. Tabell 1 ger en översikt på deltagarnas ålder 

beroende på kön och om de tar emot vård inom psykiatrin. 

Bland deltagarna är män i minoritet och män över 34 år saknas. Kvinnor anmälde sitt 

intresse oftare än män under rekryteringen av deltagare. Ungefär två tredjedelar av de 

som vårdas inom psykiatrin är kvinnor och i synnerhet äldre män är underrepresenterade 

i psykiatrisk vård, vilket kan vara ytterligare en faktor som påverkat sammansättningen. 

Tabell 1. Deltagarnas ålder beroende på kön och vårdtagande. 

Ålder, år 

Kön Patient Antal Medel Spridning 

Kvinna Ja 13 29,1 18-62 

Nej 20 29,2 19-62 

Totalt 33 29,1 18-62 

Man Ja 7 26,0 19-34 

Nej 4 23,0 19-26 

Totalt 11 24,9 19-34 

Totalt Ja 19 27,5 18-62 

Nej 25 28,1 19-62 

Totalt 44 27,9 18-62 

3.2. Genomförande 

Deltagarna lämnade uppgifter om sig själva (ålder, kön, civilstatus, syskons ålder och 

kön samt antal egna barn). De fyllde i Inventory of Interpersonal Problems och Positive 

Negative Affect Schedule samt intervjuades om sina tre tidigaste minnen enligt ett 

förfarande beskrivet av Kern, Belangee & Eckstein (2004) som anpassats till studiens 

syfte (bilaga 1). Inhämtningen av materialet genomfördes på en vuxenpsykiatrisk klinik 

och vid S:t Lukas mottagningar och tog ca 30 minuter per person. Deltagarnas 

berättelser om sina tidiga minnen antecknades ordagrant och renskrevs så att minnena 

var fria från talspråk, upprepningar, information om deltagarens nuvarande situation 

eller deltagarens egna tolkningar av minnet (enligt Shaw, 2002). 

3.3. Testinstrumenten 

3.3.1. Inventory of Interpersonal Problems – IIP 

IIP består av 64 påståenden som fokuserar svårigheter som kan finnas i en persons sätt 

att relatera till andra människor, till exempel ”jag har svårt att lita på andra människor”. 

11


Testpersonens uppgift är att skatta hur väl vart och ett av dessa påståenden stämmer på 

honom eller henne genom att markera på en femgradig skala från ”inte alls” till 

”oerhört” (0-4 poäng). Inventoriet bygger på interpersonell teori med antagandet att 

människors personlighet kan beskrivas i två grundläggande dimensioner: varm–kylig 

och dominant–undergiven. De två dimensionerna har ett ursprung i Harry Stack 

Sullivans interpersonella teori från 1950-talet där sökandet efter säkerhet och självaktning 

är två grundläggande drivkrafter i relation till andra (Horowitz, Alden, Wiggins, & 

Pincus, 2002). De fyra polerna – varm, kylig, dominant, undergiven – är i IIP fristående 

kategorier och skattas i var sin variabel vilka benämns självuppoffrande, kall/avvisande, 

dominerande/kontrollerande och undfallande. Ytterligare fyra kategorier fås av kombinationer 

av polerna, där exempelvis kombinationen av kylig och undergiven benämns 

socialt hämmad i IIP. Totalt ger IIP via svaren på de 64 påståendena alltså värden på åtta 

variabler vilka får sina normerade värden (t-poäng 2 ) genom jämförelse med en svensk 

normgrupp på 363 personer. I bilaga 2 finns en mer detaljerad beskrivning av de åtta 

kategorierna i IIP. 

Figur 1. Exempel på en profil i IIP. Tyngdpunkten i profilen är markerad med en liten cirkel. 

En personlighetsprofil i IIP är ett område i den interpersonella cirkeln som innesluts av 

linjerna som går mellan de åtta personlighetsvariablerna (se figur 1). Det inneslutna 

området i cirkeln har en geometrisk tyngdpunkt (centroid) som har beräknats för att ge 

överskådlighet. 

2 t-poäng antas följa en normalfördelning. Gruppens värden transformeras till att ha medelvärde 50 och 

standardavvikelse 10 t-poäng. T-poäng över 70 eller under 30 (två standardavvikelser) räknas som 

extremvärden då mindre än 5% förväntas ha så höga eller låga värden. 

12


Det är fullt möjligt att få höga värden på två i cirkeln motstående kategorier eftersom 

variablerna är fristående från varandra. Det är dock vanligare att ett högt värde på en 

variabel i första hand medför förhöjda värden på de angränsande variablerna och lägre 

värde på motstående sida i den interpersonella cirkeln. Normerat värde på en persons 

totala problemnivå kan också beräknas, varvid skattningarna på alla 64 items vägs in. 

Ytterligare information om en persons självskattning ges av ipsativa t-värden, ett beräkningssätt 

som tydliggör variationer inom en person profil utan hänsyn till total problemnivå. 

En överblick av deltagarnas utfall i IIP finns i figur 2, där endast tyngdpunkterna i respektive 

deltagares profil har tagits med. Resultat uppdelade i kön och i huruvida de är 

patienter inom psykiatrin finns redovisade i bilaga 2. 

Figur 2. Samtliga deltagares resultat i Inventory of Interpersonal Problems uttryckt i profilernas 

respektive tyngdpunkt i den interpersonella cirkeln. Cirkelns radie motsvarar 0-25 t-poäng. 

3.3.2. Positive and Negative Affect Schedule – PANAS 

PANAS består av en lista på 20 ord för känslor eller känslotillstånd (till exempel ”stolt” 

och ”förtvivlad”), vilka testpersonen på liknande sätt som i IIP tar ställning till i en 

femgradig skala utifrån hur väl de beskriver deras aktuella känsloliv. Känslorna kan 

grupperas i nio affektområden baserat på likhet i innehåll och statistisk faktoranalys av 

normgruppens skattningar (Crawford & Henry, 2004). 

13


3.4. Analys av tidiga minnen 

Samtliga deltagares tidiga minnen analyserades av en oberoende bedömare som inte 

träffat deltagarna och inte heller fick information om deltagarna annat än transkriptionerna 

av deras tidiga minnen. Bedömaren är legitimerad psykolog med träning i att 

analysera projektivt material utifrån objektrelationsteorisk referensram. Instruktionen 

till bedömaren var att studera varje deltagares tidiga minnen sammantagna som ett projektivt 

material, det vill säga som återspegling av individens aktuella personlighetsdrag. 

Bedömaren angav för varje deltagare den av de åtta IIP-kategorierna som bäst beskriver 

uppgiftslämnarens personlighet utifrån dennes tidigaste minnen. Till hjälp för detta fick 

bedömaren använda den svenska manualen för IIP (Horowitz, Alden, Wiggins, & 

Pincus, 2002). Bedömaren ombads också välja ut de tio deltagare som upplevdes som 

svårast att bedöma utifrån IIP, ett antal som reglerades till fjorton under arbetets gång. 

Bedömaren fick vidare i uppdrag att koda de affekter som bedömdes finnas implicit i de 

tidiga minnena genom att välja bland de nio grundläggande affektområden som finns i 

PANAS. Ytterligare kategorisering av de tidiga minnenas innehåll gjordes, varvid ett 

tjugotal operationaliserade komponenter kodades som närvarande eller frånvarande i 

respektive deltagares minnen. Komponenterna finns namngivna i bilaga 4 med definitioner 

i de fall dessa inte är intuitivt självklara. 

3.5. Statistiska analyser 

SPSS version 16 användes för statistiska beräkningar. Som mått på avvikelse mellan 

psykologens bedömning och deltagarens självskattning av personlighetsdrag användes 

den placering i storleksordning som psykologens utvalda personlighetskategori hade i 

deltagarens självskattning 3 . Om psykologens utvalda personlighetskategori sammanföll 

med den kategori som fick högsta normerade värdet i deltagarens skattning i Inventory 

of Interpersonal Problems (IIP) definieras avvikelsen i bedömningen som 0. Om psykologens 

utvalda kategori hade näst högsta värdet i deltagarens självskattning är 

avvikelsen 1, och så vidare. Resultatet av bedömningarna av samtliga deltagares tidiga 

minnen resulterar i ett medelvärde av avvikelserna från självskattningarna i IIP som kan 

jämföras med resultatet av slumpmässigt kategoriserande som skulle ha fått medelvärdet 

3,0. Statistisk metod enligt Mann-Whitney användes vid jämförelsen mellan 

bedömarens avvikelse, slumpmässig kategorisering och faktorer som påverkar bedömarens 

avvikelse. Vidare beräknas korrelationer mellan specifika komponenter i tidiga 

minnen, skattningar i IIP och i PANAS varvid Spearmans rangkorrelationskoefficient 

användes. 

4. RESULTAT 

4.1. Deltagarnas skattning av personlighet och affekter 

Deltagarnas resultat på Inventory of Interpersonal Problems har i jämförelse med instrumentets 

normgrupp en liten men statistisk signifikant förskjutning mot högre värden på 

3 I denna undersökning används den svenska normgruppen som helhet, utan uppdelning i könstillhörighet. 

14


de delskalor som associeras till varma och undergivna personlighetsdrag. Om värdena 

normeras efter könstillhörighet finns dock inga signifikanta skillnader. Den totala problemnivån 

på IIP var något högre än normgruppens, vilket var väntat eftersom en del av 

deltagarna rekryterades från psykiatrin. På Positive and Negative Affect Schedule finns 

av samma skäl en förskjutning mot negativa affekter jämfört med normgruppen och en 

något lägre grad av positiva affekter (se bilaga 2). 

