Inre skärgårdens generalplan - Ingå Kommun

Naturfakta Keiron Ab Ingå kommun, inre skärgårdens generalplan
6.6.2013 Naturinventering 2011-2012 69(107)
Under naturinventeringen på Tjäderholm observerades äldre skog i ett tillstånd som
påminner om naturtillstånd och en ganska representativ strandäng, men inga klart
lagskyddade objekt (Grönholm & Linna 2004).
Information om hotade växter har insamlats 1982 (Murto 1982). I Ingå västra
skärgård hittades mandelblomma på Bastö, brudbröd på Ramsholm, skogsapel på
Bastö, Tostholm och Ramsholm, toppfrossört på Bastö och Själö, myggblomster på
Skämmö.
En livsmiljö- och växtinventering har gjorts som gällde naturen på Bjurs, och den
omfattar också holmarna utanför Bjurs (Koistinen & Murto 1985).
Inventeringen av vegetationen i skärgården täcker en del av detta inventeringsområde
(Bonn 1992). I inventeringen har uppmärksamhet fästs vid vårdbiotoper och deras
vegetationen. Fältarbete har utförts från våren till hösten så att även vårblommande
växter observerades.
12.2 Allmän beskrivning av delområdet
Västra skärgården omfattar ett vidsträckt område kring Barölandet och Orslandet.
De mångsidigaste skärgårdslivsmiljöerna på hela inventeringsområdet förekommer
sydost och sydväst om Orslandet.
Mellanskärgården representeras av de stora skogsklädda holmarna Svartö, Själö,
Bastö och mindre skogsklädda holmar som Verkholm, Ramsholm och Lilla
Bråtaholm. Mellanskärgård eller yttre skärgård som är mera öppen för vinden finns
sydöst om Älgsjölandet, där det finns många små kobbar. Inre skärgård finns åter i
vikarna på fastlandet och i små skyddade farleder mellan de stora holmarna.
Holmarna i västra skärgården har länge använts på traditionellt sätt, dvs. som
skogsbeten och de låglänta delarna som åkrar eller ängar. Kulturhistoriska värdefulla,
vackra fiskarhemman finns åtminstone på följande holmar: Svartö, Tostholm, Själö,
Bastö, Ramsholm och sannolikt har det också funnits någon slags bosättning på
Gloholm väster om Bastö. Bete och slåtter av vårdbiotoperna har upphört när
skärgårdskulturen tynade bort för 30-40 år sedan. Numera är största delen av de
tidigare ängarna och hagmarkerna mer eller mindre igenvuxna och floran har
förändrats kraftigt på grund av eutrofiering. Lågväxta arter som kräver
näringsfattigdom har gått tillbaka, då högväxta arter gynnade av näringsrikedom
invaderat marken. Växter som hittats på några få platser är bl.a. brudbröd,
vårveronika, toppfrossört, luddlosta, duvvicker, prästkrage och klippbräcka. Dessa
har bytts ut mot de numera allmänna hundäxing, hundfloka, älggräs, bergrör och
kvickrot.