Fullpackat i Sölvesborgs småbåtshamn när Åkesson höll tredje ...

Nummer 101 | September 2012 

s v e r i g e d e m o k r a t i s k t i d s k r i f t 

Energisk satsning 

av distrikt Syd 

4 I SD:s Syddistrikt satsas det stort 

på utbildning av medlemmarna. Härtill 

har distriktet hållit en så kallad 

energidag med såväl intern som extern 

medverkan av hög klass. Talade 

gjorde bland andra Öresundskrafts 

VD Anders Östlund (bilden) samt 

riksdagsledamot Lars Isovaara. 

Sidan 3 

Kasselstrand 

blev återvald 

4 Gustaf Kasselstrand, Stockholm 

(bilden) blev återvald med en bred 

majoritet när Sverigedemokratisk 

Ungdom (SDU) höll kongress i början 

av september. Utmanade gjorde 

Paula Bieler, Uppsala. Kongressen 

kom att präglas av en livlig och 

stundom något överhettad debatt. 

Sidan 4 

SD-Kvinnor kraftsamlade 

i Almedalen 

4 I samband med politikerveckan i 

Almedalen på Gotland i juli passade 

SDs kvinnoförbund SD-Kvinnor på 

att visa upp sig. Förbundsordförande 

Carina Herrstedt framträdde på 

stora scenen innan det var dags för 

Jimmie Åkesson att tala. Även andra 

SD-kvinnor medverkade. 

Sidan 10 

Fullpackat i Sölvesborgs småbåtshamn 

när Åkesson höll tredje sommartalet 

SD:s partiledare Jimmie Åkesson berättade vid sitt tredje sommartal i hemstaden Sölvesborg att han inte kände skuld och skam för sitt svenska arv. Foto: Jörgen Fogelklou 

4 Det var fullpackat med folk i 

småbåtshamnen i Sölvesborg när 

Sverigedemokraternas partiledare 

Jimmie Åkesson avlevererade sitt 

tredje sommartal i ordningen sedan 

starten valåret 2010. Även medierna 

hade mött upp mangrant. 

Riksdagsledamot Richard Jomshof 

inledde den numera traditionella 

tillställningen med att kortfattat 

presentera talaren och hans 

hemstad Sölvesborg, vilken en gång 

i tiden var ett starkt danskt (!) fäste. 

Jimmie Åkesson för sin del citerade 

inledningsvis integrationsminister 

Erik Ullenhag (FP), som sagt 

att han haft ”turen” att födas i det 

relativt välmående och välordnade 

Sverige. 

– Men det är inte bara turen som 

givit oss det Sverige vi har i dag, menade 

SD-ledaren. Visst är vi lyckligt 

lottade. Men vi hade inte haft det vi 

har i dag om det inte varit för alla 

svenskar genom historien som fallit 

i strid eller knogat på åkrar eller 

i industrier. 

Åkesson vägrade, framhöll han, 

att känna skuld och skam för det 

han och andra moderna svenskar 

fått i arv. I stället kände han ingenting 

annat än stolthet och tacksam- 

Vad händer i Syrien? Vi minns Raoul Wallenberg Sidan 10 

het. För dessa ord fick SD-ledaren 

dånande applåder från den talrika 

publiken. 

Härefter kom Åkesson in på välfärdsfrågor 

och förhållandet mellan 

det offentliga och den privata sektorn. 

– Välfärden är inte vilken marknad 

som helst. Kanske är möjligheten 

att välja helt fritt inte det allra 

viktigaste i sammanhanget. Om 

vinstintresset prioriteras före patienten 

finns det risk att det blir fel. 

I stället, menade Jimmie, gäller 

det att hitta den rätta balansen mellan 

extremliberalismens och råsoci- 

alismens ”lösningar”. SD är ett parti 

för sans och balans. 

I slutet av talet förutskickade 

Jimmie Åkesson att SD i riksdagen 

i höst kommer att presentera ett 

budgetförslag vilket omfattar förslag 

som syftar till att ge låg- och 

medelinkomsttagare liksom äldre 

mer pengar i plånboken. 

Enligt SD:s förslag skall vidare 

10 000 nya jobb kunna skapas. < 

Hallå där, Matthias Rausbo! 

Sidan 6 – 7 

Sidan 8 Sidan 12

2 | Ledare 

E NYLIGEN avhållna olympiska 

spelen (OS) i London 

har som vanligt tilldragit 

sig en hel världs 

uppmärksamhet. Återigen har man 

kunnat konstatera att internationella 

idrottsevenemang är ett av få 

tillfällen då nationalistiska yttringar 

anses vara helt i sin ordning. 

Det hävdas ibland att idrott och 

politik inte hör ihop. Det är emellertid 

en fras som väl knappt någon tror 

på längre. Politik har förekommit i 

OS-sammanhang sedan åtminstone 

hundra år tillbaka i tiden. Redan vid 

den så kallade Solskensolympiaden 

i Stockholm 1912 uppstod således en 

kontrovers då det dåvarande ryska 

storfurstendömet Finlands manskap 

skulle tåga in i det nybyggda 

Stockholms stadion. 

Finnarna ville inte vara en del 

av den tsarryska truppen utan helst 

paradera in i den fullsatta idrottsborgen 

under egen flagga. Ryssarna 

motsatte sig emfatiskt detta, men 

det hela fick en ganska elegant lösning 

genom att Finlands atleter slutligen 

tilläts tåga in bakom en namnskylt 

med det egna nationsnamnet 

ett stycke bakom Rysslands trupp. 

Publiken jublade. 

I själva verket finns det nog inget 

olympiskt spel som varit helt fritt 

från politik. Vid några tillfällen har 

faktiskt hela tävlingen fungerat som 

politisk propaganda. Så har skett vid 

de fall då OS ägde rum i en diktatur 

av det ena eller andra slaget. Som 

i Berlin 1936 då Adolf Hitler invigde 

spelen. Som i Moskva 1980 då 

Leonid Brezjnev hälsade världens 

SD-Kuriren 101 

September 2012 www.sverigedemokraterna.se 

De olympiska spelen och politiken: som ler och långhalm 

idrottsungdom välkommen. Som i 

Peking 2008 då Hu Jintao stod för 

invigningstalet. 

Stundom har länder vilka uppfattats 

som misshagliga utestängts från 

OS. Så var fallet med Tyskland spe- 

Guor Marinal på löparbanan. Foto: Arkiv 

len närmast efter Första världskriget. 

Så var också fallet med Sydafrika 

under en lång följd av olympiska 

spel. Bojkotter, våld och protester 

av olika slag har också drabbat spelen. 

I Mexico City 1968 svarade ett 

antal amerikanska svarta löpare för 

en ”black power”-demonstration. I 

München 1972 massakrerades elva 

israeliska olympier av en palestinsk 

terrorgrupp. 1976 uteblev ett antal 

afrikanska nationer från Montreal- 

OS sedan ett nyzeeländskt rugbylag 

turnerat i Sydafrika. 1980 beordrade 

USA:s president Jimmy Carter boj- 

kott av Moskva-OS till följd av Sovjets 

invasion av Afghanistan; Sovjet 

och Östblocket svarade med bojkott 

av OS i Los Angeles 1984. 

Inte heller London-OS 2012 var 

fritt från politik. Den tyska rod- 

derskan Nadja Drygalla tvingades 

resa hem i förtid därför att hennes 

pojkvän kandiderat för partiet NDP 

i Rostock. Drygalla var tidigare polis 

men fick sparken på grund av pojkvännens 

politiska sympatier. Sedan 

har vi den grekiska trestegshopperskan 

Voula Papachristou som ströks 

ur startlistan på grund av politiskt 

inkorrekt twittrande. Hon sympatiserade 

även med partiet Gyllene 

gryning. 

Internationella olympiska kommittén 

(IOK) krävde därtill att Saudiarabien 

skulle ha med kvinnliga 

idrottare i OS trots att Saudiarabiens 

FN – tummelplats för drömmare, diktatorer och skurkar 

Chefredaktör 

Tommy Hansson 

EN ENDA praktiska erfarenhet 

jag har från Förenta 

Nationerna (FN) 

härrör sig från 1976, då 

jag som representant för Svensk- 

Koreanska Föreningen deltog i ett 

seminarium i Stockholm anordnat 

av Svenska FN-förbundet. Eftersom 

detta tilldrog sig under det radikala 

1970-talet och föreningen jag representerade 

stod Republiken Korea 

(Sydkorea) – som då stod klart till 

höger politiskt – nära var det föga 

märkligt att jag utsattes för pikar om 

mina politiska sympatier. 

Desto märkligare kan man tycka 

är att FN fortfarande har en markant 

slagsida åt vänster. Berlinmuren 

föll för närmare ett kvartssekel 

sedan och Sovjetväldet imploderade 

strax därefter, men FN är fortfarande 

på många sätt en tummelplats för 

drömmare, diktatorer och skurkar 

varav många med vänsterpolitisk 

utsyn med noll ekonomiska och 

andra insikter. 

För den som önskar ta del av en 

klarsynt bild av dagens Förenta Nationerna 

kan rekommenderas Fredrik 

Segerfeldts bok FN. Spruckna 

drömmar (Hydra förlag 2011, 194 sidor). 

Det är utomordentligt nyttig 

läsning för den som ännu gör sig illusioner 

om FN:s verkliga karaktär. 

”Hur skulle den sämsta tänkbara 

rollfördelningen för en internationell 

organisation se ut?” frågar sig 

författaren. Han ger själv svaret: 

”Folkmördare (Rwanda) skulle vara 

ansvariga för säkerheten, kommunistiska 

enpartistater (Kina) skulle 

verka för mänskliga rättigheter, vanstyrda 

afrikanska stater (Zimbabwe) 

skulle sköta den ekonomiska utvecklingen 

och fundamentalistiska 

muslimer (Saudiarabien) främja 

kvinnors rättigheter. Och så en dyr, 

korrupt och ineffektiv administration 

ovanpå det hela. Det är så FN 

ser ut.” 

Inte många ärliga bedömare bestrider 

nog Fredrik Segerfeldts omdöme. 

Trots detta fortsätter den 1945 

grundade världsorganisationen att 

spela en betydande roll i många 

människors och staters medvetande. 

Segerfeldt konstaterar när det 

gäller den svenska hållningen till 

FN: 

”Ändå står Förenta Nationerna 

sedan många decennier i centrum 

för svensk utrikespolitik. Vi låtsas 

som att det finns en internationell 

rättsordning, som att FN kan skapa 

fred och utveckling och som att det 

finns några förenta nationer med 

gemensamma mål och intressen. 

FN står för en naiv önskedröm som 

spruckit, gång på gång.” 

Det är sant att FN vid några 

tillfällen i historien svarat för värdefulla 

och konstruktiva insatser. 

Så var fallet då den judiska staten 

Israel bildades några år efter Förintelsen 

(1948) under beskydd av 

världsorganisationen. Så skedde 

också då USA-dominerade styrkor 

under FN-flagg i Koreakriget 1950- 

53 lyckades förhindra att Sydkorea 

Kofi Annan visade ingen vilja att förhindra 

folkmordet i Rwanda 1994. Foto: Ricardo 

Stuckert/ABr 

uppslukades av den kommunistiska 

aggressionen från Nordkorea och 

Röda Kina. Det går säkert att hitta 

ytterligare ett par fall då FN stått för 

värdefulla, fredsskapande insatser 

olympiska kommitté sagt nej därtill. 

Följden blev att saudierna kom till 

start med andraplansfigurer som 

alls inte höll olympisk standard och 

som dessutom – vilket IOK tyckte 

var helt i sin ordning – tvingades 

tåga in i olympiastadion efter männen 

med spöklik, heltäckande klädsel. 

Slutligen skall några ord i sammanhanget 

sägas om den 28-årige 

Guor Marinal som deltog i det 

olympiska maratonloppet. Guor 

lärde sig springa genom att vara på 

ständig flykt undan de islamistiska 

ligor vilka terroriserade de kristna 

i södra delen av Sudan. När han var 

åtta år kunde han ännu inte springa 

tillräckligt fort utan infångades av 

muhammedanska slavhandlare. 

Härefter tillbringade han nästan tio 

år i slaveri i Khartoum. Som vuxen 

lyckades han fly och hamnade efter 

diverse äventyrligheter i USA, där 

han fick asyl och permanent uppehållstillstånd. 

Eftersom Guor Marinal ännu ej 

hunnit bli amerikansk medborgare 

och Sydsudan inte har någon olympisk 

kommitté fick han i London 

tävla under IOK:s flagga. Han slutade 

på 47:e plats med tiden 2.19,39. 

Det kan avslutningsvis och med 

allt fog sägas att de olympiska spelen 

och politiken varit som ler och 

långhalm. < 

Tommy Hansson 

Chefredaktör 

där Sverige deltagit aktivt. 