4.2. Implicita och explicita affekter i tidiga minnen 

För varje tidigt minne fick deltagaren svara på frågan om vad han/hon kände i samband 

med den hågkomna episoden (explicit affekt). Varje deltagares minnen är dessutom 

bedömda av psykolog utifrån dess implicita affektinnehåll, det vill säga de affekter som 

psykologen bedömer finns uttryckta indirekt genom de tidiga minnenas innehåll. I genomsnitt 

överensstämde 77% av det implicita och explicita affektinnehållet, räknat på 

varje affektområde ur PANAS för varje deltagare. Den övergripande samstämmigheten 

mellan explicit nämnda affekter i tidiga minnen och i individens aktuella känsloliv skattad 

i PANAS är låg för alla affekter utom rädd/skrämd, där överensstämmelsen var 

r=0,470 4 (p


8 t-poäng mellan första och fjärde personlighetsvariabeln lyfts ur studien så återstår 30 

av de ursprungligen 44 deltagarna. Den genomsnittliga avvikelsen mellan självskattad 

och bedömd personlighet med dessa deltagare blir 1,13 (med standardavvikelse 1,3), det 

vill säga en mindre avvikelse mellan bedömningarna och personlighetsresultaten än för 

hela gruppen (p=0,02). Generellt fanns en signifikant korrelation mellan deltagarnas 

spridning mellan sina fyra första personlighetsvariabler och lägre avvikelse mellan IIP 

och psykologens bedömning (r=-0,359, p=0,02). 

Tabell 2. Avvikelse mellan deltagarnas personlighet i 

självskattning och bedömda genom tidiga minnen. N=44. 

Avvikelse, 

Frekvens 

Antal kategorier Antal Andel, % Kumulativt, % 

0 16 36,4 36,4 

1 11 25,0 61,4 

2 6 13,6 75,0 

3 5 11,4 86,4 

4 2 4,5 90,9 

5 2 4,5 95,5 

6 1 2,3 97,7 

7 1 2,3 100,0 

Bedömaren ombads också att välja ut de fjorton deltagare som upplevdes som svårast 

att kategorisera utifrån tidiga minnen. Antalet utvalda reglerades utgående från andelen 

deltagare med låg spridning som beskrevs ovan. För de trettio återstående deltagarna var 

bedömarens avvikelse i genomsnitt 1,16 (standardavvikelse 1,4), signifikant lägre än för 

gruppen som helhet (p=0,03). Spridningen av de fyra första personlighetsvariablerna på 

självskattningen med IIP var hos de deltagare som upplevdes svårast att bedöma lägre än 

för övriga (r=-0,335, p=0,03). 

4.4. Särskilda komponenter i tidiga minnen 

I bilaga 4 och bilaga 5 redovisas tabeller över statistisk korrelation mellan å ena sidan 

komponenter som förekommer i tidiga minnen och å andra sidan affekter respektive 

personlighet som de visar sig i självskattningarna. Figur 3 (sidan 21) ger en förenklad 

grafisk överblick över samvariationerna. Några områden presenteras i löpande text 

nedan. I de fall korrelationer som omtalas inte finns redovisade i bilagan anges graden 

av samvariation och statistisk signifikans inom parentes. 

4.4.1. Föräldrars närvaro 

Närvaro av mamma eller pappa i minst ett av deltagarnas tidiga minnen förknippas i 

viss utsträckning med lägre global problemnivå i personlighetstestet IIP. Mer signifikant 

korrelerade frånvaro av mamma med högre skattningar i den kalla och undfallande 

delen av den interpersonella cirkeln, och pappans frånvaro med den kalla och dominanta 

delen. Sju deltagare (17%) hade varken mamma eller pappa med i sitt minnesmaterial; 

samtliga med högsta skattning på kall och dominant sida av den interpersonella cirkeln. 

Pappans närvaro tenderade att samvariera med högre skattningar på stark/aktiv i det 

aktuella känslolivet, och korrelerar starkt till förekomsten av gemensamma aktiviteter i 

16


minnesmaterialet (r=0,952, p


för liten för att på ett meningsfullt sätt jämföras statistiskt med övriga i detta sammanhang. 

De affekter som explicit omnämns att andra personer än subjektet har i deltagarnas 

tidiga minnen har kartlagts och den överlägset vanligaste rör det aggressiva spektrumet. 

Drygt hälften berättar i något fall om en arg, irriterad eller negativt inställd person som 

figurerar i minnet. I materialet förekommer signifikant högre skattningar av rädsla och 

skräck i nutid hos den halva som har denna komponent i något av sina tidiga minnen. 

Inslag av att bli avvisad är en mycket vanlig komponent i tidiga minnen och omtalas av 

runt hälften av deltagarna. Att skatta sig själv som kall/avvisande i nutid på IIP är positivt 

korrelerat med förekomsten av att bli avvisad och att själv vara avvisande mot andra 

personer i tidiga minnen. 

4.4.4. Dagmamma och förskola 

40% av deltagarna talar om episoder hos sin dagmamma eller på dagis. Denna grupp har 

lägre grad av positiva affektskattningar och skattar högre på den dominanta och kalla 

delen av den interpersonella cirkeln, i synnerhet på hämdlysten/självupptagen. Det är 

också vanligare i denna grupp att fysisk smärta förekommer i minnena (r=0,531 

p=0,001), liksom våld (r=0,341, p=0,03), teman om orättvis behandling (r=0,352, 

p=0,02) och att de är sjuka (r=0,376, p=0,01). Gruppen har också oftare känslomässig 

relation till föremål som spelar en roll i minnet (r=0,379, p=0,01). De har vidare mer 

sällan med sin pappa i något minne (r=-0,323, p=0,04) och skattar sig högre på känslan 

förtvivlad än övriga (r=0,306, p=0,06) i sitt nuvarande känsloliv. Bland deltagare som 

rekryterats från psykiatrisk vård har majoriteten (61%) minst ett minne från förskola 

eller dagmamma medan endast 30% av övriga deltagare berättar om ett sådant minne. 

4.5. Syskonskap, personlighet och tidiga minnen 

Antal syskon och antal yngre systrar hos deltagarna korrelerar signifikant till låga värden 

på dominant/kontrollerande personlighet (r=-0,470, p=0,002 respektive r=-0,451, 

p=0,003). De deltagare som har yngre systrar hade genomsnittligt lägre värden på 

hämdlysten/självupptagen (r=-0,375, p=0,01). Större antal syskon hade bland deltagarna 

samband med lägre värden på global problemnivå i IIP (r=-0,317, p=0,04). 

Uppdelning har för analysen skett i fem grupper utifrån syskonläge – första syskon, 

andra syskon av två, mellansyskon, yngsta syskon (av minst tre) och ensambarn. Endast 

en deltagare var ensambarn, varför denna grupp uteslöts i analysen. 

Att vara yngst av två syskon var för den undersökta gruppen i någon grad förknippat 

med högre värden på alltför tillmötesgående personlighet (r=0,274, p=0,08), högre 

problemnivå på IIP (r=0,286, p=0,07) och högre grad av skuld- och skamkänslor 

(r=0,274, p=0,09). Gruppen (19% av deltagarna) talar oftare om egen sjukdom i sina 

tidiga minnen (r=0,495, p=0,001) och har i fler fall ingen mamma eller inga andra 

familjemedlemmar med i minnena än genomsnittet (r=-0,315, p=0,04 respektive 

r=0,341, p=0,03). De leker mer sällan (r=-0,381, p=0,01) och samspelar mindre med 

andra (r=-0,298, p=0,06). De är oftare avståndstagande mot andra i minst ett tidigt 

18


minne, och talar oftare om episoder där temat är att de behandlas orättvist (r=0,412, 

p


anknytningsteori och psykodynamisk och kognitiv personlighetsteori (Bartholomew & 

Horowitz, 1991; Benjamin, 1993; Birtchnell, 1994). 

En förekommande invändning mot självskattningsinstrument är att individer på grund 

av psykologiska försvar kan rapportera illusorisk hälsa, vilket kräver kvalificerad 

psykologbedömning eller projektiva instrument för att genomskåda (Shedler, Mayman 

& Manis, 1993; Shedler, Karliner & Katz, 2003; Schneider, Huprich, & Fuller, 2008). 

Tidiga minnen som projektiv metod har också använts i en studie för att identifiera 

inkongruens i rapporterad god hälsa och latent psykisk ohälsa (Fowler, Hilsenroth & 

Handler, 2000). Mot påståendet om bristande tillförlitlighet hos individers uppgivna 

hälsa står åtminstone en studie som undersökt IIP och andra självskattningsinstrument 

beroende på grad av psykopatologi och i jämförelse med andra informationskällor 

(Ready, Watson & Clark, 2002). Slutsatsen som dras i studien är att skillnaden mellan 

självskattning och andra personers bedömning är minimal, och att graden av 

psykopatologi inte bidrar till ökad skillnad. 

5.2. Slutsatser av undersökningen 

Vi har i föreliggande undersökning sett att en erfaren psykolog i viss utsträckning kunde 

dra slutsatser om personlighetsdrag utifrån tidiga minnen som överensstämmer med hur 

uppgiftslämnaren faller ut i ett personlighetstest. Bedömningarna av dominerande personlighetsdrag 

överensstämde med deltagarnas självskattning signifikant bättre än en 

beräknad slumpmässig kategorisering av deltagarnas personlighetsdrag (p=0,001), 

vilket tolkas som att första hypotesen inför studien (en bedömare kan aldrig förutsäga 

en individs aktuella personlighetsdrag utifrån individens tidigaste minnen) inte är sann. 

