Inre skärgårdens generalplan - Ingå Kommun
Inre skärgårdens generalplan - Ingå Kommun
Inre skärgårdens generalplan - Ingå Kommun
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Naturfakta Keiron Ab <strong>Ingå</strong> kommun, inre <strong>skärgårdens</strong> <strong>generalplan</strong><br />
6.6.2013 Naturinventering 2011-2012 26(107)<br />
Grönsångaren föredrar ljus äldre och frodig lövträdsdominerad blandskog, men<br />
arten förekommer också i mera barrträdsdominerade äldre skogar. Vid taxeringarna<br />
visade det sig ställvis finnas rikligt med grönsångare och arten observerades i 83 olika<br />
revir i området. Den hänsynskrävande grönsångaren presenteras också i kapitel 5.12.<br />
och på kartorna 4-6.<br />
Svarthättan föredrar lundar med frodig och riklig undervegetation. Arten är talrik i<br />
de bördiga lundarna och blandskogarna i <strong>Ingå</strong> inre skärgård. Svarthättan påträffades i<br />
74 revir.<br />
Härmsångaren är en genuin lundart, som värdesätter bördiga lundar med äldre<br />
trädbestånd. Arten påträffas ofta också i herrgårdsparkernas ädellövlundar och i<br />
bördiga klibbalslundar och klibbalskärr. Härmsångaren observerades i sammanlagt 55<br />
revir. Det stora antalet härmsångare särskilt i lundarna runt Svenvik är värt att notera.<br />
Näktergalen uppehåller sig helst i täta lundar med riklig undervegetation, i<br />
utkanterna av bördiga lundar och äldre videbuskage. Näktergalen påträffades i<br />
sammanlagt endast 15 revir Arten är sannolikt något talrikare i området än vad<br />
observationerna ger vid handen. En stor del av de undersökta områdena genomgicks<br />
utanför den bästa sångtiden. Arten förekom rikligt invid Ingarskilaån, som besöktes<br />
under den bästa sångtiden.<br />
Stenknäcken observerades i tre revir. Ädelträdsdungar och bördiga parker är de<br />
bästa livsmiljöerna för arten, men också trädgårdar i egnahemshusområden och<br />
bördiga lundartade blandskogar tycks duga åt arten. Stenknäcken har blivit talrikare i<br />
Finland under de senaste åren. Två av de observerade reviren fanns på Orslandet.<br />
Arten är svår att upptäcka under häckningstiden, så ett fåtal stenknäckar förekommer<br />
utan tvivel även på andra ställen i <strong>Ingå</strong> inre skärgård.<br />
Av de fåtaliga arterna presenteras på kartorna dessutom större korsnäbben, som är<br />
en art som förekommer på gamla tallmoar.<br />
Bild 7 Tofsmesen holkar själv ur sin håla. TS