Debaclen har dock varit många 

och uppseendeväckande. I främsta 

rummet kan nämnas FN:s passivitet 

i samband med folkmordet i 

Rwanda under några månader 1994, 

då omkring en miljon tutsier brutalt 

mördades under medverkan av 

den kristdemokratiska MRND-regimen 

och den hutunationalistiska 

milisen. FN och dess representant, 

den senare generalsekreteraren Kofi 

Annan, var fuller väl medvetna om 

vad som pågick i landet men vägrade 

ingripa med motiveringen att 

det var ett ”inbördeskrig”. 

Samma typ av passivitet intog 

FN-styrkor i Bosnien-Hercegovina 

sommaren 1995, då bosnienserbiska 

styrkor under befäl av Ratko Mladic 

sköt ihjäl cirka 8 000 bosnienmuslimska 

män och ynglingar. Det var 

den värsta massakern i Europa efter 

Andra världskriget. 

Nu senast har FN visat sig sorgligt 

oförmöget att förhindra Syriens 

diktaturregim från att mörda delar 

av sin egen befolkning. Till och med 

Svenska FN-förbundets ordförande 

Aleksander Gabelic har tvingats erkänna 

att ”nya initiativ måste till i 

förlamat FN”. 

Fredrik Segerfeldt menar för sin 

del att det är hög tid att sluta hoppas 

på FN och i stället satsa på ett samarbete 

mellan världens demokratier 

inom ramen för ett Demokratiernas 

Förbund. < 

En budkavle är utskickad. Den 

löper genom dag och natt. Den 

går, såsom otaliga budkavlar fordom 

har gått, rättsols från gård 

till gård, från härad till härad. Det 

är den löpande elden som genom 

dag och natt skall kringföras. 

Budkavle går! Rid i natt! 

Vilhelm Moberg, 1941 

Sverigedemokraterna 

Riksdagen 

100 12 Stockholm 

08 - 50 00 00 50 

info@sverigedemokraterna.se 

www.sverigedemokraterna.se 

SD-Kuriren 

Box 26 

291 21 Kristianstad 

Chefredaktör 

Tommy Hansson 

tommy.hansson@sverigedemokraterna.se 

08-50 00 00 66 

Ansvarig utgivare 

Richard Jomshof 

richard.jomshof@sdkuriren.se 

Redaktion 

Daniel Engström 

Jens Leandersson 

Mats Dagerlind 

Rickard Håkansson 

Robert Stenkvist 

Cassandra Sundin 

Joakim Isheden 

Fasta krönikörer 

Stellan Bojerud 

Linus Bylund 


Övriga medarbetare i detta nummer: 

Mikael Eskilandersson 

Malte Holm 

Utgivning 

SD-Kuriren utkommer med cirka 

sex nummer per år till Sverigedemokraternas 

medlemmar samt 

övriga prenumeranter. 

Prenumeration, 6 nummer 

250 kronor på bg 5280 - 7005. 

Annonsering 

Se www.sdkuriren.se eller ring 

08-50 00 00 50. 

Upplaga 

10 000 ex (Juli 2012) 

SD-Kuriren utges av Sverigedemokraterna 

och är officiellt partiorgan. 

De åsikter redaktionen 

eller externa skribenter uttrycker 

i tidningen behöver inte nödvändigtvis 

motsvara partiets 

ståndpunkter. Redaktionen tar 

tacksamt emot foton, artiklar, 

sakuppgifter, tidningsutklipp och 

teckningar. Insänt material betraktas 

som tillhörande SD-K:s 

arkiv. Redaktionen förbehåller sig 

rätten att korta, rätta, redigera, 

illustrera och publicera insänt material. 

Redaktionen ansvarar inte 

för obeställt material. 

© Sverigedemokraterna. Eftertryck 

tillåts endast om källan 

anges. 

ISSN 0284 - 6861

www.sverigedemokraterna.se SD-Kuriren 101 September 2012 

Sverige | 3 

Distrikt Syd storsatsar på utbildningar av medlemmarna 

Historisk ”energidag” i 

Eslöv med Öresundskrafts VD 

Distrikt Syd, som numera består 

av Kronobergs län och Skåne, 

är ett distrikt i Sverigedemokraternas 

starkaste område. I 

flertalet av kommunerna är SD 

tredje största parti och ofta även 

vågmästare. Det ställer höga krav 

på organisationen och att allt 

verkligen fungerar i distriktet. 

ISTRIKT SYD leds av en styrelse 

bestående av tolv 

ordinarie ledamöter och 

fem ersättare. För att 

verkställa styrelsens beslut samt 

göra det möjligt att fatta snabba 

beslut i brådskande frågor finns ett 

verkställande utskott som består av 

fyra personer. Verkställande utskottet 

består av ordförande Mikael Eskilandersson, 

vice ordförande Heidi 

Kronvall, andra vice ordförande 

Hans-Olof Andersson och sekreterare 

Ibb Malmgren. 

Få ut maximalt 

Under det senaste året har distrikt 

Syd storsatsat på utbildningar och 

då framförallt grundläggande utbildningar 

för sina medlemmar ute 

i kommunföreningarna. Målet är 

högt ställt, nämligen att alla kommunföreningar 

i Syd ska ha erbjudits 

en grundläggande utbildning 

för sina medlemmar, i sin kommuns 

närområde, innan året är slut. 

Öresundskrafts VD Anders Östlund talade vid syddistriktets energidag. Foto: Hans-Olof Andersson 

En inte helt lätt uppgift i ett distrikt 

med runt 1 400 medlemmar 

och där förhoppningen är att alla 

kommunföreningar nu tar chansen 

att få utbildning av sina medlemmar. 

Redan nu har flertalet av 

kommunföreningarna i Syd haft ett 

eller flera utbildningstillfällen. Dels 

kring grunderna i det politiska sys- 

Den 4 augusti hölls en utbildningsdag i Lund. Foto: Hans-Olof Andersson 

temet men dels även mer långtgående 

utbildningar där sakfrågor och 

ideologi har diskuterats ingående. 

Ledstjärnan för utbildningarna 

är att varje utbildning ska anpassas 

efter den kommunförening där 

den genomförs och läggas på en 

nivå som passar det stora flertalet 

i kommunföreningen. Detta för att 

den enskilde medlemmen ska få ut 

maximalt av sin utbildning. 

Viktiga utbildningar 

Redan under föregående år började 

planeringen för utbildningsinsatserna, 

och på ett tidigt stadium 

fastslogs att utbildningarna ska 

hålla en hög kvalité och några ”sista 

minuten”- lösningar inte skulle få 

förekomma. Den medlem som satsar 

sin lediga tid på att gå på våra 

utbildningar ska åtminstone känna 

att den haft ut något av det. 

Därefter togs ett basprogram och 

en strategi fram för utbildningarna, 

som vi nu försöker efterleva i möjligaste 

mån. Kommunföreningarnas 

eget engagemang är ytterst viktigt 

Dags tänka på kyrkovalet 2013! 

15 september 2013 är det 

dags för kyrkovalet. Här följer 

en första information om vilka 

krav som ställs för att kandidera 

samt vilka olika former 

som det finns. 

Man kan kandidera på tre nivåer: 

kyrkomötet, stiftsfullmäktige 

samt kyrkofullmäktige. 

Kyrkomötet är det högsta beslutande 

organet med 251 ledamöter. 

Vi har i dagsläget sju 

ledamöter. Dessa sammanträder 

två gånger om året i något som 

kallas sessioner och vilka äger 

rum i september och oktober varje 

år. Man måste kunna närvara i båda 

sessionerna. De pågår fyra plus tre 

dagar. Det utfaller ersättning och 

kyrkan står för övernattning och 

transport till sessionerna. Det finns 

åtta utskott som behandlar frågor 

som rör kyrkan. 

Stiftsfullmäktige. Stiften är 13 till 

antalet och är en administrativ region 

inom kyrkan. De möts tre-fyra 

gånger per år. Ersättning utgår vid 

dessa möten. Stiften består av kontrakt 

som består av församlingar. 

Antalet ledamöter varierar utifrån 

hur stort stiftet är. 

Kyrkofullmäktige utgörs av ett antal 

församlingar. Kyrkorådet är församlingens 

styrelse. Samfällda kyrkofullmäktige 

är flera församlingar 

som är sammanslagna. En mindre 

ersättning utgår. Man har möten 

tre-fyra gånger per år. Antalet ledamöter 

varierar utifrån hur stor 

församlingen är. 

Krav från Svenska kyrkan för att 

kandidera är att man är döpt, fyller 

minst 18 år på valdagen, är medlem 

i Svenska kyrkan samt folkbokförd 

för att få allt att fungera optimalt. 

De kommunföreningar som var 

snabbast med att svara på Syds erbjudande 

om utbildning av deras 

medlemmar var också de kommunföreningar 

där vi började. 

Detta har gjort att vissa kommunföreningar 

nu redan har haft 

flera utbildningar och står väl rustade 

inför nästa val, med många medlemmar 

som vet grunderna i vad de 

ger sig in i. Vi vet erfarenhetsmässigt 

att de kommunföreningar som 

har låtit sina medlemmar få en bra 

inblick i hur det politiska fungerar, 

innan de väljs in på förtroendeposter, 

har färre avhopp och fungerar 

bättre. Därför består en del av Syds 

arbete kring utbildningarna helt 

enkelt i att upplysa kommunföreningarna 

om varför det är så viktigt 

att genomföra utbildningar av sina 

medlemmar. 

Historisk ”energidag” 

Antalet aktiviteter i distrikt Syd är 

mycket högt och normalt händer 

det flera arrangemang varje vecka 

runt om i kommunföreningarna. 

Distriktet anordnar också några enstaka 

större arrangemang där hela 

distriktet bjuds in, som till exempel 

den historiska ”energidag” som var 

i Eslöv den 25 augusti. 

Det får betraktas som en av Syds 

klart största händelser och dessutom 

första gången som Syd har 

en extern talare av rang, så som 

Öresundskrafts VD, Anders Östlund. 

Förutom honom var även partiets 

egna riksdagsmän, Lars Isovaara 

som är Sverigedemokraternas 

representant i energiutskottet och 

Josef Fransson, som sitter i miljö - 

och jordbruksutskottet, föredragande. 

Utöver dessa, så var även Niclas 

Nilsson, ordförande i Kristianstad, 

föredragande kring sitt specialintresse, 

framtidens bränsle. 

Bästa valrörelsen någonsin! 

Distrikt Syd kommer även att fortsätta 

med utbildningarna under 

2013 för att sedan koncentrera sig 

i det område man avser kandidera 

till. 

Krav från Sverigedemokraterna 

Riks är att man fyller i en kandidatsförsäkran 

gällande kyrkoval, ett utdrag 

ur belastningsregistret samt 

ett medlemsutdrag från Svenska 

kyrkan. 

Du som är intresserad av att kandidera 

bör veta några saker. När du 

sänt in ansökan så kommer du att 

få alla handlingar som krävs för att 

kunna kandidera. 

Sista ansökningsdatum är 31 oktober. 

Alla ansökningar skall sändas 

på valrörelsen 2014. Inför valrörelsen 

har distriktet sparat ihop en 

egen valfond som ska användas till 

marknadsföring av partiet under 

valåret samt till att anställa nyckelpersoner 

i distriktet som behövs 

under valrörelsen. 

Att det varit möjligt för distrikt 

Syd att satsa på utbildningar på bred 

front, men ändå ha pengar över till 

en större valfond, är tack vare alla 

engagerade medlemmar som hjälper 

till och att kunskapen för att genomföra 

utbildningarna har kunnat 

hittas inom distriktstyrelsens egna 

led. 

Det, tillsammans med en extremt 

slimmad organisation i mellanvalsperioden, 

är en förutsättning för att 

Syd ska lyckas genomföra de planer 

som finns inför valet 2014 då 

distriktet hoppas på att genomföra 

den bästa valrörelsen någonsin i 

partiets historia! < 

Riksdagsman Lars Isovaara, ledamot i energiutskottet, 

var en av talarna vid energidagen. 

Foto: Hans-Olof Andersson 

Mikael Eskilandersson 

Ordförande distrikt Syd 

till valberedningens ordförande 

Michael Rosenberg på någon av 

följande adresser: 

Per mejl: michael.rosenberg@ 

sverigedemokraterna.se 

Per post: 

Michael Rosenberg 

Sverigedemokraterna Helsingborg 

Norden 567 

252 79 Helsingborg

4 | SDU 

SDU-kongressen: 



Gustav Kasselstrand omvald 

som förbundsordförande 

Första helgen i september gick 

Sverigedemokratisk Ungdoms årliga 

kongress av stapeln. Arrangör 

var i år SDU Väst, ett av de största 

och medlemsrikaste distrikten, 

och tillställningen ägde rum i 

Dals-Rostock i Melleruds kommun 

i Dalsland och samlade uppåt 80 

ungsvenskar från hela landet. 