Vi har också sett att bedömaren utifrån de tidiga minnena i tämligen hög utsträckning 

kunde identifiera de deltagare som har en jämn personlighetsprofil och därmed var svårare 

att bedöma. Känslan av säkerhet i bedömningar har inte undersökts i tidigare studier 

som hittats om tidiga minnen, men visar sig åtminstone med deltagarna i denna 

studie vara användbart för att öka tillförlitligheten av tidiga minnen som diagnostiskt 

underlag. För de två tredjedelar av deltagarna som bedömaren upplevde som lättast att 

kategorisera fanns en signifikant bättre överensstämmelse mellan bedömningen och 

självskattningen i IIP (p=0,03). Med högre känsla av säkerhet valde bedömaren i 47% av 

fallen den variabel som deltagaren skattade sig högst i och i 81% av fallen någon av de 

tre högst skattade variablerna. Resultatet motsäger studiens andra hypotes (en bedömares 

skattade känsla av säkerhet i förutsägelsen korrelerar inte med hur väl förutsägelsen 

överensstämmer med individens aktuella personlighetsdrag). 

Tredje hypotesen inför studien formulerades på följande sätt: det finns inga korrelationer 

mellan specifikt innehåll i en individs tidiga minnen och individens aktuella personlighetsdrag. 

Ett antal statistiskt signifikanta korrelationer mellan specifika inslag i tidiga 

minnen, affekter i PANAS och personlighetsdomäner vid testning med IIP hittades (se 

bilaga 4 och 5). Korrelationerna uppfattas ha samstämmighet med det begreppsliga 

innehållet i testskalorna (enligt hänvisning ovan om validiteten av IIP), vilket förstärker 

intrycket att manifesta komponenter i tidiga minnen har samband med personlighetsdrag. 

Sammantagna talar resultaten mot att studiens tredje hypotes är sann. I figur 3 har 

20

KYLIG 


undersökta komponenter viktats i den interpersonella cirkeln enligt beskrivning i 

metoddelen. 

DOMINANT 

UNDERGIVEN 

Figur 3. Komponenter i deltagarnas tidiga minnen i relation till aktuella personlighetsdrag. 

Viktningen är gjord utifrån koefficienterna i korrelationsanalysen. Affekter som anges avser 

implicita affekter i tidiga minnen. Avstånden i cirkeln är relativa. 

I likhet med flera andra studier associeras negativa psykologiska tillstånd med närvaro i 

tidigaste minnen av fara, fåordiga minnen och låg grad av goda objektrelationer 

(Ansbacher, 1967; Barrett 1980 och 1983; Holmes 1965; Pinsker-Aspen, Stein & 

Hilsenroth 2007; Ryan & Bell, 1984; Saville & Eckstein, 1987). Även korrelationer 

med ohälsa och närvaro av enbart icke familjemedlemmar stämmer överens med en 

tidigare studie (Marcus, Manaster & Spencer 1999), men i denna kategori av minnen 

bör enligt resultaten här en åtskillnad göras beroende på om ett ömsesidigt samspel 

finns eller inte mellan subjektet och personerna. 

I undersökningen har också frånvaro av mamma eller pappa, minnen från förskola eller 

dagmamma, teman om orättvis behandling, nattliga minnen, att vara avvisad, upplevd 

fara samt fysisk smärta eller skada korrelation med hög aktuell problemnivå på IIP eller 

negativa skattningar av aktuellt känsloliv enligt PANAS. Förekomsten av rädsla eller 

21 

VARM


skräck i tidiga minnen motsvarade som enda känsla statistiskt signifikant förekomsten 

av känslan i deltagarens aktuella känsloliv (p


sammanhang och ska aldrig avläsas som ett objektivt mätverktyg på grundval av 

statistiska fynd, varvid svåravgränsade faktorer som rör holistiska perspektiv och empati 

spelar en avgörande roll. Vikten av erfarenhet, övning och kunskap måste därför 

betonas vid sidan av normer och generaliseringar. Analogt är utgången av en kirurgisk 

operation bara till en begränsad del avhängig hur bra skalpellen är. 

5.3.3. Tidigaste minnen i terapeutisk diagnostik 

Tidigaste minnen som metod har flera fördelar som är värda att påpeka. Att ställa frågan 

om tidigaste barndomsminnen upplevs ofta som avväpnande och stärker den terapeutiska 

alliansen (Clark, 1998; Sprouse et al, 2005). I möte med hjälpsökande från 

annan kulturell bakgrund kan frågan bli särskilt värdefull. För terapeuten kan de tidiga 

minnena förstärka empatin och förståelsen för den hjälpsökandes problem (Tobin & 

McCurdy, 2006) och ge möjligheter att förutsäga dynamiken i den terapeutiska 

alliansen och snabbt få hypoteser om en persons centrala probelm (Mosak, 1965; 1988). 

I psykologiska bedömningar och utredningar väcker inte frågan på samma sätt som 

många andra instrument en misstro eller defensivitet som kan leda till socialt anpassade 

svar (Shedler et al, 1993). Tidiga minnen kan vidare få en integrerande funktion, som en 

brygga mellan historia och nutid för patienter, eller bli en symbol att återkomma till för 

att integrera insikter emotionellt. Ny mening och nya perspektiv på innehållet i specifika 

tidiga minnen kan tjäna både som terapeutisk metod och utvärdering (Disque & Bitter, 

2004; Hester, 2004; Kopp, 1999; Mosak & Pietro, 2006; Sprouse et al, 2005). 

Stephen Finn (2007) har genom välgjorda studier påvisat värdet av tidiga minnen och 

andra projektiva instrument i en diagnostisk process där patienter involveras i relation 

till testmaterialet och psykologen (Therapeutic Assessment). Kontrollerade och randomiserade 

studier har påvisat en mycket stark positiv terapeutisk effekt av processinriktad 

terapeutisk diagnostik (Finn, 2008; Gorske & Smith, 2009). Tidiga minnen som uttryck 

för en persons psykologiska livssituation får alltså både sin främsta diagnostiska tillförlitlighet 

och terapeutiska verkan genom en utforskande och meningsskapande dialog 

mellan psykologen och den hjälpsökande. 

5.4. Om mening i tidiga minnen 

Vår omvärld saknar en inneboende mening som styr hur vi uppfattar den – den är inte 

”etiketterad”. Vi föds dock med en tendens att skapa mening av våra intryck via beröring, 

kroppsupplevelser och känslomässig respons från andra (Mayes et al, 2007). 

Omedelbart efter födelsen har barnet förmågan att imitera andras gester och kapacitet att 

tolka känslomässig kommunikation. Känslotillstånd och kroppsupplevelser är vårt första 

medium för kontakt med omgivningen och mening som skapas i samspelet med andra är 

ytterst förankrad som känslobaserade och kroppsrelaterade minnen. Föräldrarnas 

emotionella samspel med spädbarnet, som i varierande grad är anpassat till barnets 

affektiva tillstånd och behov, formar barnets upplevelsevärld. Återkommande mönster i 

det känslomässiga samspelet skapar mallar eller prototyper i minnet för vad det är att 

vara i relation med andra som utvecklas och påverkar oss under hela livet (Stern, 1994). 

Vi vet dock att erfarenheter från spädbarnstiden inte kan ”minnas” i vanlig mening 

eftersom vårt medvetna självbiografiska minne organiseras först med hjälp av språk och 

23


representationen av ett själv (Howe & Courage, 2003; Wang, 2003). Spädbarnets sätt att 

minnas kan liknas vid det som i kognitionsforskning kallas implicit minne, som definieras 

av att det inte kan göras medvetet eller beskrivas i ord. Vi kan exempelvis minnas 

hur man cyklar, men detta minne är implicit eftersom vi inte kan få upp minnet i medvetandet 

eller sätta ord på det. I psykoanalytisk forskning har begreppet implicit minne 

använts för att förstå hur barnets tidigaste känslobaserade minnen och relationserfarenheter 

kodas i minnet och hur dessa implicita minnen utvecklas och fungerar under 

resten av livet (Boston CPSG, 2007; Fonagy, 1999; Mancia, 2006; Stern, 2005). 

Begrepp som anknytningsbeteende, objektrepresentationer eller implicit relational 

knowing (Stern et al, 1998) kan förstås som implicita minnen eftersom de i likhet med 

minnet av hur man cyklar varken kan göras medvetna eller verbaliseras. Dessa minnen 

finns under hela våra liv, beskriver grundläggande erfarenheter och förväntningar av 

relationer och organiserar vårt sätt att skapa mening av våra intryck. 

Explicita minnen – det vill säga minnen som kan bli medvetna och beskrivas i ord – 

förutsätter en relation mellan ett själv och andra människor i ett språkligt, symboliskt 

sammanhang. Explicita minnet utvecklas senare än det implicita minnet, men i samspel 

med implicita minnesfunktioner och med utgångspunkt i det intersubjektiva samspelet 

med andra (Fonagy & Target, 2007; Stern, 2005; Whitehead, 2008). Förmågan att skapa 

medvetna, explicita minnen föds genom att någon annan bevittnar våra upplevelser och 

att vi kan ta den andra personens perspektiv – i vår upplevelse av den andres upplevelse 

av vår upplevelse (intersubjektivt). Vid en viss ålder har vi en utvecklad förmåga att ta 

ett ”andrapersonsperspektiv” på oss själva där vi indirekt är intersubjektiva. I psykoanalytiska 

termer kan man tala om ett observerande jag (eller överjag) som iakttar och 

begränsar vårt direkt upplevande och spontana jag. 

