Inre skärgårdens generalplan - Ingå Kommun

Naturfakta Keiron Ab Ingå kommun, inre skärgårdens generalplan
6.6.2013 Naturinventering 2011-2012 34(107)
6 Östra fastlandet, delområde 1, cirka 16 km 2
6.1 Förhandsuppgifter
På norra stranden av havsviken Svenviken ligger en bergsrygg kallad Kasabergen,
vars södra delar sträcker sig till inventeringsområdet. Bergsområdet nämns i
publikationen från Finlands miljöcentral ”Luonnon ja maisemansuojelun kannalta
arvokkaat kallioalueet Uudellamaalla” (Husa och Teeriaho 2004). Bergsområdet har
hänförts till kategori 4, värdefullt bergsområde.
I en tidigare granskning av bergsområdena i Nyland från 1994 (Punkari, Rainio, Viita
och Yrjölä) nämns förutom Kasabergen dessutom Strömbergen. Det bergsområdet
ligger nordväst om nämnda Svenviken. Bergsområdets sydvästra del sträcker sig till
inventeringsområdet. Strömbergen har bedömts höra till kategori 3, regionalt
värdefullt.
I östra utkanten av inventeringsområdet finns Långvassfjärdens vassområde, som hör
till fågelskyddsprogrammet. Långvassfjärden är en viktig rast- och matplats under
fåglarnas flyttningstid, samt ett lekområde för fisk, bl.a. gädda och lake. Värdet för
fågelfaunan har minskat efter att fågelskyddsprogrammet fastställdes. Betydelsen
bedöms nu vara lokal/regional då den tidigare var regional/nationell (Pimenoff
2004), (Suikkari 2006). Området har inrättats som naturskyddsområde.
Förekomsten av trollsländor och åkergroda i Långvassfjärden har utretts (Faunatica
2007). I inventeringen konstaterades att områdets trollsländefaunan är mångsidig. ;
sammanlagt hittades 22 arter. Hotade arter som observerades under fältbesöken var
ljus u-flickslända (VU) samt den hänsynskrävande blodröd ängstrollslända. Två
direktivarter hittades: citronfläckad kärrtrollslända samt pudrad kärrtrollslända.
Också den av habitatdirektivet skyddade åkergrodan observerades på tre ställen i
Långvassfjärdens skyddsområde.
Ingarskilaån är en av de åar där den starkt hotade havsöringen leker och ån har
eventuellt en egen öringsstam. Den öringsstam som förökar sig naturligt i ån har
stötts med utplanteringar, men varje år har det också förekommit naturlig
yngelproduktion. (RKTL 2012). Under årens lopp har Nylands miljöcentral också
restaurerat ån (Uudenmaan ympäristökeskus 2005)
Invid vägen till Degerölandet finns en fredad pelarlik en.
6.2 Allmän beskrivning av delområdet
Vegetationen i inventeringsområdets östra del karakteriseras i huvudsak av friska
moar och kargare skogstyper. Ett typiskt landskap för det östra fastlandet är relativt
karga bergsryggar där det växer hällemarkstallskog. Moskogarna på bergsryggarnas
nedre sluttningar används i huvudsak för skogsbruk. Ekonomiskogarna består i
huvudsak av jämngamla tallbestånd. Äldre trädbestånd saknas nästan helt och i
området finns i stället rikligt med olika gamla föryngringsytor. Ekonomiskogarna har
inga särskilda naturvärden när det gäller vegetationen, men de kan vara betydelsefulla
för rekreationen, t.ex. bär- och svampplockning.