DU VÄST VISADE sig vara utmärkta 

arrangörer och 

förutom att själva årsmötet 

avlöpte smidigt förekom 

flera intressanta och givande 

inslag såsom en guidad kulturhistorisk 

rundvandring i den slående 

vackra naturen runt Kroppefjäll, 

ett gammalt sanatorium för TBCpatienter. 

En nyhet för året var de framtida 

traditionella SDU-spelen, där 

förbundets distrikt gjorde upp i en 

rad traditionella tävlingar och lekar 

såsom säckhoppning, draga oxe och 

den utmattande stafetten Idioten. 

Efter en jämn tävling kunde SDU 

Stockholm koras till vinnare. 

80 procent för Kasselstrand 

Vi var många som hade sett fram 

emot en helg fullspäckad av spännande 

styrelseval, politiska diskussioner, 

aktiviteter och trevligt 

samkväm. Man kan utan överdrift 

säga att högt ställda förväntningar 

uppfylldes. 

Trots att tiden var mycket knapp 

mot slutet av kongressen på söndagseftermiddagen 

antogs samtliga 

förslag till politiska program som 

lagts fram av förbundsstyrelsen. 

Detta innebär nu att SDU har breddat 

sin politiska profil ytterligare. 

Vi har skarpa förslag på samtliga 

politiska områden, vi tar ställning 

i fler frågor än någonsin och vi har 

utvecklat och fördjupat våra resonemang. 

Vi är Sveriges mest politiska 

ungdomsförbund! 

En given höjdpunkt under helgen 

var valet av ny förbundsstyrelse. 

Det var sedan tidig vår känt att det 

fanns två aspiranter på posten som 

förbundsordförande. Dels den sittande 

förbundsordföranden Gustav 

Kasselstrand, som hela tiden varit 

tydlig med att han ämnar fortsätta, 

dels utmanaren Paula Bieler. 

Vid lunchtid på lördagen stod 

det klart att Gustav erhållit cirka 

80 procent av kongressombudens 

röster och därmed omvalts till förbundsordförande. 

Märkbart rörd 

och tagen av stunden tackade han 

sina förbundskamrater för förtroendet. 

Han vädjade till de som valt att 

inte rösta på honom om att få en ny 

chans att under det kommande året 

vinna deras förtroende. 

Stort antal nomineringar 

Han manade också till samling och 

enighet i förbundet och påminde 

om att de verkliga motståndarna är 

den nuvarande politiska utvecklingen 

och de andra partier och förbund 

som inte arbetar för Sveriges väl. 

Gustav Kasselstrand talar som ny förbundsordförande. Foto: SDU 

Även William Hahne blev omvald 

som vice förbundsordförande 

och stärkte motivationen inför 

kommande verksamhetsår genom 

att hålla ett inspirerande brandtal 

om hur hans starka fosterlandskärlek 

får honom att arbeta hårt för 

SDU och att detta är en minst lika 

stark drivkraft som att förbundet 

har de bästa sakpolitiska ställningstagandena. 

Givet det stora antalet nomineringar 

och kandidaturer till förbundsstyrelsen 

bjöd årets kongress 

på störst konkurrens om posterna i 

förbundets historia. Inte bara i valet 

av förbundsordförande, utan på 

post efter post fanns det flera intressenter. 

Till och med revisorssuppleanterna 

valdes efter slutna omröstningar. 

Därutöver var talarlistorna generellt 

långa och många delegater 

deltog flitigt i debatten. Interndemokratin 

blomstrade under kongressen. 

Detta ska ses som ett tecken 

på ett växande förbund där fler och 

fler vill engagera sig och arbeta för 

att förbundet ska uppnå nya framgångar. 

SDU betyder mycket 

Med tanke på den hårda konkurrensen 

och den delvis spända stämningen 

kändes det på förhand inte 

helt omöjligt att hårda ord skulle 

komma att utväxlas mellan de båda 

ordförandekandidaternas anhängare. 

Den profetian visade sig bli sann. 

Generellt hölls en lämplig nivå på 

diskussionerna, men de flesta kan 

nog vara överens om att vissa påhopp, 

om än yttrade under stor 

press och i stridens hetta, inte var 

fullt acceptabla. Nu visar vi oss trots 

allt förlåtande och förstående och 

lägger detta bakom oss och blickar 

framåt i en anda av samarbete och 

samförstånd präglad av att vi alla är 

förbundsvänner. 

När så hela den nya förbunds- 

styrelsen blivit vald höll Gustav 

ett medryckande kongresstal (hela 

talet finns på sdu.nu) där han berömde 

samtliga ungsvenskar för ett 

aktivt och händelserikt verksamhetsår. 

Han berättade också på ett 

personligt sätt hur politik inte alltid 

är ”showbusiness”. Det gångna året 

har bjudit på såväl toppar som dalar, 

men de ljusa stunderna skiner upp 

de mörkare. 

Han avslöjade inlevelsefullt att 

han förstått under året att SDU betyder 

så mycket mer för honom än 

han själv trott. 

EU-kritiskt och Europa-vänligt 

Gustav målade under talet upp sin 

politiska vision för SDU. Med det 

annalkande valet till Europaparlamentet 

är det hög tid att dra igång 

valrörelsen. Det är dags att ytterligare 

fördjupa förbundets internationella 

samarbeten och lyfta fram 

sverigedemokratisk Europa-politik. 

För att partiet ska lyckas i valet 

är det av stor vikt att folket vet att 

Den nyvalda förbundsstyrelsen 

Förbundsordförande 

Gustav Kasselstrand, Stockholm 

Vice förbundsordförande 

William Hahne, Stockholm 

Andre vice förbundsordförande 

Jonas Andersson, Linköping 

Övriga ledamöter 

Stefan Lundkvist, Uppsala 

Malte Holm, Stockholm 

Cassandra Sundin, Sundsvall 

Joakim Isheden, Stockholm 

Suppleanter 

Sofia Hanson, Härryda 

Kim Fredriksson, Eskilstuna 

Amanda Andersson, Kil 

Dennis Dioukarev, Göteborg 

Den nyvalda förbundsstyrelsen på en bild. Foto: SDU 

Sverigedemokraterna är ett EUkritiskt 

och Europa-vänligt parti 

och framför allt varför. Väl i Europaparlamentet 

behövs en europeisk 

plattform för att kunna uträtta något 

på riktigt. 

SDU vill vara med och bygga den 

nya, EU-kritiska, Europa-vänliga 

och på riktigt demokratiska rörelsen. 

Vi vill se en politik för nationernas 

Europa. Situationen i dagens 

Europa vittnar mer än någonsin om 

behovet av starka, självständiga nationalstater 

och ökat folkligt inflytande. 

Gustav talade också om utrikespolitik 

och förklarade att det 

går hand i hand med vår svenska 

nationalism och fosterlandskärlek 

att principiellt även tillerkänna alla 

andra folk en egen nationalstat. Det 

kommer av praktiska skäl inte alltid 

att vara genomförbart, men är en 

viktig grundprincip för en förbundets 

utrikespolitik. 

Vi blickar framåt! 

Han förklarade att han ser det som 

viktigt att stärka den interna kommunikationen 

och ökad dialog med 

distrikt, lokalavdelningar och medlemmar. 

SDU är en stor organisation 

och att uppnå perfekt kommunikation 

är svårt, men utvecklingen 

går i rätt riktning. 

På ett pedagogiskt sätt jämförde 

han vänsterpolitik, högerpolitik och 

sverigedemokrati och gjorde sannolikt 

känslan än starkare hos de församlade 

att de valt rätt när de gick 

med i SDU. Vi tittar inte åt höger, 

vi tittar inte åt vänster, vi blickar 

framåt! < 

Joakim Isheden 

& Malte Holm 

SDU


Sverige/Utrikes | 5 

DEBATT: 

Överstatlig asyl- och 

flyktingpolitik med Dublin II? 

I december ska alla delar av 

EU:s så kallade ”asylpaket” vara 

färdigförhandlade. Paketet som 

helhet syftar till att frånta de 

enskilda länderna sin territoriella 

suveränitet beträffande vilka som 

ska beviljas asyl och uppehållstillstånd 

i landet. Besluten ska i stället 

tas centralt på EU-nivå. Efter 

tre år av vad som hoppfullt har 

sett ut som utsiktslösa förhandlingar 

kommer nu oroande signaler 

från Bryssel om att asylpaketet 

kanske ändå blir verklighet. 

LAND ANNAT ska Dublinförordningen 

ersättas 

med något som går under 

namnet Dublin II. 

Förordningen är hörnstenen i EU:s 

asylpolitik och innehåller regler för 

i vilket EU-land en asylsökande ska 

söka asyl. Grundregeln har varit att 

detta ska ske i det första EU-land 

som den asylsökande kommer till. 

Det ska nu ändras och Sverige är ett 

av de länder som driver på. 

Problematiskt av Wikström 

Dels har vi genom en prejudicerande 

dom i Migrationsöverdomstolen 

redan börjat åsidosätta Dublinförordningen 

och ta över asylprövningar 

från bland annat Grekland 

och pröva dessa i sak i Sverige istället 

för att pröva om de ska återsändas 

till Grekland i enlighet med 

Dublinförordningen. Dels heter 

Europaparlamentets förhandlare 

för en ny Dublinförordning Cecilia 

Wikström (FP) och har en uttalat 

federalistisk syn på hur EU:s 

framtida asyl- och flyktingpolitik 

bör utformas. 

Och som om detta inte vore 

illa nog är hennes skäl för att inte 

en federalistisk hållning de värsta 

tänkbara – att kraftigt öka flyktinginvandringen 

till EU. Så här sa Wikström 

i en intervju nyligen om sina 

intentioner: 

– En afghansk asylsökande som 

kommer till Irland har mindre än en 

procents chans att få stanna. Kommer 

han till Grekland får han inte 

ens asylprövningen gjord men kommer 

flyktingen till Belgien har han 60 

procent chans att få stanna. Så kan vi 

inte ha det, vi är ju en union och då 

måste vi använda liknade kriterier. 

Wikströms uttalande är problematiskt 

på flera sätt. För det första 

framställer hon det som en politisk 

självklarhet att EU-länderna ska 

fråntas rätten att besluta om nivån 

på sin invandring. För det andra anför 

hon som argument för detta att 

EU är en union, ett argument som 

bara fungerar om man med union 

avser en vertikal federation med 

ett överstatligt styre i motsats till 

ett horisontellt mellanstatligt samarbete. 

För det tredje ger Wikströms 

åberopande av unionen utifrån en 

sådan underförstådd definition en 

fingervisning om hur utbrett det federalistiska 

synsättet på EU-projektet 

numera är bland makthavarna 

i Bryssel och den styrande eliten i 

många EU-länder. 

För det fjärde försöker Wikström 

genom sitt sätt att argumentera på 

ett bedrägligt sätt sälja in ett gemensamt 

asylsystem för flyktinginvandring 

till EU som vore det en 

rörlighet inom ramen för de fyra 

friheterna på EU:s inre marknad. I 

själva verket är det fråga om något 

kvalitativt helt annat. 

Inget hindrar 

Harmoniserade regler för rörlighet 

för varor, tjänster, kapital och personer 

handlar om fria flöden inom 

unionen, mellan medlemsländerna. 

Det Wikström pratar om handlar 

i stället om personflöden från 

länder utanför EU till unionen. 

Om hennes argumentation om 

enhetliga regler skulle tillämpas på 

de någon av de övriga friheterna, 

exempelvis varor, då skulle inget 

EU-land tillåtas införa eller ta bort 

nationella importrestriktioner gentemot 

länder utanför EU. All import 

till EU skulle regleras centralt från 

Bryssel och alla EU-länder skulle 

tvingas köpa av EU-parlamentet 

beslutade kvoter av de varor som 

togs in till EU. 

EU:s flykting- och asylpolitik är på väg åt fel håll, 

menar artikelförfattaren. Foto: Sverigedemokraterna 

Att tvinga på EU-länderna centralt 

beslutade flyktingkvoter är ett 

uttryck för precis samma sorts politik, 

en politik som har mycket lite 

med frihet att göra men desto mer 

med tvång, föga gemensamt med en 

inre marknad men åtskilligt med 

planhushållning. 

Det framgår också med all önskvärd 

tydlighet av Wikströms resonemang 

att det avgörande skälet till 

att centralisera flyktingpolitiken är 

att tvinga de EU-länder att rätta in 

sig i ledet som hittills valt en annan 

väg än den av EU – inte minst då 

vår egen EU-kommissionär Cecilia 

Malmström – påbjudna. De länder 

som sagt nej till massinvandring 

och till att låta den konventionsfästa 

tillfälliga asylrätten förvandlas 

till ett verktyg för permanent 

migration. 

Dessa länder ska med Dublin II 

nu förmås att ”ta sitt ansvar”. 