För att förstå samspelet mellan implicita och explicita minnessystem har Arnold Modell 

(2003, 2005) fört fram metaforen som tolk av implicita minnessystem och transformerande 

länk till explicita uttryck. Metaforen syftar här på en primär form av kognition, 

utvecklad före symbolbildning och språk. Tidiga implicita erfarenheter av relationer får 

genom metaforiska länkar kraft att organisera vår upplevelsevärld genom mönsterlikhet 

i vid mening. Minnesspår kring känslor, kroppssensationer, kroppsfunktioner och tidigt 

känslomässigt samspel organiserar senare erfarenheter, uppfattningar, aktivitet och 

skapande. Metaforen fungerar som ett ”associativt lim” som håller ihop vår bild av oss 

själva, andra och omvärlden tvärs över olika minnessystem och den ger våra upplevelser 

mening i nya sammanhang. Bortträngning och andra psykologiska försvar kan förstås 

som ”rigida metaforer” eller bristande integration mellan olika sätt att minnas, det vill 

säga brutna eller inte upprättade refererande länkar bland annat mellan implicita och 

explicita minnessystem (Bucci, 1994; Cortina & Liotti, 2007). 

Som bas för vår tolkning av omvärlden både konstituerar och begränsar de implicita 

minnesstrukturerna vårt explicita minne och vår perception. De utgör vad filosofen Paul 

Ricoeur (2004) i en existentiell terminologi beskriver som dialektiken mellan rymden av 

alla tidigare erfarenheter (space of experience) och horisonten av de möjligheter i 

framtiden som individen kan föreställa sig (horizon of expectations). Dessa subjektiva 

grundstrukturer är för individen vad vattnet är för fisken – en livsvärld som är svår att 

ställa sig utanför och observera. Två exempel ges nedan på hur en individs implicita 

24


föreställningsvärld kan ta sig uttryck i tidiga minnen och hur försvarsmönster i form av 

dissociation mellan minnessystem kan förstås. 

Människor med höga värden på kall/avvisande i Inventory of Interpersonal Problems 

uppfattar vanligen relationer som mindre viktiga, ofta mot bakgrund av grundläggande 

upplevelser av andra som känslomässigt otillgängliga eller avvisande. Istället för att 

upprepa känslan av att söka närhet och bli avvisad har de aktiverat andra motivationssystem 

såsom att utforska omvärlden och leka. I vuxen ålder finns sällan en medveten 

önskan om närhet; ibland snarare ett ideal av att vara självständig och oberoende. Deras 

implicita erfarenhet av att bli avvisad i nära relationer har här ingen motsvarighet i ett 

explicit minne av att bli avvisad av föräldrarna. Ofta finns också en normalisering av 

uppväxten och relationsmönster, vilket kan förstås som en dissociation mellan implicit 

och explicit minne. Det implicita minnet finns dock i högsta grad kvar som en förväntan 

på avvisande eller kyligt bemötande ifall de skulle närma sig andra i en relation. Även 

om personen berättar att han eller hon har haft goda uppväxtvillkor framgår av deras 

tidigaste minnen en känslomässigt karg värld och frånvaro av givande relationer eftersom 

de har trängt bort föreställningar om andra möjligheter. 

En depressiv person uppfattar definitionsmässigt både sin historia och framtid i negativa 

toner och ofta med en känsla av skuld som gör att de skattar högt på variabeln självuppoffrande 

och alltför tillmötesgående i Inventory of Interpersonal Problems. Så länge 

de depressiva personlighetsdragen dominerar är det svårt att väcka till liv harmoniska 

minnen som präglas av omsorg. Om skuldkänslor belastar självuppfattningen finns 

obenägenhet att uppfatta sociala situationer (både i vardagen och i minnet) utan att tolka 

sig själv i termer av belastande eller med för stora behov för att omgivningen ska kunna 

hantera dem. Ofta finns också berättelser hur tillgången till föräldrarnas närhet hotas av 

yttre omständigheter, eller föräldrar med stora behov som subjektet är maktlöst inför. 

När de depressiva dragen släpper återkommer föreställningarna om harmoniska relationer 

och även de tidigaste minnena får andra kvaliteter. Under depressioner finns en 

dissociation mellan olika typer av relationserfarenheter som innefattar både implicita 

och explicita minnessystem som inte är aktiva samtidigt. 

Metaforiska länkar mellan implicita och explicita minnessystem är en användbar hjälp 

för att förstå minnenas specifika innehåll. Implicita strukturer kan enligt Modell (2005) 

genom metaforiska associationer skapa explicita konfigurationer eller teman som kan 

analyseras som uttryck för känslominnen eller specifika områden av individens implicita 

relationella erfarenhet. Hur metaforen som tolk av implicita strukturer arbetar är 

dock svårt att generalisera kring och bygger i hög grad på hur den enskilda personens 

subjektiva erfarenhetsvärld ger innehållet en innebörd (Shields, 2006). En del statistiska 

samband mellan komponenter i tidiga minnen och aktuella personlighetsdrag tyder på 

vissa generella mönster, som dock inte självklart säger något om den enskilda individens 

metaforiska länkar. Enskilda komponenter i tidiga minnen kan inte ”översättas” för 

sig utan kommer till sin rätt då komponenten i minnet får utrymme att påverka och 

påverkas av minnesmaterialet som helhet utifrån dess associativa innebörd för individen. 

25


6. Referenslista 

Adler, A. (1933). First Childhood Recollection. International Journal of Individual 

Psychology, 81-90. 

Adler, A. (1958). The Education of the Individual. USA: Greenwood Pub Group. 

Ansbacher, H. (1967). Life style: A historical and systematic review. Journal of 

Individual Psychology, 191-203. 

Arnow, D., & Harrison, L. (1991). Affect in early memories of borderline patients. 

Journal of Personality Assessment, 75-83. 

Barrett, D. (1983). Early recollections as predictors of self-disclosure and interpersonal 

style. Individual Psychology, 92-98. 

Barrett, D. (1980). The first memory as a predictor of personality traits. Journal of 

Individual Psychology, 136-149. 

Bartholomew, K., & Horowitz, L. (1991). Attachment styles among young adults: A 

test of four-category model. Journal of Personality and Social Psychology, 226-244. 

Bauserman, J., & Rule, W. (1988). Contextual influences on producting early 

memories. Perceptual and Motor Skills, 823-828. 

Benjamin, L. (1993). Interpersonal diagnosis and treatment of personality disorders. 

New York: Guilford Press. 

Birtchnell, J. (1999). Relating in Psychotherapy: The Application of a New Theory. 

USA: Greenwood Publishing Group. 

Birtchnell, J. (1994). The interpersonal octagon: An alternative to the interpersonal 

circle. Human Relations, 511-529. 

Boston Change Process Study Group (2007). The foundational level of psychodynamic 

meaning: Implicit process in relation to conflict, defense and the dynamic unconscious. 

International Journal of Psycho-Analysis , 88, 1-16. 

Bucci, W. (1994). The Multiple Code Theory and the Psychoanalytic Process: A 

Framework for Research. Annual of Psychoanalysis , 239-259. 

Buchanan, L. P., Kern, R., & Bell-Dumas, J. (1991). Comparison of Content in Created 

versus Actual Early Recollections. Individual Psychology , 348-355. 

Chaplin, M., & Orlofsky, J. (1991). Personality characteristics of male alcoholics as 

revealed thorough ther early recollections. Individual Psychology, 395-403. 

Christiansson, S.-Å. (2002). Traumatiska minnen. Stockholm: Natur och Kultur. 

Clark, A. (1998). Defense mechanisms in the counceling process. Thousand Oaks: Sage 

Publications. 

Clark, A. (2002). Early Recollections. London: Routledge. 

Cortina, M., & Liotti, G. (2007). New approaches to understanding unconscious 

processes: Implicit and explicit memory systems. International Forum of 

Psychoanalysis , 204-212. 

Crafoord, C. (2002). Barndomes återkomst. Stockholm: Natur och Kultur. 

Crane, C., Barnhofer, T., & Williams, J. M. (2007). Cue self-reference affects 

autobiographical memory specificity in individuals with a history of major depression. 

Memory, 312-323. 

26


Crawford, J. R., & Henry, J. D. (2004). The Positive and Negative Affect Schedule 

(PANAS): Construct validity, measurement properties and normative data in a large 

non-clinical sample. British Journal of Clinical Psychology, 245-265. 

Crawley, R., & Eacott, M. (2006). Memories of early childhood: Qualities of the 

experience of recollection. Memory & Cognition, 287-294. 

Deacon, T. W. (1998). The Symbolic Species: The Co-Evolution of Language and the 

Brain. USA: W. W. Norton & Company. 

Disque, J. G., & Bitter, J. R. (2004). Emotion, Experience, and Early Recollections: 

Exploring Restorative Reorientation Processes in Adlerian Therapy. Journal of 

Individual Psychology, 60 (2). 

Dudycha, G., & Dudycha, M. (1933). Some factors and characteristics of childhood 

memories. Child Development, 265-278. 

Eacott, M. J. (1999). Memory for the Events of Early Childhood. Current Directions in 

Psychological Science, 8:2, 46-49. 

Eckstein, D. (1976). Early recollection changes after counseling: a case study. Journal 

of Individual Psychology, 212-223. 

Fakouri, M., & Hafner, J. (1984). "Early recollections of first-borns". Journal of 

Clinical Psychology , 209-213. 

Finn, S. (2007). In Our Clients' Shoes: Theory and Techniques of Therapeutic 

Assessment. New York: Lawrence Erlbaum Associates. 

Finn, S. (2008-09-04). Konferens. Therapeutic Assessment: Basic Concepts and 

Techniques. Göteborg. 

Folensbee, R. W. (2007). The Neuroscience of Psychological Therapies. Cambridge: 

Cambridge University Press. 

Fonagy, P. (1999). Memory and Therapeutic Action. International Journal of Psycho- 

Analysis , 80, 215-223. 

Fonagy, P., & Target, M. (2007). A Theory of External Reality Rooted in 

Intersubjectivity. International Journal of Psycho-Analysis , 88, 917-937. 

Fowler, C., Hilsenroth, M., & Handler, L. (2000). Martin Mayman’s Early Memories 

Technique: Bridging the gap between Personality Assessment and Psychotherapy. 