Av Wikströms svar på frågan om 

vilka de mest påtagliga förändringarna 

med Dublin II blir, framgår 

det att det är Sverige hon ser som 

förebild för den nya förordningen. 

– Vi har till exempel definierat 

familj på ett mer generöst sätt, hur 

människor med särskilda behov ska 

tas emot, regler för ensamkommande 

barn och att ingen ska behöva sitta 

inlåst i förvar längre än max tre månader. 

Det är stora förbättringar. [...] 

I framtiden ska det inte spela någon 

större roll om du kommer till Sverige 

eller till Grekland. Du ska bemötas 

på samma anständiga sätt 

överallt. 

De som ställt i utsikt att en EUcentralisering 

skulle innebära att 

svenska politiker tvingas överge 

dagens ansvarslösa invandringspolitik 

och börja bedriva en mer 

restriktiv dito blir därför troligen 

gruvligt besvikna. Dessutom får 

flertalet regler av denna typ i Dublin 

II karaktären av ett golv, inte 

ett tak. 

En icke-fråga? 

Eftersom ett tiotal länder ska 

tvingas upp till ett väsentligt 

högre flyktingmottagande men 

inget land tvingas ned blir den 

sammantagna effekten att antalet 

flyktingar i EU totalt ökar. EU:s 

inre marknad och Schengensamarbetet 

möjliggör sedan sekundärt 

att fler kan söka sig till länder 

med utbyggd skattefinansierad 

välfärd och generösa bidragssystem 

som Sverige. 

Man måste också räkna med 

att antalet illegala invandrare i 

Europa ökar när den totala flyktinginvandringen 

gör det och att 

möjligheterna till inomeuropeisk 

rörlighet medför att den ökningen 

kommer att märkas särskilt 

tydligt i länder som Sverige med 

generösa regler för illegala. 

Wikströms tal om ett anständigt 

bemötande tycks vara begränsat 

till flyktingar och inte 

gälla medlemsländernas medborgare, 

i synnerhet inte i de länder 

för vilka Dublin II innebär en 

kraftigt ökad flyktinginvandring, 

En folkmajoritet i EU-länderna 

är därtill allmänt kritiska till att 

mer makt flyttas från de nationella 

parlamenten till Bryssel och de 

flesta vill se en minskad flyktinginvandring, 

inte en ökad. 

Demokratisk anständighet, 

som att låta politiska beslut spegla 

folkviljan, är av allt att döma en 

icke-fråga för Wikström. 

En gemensam asylpolitik är ett 

av flera inslag i ett paradigmskifte 

för nationalstatens suveränitet 

i EU där medlemsländerna snart 

har berövats allt innehåll och bara 

yta och formalia återstår. En alternativ 

och diametralt motsatt 

färdväg är dock möjlig för Europa 

På asylpolitikens område innebär 

det att de medlemsländer som 

idag bedriver en ansvarsfull invandringspolitik 

inte påtvingas 

de övriga ländernas ansvarslösa 

massinvandring , att möjligheterna 

att på nationell nivå besluta om 

nivåer för flyktingmottaggande 

stärks – om så krävs även genom 

mindre tvingande skrivningar i 

internationella konventioner – 

och att Sverige och andra länder 

med på tok för stor invandringskostym 

lägger om kursen med de 

i dag ansvarsfulla länderna som 

förebildg. < 

Mats Dagerlind 

Redaktionen 

robert.stenkvist@sverigedemokraterna.se 

R O B E R T S T E N K V I S T 

A N A L Y S E R A R 

Mer pengar till historiskt arv 

– mindre till flumkultur! 

Vi har ett tungt ansvar att värna vårt kulturella, historiska och arkeologiska 

arv. Det är allas vår skyldighet att ge våra kommande generationer 

en historia och rötter till dessa generationers härkomst. Ett historielöst 

folk blir ett folk utan trygghet och självkänsla och kommer dessutom bli 

ett lätt offer för politiska manipulationer. 

Förutom dessa argument har människan alltid varit intresserad av sin 

egen historia, det visar den våg av släktforskning och de TV-program där 

diverse kändisar rotar i sin mer eller mindre obskyra släkthistoria. Det 

handlar också sålunda om vanlig rudimentär livskvalitet. Vad exakt som 

är vår kulturella historia, vårt kulturarv och annan typ av historia är svårt 

att avgöra och är kanske inga spörsmål av högre dignitet. 

Gränserna är suddiga och gråzonerna många, vilket på intet sätt förändrar 

de avgörande principerna. Rent statsekonomiskt kan dock dessa 

definitioner ha en viss betydelse. Vad staten skall satsa pengar på är en 

fråga ansvariga politiker inte kommer undan. 

Att staten skall satsa pengar på vårt historiska och arkeologiska arv 

är samtliga riksdagspartier eniga om. Blott Skolverket är av annan åsikt, 

vilket det visade när det för några år sedan föreslog en kraftigt minskad 

historieundervisning i skolan. Regeringen skrev i sin forskningsproposition 

2008 på sidan 183 följande: 

”Kulturens och kulturarvets betydelse för samhällsutvecklingen – såväl ur 

ett historiskt som ur ett samtids- och framtidsperspektiv – uppmärksammas 

allt mer, inte minst i fråga om individens levnadsförhållanden.” 

Tyvärr blandar regeringen ihop kulturen i allmänhet och kulturarvet 

i sin proposition. I verkligheten har det visat sig att kulturen i allmänhet 

får oerhört mycket mer pengar än den kultur som kan anses tillhör vårt 

historiska arv. 

Hur skall vi annars veta vilken kultur som är värdefull och vilka kulturuttryck 

som inte förtjänar vår uppmärksamhet? All den kultur som 

tillhör det vi kallar ”kulturarv” har överlevt sin tids konkurrens, annan 

kultur har glömts bort. Om staten öser in pengar till all slags kultur, som 

kanske omhuldas av vissa samhälleliga minoritetseliter, kommer vi aldrig 

att få ett naturligt urval av värdefull kultur. De principer som alla är 

överrens om i det ekonomiska livet, att misskötta eller samhällsonyttiga 

företag går i konkurs medan de livskraftiga blomstrar, gäller inte inom 

kulturområdet, märkligt nog. 

Dagens samhällsunderstödda kultur är vänster-liberalt influerad, det är 

tydligt för alla som tagit del av denna kultur. Det finns ingen direkt kulturell 

styrning av politiska kulturkommendanter, som Lena Adelsohn Liljeroth 

så riktigt har påpekat i TV. Nu spelar tillsättandet av officiellt opolitiska 

kulturchefer ändå en avgörande roll för vilken politisk inriktning kulturen 

kommer att anta. Att cheferna är officiellt opolitiska innebär inte att de är 

opolitiska självklart. 

Sverige är ett litet land där alla känner alla inom de olika moderna 

skråen. Skall du klättra i karriärstegen så får du självklart inte vara politiskt 

obekväm. Jag vill därför påstå att till stor del är regeringens och Liljeroths 

”fria” kultur en chimär. En annan aspekt av den ”fria” kulturen är att 

inom vissa sektorer så lever kulturarbetarna på statliga eller kommunala 

stödpengar. Det amerikanska uttrycket follow the money är här relevant. 

Kulturarbetarna inom vissa sektorer vet (möjligen rent instinktivt) att de 

alltid kommer att få mer bidrag från vänstern i vårt land. 

Att nationellt sinnade regeringar driver en politisk riktad kultur är varken 

en framkomlig eller önskvärd väg. Det går inte att styra kulturen med 

politiska pekpinnar i den västliga hemisfären. Att vänstern lyckats med 

detta konststycke beror på att de just gått de bakvägar vi ovan beskrivit, inte 

att de tillsatt politiska kommendanter. Dessutom har de politiska vindarna 

från 60-talet spelat dem i händerna, med en hel barrikadgeneration som 

nu sitter på de rätta posterna. Detta är ett cirkustrick som aldrig går att 

göra om. Det finns sannolikt inget folkligt stöd för en sådan politik heller. 

Människor är trötta på att stödja politisk kultur med sina skattepengar 

överhuvudtaget, inte bara en viss sorts politisk kultur. 

Det är heller inte önskvärt att införa en kulturpolitik som liknar den 

gamla sovjetstatens, det torde strida mot grundläggande konservativa värderingar. 

– ”Men den sovjetiska kulturpolitiken var ju inte nationalistisk” 

kanske någon invänder. Fel! Den var oerhört nationalistisk med ett evigt 

tjat om ”det stora fosterländska kriget”. Vi skall självklart värna vårt kulturella, 

historia och arkeologiska arv. Vi skall göra det mer än i dag. Det 

behövs mer pengar för att skydda vårt arkeologiska arv undan vår rastlösa 

samhälleliga framfart. Det behövs hårdare straff för de som gör sig skyldiga 

till fornminnesbrott. Det behövs mer historisk undervisning i våra skolor. 

Dock måste övrig kultur överleva och frodas mycket mer på egna meriter. 

Vi kan inte via statsbidrag underhålla en stor kader av kulturarbetare 

där det folkliga intresset för deras värv närmar sig den absoluta nollpunkten. 

6 | Sverige 


Jimmie Åkessons tredje sommartal: 

Det låg förväntan i luften vid 

småbåtshamnen i Sölvesborg när 

Sverigedemokraternas partiledare 

Jimmie Åkesson höll sitt tredje 

sommartal sedan starten 2010. 

Det var fullsmockat med åhörare 

vilket tyder på att många sverigedemokrater 

från när och fjärrran 

prickat in Åkessons numera 

traditionella sommartal, som i år 

hölls lördagen den 11 augusti, i 

sina kalendrar. De behövde inte bli 

besvikna. Också media var av naturliga 

skäl rikligt representerade. 

YCKET VAR SIG likt från 

de tidigare två sommartalen. 

”Fullt med 

publik och trevlig musik”, 

för att citera plattcharmören 

Lasse Dahlquists slagdänga ”Dans 

på Brännö brygga”. Den uppvärmningsmusik 

som strömmade ur 

högtalarna den här gången framfördes 

dock huvudsakligen av Sven- 

Bertil och Evert Taube. Den talrika 

publiken bjöds efter vanligheten på 

kaffe och kaka 

SD:s riksdagsledamot Richard 

Jomshof inledde tillställningen genom 

en kortfattad presentation av 

såväl talaren som dennes hemstad. 

Jomshof erinrade bland annat om 

att Sölvesborg var ett viktigt administrativt 

centrum i nordöstra Danmark 

under medeltiden: 

– Det är kanske litet ironiskt 

att den person som de flesta av er 

betraktar som Sveriges enda hopp 

kommer från detta gamla danskfäs- 

te, framhöll Richard Jomshof. 

Inte bara tur 

Allas vår Jimmie inledde med att informera 

om att han för första gången 

på länge haft möjlighet att ha en 

längre sammanhängande ledighet, 

en tid han ägnat åt läsning, snickeriarbete 

samt att umgås med nära 

och kära. Något de många åhörarna, 

varav många försett sig med blå ballonger, 

säkert unnade Jimmie! 

SD-ledaren återgav därefter ett 

citat av integrationsminister Erik 

Ullenhag, vilken i samband med en 

debatt hävdat att han ”haft tur” som 

fått födas i det på många sätt priviligierade 

Sverige. 


Ny SD-budget ska ge låginkomsttagare 

Jimmie Åkesson framhöll i sitt sommartal bland annat att han är trött på att känna ”skuld och skam” därför att han är svensk. Foto: Jörgen Fogelklou 

– Men det är inte bara turen som 

givit oss dagens Sverige, menade 

Jimmie Åkesson. Visst är vi lyckligt 

lottade som har förmånen att få ha 

tak över huvudet, mat på bordet och 

en grundläggande välfärd. 

I stället för att tala om ”tur”, framhöll 

Åkesson, bör vi emellertid med 

respekt och tacksamhet minnas vad 

tidigare generationer gjort för att 

bygga upp Sverige: 

– De som fallit i strid och de som 

knogat på åkrarna och senare i industrierna. 

Alla som stridit för demokrati 

och yttrandefrihet. Dessa utgör 

sammantaget nationen Sverige. Vi är 

ju inte bara individer utan är tillsammans 

delar av kollektivet Sverige. 

Många i publiken hade försett sig med blå ballonger. Foto: Therese Borg Riksdagsledamot Johnny Skalin (till vänster) och Staffan Svensson såg ut att trivas i Sölvesborg. Foto: Therese Borg 

”Ett parti för sans och balans” 

Vidare, menade Åkesson medan 

vinden i hamnen i vanlig ordning 

slet i manusarken, var han trött på 

att behöva känna skuld och skam för 

att han är svensk: 

– Jag vägrar känna skuld och 

skam för det jag fått i arv. Jag känner 

bara stolthet och tacksamhet! 

Ett yttrande som rev ner ljudliga 

applåder. Jimmie kom härefter in 

på ett ämne som ligger Sverigedemokraterna 

varmt om hjärtat – välfärdspolitik. 

– Jag tycker det är bra att det 

finns både privata och offentliga aktörer 

inom välfärden. Men jag tror 

inte det var meningen med allians-


Sverige | 7 

och äldre mer i plånboken 

regeringens politik att vårdkoncerner 

och riskkapitalister skulle tjäna 

en massa pengar. Varken alliansregeringens 

Anders Borg eller sosseledaren 

Stefan Löfven vill ta tag i den 

här problematiken. 

” 

– Vi vill att 

de äldre ska 

kunna leva 

goda liv 

utan ekonomiskabekymmer. 

” 

Åkesson underströk att det inte 

är helt lätt att hitta en balans mellan 

privat och offentligt: 

– Det är inte privata aktörer i sig 

vi ska försvåra för – många har tillfört 

oerhört mycket. Det vi måste 

komma tillrätta med är de överdrivna 

vinsterna och den avancerade 

skatteplaneringen. 

Åkesson fortsatte: 

– Välfärden är inte vilken marknad 

som helst. Kanske är friheten att 

välja helt fritt inte det allra viktigaste 

här. Om vinstintresset prioriteras 

före patienten finns det risk att det 

blir fel. Det är därför riskkapitalister 

och lycksökare inte har i de här sammanhangen 

att göra! 

Det viktigaste beträffande välfärden, 

framhöll Jimmie Åkesson, 

är att hitta den rätta balansen: 

– En balans mellan borgerlighetens 

extremliberaler och vänsterledaren 

Jonas Sjöstedts syn att all privatisering 

är av ondo. Vår uppgift är 

att visa att SD är ett parti för sans 

och balans! 

Hedersvåld och psykisk ohälsa 

Jimmie Åkesson övergick härefter 

till att beröra jämställdhets- och integrationsfrågor. 

Han hänvisade till 

jämställdhetsminister Nyamko Sabuni 

(FP), vilken i något sammanhang 

anfört att ”en utbildad barnpedagog 

är överlägsen föräldrar”. 

– Detta torde vara väl radikalt till 

och med för att komma från en folkpartist, 

menade Åkesson. Frågan för 

vissa tycks vara om föräldrar över 

huvud taget ska få vara inblandade 

i sina barns uppfostran. 

SD-ledaren anförde sedan några 

hårresande exempel på ”jämställdhet” 

som inte står den revolutionära 

68-generationens värderingar efter. 

Att gamla normer byts ut mot nya 

innebär inga konstigheter i sig, ansåg 

Åkesson: 

– Skillnaden är dock att de gamla 

normerna växte fram ur tidigare 

generationers vanor. De nya normerna 

kommer enbart ur politiska 

beslut. Det gamla citatet ”Tänka 

fritt är stort, men tänka rätt är större” 

tycks ha blivit den socialliberala 

elitens paroll! 

(Artikelförfattarens anmärkning: 

Citatets upphovsman är den 

svenske upplysningsfilosofen Thomas 

Thordild, 1759-1808). 

Åkesson inskärpte att SD:s inställning 

är att inte alla skillnader 

mellan könen är av ondo. 

– Vi behöver inte fler jämställdhetspiloter. 

Sådana som byter bestick 

på dagis ur ett genusperspektiv. Låt 

oss i stället fokusera på hedersvåld 

och psykisk ohälsa bland unga kvinnor. 

Det är dags att socialismens socialpolitik 

får göra Lenin-bysterna 

sällskap på historiens sophög. 

Nytt jobbskatteavdrag 

Jiimmie Åkesson gick så över till att 

nagelfara alliansprojektet med så 

kallade nystartszoner vilka påstås 

underlätta för invandrare att få jobb. 

– Projektet är dömt att misslyckas 

precis som det redan gjort i Frankrike. 

Att regeringen trots detta går 

vidare med detta integrationsförslag 

tyder på långt gången desperation. 

De flesta intregreringspolitiska åtgärder 

bygger på statliga åtgärder 

där vissa grupper blir positivt särbehandlade. 

Det är ett dystert samhälle omfattande 

segregering och splittring 

som tonar fram om inte den socialliberala 

hegemonin bryts, fastslog 

Jimmie Åkesson. Han jämförde 

med det 1912 förlista storfartyget 

Titanic: 

– Ni kanske såg TV-serien om Titanic 

med anledning av hundraårsminnet 

av förlisningen. Man vet ju 

att fartyget kommer att sjunka, men 

på något sätt hoppas man ändå det 

ska ordna sig den här gången… 

SD:s roll, framhöll Åkesson, är 

att erbjuda svenska folket ett mittenalternativ 

– om man så vill ett 

tredje alternativ - enligt vilket det 

ska löna sig att skaffa sig en utbildning 

och arbeta. 

– Därför kommer vi att lägga 

fram ett budgetförslag i riksdagen 

omfattande ett nytt jobbskatteavdrag 

från årsskiftet. Det ska vara inriktat 

mot låg- och medelinkomsttagare 

så att flera kan få råd att gå 

till tandläkaren. 10 000 nya jobb kan 

skapas och välfärden stärkas. 

” 

– Det är vi 

som ska sätta 

agendan! 

” 

”Vi ska sätta agendan” 

Icke minst viktigt för Sverigedemokraterna, 

framhöll Åkesson, är omtanken 

om våra äldre. 

– Vi vill att de äldre ska kunna 

leva goda liv utan ekonomiska 

bekymmer. Det gäller i hög grad 

kvinnor vilka släpat och slitit med 

arbeten som inte givit mycket lön. 

SD vill stärka pensionerna med 30 

miljarder kronor vilket innebär cirka 

15 000 kronor mer i plånboken 

under de kommande åren. 

Jimmie påminde om att det nu 

bara är två år kvar till valet 2014 och 

att det är dags för partiet att lämna 

den ”bubbla” som uppstod i samband 

med riksdagsinträdet 2010. 

– Många nya utmaningar väntar. 

Jag vill passa på att framföra ett 

Tre glada SD-töser. Från vänster Janita Kirchberg, Anna Wigenstorp och Isabella da Corregio. Foto: Therese Borg 

varmt tack till alla lokala kämpar 

som hållit ihop partiet. 

Jimmie Åkesson framförde även 

ett varmt tack till den nu av gående 

ledaren för Dansk Folkeparti, Pia 

Kjaresgaard, för hennes insatser 

och för den inspiration hon varit för 

Sverigedemokraterna. Han önskade 

även den nya partiledningen lycka 

till i framtiden. 

Slutligen erinrade Jimmie om 

sina ord vid det första sommartalet, 

den 7 augusti 2010, att den långsiktiga 

målsättningen måste vara att SD 

ska bli ett regeringsalternativ: 

– Det är vi som ska sätta agendan! 

< 

Sommartalspubliken utgjordes av såväl medlemmar i SD som allmänhet. Foto: Therese Borg 

Tommy Hansson 

Chefredaktör

8 | Sverige/Utrikes 

STELLAN BOJERUD KOMMENTERAR 

Två wienerkorvar 

ÅREN 1965 stiger jag 

ombord snälltåget 93 

destinerat till Boden – 

Narvik. Tåget går som 

snälltåg till Boden och därifrån 

som persontåg – och stannar vid 

alla hållplatser – till Narvik. 

Som sergeant reser jag i tjänsten 

1:aklass, men nu är det en privat 

resa och därför 2:a klass. Jag äntrar 

vagnen och kommer in i entréutrymmet. 

Det doftar gummi från 

den refflade golvbeläggningen. Till 

vänster ingången till toaletten med 

dess komplicerade dörrlås. Därinne 

två tjocka dasslock av trä med 

uppmaningen att lyfta upp båda 

och vid behov fälla ner det undre. 

Ett trekantigt handfat och en 

fjädrande kran, som strilar vatten 

när den viks fram. Släpper man 

den så återfjädrar den till stängt 

läge. En hållare för engångshanddukar 

och en gallerkorg att slänga 

förbrukade sådana i. 

I entrén: Rakt fram ovan huvudhöjd 

tre stora kontakter i vitmetall. 

En för elektricitet, en för 

vapor (ångvärme) och en för – vet 

inte vad. Därunder en brun stålratt 

– handbromsen. Till höger en vattencistern 

samt en inramad karta 

över Sveriges järnvägar. 

Vidare i korridoren till höger 

en inramad tavla med Rit-Olas 

humoristiska teckningar avsedda 

att skapa trygghet i resandet. 

SJ-lok av gamla stammen med snöplogar där fram. Foto: Arkiv 

Ett beteende som han häcklar 

mot är “bred ut dig och låtsas sova”. 

Det är just var jag gör. Persedelpåsen 

som huvudkudde och kappan 

som täcke. Många spekulanter tittar 

in i kupén, men ingen vill sitta 

och titta på en sovande knekt, så 

länge det finns bättre alternativ. 

Jag är en ringräv och leker 

“björnen sover” tills dess Uppsala 

passerats. Efter Uppsala balanseras 

nämligen nypåstigna av 

avstigna. 

Jag går till restaurangvagnen. 

Med höger hand öppnar jag mellandörren 

och stiger ut på den dragiga 

gångbron mellan vagnarna. 

Så ett ryck med vänster hand och 

jag är inne i en ny vagnsvestibul. 

Tränga sig förbi folk i korridorer 

för att nå målet. Restaurangvagnen 

har tolv bord och kan ta 

emot 48 gäster. Det är glest besatt 

men alla bord är upptagna. 

En svensk sätter sig inte vid ett 

bord där det sitter någon annan, 

så jag förblir stående. 

Hovmästaren kommer fram 

och fattar mig lätt i vänster armbåge 

och för mig fram till ett 

bord, där det sitter en ensam 

herre. Han frågar vänligt om 

han får placera en ny gäst vid 

bordet och får ett jakande svar. 

Jag sätter mig och sträcker på 

svenskt sätt fram handen och 

säger: 

– Stellan Bojerud 

– Fredrik Åkerström 

Hovmästraren undrar vad 

jag vill beställa. Jag ser Fredrik 

Åkerströms starköl och önskar 

en likadan. Men jag skulle 

gärna ta två wienerkorvar med 

potatissallad. 

- Det har vi tyvärr inte i restaurangvagnen. 

Det finns i nästa 

vagn, kafévagnen. Men om ni 

vill, så kan jag hämta därifrån. 

– En portion till mig också 

sade Åkerström och väste till 

mig att du kan kalla mig Fred. 

Det blev några öl innan Fred 

lämnade tåget i Bollnäs. Han 

skulle tydligen göra något tillsammans 

med Lill-Babs. 

Restaurangvagnen stängde 

20 minuter före ankomst till 

Ånge. Klockan åtta på morgo- 

nen väcktes jag av en varsam 

hand och en vänlig röst. Tågmästaren: 

– Dags att vakna, sergeanten. 

Kissa och raka sig. Vi ligger 

på tidtabell. Boden om en 

timme. 

Klockan 09.14 steg jag av 

tåget på centralstationen i Boden. 

Där väntade vidtalad soldat 

med bil. Rask färd till kasernen. 

Givetvis på min privata 

bekostnad. 

Korruption var dåförtiden 

ett begrepp, som inte avsåg 

Sverige. Härvidlag är vi numera 

omskolade genom den älskade 

multikulturen. < 



Vad händer efter Assad 

om regimen faller i Syrien? 

Kulsprutebevakade ”Checkpoint Damascus”. Foto: Arkiv 

Efter att upproret startade i 

Syrien har röster i vårt land höjts 

för att intervenera och störta 

regimen. Inspirerade och lätt 

berusade av den arabiska våren 

reagerade många debattörer och 

politiker med ryggmärgen, nu 

skall nästa diktatur falla, folket 

till fromma. Ryssland och Kina har 

utpekats som onda bovar då de 

bångstyrigt motsatt sig alla tankar 

på interventioner, sanktioner 

och resolutioner, som inte omfattar 

rebellerna. 

E RÖSTER SOM höjs för en 

invasion av Syrien är sannolikt 

starkt påverkade av 

revolutionen i Libyen, det 

gick relativt lätt att avsätta Khadaffi. 

Bakgrunden är också fruktansvärda 

massakrer på civila, där kvinnor och 

barn har dött. Tecken på rena avrättningar 

har också uppdagats. 

Ofta råder osäkerhet vilka som 

utfört dåden, då det finns gott om 

fristående miliser som även stödjer 

regeringssidan. Det råder inget tvivel 

om att situationen är svår för civila 

i många områden. Många civila 

har också flytt till Turkiet. 

Avrättningar och tortyr 

Tyvärr har det också uppdagats att 

delar av rebellarmén gjort sig skyldiga 

till lika svåra överträdelser som 

regeringssidan. En massaker där rebellarmén 

mejade ner tillfångatagna 

regeringssoldater filmades och lades 

ut på Youtube. Filmen visar hur två 

rebellsoldater skjuter ned tillfångatagna 

regeringssoldater med skottsalvor 

som vara hela 40 sekunder. 