Journal of Personality Assessment, 18-32. 

Freeman, A. (2004). Cognition and Psychotherapy: Second Edition. Washington D.C.: 

Springer Publishing Company. 

Freud, S. (1899). Om barndoms- och täckminnen ur Vardagslivets psykopatologi. i P. 

M. Johansson (1997), Sigmund Freud: Samlade skrifter Vol. 4 (ss. 102-109). 

Stockholm: Natur och Kultur. 

Ghaemi, S. N. (2003). The Concepts of Psychiatry: A Pluralistic Approach to the Mind 

and Mental Illness. Baltimore: John Hopkins University Press. 

Gorske, T. T., & Smith, S. R. (2009). Collaborative Therapeutic Neuropsychological 

Assessment. New York: Springer. 

Hester, R. L. (2004). Early Memory and Narrative Therapy. Journal of Individual 

Psychology , 338-347. 

Holmes, D. (1965). Security feelings and affective tone of early recollections: A reevaluation. 

Journal of Projecive Techniques & Personality Assessment, 314-318. 

Horowitz, L. M., Alden, L. E., Wiggins, J. S., & Pincus, A. L. (2002). IIP Inventory of 

Interpersonal Problems - Manual. Kristianstad: Psykologiförlaget AB. 

27


Howe, M. L. (2000). The fate of early memories: Developmental science and the 

retention of childhood experiences. Washington DC: American Psychological 

Association. 

Howe, M. L., Courage, M. L., & Edison, S. C. (2003). When autobiographical memory 

begins. Developmental Review, 23, 471-494. 

Jaspers, K. (1913/1997). General Psychopathology. Baltimore: John Hopkins 

University Press. 

Kern, R. M., Belangee, S. E., & Eckstein, D. (2004). Early Recollections: A Guide for 

Practitioners. Journal of Individual Psychology Vol. 60, No. 2, 2004, 132-140. 

Kopp, R. (1998). Early Recollections in Adlerian and Metaphor Therapy. Journal of 

Individual Psychology , 480-486. 

Lew, A., & Bettner, B. L. (2007). Recreating Sibling Relationships in Marriage. Journal 

of Individual Psychology, 339-344. 

Levander, S. (2001). Projektiva test inom rättspsykiatrin medför risker för 

rättssäkerheten. Läkartidningen, 98, 3118-3123. 

Mancia, M. (2006). Implicit Memory and Early Unrepressed Unconscious: Their Role 

in the Therapeutic Process (How the Neurosciences Can Contribute to Psychoanalysis). 

International Journal of Psycho-Analysis , 87, 83-103. 

Manzoor, A., & Rehman, G. (2003). Early Recollections and Personality Characteristics 

of Pakistani College Students. Journal of Individual Psychology , 56, 176-186. 

Marcus, M., Manaster, G., & Spencer, D. (1999). Client and counselor-trainee early 

recollections: A manifest content comparison. Journal of Individual Psychology, 82-90. 

Martinson, H. (1983). Bollesagor. Stockholm: Albert Bonniers Förlag AB. 

Mayes, L. et al (2007). Developmental Science and Psychoanalysis: Integration and 

Innovation. London: Karnac Books. 

Miles, C. (1893). A study of individual psychology. American Journal of psychology, 

534-558. 

Modell, A. (2003). Imagination and the Meaningful Brain. London: MIT Press. 

Modell, A. H. (2005). Emotional Memory, Metaphor, and Meaning. Psychoanalytic 

Inquiry , 555-568. 

Mosak, H. (1965). Predicting the relationship to the psychotherapist from early 

recollections. Journal of Individual Psychology , 77-81. 

Mosak, H. H. (1988). Manual for Life Style Assessment. New York: Taylor & Francis 

Ltd. 

Mosak, H. H., & Pietro, R. D. (2006). Early Recollections: interpretative method and 

application. New York: Routledge. 

Mullen, M. K. (1994). Earliest recollections of childhood: a demographic analysis. 

Cognition, 52, 55-79. 

Myers, L. B., & Derakshan, N. (2004). Do Childhood Memories Colour Social 

Judgements of Today? The Case of Repressors. European Journal of Personality , 18, 

321-330. 

Nichols, C., & Feist, J. (1994). Explanatory style as a predictor of earliest recollections. 

Psychological Science, 7-14. 

Peterson, C., Buchanan, G. M., & Seligman, M. E. (1995). Explanatory style: History 

and evolution of the field. Hillsdale: Erlbaum. 

Peterson, C., Grant, V. V., & Boland, L. D. (2005). Childhood amnesia in children and 

adolescents: Their earliest memories. Memory, 622-637. 

28


Pinsker-Aspen, J. H., Stein, M. B., & Hilsenroth, M. J. (2007). Clinical utility of early 

memories as a predictor of early therapeutic alliance. Psychotherapy: Theory, Research, 

Practice, Training, 96-109. 

Purcell, K. (1952). Memory and psychological security. Journal of Abnormal and 

Social Psychology, 433-440. 

Quay, H. (1959). The effect of verbal reinforcement on the recall of early memories. 

Journal of Abnormal Social Psychology, 254-257. 

Rabbit, P., & McInnis, L. (1988). Do clever old people have earlier and richer first 

memories? Psychology and Aging, 338-341. 

Ready, R., Watson, D., & Clark, L. (2002). Psychiatric Patient– and Informant- 

Reported Personality. Assessment, 361-372. 

Rehman, A. M. (2003). Early Recollections and Personality Charracter of Pakistani 

College Students. Journal of Individual Psychology, 59 (2). 

Ricoeur, P. (2004). Memory, History, Forgetting. London: University of Chicago Press. 

Rubin, D. (2000). The distribution of early childhood memories. Memory, 265-269. 

Rule, W., & Jarrel, G. (1983). Intelligence and earliest memory. Perceptual and Motor 

Skills, 795-798. 

Ryan, E. R., & Bell, M. D. (1984). Early recollections of schizophrenic and depressed 

patients. Journal of Individual Psychology, 57-61. 

Saunders, L. M., & Norcross, J. C. (1988). Earliest childhood memories: Relationship to 

ordinal position, family functioning, and psychiatric symptomatology. Individual 


Saville, G., & Eckstein, D. (1987). Early Recollections as a Predictor of Mental Status. 

Journal of Individual Psychology, 3-17. 

Schneider, R. B., Huprich, S. K., & Fuller, K. M. (2008). Interpersonal problems and 

their relationship to selected Rorschach variables. Rorscharchiana, 29. 

Schwartz, A. (1987). Earliest memories: Sex differences and the meaning of experience. 

Imagination, Cognition & Personality, 43-52. 

Shaw, P. (2002). The Object Relations Technique: Assessing the Individual. ORT 

Institute. 

Shedler, J., Karliner, R., & Katz, E. (2003). Cloning the clinician: a method for 

assessing illusory mental health. Journal of Clinical Psychology, 635-650. 

Shedler, J., Mayman, M. & Manis, M. (1993). The illusion of mental health. American 

Psychologist, 117-131. 

Shields, W. (2006). Dream Interpretation, Affect, and the Theory of Neuronal Group 

Selection: Freud, Winnicott, Bion, and Modell. International Journal of Psycho- 

Analysis , 1509-1527. 

Sjöberg, L. (2000). Projektiva test och psykodynamiskt grundade bedömningar 

otillförlitliga. Läkartidningen, 97, 56-59. 

Sprouse, D. S., Ogletree, S. L., Comsudes, M. M., Granville, H. G., & Kern, R. M. 

(2005). An Adierian Model for Alliance Building. The Journal of Individual 


Stern, D. N. (1994). One way to build a clinically relevant baby. Infant Mental Health 

Journal , 9-25. 

Stern, D. N, Sander, L., Nahum, J., Harrison, A., Lyons-Ruth, K., Morgan, A., 

Bruschwilerstern, N. & Tronick, E. (1998). Non-Interpretive Mechanisms in 

29


Psychoanalytic Therapy: The ‘Something More” than Interpretation. International 

Journal of Psycho-Analysis , 903-921. 

Stern, D. N. (2005). Ögonblickets Psykologi - Om Tid och Förändring i Psykoterapi och 

Vardagsliv. Falköping: Natur och Kultur. 

Tobey, L., & Bruhn, A. (1992). Early memories and the criminally dagerous. Journal of 

Personality Assessment, 137-152. 

Tobin, D. J., & McCurdy, K. G. (2006). Adierian-Focused Supervision for 

Countertransference Work with Counselors-in-Training. The journal of Individual 


Tranströmer, T. (1993). Minnena ser mig. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. 

Tylenda, B., & Dollinger, S. (1987). Is the earliest childhood memory special? An 

examination of affective characteristics of autobiographical memories. Journal of Social 

Behavior and Personality, 361-368. 

Usher, J., & Neisser, U. (1993). Childhood amnesia and the beginnings of memory for 

four early life events. Journal of Experimental Psychology: General, 155-165. 

Wang, Q. (2001). Culture Effects on Adults' Earliest Childhood Recollection and Self- 

Description: Implications for the Relation Between Memory and the Self. Journal of 

Personality and Social Psychology, 81, 220-233. 

Wang, Q. (2003). Infantile amnesia reconsidered: A cross-cultural analysis. Memory, 

65-80. 

Whitehead, C. (2008). The neural correlates of work and play: Recent imaging research, 

social mirror theory, and some implications for the evolution of selfconsciousness. 

Journal of Consciousness Studies , 93-121. 

Verhaeghe, P. (2004). On Being Normal and Other Disorders - A Manual for Clinical 

Psychodiagnostics. London: Other Press. 

30


7. BILAGOR 

7.1. Bilaga 1: Intervju om tidigaste minnen 

Generella riktlinjer 

Försök att etablera ett respektfullt, icke-dömande och bekräftande klimat. 