En annan film visar hur rebellsoldater 

som just intagit en polisstation 

jublar och skjuter huvudet av en redan 

död polischef [SR 2 aug]. Clive 

Baldwin, Human Rights Watch, har 

till BBC sagt sig ha bevis för att rebellarmén 

utfört både avrättningar 

och gjort sig skyldig till tortyr. 

Samtidigt har SVT haft en kvinnlig 

reporter i Syren som följde med 

rebellarmén. Alla reportrar som följer 

med en grupp stridande blir med 

nödvändighet subjektiva och starkt 

påverkade av sina följeslagare. Det 

visade sig den unga kvinnliga reportern 

också vara. Hon såg inget 

av den splittring som alla andra bedömare 

intygar ligger för handen. 

Inte heller märkte hon av någon 

religiös extremism eller annan fanatism. 

Tyvärr har SVT inte lagt ut 

hennes namn på något av de klipp 

av hennes reportage som finns tillgängliga, 

vilket också får ses som 

märkligt. 

Muslimska falanger 

När Ryssland och Kina påtalat att 

även rebellarmén gjort sig skyldig 

till lika allvarliga brott mot krigets 

lagar som regeringssidan och att 

eldupphöravtal måste gälla även 

rebellarmén, så har dessa länder 

utmålats som motståndare till fred 

i landet och det stora problemet för 

en lösning på konflikten. 

Den information vi får från inbördeskriget 

är starkt vinklad och 

partisk. Syftet med den mediala 

kampanjen verkar vara att störta 

Assad-regimen genom påtryckningar 

för en intervention. Man låter 

påskina att efter Assads fall skall 

demokratin blomstra och odlas av 

demokratitörstande, lagom religiösa 

rebeller. Självklart förtjänar inte 

Assad-regimen någon sympati, men 

den mediala bilden är mer än lovligt 

blåögd och vinklad. 

Rima Haro, statsvetare med bakgrund 

i Syrien, säger på SVT-debatt 

[7 juni] att konflikten i själva verket 

inte har något med demokrati 

att göra överhuvudtaget, utan att 

det är en ren konflikt mellan muslimska 

falanger. Vi kan inte bedöma 

hennes utsaga på ett adekvat sätt då 

all information vi exponeras för är 

starkt vinklad. 

Pengar, makt och politik 

En annan intressant uppgift kommer 

från Charlie Skelton som i The 

Guardian [12 juli] beskriver hur en 

av SNC:s företrädare Bassma Kodmani 

deltar regelbundet i Bilderberg-gruppens 

möten. SNC är en 

paraplyorganisation för de syriska 

rebellerna. Efter Kodmanis deltagande 

i gruppens möten har pengarna 

flödat in till oppositionella i 

Syrien, detta långt innan upproret 

startade. Redan 2005 blev Kodmani 

anställd av Goldman Sachs International 

för att hålla i avdelningen för 

Mellanöstern. Skelton pekar i sin artikel 

på att Kodmani har långvariga 

professionella förhållanden med 

just de krafter som vill intervenera i 

Syrien. Kodmani är också talesperson 

för SNC och styr mycket av det 

västerländsk media rapporterar från 

Syrien, hon håller självklart även 

själv i mikrofonen understundom. 

Skelton menar att det är pengar, 

makt och politik från världens alla 

hörn som har ett finger med i det 

syriska upproret. Vi vet inte exakt 

vad som stämmer av Skeltons eller 

andra skribeneters uppgifter, men 

att propagera för en intervention, i 

den rudimentära tron att det handlar 

om att upprätta en demokrati, är 

nära nog brottsligt naivt, allt taget i 

beaktande. 

Vad händer efter Assad? 

Även vanligtvis sansade bedömare 

blev efter den arabiska våren rusiga 

efter vad som i alla fall, med lite god 

vilja, kunde ses som en framgång för 

demokratin. Säkert är att den syriska 

oppositionen blev inspirerad av 

att en rad regimer föll i snabb takt. 

Osäkert är om de mer beräknande 

personerna i denna opposition 

också kalkylerade med att en stor 

del av den västerländska opinionen 

drabbats av ett känslomässigt rus på 

grund av den nu överståndna arabiska 

våren. I vilket fall som helst är 

det nu dags att nyktra till och göra 

adekvata analyser. 

Den första analysen är vad som 

händer efter att Assad faller i händelse 

av intervention. Ersätter vi 

en diktatur med en annan, kanske 

ännu hårdare? Är det som Rimo 

Haro säger, en ren maktkamp mellan 

muslimska falanger? Vad skulle 

en intervention kosta i människoliv, 

västerländska som syriska? 

Den sista frågan är viktig då nästan 

alla militära bedömare anser att 

Libyens försvar inte på något sätt 

nådde upp till den standard som 

Syriens försvar nu äger. < 


Redaktionen


SD-Kvinnor | 9 

SD-Kvinnor satsade stort under Almedalsveckan! 

SD-Kvinnors ordförande Carina Herrstedt talade på Almedals-scenen innan Jimmie Åkesson gjorde sin entré. Foto: Michael Axelsson 

Under årets politikervecka i Almedalen 

jobbade Sverigedemokraternas 

kvinnoförbund (SD-Kvinnor) 

hårt med att förmedla sin politik. 

Flera torgmöten hölls där bland 

annat jämställdhet och hedersproblematik 

lyftes fram. Utöver 

detta fanns representanter från 

förbundet på plats i 

Sverigedemokraternas 

tält varje dag. 

ECKANS FÖRSTA torgmöte hölls på 

måndagen där Hanna Wigh och 

Paula Bieler talade om familjepolitik. 

De framförde sin syn på relationer 

och samlevnad där man 

menade att det är viktigt med fria 

valmöjligheter oavsett om det handlar 

om barnomsorg, viljan att stanna 

hemma för att ta hand om sin familj 

istället för att arbeta, eller något annat. 

Snedvriden debatt 

Senare samma dag talade även Cassandra 

Sundin, Kristina Winberg 

och Sara-Lena Bjälkö där temat 

var jämställdhet. Öppnade gjorde 

Cassandra Sundin där fokus låg 

på den snedvridna debatten kring 

jämställdhet och vilka effekter detta 

samhällsklimat leder till. 

Kristina talade därefter om bland 

annat kvotering och hur förbundet 

ställer sig till det. Hon påtalade att 

det idag fokuseras alldeles för mycket 

på hur könsfördelningen ser ut på 

arbetsplatser och vad vi kan göra för 

att få den så jämn som möjligt. Poängen 

var att istället lägga vikt vid 

lika lön för lika arbete och en arbetsfördelning 

baserad på kompetens istället 

för kön. 

” Det är viktigt med 

fria valmöjligheter 

oavsett om det handlar 

om barnomsorg, 

viljan att stanna 

hemma för att ta 

hand om sin familj 

istället för att arbeta, 

eller något annat. 

Katarina Johansson är medlem i SD-Kvinnor 

och bosatt i Otterbäcken. Hon är gift och har 

fem barn och till familjen hör också en katt. På 

fritiden är Katarina ofta i trädgården och hon 

är även intresserad av handarbete. Utöver detta 

spenderar hon mycket tid med sina barn och 

med vänner. 

” Som sina hjärtefrågor anger Katarina 

främst familj och LVU (Lagen 

om vård av unga). Hon ser problematiskt 

på hur socialtjänsten arbetar 

med frågor som rör LVU 

” 

” 

Sara-Lena avslutade sedan torgmötet 

med att tala om könsroller 

och lyfte vikten av individens möjlighet 

till fria val. 

verigedemokrater 

SD-Kvinnan 

Olika sorters förtryck 

Efter torgmötet hölls en frågestund 

ledd av Lina Boy där åhörarna bland 

annat fick svar på varför vi behöver 

ett kvinnoförbund men även förbundets 

syn på genuspedagogik, be- 

Paula Bieler framträdde under ett möte i Almedalen. Foto: SD 

Katarina är numera pensionär men har tidigare 

arbetat både som kock, bagare och kallskänka 

där hon även är utbildad inom samtliga områden.Utöver 

att vara medlem i SD-Kvinnor sitter 

Katarina som styrelseledamot i SD Norra 

Skaraborg. 

Som sina hjärtefrågor anger Katarina främst 

familj och LVU (Lagen om vård av unga). Hon 

ser problematiskt på hur socialtjänsten arbetar 

med frågor som rör LVU och hon jobbar 

mycket för att förbättra villkoren för framtida 

familjer som drabbas av detta. < 

greppet ”hen” och alternativa fokusområden 

i jämställdhetsdebatten. 

Under onsdagen hölls ett torgmöte 

om hedersproblematik där 

Jennie Åfeldt, Hanna Wigh och 

Paula Bieler talade. Fokus låg kring 

både jämställdhet för alla individer 

oavsett ursprung, men även olika 

sorters förtryck som ibland är en 

följd av olika hederskulturers syn 

på varje individs egenvärde i förhållande 

till kollektivet. 

” Lika lön för lika arbete 

och en arbetsfördelning 

baserad på 

kompetens istället för 

kön. 

” 

Carina på scenen 

Förbundet fanns även representerat 

under Sverigedemokraternas egen 

dag i Almedalen. Förbundsordförande 

Carina Herrstedt talade på Almedalsscenen 

innan Jimmie Åkesson 

höll sitt tal. Där lyfte hon bland 

annat kvinnoförbundets jämställdhetspolitik, 

det nya programmet om 

hedersvåld, men även problematiken 

med det ökade antalet anmälda 

våldtäkter i Sverige. 

Hanna Wigh talade i Almedalen. Foto: SDU 

Flygblad delades även ut och 

man kunde besöka SD-Kvinnors 

egen bod. Flygbladsutdelare fanns 

också på plats i området under hela 

veckan, där man fick ytterligare 

möjligheter att ställa frågor och diskutera 

förbundets politik. < 

Cassandra Sundin 

SD-Kvinnor 

Detta händer 

inom SD-Kvinnor 

4 SD-Kvinnor planerar 

under hösten att hålla medlemsträffar 

i de olika regionerna. 

Dessa aktiviteter tar 

de regionansvariga hand 

om. 

Vidare ska regionerna 

Syd, Mellan och Norr uppdelas 

i mindre områden i 

syfte att underlätta kommunikationen 

mellan de olika 

landsdelarna. 

Dessutom fortsätter arbetet 

med att ta fram SD- 

Kvinnors politiska riktlinjer 

oförtrutet. < 

Trygghet & Tradition 

Familjen samt vård av unga ligger Katarina Johansson varmt om 

hjärtat. Foto: Privat

10 | Kultur 


100 år sedan Raoul Wallenberg föddes 

Något definitivt besked om när 

Raoul Wallenberg avled har hittills 

inte gått att få fram. Ett sovjetiskt 

dokument tyder visserligen på att 

dödsfallet skulle ha inträffat den 

17 juli 1947 i Lubjankafängelset i 

Moskva, men det råder oenighet 

om dokumentet är äkta eller ej. 

Oavsett hur länge Raoul Wallenberg 

levde står en sak fullständigt 

klar: han är en av våra absolut 

mest kända svenskar i internationella 

sammanhang och vår kanske 

störste hjälte genom alla tider! 

Det är en skam utan dess like att 

den svenska regeringen inte lyfte 

ett finger för att bistå honom. 

ATTEN TILL DEN 19 mars 

1944 invaderade nazityska 

trupper Ungern. 

I de ockuperande truppernas 

kölvatten följde ett specialkommando 

under ledning av Adolf 

Eichmann vars uppgift det var att 

lösa ”den judiska frågan” i Ungern. 

Tyskarna införde omedelbart 

de så kallade Nürnberglagarna, genom 

vilka alla landets judar förlorade 

sina medborgerliga rättigheter. 

Som ”judar” definierades alla 

som inte hade fyra ”ariska” far- och 

morföräldrar. Hela den ungerska 

landsbygden rensades på judar och 

omkring 700 000 ungerska judar deporterades 

till det tyska utrotningslägret 

Auschwitz i Polen 

Fyra månader efter invasionen 

sändes den svenske arkitekten, affärsmannen 

och numera även diplomaten 

Raoul Wallenberg av den 

svenska utrikesledningen till Budapest 

med en enda uppgift: att rädda 

så många ungerska judar som möjligt. 

Mötte flyende judar i Haifa 

Raoul Gustaf Wallenberg föddes i 

Kappsta på Lidingö den 4 augusti 

1912. Han var son till underlöjtnanten 

Raoul Oscar Wallenberg 

(1888-1912) som dog innan sonens 

födelse. Modern var Maria Sophie 

(Maj), född Wising (1891-1979), 

som delvis hade judiska rötter. 

I faderns frånvaro blev det Raouls 

farfar, affärsmannen och diplomaten 

Gustaf Oscar Wallenberg, som 

kom att dra upp riktlinjerna för 

Raouls framtid. Denne var stationerad 

i Japan då sonsonen föddes. 