Ge inga tolkningar eller reaktioner på informantens berättelse. 

Följ proceduren och formuleringarna nedan noggrant för att få högsta möjliga validitet. 

Räkna minnen från före åtta års ålder som tidiga minnen. 

Räkna inte minnen som personen har fått berättat för sig eller associeras till foto/film som tagits 

vid tillfället. Räkna inte heller återkommande händelser som inte kan skiljas åt. Räkna 

episodiska minnen, dvs. minnen av händelser som inträffat vid en särskild tidpunkt och plats. 

Försök att få tre tidiga episodiska minnen av informanten. 

Genomförande 

Ge följande instruktion: ”Tänk tillbaka så långt du kan i tiden, när du var ett litet barn. 

Försök att minnas något av det tidigaste du varit med om”. 

Vid behov kan frågan klargöras med ”ta det minne från tidigt som dyker upp i medvetandet 

först” eller ”försök att minnas en händelse från tidigt i ditt liv”, eller att upprepa delar av första 

instruktionen. 

När informanten verkar ha berättat färdigt, så ställ följande frågor: 

1. ”Finns det någonting mer om den händelsen som du kan minnas?” 

2. ”Vilken del av händelsen minns du tydligast?” 

3. (Om det inte redan är sagt) ”Vad tror du att du kände i den situationen?” eller ”Vilka 

känslor minns du att du hade då?” 

Om det finns tveksamhet om att minnet härstammar från före åtta års ålder, kan följdfrågor 

som klargör ungefärlig ålder ställas. 

Efter första berättelsen (om inte fler kommer spontant), ges instruktionen: ”Kan du berätta 

om något mer tidigt minne som du har.” Upprepa de tre följdfrågorna om alla minnen som 

informanten berättar om. 

Avsluta efter tre episodiska minnen (dvs. minnen som rör specifika händelser och som inte är 

återgivna av andra eller på foto/film). Om deltagaren spontant vill berätta om fler minnen, så 

ta emot dem enligt samma procedur. 

Dokumentation 

Anteckna så ordagrant som möjligt, eller spela in intervjun och transkribera i efterhand. Försök 

att undvika att be informanten att upprepa det han/hon har sagt. Anteckna även det deltagaren 

spontant berättar om omständigheterna kring händelsen. 

Anteckna ordagrant också kommentarer och reflektioner som informanten ger om minnet, 

samt svaren på de tre följdfrågor som ställs. 

Särskilda omständigheter 

Om informanten avslöjar övergrepp eller svåra trauman, bör detta följas upp ansvarsfullt. 

Svårighet att alls få fram minnen kan ha olika orsaker. En del tar längre tid på sig än andra 

för att minnas, vilket kan uttalas för att undvika stress. Informanten kan också vara osäker 

eller skeptisk till frågan, och en förklaring till varför den ställs kan då ges. Vidare kan en orsak 

vara tveksamhet att dela med sig av ett mycket laddat minne, vilket kan behöva klargöras, 

tillsammans med en diskussion om huruvida informanten vill delta; om inte detta görs 

finns ökad risk att ett minne istället fabriceras. 

31


7.2. Bilaga 2: Deltagarnas resultat på IIP och PANAS 

Tabell 3. Deltagarnas utfall på Inventory of Interpersonal Problems. N=44. Medelvärden av 

t-poäng med standardavvikelser inom parentes under. Normgruppens värden är statistiskt 

transformerade så att genomsnittet för varje variabel är 50 med standardavvikelse 10. 

Kön Patient 1. Dominerande 

Kvinna Ja 

Nej 

Man Ja 

Totalt 

Nej 

Totalt Ja 

Kön 

Kvinna 

Man 

Totalt 

Totalt 

Nej 

Totalt 

Kontrollerande 

2. Hämndlysten 

Självupptagen 

Personlighetsvariabler i IIP, t-poäng 

3. Kall 

Avvisande 

4. Socialt 

Hämmad 

5. Undfallande 

6. Alltför Tillmötesgående 

7. Självuppoffrande 

8. Påträngande 

Behövande 

47,0 52,6 57,2 66,6 63,8 63,4 60,9 57,6 

(10,2) (10,0) (6,0) (14,5) (11,4) (11,0) (13,3) (12,6) 

47,6 48,5 48,0 51,25 48,2 48,0 49,4 48,9 

(13,7) (11,1) (11,1) (12,0) (7,2) (9,9) (10,9) (14,2) 

47,3 50,1 51,7 57,3 54,3 54,0 53,9 52,3 

(12,3) (10,7) (11,1) (17,3) (11,8) (12,7) (13,1) (14,1) 

57,0 56,3 57,3 54,3 52,3 54,3 55,7 58,8 

(11,7) (8,7) (10,2) (9,9) (8,0) (11,8) (12,1) (14,6) 

55,3 55,0 56,5 49,8 43,0 42,0 48,3 53,0 

(5,4) (7,4) (6,0) (5,9) (9,8) (6,8) (9,3) (12,7) 

56,3 55,8 57,0 52,5 48,6 49,4 52,7 56,5 

(9,3) (7,8) (8,4) (8,4) (9,5) (11,6) (11,2) (13,5) 

50,2 53,8 57,3 62,7 60,1 60,5 59,3 58,0 

(11,4) (9,5) (7,3) (14,2) (11,6) (11,7) (12,9) (12,8) 

48,8 49,6 49,5 51 47,3 47,0 49,2 49,5 

(13,0) (10,7) (11,8) (14,7) (7,7) (9,6) (10,5) (13,8) 

49,4 51,44 52,9 55,5 53,0 53,0 53,6 53,3 

(12,2) (10,3) (10,7) (15,7) (11,5) (12,5) (12,5) (13,9) 

Tabell 4. Resultat av skattningar med Positive and Negative Affect Schedule. 

Studiens deltagare (N=44) jämfört med en engelsk normgrupp (N=1003). 

Medelvärden med standardavvikelser inom parentes. 

Patient 

Ja 

Nej 

Totalt 

Ja 

Nej 

Totalt 

Ja 

Nej 

Totalt 

Studiens deltagare, totalpoäng Normgrupp, totalpoäng 

Positiva affekter Negativa affekter Positiva affekter Negativa affekter 

22,9 (10,7) 31,7 (6,6) 

31,6 (8,4) 20,3 (6,5) 

28,7 (10,0) 24,1 (8,4) 30,6 (7,9) 16,7 (6,4) 

24,0 (9,7) 22,4 (7,2) 

30,8 (0,5) 16,8 (2,2) 

27,0 (7,7) 19,9 (6,1) 32,1 (7,3) 15,2 (5,2) 

23,3 (10,0) 28,6 (8,0) 

31,5 (7,6) 19,7 (6,1) 

28,3 (9,4) 23,1 (8,1) 31,3 (7,7) 16,0 (5,9) 

9. Totalpoäng 

63,5 

(7,1) 

49,1 

(8,6) 

54,8 

(10,7) 

58,2 

(6,2) 

50,0 

(5,5) 

54,9 

(7,0) 

61,8 

(7,2) 

49,3 

(8,1) 

54,8 

(9,9) 

32


7.3. Bilaga 3: Inventory of Interpersonal Problems - kategoribeskrivningar 

Skala I Dominerande/Kontrollerande 

Högt t-poäng på denna skala indikerar att en person tycker det är svårt att släppa kontrollen, är för kontrollerande 

eller manipulativ. Han eller hon beskriver sina försök att påverka andra som ovänliga – eller 

till och med aggressiva – men tonvikten ligger mer på kontroll än fientlighet. Ibland kan förlust av kontroll 

upplevas som hotande för en person med högt poängvärde, eftersom det skapar en känsla av att han eller 

hon har förlorat värdighet eller självaktning. I extrema fall hotas hans eller hennes identitet; självbilden 

vacklar när någon annan upplevs ge råd, instruktioner eller order. Ett av målen i behandling av personer 

med höga poängvärden är att hjälpa dem att klargöra betydelsen av förlusten av kontroll, och varför 

detta känns så hotande. En del personer finner det så obehagligt att släppa kontrollen att de inte ens kan 

lyssna på någon annans åsikter utan att utmana dem. Deras oförmåga att ta hänsyn till andras ståndpunkter, 

kan innebära att de börjar överdrivet argumentera för sin sak. Personer med antisociala personlighetsstörningar 

och de med narcissistiska personlighetsstörningar får höga poängvärden på skalan, liksom på 

Skala 2 Hämndlysten/Självupptagen. 

Skala 2 Hämndlysten/Självupptagen 

Denna skala beskriver problem med fientlig dominans; personer uttrycker och upplever lätt ilska och irritation, 

upptas av tankar på hämnd, och bråkar för mycket med andra. En hög t-poäng speglar misstro och 

misstankar mot andra, och personer med höga poängvärden kan misstänka att andra utnyttja eller lurar dem. 

De uttrycker lätt ilska, är långsinta och tycker det är svårt att förlåta det som upplevs som förolämpningar 

eller skymfer. Därav rapporterar personer med höga poängvärden att de inte stödjer andra eller ägnar andra 

en tanke, och att de knappast bryr sig om andras behov, lycka, framgång eller välbefinnande. Hos personer med 

antisocial personlighetsstörning ses dessa karaktäristika som hänsynslös likgiltighet för andras säkerhet 

och rättigheter, och som konsekvent ansvarslöshet. Personer med antisociala personlighetsstörningar och de med 

narcissistiska personlighetsstörningar får höga poängvärden på denna skala. 

Skala 3 Kall/Avvisande 

Höga t-poäng på denna skala indikerar minimal ömhet för och svårigheter att knyta an till andra människor. 