Farfadern var i sin tur son till Wallenberg-ättens 

grand old man, den 

legendariske bankmannen André 

Oscar Wallenberg (1816-86). 

1930 tog Raoul Wallenberg studenten 

vid Nya Elementar i Stockholm. 

1931-35 utbildade han sig till 

arkitekt vid University of Michigan 

i Ann Arbor, USA. Han kom ellertid 

aldrig i någon större omfattning 

att utöva arkitektyrket. Efter en kort 

tid i Sverige begav sig unge Raoul 

åter utomlands i syfte att förkovra 

sig. I Sydafrika gjorde han sina första 

lärospån som affärsman genom 

att sälja kemikalier och husgerård. 

Härefter bar det av till Haifa i 

det dåvarande brittiska protektoratet 

Palestina. Raoul praktiserade 

på en bank med nederländska intressen, 

men det verkligt betydelsefulla 

med vistelsen i Haifa var att 

han kom i kontakt med tyska judar 

vilka flytt undan judeförföljelserna i 

Nazityskland. Svensken blev därför 

tidigt medveten om den nazistiska 

förintelsestrategin och greps av en 

stark sympati för judarna och deras 

utsatta situation. Han hade ju dessutom 

själv judiskt blod i sina ådror. 

Skyddspass och mutor 

Efter diverse andra göromål och aktiviteter 

– bland annat i Hemvärnet 

- blev det så dags för Raoul Wallenberg 

att i juli 1944 resa till Budapest, 

vilket han gjorde på uppdrag av den 

svenska utrikesledningen som agerade 

i samråd med tjänstemän på 

USA:s ambassad i Stockholm. 

Den svenska legationen leddes 

av ministern Ivan Danielsson men 

det var legationssekreteraren Per 

Anger som hade ansvaret för beskyddet 

av de hårt ansatta ungerska 

judarna. Också den oavlönade kulturattchén 

Valdemar Langlet, som 

var lektor vid universitetet i Budapest 

och även representerade Röda 

Korset, arbetade för judarnas sak. 

Sverige var inte den enda neutrala 

makten som försökte rädda ungerska 

judar undan Förintelsen. Den 

schweiziska legationens strategi var 

att utfärda så kallade Palestinacer- 

tifikat som gav judiska innehavare 

tillåtelse att emigrera till Palestina. 

Det beräknas att så många som 

40 000 sådana certifikat utfärdades. 

Raoul Wallenberg lyckades med 

uppbådandet av alla krafter rädda livet 

på tusentals, kanske tiotusentals 

ungrare av judisk härkomst undan 

Förintelsen. De som klarade livhanken 

genom den unge svenskens 

insatser minns honom som en helgonlik 

gestalt. 

Gabriella Kassius, vilken som 

ung studentska var medarbetare till 

Wallenberg på legationen i Budapest 

och som kom till Sverige 1947, 

har beskrivit hur svensken använde 

all sin uppfinningsrikedom i ett 

slags besatthet att rädda så många 

liv han kunde ur mördarnas händer. 

Han drog sig inte för mutor till tyskarna 

– det kunde röra sig om dollar 

eller om cognac eller whisky – i sitt 

ideella uppsåt. 

Främst använde dock Wallenberg 

svenska så kallade skyddspass 

under sitt uppdrag som en svensk 

motsvarighet till Röda nejlikan. 

Myndigheterna hade satt en gräns 

vid 4500 men många fler utfärdades. 

Passen berättigade innehavarna 

att sätta sig i säkerhet i de så kallade 

svenskhusen. 

”Wallenberg är okänd för oss” 

Raoul Wallenberg greps och bortfördes 

av de sovjetiska ockupationsstyrkor 

som anlände till Ungern 

kring mitten av januari 1945. Han 

kan av sovjeterna ha betraktats som 

en misstänkt amerikansk agent eller 

möjligen som en protysk kollaboratör 

– hans många kontakter inom 

den tyska ockupationsmakten, 

bland annat med Adolf Eichmann, 

var välkända och inget Wallenberg 

själv gjorde någon hemlighet av. 

Wallenbergaffären fick en såväl 

utrikes- som inrikespolitisk dimension. 

Utrikespolitiskt har Sverige genom 

åren gjort en rad hänvändelser 

till först Sovjetunionen och sedan 

Ryssland i syfte att få fram besked 

om Raoul Wallenbergs öde. Inrikespolitiskt 

har förts en stundom frän 

och intensiv debatt om den svenska 

regeringens sätt att initialt handlägga 

ärendet. Det finns främst två 

tvivelaktiga figurer att lyfta fram i 

sammanhanget: Staffan Söderblom 

och Östen Undén. 

Den svenske envoyén i Moskva, 

Staffan Söderblom, fick redan den 


En av Sveriges allra största hjältar 

Raoul Wallenbergs passfoto vid tiden för resan till Budapest 1944. Foto: Arkiv 

Raoul Wallenbergs torg i Stockholm med dess karaktäristiska skulpturer. Foto: Holger Ellgaard 

16 januari 1945 besked från de sovjetiska 

utrikesmyndigheterna att 

Raoul Wallenberg påträffats i Budapest. 

Från svensk sida uppträdde 

man redan från början överdrivet 

försiktigt för att inte säga tafatt. 

Inte förrän den 21 april 1945 fick 

Söderblom definitiva riktlinjer från 

Stockholm att ta upp ämnet med 

den sovjetiska regeringen. 

Söderblom tog själv upp fallet 

Wallenberg under ett sammanträffade 

med diktatorn Josef Stalin i juni 

1946. Stalin försäkrade att ärendet 

utan tvivel skulle klaras upp och Söderblom 

trodde honom. Efter diverse 

turer meddelade den biträdande 

sovjetiske utrikesministern Andrej 

Vysjinskij den 18 augusti 1947 att 

”Wallenberg är okänd för oss”. 

Den hjärtlöse Undén 

Den officiella svenska passiviteten 

gentemot de sovjetiska myndigheterna 

ledde till bildandet av Raoul 

Wallenbergaktionen. En kommitté 

härifrån bestående av författarinnan 

Mia Leche Löfgren, professor Lisa 

Meitner, generaldirektör Anders 

Örne och advokat Yngve Schartau 

fick tillstånd att, efter framställning 

av Birgitta Bellander, ordförande i 

Internationella kvinnoförbundet för 

fred och frihet, läsa UD:s hemliga 

akt om Raoul Wallenberg. 

Man kom efter genomgång av 

dokumenten i akten till slutsatsen, 

att ”Raoul Wallenberg från den 13 

januari 1945 stått under effektivt beskydd 

av sovjetisk militärmyndighet 

i enlighet med vad som också 

meddelats från Sovjets UD.” 

Den 3 november 1947 inbjöds 

påtryckningsgruppens representanter 

Birgitta Bellander, Yngve 

Schartau, Anders Örne och Guy 

von Dardel till ett möte i Kanslihuset. 

Från regeringens sida deltog 

statsminister Tage Erlander, utrikesminister 

Östen Undén samt Lennart 

Petri från UD. 

När Bellander framförde som sin 

åsikt att Vysjinskij farit med osanning 

när han påstått att Sovjet inte 

kände till något om Wallenberg blev 

Undén enligt samstämmiga vittnesmål 

rasande. Han menade att 

det var ”oerhört” att någon kunde 

anklaga den biträdande sovjetiske 

utrikesministern för lögn samt uppträdde 

aggressivt och oabalanserat. 

Schartau vände sig till Dagens Nyheters 

nyblivne chefredaktör Her- 

bert Tingsten om hur mötet avlöpt, 

varpå denne skrev: 

”Hr. Undéns obehaglighet brukar 

älskvärt ses som sturighet, trumpenhet, 

i bästa fall en blyghet bakom 

vilken otympligheten söker skydd. 

Här är det svårt att tala om något 

bättre än hårdhet och hjärtlöshet, ett 

simpelt begagnande av den mäktiga 

ställningen inför hjälpsökande i underläge.” 

Östen Undén var den som utformade 

den svenska utrikespolitiken 

efter Andra världskriget. Betydelsen 

av vänskapliga förbindelser med det 

kommunistiska Sovjetunionen var 

en hörnsten i denna politik, som 

i övrigt genom åren företrätts av 

personligheter såsom Ernst Wigforss, 

Olof Palme, Sverker Åström 

och Pierre Schori. Även borgerliga 

regeringar trampade efter i samma 

prosovjetiska fotspår. 

Smoltsovrapporten 

Undfallenheten gentemot Sovjetunionen 

räckte dock inte till för att 

rädda Raoul Wallenberg. Vad som 

slutligen hände med honom måste 

alltjämt anses vara osäkert. 

Det föreligger en sovjetisk rapport 

– den så kallade Smoltsovrapporten 

– enligt vilken Wallenberg 

dog i Lubjankafängelset den 17 

juli 1947. Rapporten författades av 

en fängelseläkare i juli 1947. Wallenberg 

skulle ha avlidit natten till 

nämnda datum, troligen i hjärtinfarkt 

vilket kan ha varit en omskrivning 

för avrättning. 

Det råder emellertid oenighet i 

forskarkretsar om huruvida dokumentet 

är äkta eller ej. Wallenbergs 

familj trodde inte på dess äkthet. 

Utrikesminister Östen Undén ville hålla sig väl 

med Sovjetunionen. Foto: Arkiv 

Det finns också många som genom 

åren vittnat om att de skulle ha träffat 

Raoul Wallenberg i skilda sovjetiska 

läger och fängelser. 

Det finns en stort antal platser, 

institutioner och minnesmärken 

över hela världen som minner om 

Raoul Wallenberg. Han måste betraktas 

som en av Sveriges största 

hjältar genom alla tider, en person 

vi som svenskar kan känna stolthet 

över att kalla vår landsman. < 

Tommy Hansson 

Chefredaktör


Sverige | 11 

Jens Leandersson 

kommenterar 

uttalanden 

”Varför ska jag plugga, slita, jobba, kämpa för att sedan ge mer 

än halva min inkomst till omfördelningsmekanismen, samt 

betala in avgifter för diverse saker.” 

(Källa: Annie Lööf (C) på sin blogg 2006) 

Det är helt berättigade frågor som Annie Lööf retoriskt 

ställde 2006. De är minst lika aktuella idag då hon är med 

och river alla fördämningar i svensk invandringspolitik och 

låter miljarder och åter miljarder omfördelas från skattebetalre 

till invandrare som varken jobbar, pluggar eller 

bidrar på annat vis. Kliv ner från elfenbenstornet och se hur 

verkligheten ser ut. 

• 

”De har ju en del påståenden om invandrargrupper, brottslighet, 

i Malmö framförallt, där de går ut med påståenden som vi 

vet är sanna. Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men 

vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att vi vet att 

det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen.” 

(Källa: -Jan A Johansson, chefredaktör Skånska Dagbladet ur Björn 

Hägers bok ”Problempartiet”) 

”Skriv aldrig om SD:s pressmeddelande, motioner eller andra 

utspel utan kritiska frågor. Ifrågasätt siffror, fakta och påståenden.” 

(Källa: Riktlinjer vid Helsingborgs Dagblad gällande Sverigedemokraterna 

ur Björn Hägers bok ”Problempartiet”) 

Björn Hägers bok besannar alla dina fördomar om journalister 

och hur SD motarbetas. En oerhört nyttig bok som 

demaskerar diktaturens kreatur som ska föreställa demokratins 

förkämpar. 

”Ibland är politikers försök att utnyttja andra människors 

tragedier bara äckliga. Som i dag, när Sverigedemokraternas 

Jimmie Åkesson åker till Forserum där en grupp somalier systematiskt 

trakasserats samtidigt som vanligt folk stillatigande 

sett på” 

(Källa: Aftonbladet 20120904) 

Anders Lindberg, ledarskribent i Aftonbladet, ger verkligen 

uttryck för hyckleriet när det är som värst. Åkesson var inte 

den första politikern i Forserum och är det någon som slagit 

mynt av tragedier så är det just Anders lindberg. Illa, jag mår 

illa… 

• 

Centrum mot rasism: 

”William Petzäll är död och vi fortsätter kampen mot rasistislamofoberna 

med ökad intensitet. INGET SD PÅ VÅRA 

GATOR…” 

(Källa: Tweet från Twitter) 

Centrum mot rasism visar total brist på empati. Hoppas deras 

medlemmar inser vilken hjärtlös och hemsk organisation 

de är med i och lämnar den. 

Integrationsminister Ullenhag samtalar med beslöjad invandrarkvinna på Rinkeby torg i våras. Text i pratbubblan: Avpixlat. Foto: Photo2be 

Jimmie Åkesson 

om varför han 

besökte Forserum 

Jimmie Åkessons besök i Forserum måste betecknas 

som klart lyckat. Foto: SD 

4 Sverigedemokraternas partiledare 

Jimmie Åkesson besökte i 

början av september det skandalomsusade 

samhället Forserum i 

Nässjö kommun i Jönköpings län, 

där somaliska immigranter utsatts 

för trakasserier, under stort mediepådrag. 