Personer med höga poängvärden känner sig inte närstående eller kärleksfulla tillsammans med andra, de har 

svårt att skapa och upprätthålla relationer över längre tidsperioder. En sådan person kan beskriva sig själv 

som "ensamvarg", och kan till och med njuta av friheten från det som verkar vara sociala förpliktelser, 

konventioner och andra sociala krav. En person med högt poängvärde har dock insett att han eller hon i relationer 

brister i sympati, omhändertagande, generositet, förlåtande och värme. Av någon anledning tycker 

personen också att dessa brister är problematiska. 

Skala 4 Socialt hämmad 

Högt t-poäng på denna skala visar på känslor av oro, blygsel eller skam när en person är tillsammans med 

andra. Han eller hon har svårt att inleda sociala kontakter, öppet våga uttrycka sina känslor, vara delaktig 

i grupper eller sällskaplig. Personer som undviker socialt umgänge beskrivs som introverta, otillgängliga, 

avvisande och folkskygga. För att undvika förödmjukelse, kritik, ogillande eller avvisande, begränsar de 

med höga poängvärden sina sociala liv. De undviker aktiviteter som verkar innebära sociala risker och de 

tackar ofta nej till sociala tillställningar. De får särskilt låga poängvärden på instrument som mäter extraversion 

och höga poängvärden på dem som mäter social ångest, socialt undvikande, blygsel och ensamhet. 

Ett mönster av sociala hämningar och överkänslighet för negativ bedömning karaktäriserar personer med 

fobisk personlighetsstörning. De problem som beskrivs i denna skala rör även personer med schizoid personlighetsstörning, 

som karaktäriseras av ett genomgripande mönster av avskildhet från sociala sammanhang. 

Dessa personer önskar inte att delta i grupper eller uppskattar nära relationer; de väljer nästan alltid 

aktiviteter i ensamhet och saknar nära vänner eller förtroliga. 

Skala 5 Undfallande 

Höga t-poäng på denna skala beskriver personer som allvarligt brister i självförtroende och självkänsla. 

Personer med höga poängvärden tvivlar på sig själva och är osäkra. De har svårt att ta initiativ eller att 

vara i centrum för andras uppmärksamhet. De undviker särskilt situationer som innebär sociala utmaningar 

eller som kräver makt, till exempel att vara chef eller att uttrycka åsikter med auktoritet. På 

33


liknande sätt har de svårt att vara bestämda mot andra, och att hålla fast vid en åsikt om de får mothugg. 

Ogillande från andra eller en negativ bedömning hotar deras redan vacklande självkänsla, och därför 

undviker de att uttrycka sina önskningar eller behov. Personer med osjälvständig personlighetsstörning har 

ofta höga poängvärden på denna skala liksom på Skala 6 Alltför tillmötesgående. Problem som indikeras av 

högt poängvärde på Skala 5 Undfallande ligger i linje med beskrivningen av osjälvständig personlighetsstörning 

i DSM-IV. Till exempel karaktäriseras där personer med denna personlighetsstörning som att de 

(1) har svårt att påbörja projekt eller göra saker på grund av bristande självförtroende, och (2) känner sig 

besvärade eller hjälplösa när de är ensamma på grund av överdriven rädsla att inte kunna ta hand om 

sig. 

Skala 6 Alltför tillmötesgående 

Personer som får höga t-poäng på denna skala rapporterar överdriven vänlig underkastelse. I sina försök att 

göra andra nöjda och vinna deras sympati är de oförargliga. De tvekar att säga "nej" till andra och låter 

sig lätt övertalas. Det kan ställas som motsats till dem som faller inom den hämndlystna/självupptagna 

oktanten (de som lätt uttrycker ilska). Istället avskyr de att uttrycka – eller ens känna – ilska för att inte 

utsätta sig för någon annans fientlighet eller hämnd. De antar att hävdande handlingar förolämpar andra, 

och de undviker att vara bestämda för att behålla vänskapliga relationer. De beskriver sig själva som tillmötesgående, 

fogliga, hänsynsfulla och vänliga; de erkänner lätt sina egna brister och undviker att argumentera 

för mycket, eller att vara själviska eller oärliga. Bland sina problem rapporterar de att de är alltför 

lättutnyttjade och lättlurade. De får höga poängvärden på skalan vänlighet (agreeableness) i NEO Personality 

Inventory Revised. Personer med osjälvständig personlighetsstörning får höga poäng på Skala 6 Allför tillmötesgående 

liksom på Skala 7 Självuppoffrande. Ett flertal drag hos osjälvständig personlighetsstörning speglas av 

dessa problem: (1) Svårigheter att uttrycka meningsskiljaktigheter av rädsla att förlora andras stöd och 

sympati, (2) svårigheter att ta vardagliga beslut utan att överdrivet söka råd och stöd, och (3) använda överdrivna 

medel för att försäkra sig om omvårdnad och stöd från andra, inbegripet att frivilligt göra saker de 

inte tycker om för att vara andra till lags. 

Skala 7 Självuppoffrande 

Personer som får höga t-poäng på denna skala anser att de söker nära anknytningar för intensivt. De beskriver 

sig själva som varma, vårdande och generösa, och använder termer som "vänlig", "sympatisk" och 

"förlåtande" för att beskriva sig själva. De får lätt kontakt med människor på ett emotionellt plan, erbjuder 

snabbt hjälp och omvårdnad för behövande. Dessa socialt önskvärda drag har emellertid blivit problematiska 

för dem. De beskriver sig själva som för villiga att hjälpa till och för beredda att ge – för generösa, för 

omvårdande, för tillitsfulla, för tillåtande. De klagar på att de har svårt att sätta gränser, vilket i vissa fall 

beror på att de med höga poängvärden på skalan har svårt att upprätthålla gränser. Personerna kan 

alltför lätt leva sig in i någon annans lidande och upplever andras behov som oerhört pressande. En del 

av dem som får höga poängvärden rapporterar att de sätter andras behov före sina egna. En sådan beskyddande 

attityd gentemot andra gör det svårt för dem att känna sig arga på dem de tycker om. På så sätt 

skyddar de andra personer från sin egen fientlighet, ilska eller aggression. Personer med osjälvständig 

personlighetsstörning får höga poängvärden på denna skala. 

Skala 8 Påträngande/Behövande 

Denna skala beskriver problem med vänlig dominans. Personer som får höga t-poäng ser sig själva som 

vänliga, utåtriktade och sällskapliga. De får även höga poäng på faktorn extraversion i NEO PI-R. Deras 

kontrollbehov har dock börjat orsaka problem. De har ett starkt behov av att engagera sig i andra och 

påtvingar dem sin närvaro. De har också svårt att vara ensamma. Personer med höga poäng kan avslöja 

personliga saker vid fel tillfälle, lägga sig i andras angelägenheter på ett opassande sätt, och ta otillbörligt 

ansvar för att lösa andras problem. Sammanfattningsvis: personens bristande förmåga att sätta gränser 

orsakar interpersonella problem. De med höga poäng rapporterar att de lättar sitt hjärta för mycket, avslöjar 

för mycket om sig själva och att de har svårt att hålla saker privata. Personer med histrionisk personlighetsstörning 

får höga poäng på denna skala. Kriterierna för histrionisk personlighetsstörning indikerar, enligt 

DSM-IV, hur lätt personen har att komma i kontakt med andra. De (1) påverkas lätt av andra, (2) anser att 

förhållanden är mer intima än de egentligen är, (3) känner sig illa till mods i situationer där de inte är i 

centrum för uppmärksamheten, och (4) drar uppmärksamheten till sig genom sitt utseende och dramatiserande 

sätt. 

34

7.4. Bilaga 4: Korrelationer - IIP och komponenter i tidiga minnen 

Tabell 5. Korrelationer mellan personlighetsvariabler i Inventory of Interpersonal Problems (IIP) 

och komponenter i tidiga minnen. N=44. Vissa komponenter finns definierade i fotnot. 

Komponenter/egenskaper som 

förekommer i minst ett av 

deltagarens minne: 

% av deltagarna 

1.Dominerande 

Kontrollerande 

2. Hämndlysten 

Självupptagen 

4.Kall 

Avvisande 

Personlighetsvariabler i IIP 

4.Socialt 

hämmad 

Mamma 68 -,163 -,273 -,263 -,416 ** 

Pappa 52 -,203 -,342 * 

Ensam 27 ,129 ,335 * 

-,391 ** 

-,325 * 

5. Undfallande 

-,318 * 

6. Alltför 

tillmötesgående 

,060 ,240 ,280 ,306 * 

7. Självuppoffrande 

8. Påträngande 

Behövande 

9. Global 

Problemnivå 

-,291 -,144 ,228 -,259 

-,097 -,208 -,176 -,165 -,289 

,145 ,069 ,153 

Syskon 43 -,165 -,183 -,154 ,114 -,025 -,025 -,042 -,103 -,029 

Andra personer, utan familj 50 ,210 ,395 ** 

,106 ,371 * 

,099 ,251 ,074 ,113 ,213 

Hemma 52 ,004 -,094 -,014 -,135 -,022 -,004 ,025 ,295 ,041 

Förskola/Dagmamma 40 ,229 ,375 * 

Relation till grupp 6 

Ömsesidig interaktion 7 

,232 ,339 * 

,241 ,150 ,018 ,329 * 

23 -,157 -,154 ,180 ,006 -,047 -,111 -,257 -,279 -,081 

59 -,159 -,293 -,155 -,224 -,192 -,113 -,035 ,128 -,122 

Interaktion med syskon 14 ,071 -,010 -,199 -,219 -,034 ,029 -,060 ,375 * 

Interaktion utom familjen 25 -,232 -,253 -,226 -,174 -,189 -,116 -,141 ,193 -,083 

Rel. till signifikant föremål 8 

50 ,316 * 

Aktivitet tillsammans 52 -,328 * 

,360 * 

-,494 ** 

,304 * 

,044 

,135 ,258 ,061 ,066 ,213 ,153 ,106 

-,266 -,326 * 

-,158 -,301 * 

Tema orättvist behandlad 38 ,280 -,023 ,194 ,151 ,235 ,315 * 

-,269 -,387 * 

-,386 * 

,233 ,132 ,299 * 

Föräldrakonflikt 12 ,167 -,102 -,041 -,372* -,100 ,100 ,155 ,190 ,150 

Aggressivitet hos annan person 9 

50 ,075 -,233 -,139 -,207 ,085 ,168 ,193 ,355 * 

Anhörigs sjukdom 14 -,047 -,060 -,123 -,003 ,230 ,201 ,327 * 

,072 

,212 ,162 

Hot om skada 25 -,068 -,025 -,006 -,193 ,066 ,008 -,048 ,289 ,089 

Fysisk smärta 27 ,014 ,155 ,224 ,179 ,081 ,046 -,115 ,061 ,183 

Fysisk skada 14 -,120 -,037 -,112 ,188 ,047 ,050 -,133 -,060 ,013 

Våld, ej riktat mot subjekt 18 -,105 -,012 ,040 -,028 ,256 ,186 ,098 ,340 * 

Upplevd fara 32 -,010 ,066 -,008 ,056 ,193 ,181 ,158 ,442 ** 

Natt 12 -,091 ,051 ,057 -,082 ,235 ,218 ,291 ,176 ,195 

Inadekvat reaktion 10 

Aktiv(/Passiv) 11 

16 ,050 ,124 -,074 -,092 ,013 -,122 ,032 ,262 -,013 

48 ,176 -,119 -,144 -,316 * 

Leker 46 -,157 -,166 -,222 -,153 -,474 ** 

,221 

,287 

-,262 -,115 ,081 ,256 -,178 

-,409 ** 

-,277 -,173 -,421 ** 

Tema förlust 46 ,017 ,055 ,104 ,262 ,006 ,154 ,232 -,074 ,149 

Avvisad av objekt 12 

Avvisande mot objekt 36 ,260 ,112 ,310 * 

52 ,162 ,178 ,284 ,162 ,027 ,142 ,002 ,108 ,156 

,106 ,056 ,015 -,058 ,015 ,089 

Färger 39 ,284 ,275 ,236 ,081 -,066 -,011 ,015 ,227 ,042 

Ord per minne -,355 * 

-,516 ** 

-,301 -,482 ** 

-,239 -,154 ,008 -,041 -,357 * 

Antal minnen ,192 -,069 -,227 -,234 -,278 -,020 -,064 ,301 -,042 

Spearman korrelationer, tvåsidiga. * =p0,05 

6 Referens till en grupp (exempelvis min förskoleklass; de andra barnen), utan urskiljbara individer. 

7 Riktat meddelande med symboliskt och socialt innehåll till en specifik annan individ, som svarar subjektet. 

8 Relation till ett ting med känslomässig betydelse för individen och en tydlig roll i minnet. 

9 Närvaro av en annan individ som är aggressiv i vid mening – negativt inställd, tillrättavisande, våldsam och liknande. 

10 Känslomässig reaktion på en situation/händelse som bedöms avvika starkt från en intuitivt förväntad reaktion. 

11 Involverad, initiativtagande med intern locus-of-control (dvs. ger uttryck för känsla av ansvar och inflytande över situationen). 

12 Avvisad och avvisande används i vid mening som avståndstagande/förskjutande av en individ. 

35

7.5. Bilaga 5: Korrelationer - PANAS och komponenter i tidiga minnen 

Tabell 6. Korrelationer mellan affektvariabler i Positive and Negative Affect Schedule (PANAS) och 

komponenter i tidiga minnen. N=44. 

Komponenter/egenskaper 

som förekommer i minst ett 

av deltagarens minne: 

% av deltagarna 

1. Uppmärksam, alert 

2. Engagerad, ivrig 

Affekter i PANAS 

Spearman korrelationer, tvåsidiga. * =p0,05 

3. Stolt, bestämd 

4. Stark, aktiv 

5. Förtvivlad, upprörd 

Mamma 68 ,127 ,290 ,182 ,203 -,282 -,250 -,146 ,042 -,102 ,050 ,267 -,211 ,201 

Pappa 52 ,014 ,225 ,148 ,289 -,139 -,033 -,023 -,085 ,024 ,064 ,183 -,101 ,167 

Ensam 27 ,020 -,068 -,128 -,257 ,125 ,349 * 

6. Skamsen, skyldig 

7. Fientlig, irritabel 

8. Nervös, ängslig 

9. Skrämd, Rädd 

Total Affektnivå 

Positiva Affekter 

Negativa Affekter 

36 

Andel Positiva affekter 

,183 ,154 ,081 ,139 -,136 ,226 -,153 

Syskon 43 -,084 -,077 ,235 ,020 -,040 -,069 ,165 -,117 -,108 ,016 ,029 -,077 ,039 

Andra personer, utan familj 50 -,252 -,342 * 

-,316 * 

-,541 ** 

,169 ,232 ,128 ,322 * 

,161 -,130 -,412 ** 

,263 -,349 * 

Hemma 52 ,013 -,031 -,086 -,033 ,046 ,102 -,060 ,145 -,100 ,007 ,004 ,009 -,074 

Förskola/Dagmamma 40 -,241 -,277 -,264 -,325 * 

Relation till grupp 23 -,003 -,027 -,164 -,052 -,090 -,265 -,480 ** 

Ömsesidig interaktion 59 -,007 ,011 -,067 -,039 -,372 * 

Interaktion med syskon 14 -,319 * 

,306 ,054 ,033 ,060 ,073 -,190 -,292 ,180 -,267 

-,093 -,153 -,336 * 

-,089 -,263 ,097 

-,213 -,247 -,060 -,183 -,230 ,014 -,307 ,136 

-,140 -,009 -,129 ,028 -,189 -,031 -,233 -,051 -,304 -,161 -,161 ,018 

Interaktion utom familjen 25 ,056 -,037 -,010 -,010 -,277 -,190 -,341 * 

Rel. till signifikant föremål 50 -,039 -,065 ,053 -,315 * 

Aktivitet tillsammans 52 ,088 ,269 ,238 ,396 * 

-,055 ,230 ,367 * 

-,201 -,236 -,266 ,034 -,348 * 

,163 

,219 ,157 ,078 -,111 ,230 -,124 

-,176 -,140 -,093 -,108 -,073 ,094 ,277 -,181 ,220 

Tema orättvist behandlad 38 ,016 -,288 -,149 -,142 ,118 ,160 ,039 -,007 ,117 -,028 -,177 ,090 -,166 

Föräldrakonflikt 12 ,191 ,266 ,035 ,236 ,216 -,035 -,016 -,038 ,128 ,283 ,223 ,115 ,191 

Aggressivitet hos annan 50 ,174 ,021 -,084 -,012 ,186 ,009 -,185 ,151 ,408 ** 

,120 ,014 ,157 -,087 

Anhörigs sjukdom 14 ,257 ,088 ,074 ,086 -,172 ,009 -,176 ,031 -,108 ,158 ,167 -,097 ,173 

Hot om skada 25 -,343 * 

Fysisk smärta 27 -,181 -,402 * 

Fysisk skada 14 -,226 -,367 * 

-,056 -,157 -,051 ,074 ,002 ,015 ,083 ,173 -,122 -,126 ,083 -,194 

-,476 ** 

-,441 ** 

-,259 -,361 * 

,157 -,121 -,252 -,137 -,170 -,540 ** 

-,073 -,107 ,022 -,142 -,155 -,440 ** 

-,415 ** 

-,358 * 

-,136 -,230 

-,145 -,166 

Våld, ej riktat mot subjekt 18 -,058 -,020 -,222 -,029 ,230 ,000 -,139 ,236 ,188 ,009 -,048 ,166 -,180 

Upplevd fara 32 -,330 * 

-,242 -,368 * 

-,271 ,289 ,329 * 

,187 ,301 ,356 * 

Natt 12 ,052 ,086 -,159 -,045 ,289 ,282 ,191 ,276 ,254 ,307 * 

Inadekvat reaktion 16 ,072 ,238 ,081 ,225 ,107 ,134 ,160 ,161 ,134 ,345 * 

,050 -,300 ,373 * 

,044 ,362 * 

-,470 ** 

-,167 

,180 ,208 ,003 

Aktiv(/Passiv) 48 -,020 ,072 ,116 -,004 -,123 -,250 -,112 -,103 -,043 -,148 ,026 -,178 ,149 

Leker 46 ,133 ,120 ,353 * 

,201 -,306 -,261 ,002 -,186 -,313 * 

-,059 ,206 -,297 ,234 

Tema förlust 46 ,066 -,053 -,057 -,026 ,046 ,222 ,033 ,284 ,048 ,197 -,009 ,203 -,176 

Avvisad av objekt 52 -,295 -,350 * 

-,218 -,310 -,007 -,091 ,173 -,121 ,043 -,357 * 

-,338 * 

-,052 -,194 

Avvisande mot objekt 36 ,028 -,128 -,159 -,108 ,179 ,176 -,141 ,092 ,176 ,017 -,093 ,123 -,154 

Färger 39 -,150 -,059 -,086 -,115 -,011 ,132 ,424 ** 

Ord per minne ,281 ,287 ,046 ,363 * 

Antal minnen ,162 ,267 ,392 * 

,108 ,234 ,018 -,121 ,195 -,208 

,017 ,017 -,118 -,002 -,037 ,239 ,292 -,025 ,091 

,152 -,295 -,081 ,134 -,040 ,083 ,216 ,264 -,092 ,198

Minnena ser dig The memories see you - Daniel Ahlstedt

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?