Åkesson ville själv bilda 

sig en uppfattning om vad som pågår 

i samhället: 

Åkesson redogjorde på ”Brännpunkt” 

i Svenska Dagbladet den 4 

september om sina skäl att besöka 

det omdiskuterade samhället på 

bland annat följande sätt och varför 

han inte köper den svartvita bilden 

av Forserum: 

”Saker är ytterst sällan svartvita 

utan sanningen brukar snarare vara 

både svart och vit. I fallet Forserum 

har debatten gått fullständigt överstyr. 

På debattsidor har man kunnat 

läsa att Forserum är ´rasistiskt samhälle 

och att Forserum kan liknas 

vid 50-talets amerikanska söder.´” 

SD-ledaren erinrade om att somalierna 

i Forserum av kommunen 

”faktiskt fått hjälp med försörjning, 

husrum, utbildning och till och 

med fått möjligheten att ha en egen 

samlingslokal.” 

Jimmie Åkesson förnekade inte 

att många somalier möter svårigheter 

i Sverige: 

”Tvärtom så innebär en misslyckad 

integrationspolitik tillsammans 

med en fortsatt massinvandring 

att möjligheterna för nya 

invandrare att komma in i samhället 

fortsätter att minska.” 

Om det ”ursprungsgäng” som 

utsatte somalier för förnedrande 

behandling skrev Åkesson så: 

”Om så bara en bråkdel av det 

som sagts om detta gäng stämmer 

så skulle de i ett sverigedemokratiskt 

Sverige varit omhändertagna 

för länge sen, och inte haft möjlighet 

att trakassera vare sig svenskar 

eller somalier i Forserum.” 

Det var åtskilliga proffstyckare 

som ondgjorde sig över det åkessonska 

besöket i Forserum och hade 

ingen förståelse för att SD-ledaren 

ville bilda sig en egen uppfattning 

om situationen i det småländska 

samhället. Bland de värsta hycklarna 

märktes Aftonbladets Anders 

Lindberg. 

Jimmie själv tycktes nöjd med 

besöket och berättade exempelvis 

på Twitter att en ortsbo erbjudit sig 

ställa sin husbil till hans förfogande. 

< 

Tommy Hansson

12 | Sverige 

AG BEFINNER mig i Ljungbyhed 

i Klippans kommun i 

nordvästra Skåne, hemma 

hos kommunfullmäktigledamoten 

och kommunföreningsordföranden 

Matthias Rausbo. Över 

en mugg kaffe berättar han om sig 

själv och om sitt politiska engagemang. 

– Jag växte upp i ett lugnt villasamhälle 

utanför Helsingborg, hit 

till Ljungbyhed flyttade jag först 

2005. Något direkt politiskt intresse 

hade jag inte under min uppväxt, 

men min familj var väldigt intresserad 

av samhällsfrågor och hade 

ett kritiskt förhållningssätt när det 

handlade om att ta ställning till vad 

som hände i samhället. Det har nog 

till viss del bidragit till att mitt politiska 

intresse väcktes senare i livet. 

Jag frågar Matthias vad han jobbar 

med och får veta att han sedan 

sex år tillbaka jobbar som säkerhetstekniker 

på ett larmföretag. I praktiken 

innebär det att han installerar 

larm i hela nordvästra Skåne. Tidigare 

har han bland annat jobbat som 

taxichaufför, värdetransportör och 

väktare. 

– Genom mina olika jobb har 

jag kommit i kontakt med många 

människor och fått uppleva väldigt 

mycket. Jag har sett en negativ samhällsutveckling, 

ökade motsättningar 

mellan olika grupper i samhället 

och ett allt hårdare klimat. Dessutom 

har en nära släkting till mig 

råkat illa ut vid ett flertal tillfällen, 

han drabbades upprepade gånger av 

det som vi brukar kalla för svenskfientlighet. 

Det var detta som fick 

mig att bli medlem i Sverigedemokraterna. 

Jag ville försöka bidra till 

att förändra samhället till det bättre, 

inte minst för mina barns skull. 

Vi fortsätter samtala och med anledning 

av att Matthias nämnt sina 

barn frågar jag om hans familjeförhållanden, 

och om när han blev politiskt 

aktiv. 

– Jag har två söner, fem och sju 

år gamla. Och så har min sambo en 


Hallå där, Matthias Rausbo! 

Matthias Rausbo representerade SD vid marknaden i Ljungbyhed i augusti. Foto: SD 

dotter, fem år gammal hon med, så 

vi har tre barn i familjen. 

Matthias fortsätter: 

– Aktiv SD:are blev jag 2006. Då 

fanns det ingen kommunförening i 

Klippan, men en bekant som sedan 

tidigare var aktiv SD:are bad mig 

om hjälp med att starta en förening 

och så blev det. Jag började med att 

sitta som ledamot i styrelsen under 

de första åren, och sedan 2010 har 

jag varit ordförande i kommunföreningen. 

Dessutom blev jag ledamot 

i kommunfullmäktige efter valet 

2006. Jag sitter kvar än idag, sex år 

senare, nu som gruppledare. 

– Och inte nog med det, fortsätter 

Matthias. Under ungefär ett och 

ett halvt år har jag också suttit som 

ledamot i barn – och utbildningsnämnden 

och kommunstyrelsen. 

Men de uppdragen har jag nu delegerat 

till en av våra nya aktiva i 

kommunen. 

Min nästa fråga till Matthias 

handlar om hur det gick i valet 

2010. Hur många procent fick SD i 

Klippan, hur många mandat, några 

tomma stolar? 

– Vi hade stor framgång i valet 

2010: ungefär tolv procent vilket 

gav oss fem mandat. Några tomma 

stolar har vi som tur är inte, varken 

i fullmäktige eller i nämnderna 

och kommunstyrelsen. Men det är 

tufft! Vi har varit för få aktiva under 

en lång tid och det har medfört 

att många av oss fått dra ett väldigt 

tungt lass. På sistone har vi haft turen 

att få in nya aktiva i kommunpolitiken 

så att vi kunnat delegera, men 

vi behöver ännu fler aktiva före nästa 

val eftersom vi anar att vi kommer 

att ha ännu större framgångar då än 

vi hade 2010. 

Vid det här laget är våra kaffemuggar 

tomma och Matthias fyller 

upp dem med nytt kaffe. Under 

tiden fortsätter han att berätta om 

sina tankar kring kommunpolitiken. 

– Det märks att vi påverkar och 

att vi behövs i kommunpolitiken. 

Även om det inte erkänns offentligt 


så influeras de övriga partierna av 

våra förslag. Vi deltar i diskussioner 

i nämnderna och i Kommunstyrelsen, 

debatterar i fullmäktige, 

lämnar förslag och tillför nya 

perspektiv i olika frågor. Ibland 

leder det till att det senare fattas 

beslut, på andra partiers initiativ, 

som är i linje med det vi från början 

föreslagit. Överlag så blir vi 

bemötta på ett trevligt sätt från 

övriga partier. Visst finns det enskilda 

ledamöter som kan vara 

lite otrevliga bara för att vi är 

sverigedemokrater, men de hör 

till undantagen. 

Jag väljer att som avslutning 

på ett trevligt samtal fråga Matthias 

vad han har för tankar kring 

framtiden. Vilka som är hans 

målsättningar och förhoppningar. 

– När det gäller aktiva medlemmar 

vill jag se en fortsatt positiv 

trend. Vi har idag väldigt 

trevliga, duktiga och ideologiskt 

övertygade aktiva medlemmar, 

och kan vi få in fler aktiva som 

är av samma kaliber så gör det 

förstås att vi som parti blir ännu 

bättre på det vi gör och lyckas nå 

ännu större framgångar. Mycket 

tyder på att vi kan komma att 

bli en betydande faktor inom 

kommunpolitiken och vi måste 

verkligen jobba hårt, många tillsammans, 

för att kunna axla det 

ansvaret. 

Att SD behövs i Klippan står 

fullständigt klart: 

– Det finns många brister i 

Klippans kommun idag, och jag 

vill verkligen att vi ska få förbättrade 

möjligheter att åtgärda dem 

så att vi får en kommun som invånarna 

känner sig delaktiga i och 

som de är stolta över. < 

Daniel Engström 

Redaktionen 

Verkligheten bakom orden: Deadline 

LLA MEDARBETARE 

i SD-Kuriren torde 

vara väl medvetna 

om innebörden av 

ordet deadline. Det är ett engelskt 

ord som ordagrant betyder 

”dödlinje” på svenska och som 

anger den tidsgräns före vilken 

material till en tidning, ett förlag 

eller annat massmedium måste 

vara inlämnat. 

Betydelsen kan naturligtvis 

utsträckas till att innebära senaste 

tidpunkten för något av 

vad slag det vara må. Exempelvis 

tidpunkten då en kidnappare 

vill ha en lösensumma. Om detta 

handlar Simon Kernicks bok 

Deadline (2008). Ett av de mest 

kända citaten om ordet deadline 

har yttrats av den brittiske författaren 

Douglas Adams (1952- 

2001), författare till Liftarens 

guide till galaxen): 

”I love deadlines. I like the 

whoosing sound they make as 

they fly by.” 

Adams hade vissa problem att 

hålla sin deadlines, och hans förläggare 

hade för vana att låsa in 

författaren på ett hotellrum för att 

vara riktigt säker på att han skulle 

färdigställa och lämna överenskommet 

bokmanus I tid. 

Ordets ursprung har dock helt 

andra konnotationer. Det anses 

vanligen härstämma från ett ökänt 

fångläger under det Amerikanska 

inbördeskriget som hette Fort 

Sumter och låg nära Andersonville 

i Georgia på sydstaternas territorium. 

Här hölls så många som 32 000 

soldater från nordsidan inspärrade 

under omänskligt vidriga förhållanden 

1864-65. 

Totalt skall omkring 13 000 av 

lägerfångarna ha avlidit till följd av 

svält, sjukdomar och andra umbäranden. 

Runt fånglägret fanns en kraftig 

pallisad, men innanför denna fanns 

ett enkelt staket vilket utgjorde den 

Lägerkommendanten Henry Wirz gav upphov 

till uttrycket deadline. Foto: Arkiv 

första säkerhetsbarriären. Vakterna 

hade en stående order att skjuta för 

att döda alla som försökte klättra 

över staketet. Därför kallades detta 

staket för en deadline. 

Lägerkommendanten Henry 

Wirz (1823-65) utsågs av den segrande 

nordsidan till syndabock efter 

krigsslutet, dömdes till döden 

för konspiration och mord och 

hängdes den 10 november 1865. 

Wirz hade läkarutbildning och 

var född i Schweiz. Lägret nära 

Andersonville rankas i dag som 

en National Historic Site i USA. 

I kölvattnet efter det uppslitande 

inbördeskriget kom ordet 

deadline att användas metaforiskt, 

exempelvis i uttrycket the 

social deadline. Det var först 

under 1900-talet det kom att få 

den betydelse det vanligen har 

i dag. 

Dödlinjerna till SD-Kuriren 

är väl slutligen inte riktigt vad 

de borde vara. Behöver någon 

absolut få med något i tidningen 

efter utsatt datum brukar 

chefredaktören i sin kanske 

överdrivna snällhet inte vara 

alldeles omöjlig. < 

Tommy Hansson 

Chefredaktör 

3 frågor 

till 3 sverigedemokrater 

1. Vilken är den senaste film 

du såg? 

2. Vilken är den bästa bok du läst? 

3. Vart åkte du på semester 

senast? 

Matthew Bonnor 

Syssloman/styrelseledamot i 

Öresundskraft AB, ordförande i valberedningen 

distrikt Syd, ledamot/ 

vågmästare i idrotts- och fritidsnämnden 

i Helsingborg 

1. This Must Be the Place i regi av 

Paolo Sorrentino. 

2. Into Thin Air av John Krakauer. 

3. Golfe Juan och Monaco. 

Ingrid Hult 

Ersättare I styrelsen SD Södertälje, 

kommunal nämndledamot, nämndeman 

i tingsrätten. 

1. Snow White and the Huntsman i 

regi av Rupert Sanders. 

2. Mannen som kunde tala med hästar 

av Nicholas Evans. 

3. Paris. Kan besöka den staden hur 

många gånger som helst. 

Christian Hendlertz 

Ledamot i styrelsen SD Klippan, 

ledamot i kommunfullmäktige 

1. American Pie. The Reunion i regi av 

Jon Hurwitz och Hayden Schlossberg. 

2. Sagan om ringen-trilogin av J. R. R. 

Tolkien. 

3. Power Big Meet i Västerås.

Fullpackat i Sölvesborgs småbåtshamn när Åkesson höll tredje ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?